Diskussioner om olika typer av buffert har varit uppe förr på forumet, det här inlägget från @axr tycker jag är bra.
För min situation räcker det med att ha en likviditetsbuffert, den klarar även att täcka oförutsedda händelser, så jag behöver inte ha en separat försvarsbuffert. Vilket är buffert-typen du refererar till.
Ja det går självklart att “hitta på” sina egna begrepp för olika specifika områden eller tidsintervall. Det är bara mental bokföring i slutändan.
Om en person vet med dig att denne tenderar impulsköpa dyra bilar eller större husrenoveringar så bör dennes buffert troligen vara större än normalt. Alternativt att man vet att man kan finansiera utgiften på annat lämpligt sätt.
Mental bokföring för vad? Kalla det vad du vill, likvida medel på sparkonto för närliggande utgifter. Det var ju det diskussionen med @Tjocke handlade om.
Det behöver inte vara frågan om impulsköpa något, utan när behovet att köpa ny bil kommer, eller renovera huset, så har man täckning för att göra det.
Ja då är vi eniga. Så länge som man har täckning för eventuella utgifter (kalla det buffert eller hitta på en egen term) så är det ingen som helst risk att amortera.
Att amortering höjer din risk är i sig självt således en falsk slutledning.
Behovet av att köpa en ny bil bör inte komma som en överraskning för någon med en normal kognitiv förmåga. Att avsätta likvida medel “för det fall vi kommer att behöva köpa en ny bil imorgon” låter som något som en person i behov av en god man/förvaltare skulle säga.
Köpa en ny bil är bara en av många periodiserade utgifter som man måste ta hänsyn till att ha täckning för med sina likvida medel (om man betalar för den kontant).
Sen kan jag tycka att ingen bör spendera mer på en bil än ett par tre månadslöner, vilket definitivt borde rymmas inom ens buffertutrymme.
Nu är det inte så andra fungerar, men jag har aldrig köpt en bil som är dyrare än så.
En perodiserad kostnad för en bil bör inte tas av en buffert. Om man inte helt har missförstått begreppet.
Var ska den tas från då?
En buffert för mig är ett system för att jämna ut skillnaderna mellan inkomster och utgifter över tid.
Ta vidare diskussion kring buffert i tråden: “342. Buffert: tips, råd och överkurs 💰” och låt oss hålla denna tråden till diskussionen kring amortering.
Jag upplever (kanske felaktigt) att många nu pratar förbi varandra på grund av olika nivåer i rikedomstrappan. Buffert på nivå 1-3 är totalt annorlunda än buffert på nivå 4+.
Se avsnitt 420. Rikedomstrappan: en karta för de sex nivåerna av rikedom | Del 1 av 4 och 421. Olika perspektiv på den ekonomiska resan | Rikedomstrappan del 2 av 4
Amortering höjer din risk att inte kunna få fram likvider. (Se 400+ inlägg i ovanstående tråd)
Vi rullar upp till trådstarten:
Någon som är en bit in på steg 4, NW 30-40 mille applicerar detta troligen inte på, förhoppningsvis har de inte en bostad motsvarande hela deras NW.
Jag tror att ordet “risk” kanske är lite för brett. Jag ser det som att:
Därmed så kommer vi se olika på “risken” beroende på vilken situation vi befinner oss i. Jag kan även tycka att om man har 3M i buffert och 3M i lån så kan det vara rimligt att amortera 1.5M så man bara har 1.5M i lån (alternativt investera i aktiefonder om man föredrar det, men då ökar risken). Jag vet inte riktigt om man verkligen behöver sitta med 3M i buffert? Så allt beror på vad man väger in i “risk” och vilken situation man befinner sig i:
Ponera att räntan ligger på 5% och vinstskatt på 35%. Är det fortfarande en risk att amortera?
Vinstskatten har väl med realisering att göra, inte amortering.
Och räntan framöver har inget att göra med om man borde ha amorterat eller ej, det avgör om man borde amortera nu eller ej.
I dagsläget kan du t.o.m. göra ett arbitrage genom att inte ha amorterat, så det är fortsatt amortering OFF.
Det är ingen ökad risk om du har en stabil buffert och ekonomi i övrigt.
Risken för att slösa pengarna på onödiga saker ökar också markant om du har fler miljoner på ett sparkonto (som vissa tycks föresåpråka).
Känslomässiga och beteendemisstag nämns ofta vara absolut vanligaste misstagen. Att man inte kan röra pengar som betalats av på bolånet gör att de undviks spenderas på massa onödiga utgifter som personer rationaliserar sig att de bara mååååååååste ha.
It’s a feature, not a bug. Att betala av bolånet sänker risken för beteendemässiga misstag.
Man skulle ju dock kunna se amortera som just ett av de där känslodrivna beteendemisstagen som kostar en pengar.
Absolut @axr det har du rätt i. Men @firreb har också en poäng.
Om amortera är ett beteendemisstag för att det kostar pengar/risk (i alternativkostnad)
och
om sparande i sparkonto/fondrobot/isk har en lägre tröskel (än att öka bolånet för att få ut pengar) för beteendemisstaget att inte låta pengarna vara orörda tills sparmålet är uppnått
…vilket har då varit mer fördelaktigt?
Det finns ju alltid ett rationellt bästa sätt. Sen finns verkligheten… är inte det poängen Morgan Housel försöker förmedla i sin bok Pengars psykologi?
Om sannolikheten att sparande via amortering ökar hushållets nettoförmögenhet är 50% större än att sparande via en fondrobot gör det, om än i en långsammare takt… är det inte då oftast bättre att vara långsammare?
Givetvis går det att vrida mer på resonemangen, men jag tycker att ni båda har en bra poäng med det ni försöker få sagt.
Blandar du inte ihop äpplen och päron nu? De misstag du pratar om brukar väl snarare förknippas med feltänk i investeringar, att man säljer av i panik och liknande. Men att köpa en dyr bil/resa/smycke behöver väl inte ses som ett känslomässigt misstag, även om det kanske inte är det mest optimala ekonomiska beslutet.
Man sparar ju inte för att optimera sparandet. Man sparar för att optimera livet.
Normala människor (gemeneman) har inte förmågan att sitta på flera miljoner kronor på sparkonto. Människan är för bra på att rationalisera varför man behöver pengarna till X Y Z.
Det är exakt den anledningen varför pensionssparande är tvingande och att man inte kan ta ut pengar hur som helst (vara likvid).
Med samma argument (att gemeneman måste ha tillgång till snabba likvider) bör pensionssparande ses som en ännu större risk, eftersom det är tvingande på hela befolkningen.
Håller inte med. När ISK når en kritisk massa så inser man hur kraftfull 10% årlig ränta är och då är man försiktigare med att slösa på skräp. Och ju större portföljen blir desto mindre spelar småsummor roll. När du når 10-20m så är du på en annan planet än 95% av folk runtomkring dig. Däremot när man lever paycheck to paycheck så har man ändå ingen chans till att trappa ned så då slösar man bara upp pengarna och det överdrivna egna kapitalet i bostaden står där och gör ingenting.