Normala människor har inte heller disciplinen att inte trycka i sig skräpmat 24/7, utan disciplin händer inte mycket bra i livet.
Om inte “normala människor” (typ gemene man <> från oss här på RT) har disciplinen att hantera sitt likvida sparande på ett klokt sätt är ju rådet att låna maximalt på bostaden och sätta in på sparkonto väldigt dåligt…
1 gillning
Måste vara onormal. Fick en fråga av en bekant vad lönedagen betyder för mig. Absolut ingenting för min egen del. Ingen känsla, varken glädje eller sorg.
Är mer glad för min optimering. Bara ätit ute 2 ggr den här månaden varav ena dagen var att fira 2 årig bröllopsdag . Andra var McDonalds idag. Ätit ur frysen istället kör att handla.
Jag tänker att gruppen som inte skulle klara av att ha stora likvida tillgångar skulle kunna delas upp ytterligare.
Många klarar inte av att skapa löpande överskott, överhuvudtaget.
I deras fall är det irrelevant att fundera på vad som ska göras med ett överskott eftersom det inte finns något.
Alla pengar som kommer in konsumeras upp.
De personer som amorterar stora belopp är udda på samma sätt som de som sparar pengar på hög eller investerar det i något annat, t.ex. aktier.
Jag inbillar mig att gruppen som amorterar hårt skulle ha lättare för att inte spendera upp pengarna än de som sparar väldigt lite eller ingenting alls.
De som amorterar är målmedvetna och kan ju tekniskt sett öka bolånet när som helst för att konsumera men väljer att inte göra det.
Det är nog mest riskaptit och brist på kunskap som är motiveringen i deras fall och kanske inte enbart att de inte klarar av att hålla i pengar.
3 gillningar
Tycker tråden är väldigt kategoriskt, som om det vore en naturlag att inte amortera.
Allt beror på dina likvida tillgångar, soliditet och kassaflöde/lön.
Alla har olika förutsättningar/förmågor och miljöer som dom anpassa sig i.
3 gillningar
Ttcker du också att första inlägget är det? Jag tycker tvärtom att första inlägget försöker reda ut att det i de flesta fall (men inte alla) är bättre om hushållet kan spara i andra sparformer än amortering på bolånet.
Jag förstår TS och håller delvis med, men försöker också argumentera för att människan är svag och begår beteendemisstag som lämnar hushållet fattigare om sparformen är en annan än amortering på bolån. Men det är ju en högst personlig känsla och inte på något sätt korrekt ur ett ekonomiskt perspektiv.
1 gillning
Den intressanta frågan är väl vad som gör hushållet lyckligast? Rikast på kyrkogården är ett så oerhört deppigt mål. Men visst, om låg amortering leder till att någon passar på att spela bort pengarna på onlinespel så är det inte bra. Om däremot valet står mellan hög amortering och tex många härliga resor med sin familj så är väl valet självklart? Fattigare men livsmässigt rikare skulle jag välja alla dagar i veckan.
3 gillningar
Jag tycker det är en bra poäng att klarar man att amortera så lär man klara att spara/investera. Och det lär i varje fall vara bättre att konsumera de pengar som är lånade via billigt bostadslån snarare än att ta ett dyrt konsumtionslån—vilket man också kan göra om man inte klarar av att kontrollera sig själv. Jag tror många av beteendegrejerna ni pratar om uppstår mycket pga av saknad kunskap och obetänksamhet, inte enbart pga avsaknad självkontroll. Och tråden handlar om att tillföra kunskap och fundera igenom vad som är bäst på riktigt, i stället för att handla bara på instinkt.
Beakta att första svaret från början riktade sig till Jan när han bestämde sig för att extraamortera 
1 gillning
Jag håller med om din trådstart, särskilt om man vet vad man gör. Jag är ändå principiellt för amortering, jag anser att det är bästa sättet att hålla bostadspriserna nere. Måste man amortera av sitt lån på tex 25 år som man behöver i andra länder så går det inte att ta så stora lån för amorteringarna blir skyhöga.
Däremot tycker jag inte att amorteringskrav av moraliska skäl eller i uppfostringssyfte för att få folk att spara är rätt. Jag tror också att har man väldigt svårt att spara (förutsatt att man har ett utrymme att spara) så har man en impulsproblematik som inte löses med amorteringar eller amorteringskrav. Sparande är ju inte rocket science direkt, att förstå att man behöver ha resurser i reserv klarar de allra flesta som inte är väldigt unga och oerfarna.
