Som andra påpekat kokar det hela ner till vad man är bekväm med.
Finns folk i Sverige idag som fortfarande har skulder kvar från sitt “i nöd sålda hus/lägenhet” på 90:talet när det smällde på riktigt.
Jag amorerar inte en krona men har på senare tid börjat snegla lite på på att engångs amortera en 10-15% eller så nu när det ändå gått så bra på sistone.
Det är för mig mycket svårt att inte få tanken om det så i RT kretsar utskällda ordet “marknands taiming”
Känns beslutet jobbigt så är väl lite av varje inte fel.
Står sjäv o inte kan ta ett beslut. Never interupt compounding sa väl buffet vilket naturligtvis är riktigt.
I kväll lutar jag åt att amortera ca 5% och ha kvar portföljbelåningen då den har lägre ränta. (Lån som lån) i morgon har jag högst troligtvis en annan ide.
För egen del så amorterade jag ner till gränsen för att slippa tvångsamortera. Efter det så öppnade jag ett ISK som jag sätter in pengar på varje månad som är öronmärkta för bolånet. Tanken är den dag jag bestämmer mig för att gå i pension så ska sista delen på bolånet betalas. Ska tiläggas att jag inte bor i hus utan i lägenhet.
Det absolut värsta som kan hända en ekonomiskt i Sverige är väl skuldsanering och att leva på existensminimum i fem år. Jag tycker man ska börja i den ändan och fundera på hur man skulle klara det.
För mig är det lite så att ha runt 10 miljoner i tillgångar ger ett ok liv men att ha 100 miljoner skulle ge helt andra möjligheter och tankesätt för hur man skulle kunna leva, att spekulera hejvilt skulle kunna generera 100 miljoner och då en skuldsanering vara i fem år har man många chanser i livet att spekulera bort sina pengar utan att hamna på gatan. Det är egentligen ett ganska konstigt system.
I ditt fall får man väl bara hitta någon viktningsbalans. Kanske låsa räntan på X antal år så har du iallafall en variabel du kan förhålla dig till, jag tänker såhär:
Låser 2 miljoner i lån till 4% ränta i 5 år. I runda slängar blir det en kostnad på ca 6500 kr i månaden innan ränteavdrag.
Scenario A: du investerar på börsen och den avkastaf mer än 6500 kr i månaden, grattis du går plus
Scenario B: du går back, kan du då ta t ex ett extra jobb eller genera någon extra inkomst för att täcka förlusten?
Har man t ex ett FIRE-scenario har man ju faktiskt tid att jobba och få in pengar den vägen om det verkligen skulle skita sig
Om man räknar på det så är det bättre med hävstång i form av lån(portfölj eller hus). Det betyder inte att det är rätt för alla som du säger.
Jag tror det viktigaste är att sätt upp mål. Mål med storleken på ditt kapital, mål med din utgiftsnivå, mål med din riskexponering i livet.
Jag har ett FI mål, inte nödvändigtvis RE delen. Men det kan ju ändras och FI ger ju möjlighet till RE som tur är
Jag kommer amortera, men jag har en sparkvot för min pengarmaskin baserat på snittavkastning och mellanmjölk. Men jag amorterar också enligt planen för att komma ner i en lånesumma som jag är bekväm med tills pension.
För mig är det för att få flexibilitet i livet längre fram
Fast har du pengarna att amortera, så har du pengarna att amortera med senare också.
Redan länkats tidigare i tråden, men det diskuteras mer ingående här.
Jag tror detta är farligt som råd. Jag skulle ändå säga att det är ett fåtal som har självdisciplinen att lägga undan exakt denna summa, hålls det investerat i 100 % aktier i alla börsklimat och hantera det rätt juridiskt (enskild egendom, via äktenskapsförord). Det är mer en skrivbordskalkyl som inte tar hänsyn till det så kallade Livet. Även om du gör allt rätt kan det slå fel om exempelvis börskrasch, kraschad bostadsmarknad och kraschat äktenskap sker samtidigt.
Allt detta diskuteras, med argument åt båda hållen, i den andra tråden
Men ja, om man behöver låsa in pengarna från sig själv, för att inte riskera spendera de på annat.
Då kan det vara bra att amortera.
Nej absolut, och en mardröm hade såklart vara att hamna i något slags scenario där man inte äger någonting av värde men har en avbetalningsplan på sin lön för 40 år framåt, bli en modern slav.
Men leker man med tanken av att man inte äger någonting (finns inget att utmäta) och man inte har ett jobb funderar jag på vad som händer. I min kanske något naiva tankevärld tänker jag att man blir tilldelad någon lägenhet någonstans och får socialbidrag. Om man leker med tanken att man då har en betald hyra av socialen och sedan kanske får 5000 kr i socialbidrag samtidigt som man har kostnader på 50 000 kr i månaden som man skiter i att betala så antar jag att man antingen bara kan fortsätta leva utan att betala dessa kostnader som sedan bara ökar och ökar alternativt att man blir beviljad skuldsanering.