2 gillningar
Det finns förstås en sanning i detta för vissa. Men till slut inser man att det finns en risk med allt som är individspecifikt.
@axr, kan ha dåligt minne men har du redigerat eller lagt till saker i första inlägget (trådstarten)?
Inte nyligen, man kan inte redigera gamla inlägg längre. Men Jan kanske gjort något, han har ibland redigerat trådstarter han länkar till från sajten. Något särskilt du tänker på?
1 gillning
Körde en variation av denna på Insta igår. Några kommentarer från folk utanför forumet:
https://www.instagram.com/p/DYu3z-zjXIh/
Exakt så hände mina föräldrar. Så amortera och sen låna upp innan pension är lätt den bästa grejen med hus.
Det beror oxå på hur gammal du är o vad du tänker framåt ä. Tänker du bo kvar i huset tills du dör är det rätt men tänker du flytta o köpa något annat eller bygga ut är det bra att amortera för då får du ett större rörelsekapital.
Jag är inte pro amortering och framförallt inte det tvingande amorteringskravet som föreligger.
Staten ska inte bestämma vart och hur man har sitt sparande. Bättre att lägga pengarna i annat sparande och sälja när värdet på bostaden är högre än inköpspriset.
Ha en fin kväll!
Det är väl bättre vara,skuldfri än slav under banken??
Lever du på relativt låg pension och det händer något med ditt hus, tex elpannan går sönder och du inte har sparkapital utan har amorterat i stället, då är det jättesvårt att få lån för att kunna betala pannan. Då är du verkligen slav. Förr fick du ju låna på ditt hus om värdet var betydligt högre än lånen, vad du hade för inkomst spelade ingen roll, så är det inte idag, i alla fall inte för pensionärer.
om huset är avbetalt har du väl outnyttjade pantbrev?
Ja, men du behöver höja lånet ändå och då säger banken nej. Har exempel inom familjen där lån ej blev beviljat trots fria pantbrev på nästan 2 miljoner , blev det nej på totalsumma på 500.000 (inga andra lån på huset) huset värderat till 4 miljoner, låntagarens pension var för låg ansåg banken. Spelade ingen roll att lånet var på en halv miljon och huset värderat till 4 miljoner, de tyckte hon skulle sälja huset som hon bott i 48 år.
Kluven. Har äldre anhöriga. En som lyssnat på banken och inte amorterat så mycket, och ett par som inte har lån på någonting. Personen som sitter med lån blir tvungen att sälja huset för att ha råd att leva gott när pensionssparandet tar slut pga ökade driftskostnader + risk för ökade räntekostnader. De som äger hela sitt hus har en helt annan förmåga att behålla huset trots ökade driftskostnader. Så länge man har en stabil inkomst så är det ju lugnt. Men många missar nog att de ofta ska leva betydligt längre än deras privata pensions täcker.
Absolut - varför skulle Agda ha det magert under pensionen, för att lämna ett hus för 4 mille efter sig till arvingarna? Om hon lämnar ett hus för 4 mille + ett banklån att lösa på 1 mille, så får väl arvingarna det gott nog ändå? Det kan också vara så, att Agda borde se till att göra alla större renoveringar som kan kommas att behövas Innan hon går i pension - för skulle hon behöva byta tak eller renovera badrum när hon väl gått i pension, så kan det också bli nobben från banken.
Kommer banken låna ut pengar även om man bara har några år kvar till pension lr när ska man låna upp?
Aldrig betala av bolån. Vill alltid ha 5-10x hävstång där. Sålde innerstadslyan för ca 12Mkr just för att belåningsgraden var för låg (60% typ) och banken inte tillät utökat bolån pga stelbenta låneregler. Så fick bli billigare maxbelånat boende (max hävstång), överblivna miljoner åker in på börsen.
Hoppas man nån gång kan få låna 10-14Mkr för att köpa en innerstadslya för kanske 12-18Mkr. Tills vidare så tackar jag alltså nej till låg belåningsgrad.
I mina ögon är varje amorterad krona en alternativkostnad
Trams. Detta är ett mantra bankerna arbetat MYCKET hårt för att tuta i människor. Det finns INGA fördelar att inte casha huset om man kan. Bankerna behöver inte mer ränteintäkter.
Varför belåna huset? Kanske smartare att dom som ska ärva huset efter Agda betalar en liten summa till henne varje.månad istället så hon får lite guldkant
Pension är säkra kassaflöden, så Agda kommer kunna belåna sin bostad för att köpa sommarhus i troppan, slipper hon hänga med Biggan, Kurt och Bengan i Haninge under hennes bästa år.
1 gillning