Min poäng är väl att folk kan hantera “att hamna på botten” väldigt olika och det är väl det som får avgöra lite hur riskbenägen man kan vara. Personligen hade jag inte haft så stora problem med att bli tilldelad en lägenhet i ett skitområde och att lägenheten hade plastmattor överallt, jag skulle kunna roa mig där utan en massa pengar (läsa böcker, göra saker på nätet, promenera). Jag skulle få tiden att gå med andra ord, men det är mest ett socialt stigma och jag skulle tycka det var jobbigt för mina föräldrar etc. Men nu är det risk att man går för off-topic här
För egen del amorterar vi lite grann, trots 12-13% belåningsgrad. Kan lösa lånet om vi vill, men gör det inte. Nöter däremot lite på det år för år för det känns bra. I Excel mäter jag monetära tillgångar mot bolåneskuld och ser hur lånet procentuellt tappar i betydelse.
Matematiskt så är det dumt att amortera. Men folk har ju känslor och skulder ger ofta negativa känslor. Det är anledningen att man mår så bra när man är skuldfri.
Men kopplar man bort känslorna så är det givetvis skönt att tjäna spreaden, skillnaden mellan räntekostnaden för ditt bolån och avkastningen på dina VP. I en uppåtgående marknad så är det lätt, men om börsen dyker 30,40%? Fixar du det mentalt?
Frugan har sin del av huset kvar att amortera och hon sparar i fonder varje månad och amorterar på huset. Tanken är att när värdet på fonderna är lika stor som skulden så ska hon likvidera fonderna och betala av lånet. För att det inte ska bli någon livsstilsinflation för min del så sparar jag lika mycket som hennes bolån kostar varje månad (ränta+amortering).
Kör själv på värdepappersbelåning hos Avanza men ”bara” på 1,99% ränta. Borde egentligen gå upp och ligga högre som du beskriver. Så länge man har ränta under avkastningen går man ju plus
Det där resonemanget känns lite märkligt. Poängen med att amortera så lite som möjligt är att du istället kan använda pengarna för att investera och potentiellt få en högre eller likvärdig avkastning på annat håll. Om den situationen du beskriver hade uppstått, skulle du ha haft de extra pengarna tillgängliga för att hantera den.
Huvudpoängen är att genom att amortera mindre frigör du dig från att vara beroende av en tredje part när eller om du i framtiden vill ta ut pengar från bostaden.
Det är en fråga om kassaflöde och risk. Många glömmer också att räkna in att man för att jämföra rättvist borde investera det ökade kassaflödet för att ge det en ränta på ränta effekt.
Då där är brytpunkter för amorteringskrav och förmånliga bolåneräntor kan man argumentera för olika nivåer beroende på den egna situationen.
Väl i FIRE är låga o förutsägbara löpande kostnader väldigt eftertraktat istället för att enbart påverkas av marknadsrisk. Det gör också att en mindre buffert räcker längre, vilket är förmånligt då buffert oftast har väldigt lite avkastning.
Där är många faktorer att värdera in. Det kan vara lättare att investera under dåliga tider om man har en stabilare grund i sin ekonomi.
Jag ser det matematiskt lite som att jämföra ett startkapital och ett månadssparande. Det beror såklart på egna faktorer om lånets storlek, amorteringskrav, ränta och förväntad avkastning.
Tar vi forumets kalkylator med 7% över 20 år så tar 400 000:- i startbelopp en till ca 1.55 miljoner.
Om du istället stoppar 400 000 i bolånet, hur mycket extra likvider till månadssparande behövs för att komma upp i 1.55 miljoner total. 400k finns nu i huset istället för börsen, men du når samma nettoförmögenhet med 400k i huset + 1.15 miljoner på börsen. Svaret är ca 2200:- i extra månadssparande behövs för att nå samma belopp över 20 år.
Så om den extra amorteringen ökar ditt kassaflöde tillräckligt är det inte alls så dramatiska skillnader. Men högt kassaflöde och lägre skulder är betydligt lägre risk på din ekonomi.
Det beror alltså väldigt mycket på vilka förutsättningar man har hur lönt det är.
Där är brister i detta tankesättet med, men det är mer rättvisande än att jämföra ränta emot ränta på ränta, även om detta också är inkomplett.
Lägger inte upp kalkylark för detta på telefonen jag vet att det inte är en komplett kalkyl, men illustrerar poängen att det inte är en gigantisk skillnad i alla situationer.
Gå tillbaka 5 år till till 1994 så får du också helt andra siffror.
Man kan förtjänstfullt välja startår med stor nogrannhet för att visa vad man vill visa. Det är ett klassiskt knep inom “vetenskapen”.
