Det var många heta debatter i tråden om worst case scenario för bostadsmarknaden där många tog upp att den går emot riskfylld situation. Jag kan inte annat än att hålla med så startar en ny tråd om en åtgärd som jag anser lämplig.
I min mening för att motverka en skenande bostadsbubbla så tycker jag att amorteringskravet på 2 procent borde gälla oavsett belåningsgrad. Att man inte behöver betala av sitt lån bara för att bostadspriserna ökar så att man kommer under 50 % belåning (alternativt amortera till den nivån) tycker jag känns fel.
På kort och medellång sikt så är det ju en klar vinning i att amortera så lite som möjligt för både låntagare och långivare. Men på lång sikt så tycker jag att detta bara ger upphov till en uppblåst ekonomi för samhället. Det är ett spel med pengar som egentligen inte finns.
Det ska tilläggas att jag idag gör som alla andra och ammorterar bara det jag måste vilket går emot det jag säger ovan då det är mer luckrativt för mig som individ. Men man kan inte spela rugby på en fotbollsplan.
Jag har dock ingen examen i nationalekonomi så detta är bara mina personliga åsikter. Håller ni med eller tycker ni att det är hållbart som det är?
Lån är förtida konsumtion, och bostadssektorn är ett exempel på när det är befogat.
Så länge priserna går upp är det inget problem att låta bli amortering, men vad händer i motsatt situation?
Vad händer vid en separation om värdet på bostaden understiger lånets storlek i Sverige där man inte kan lämna nyckeln till banken och gå sin väg?
Jag kanske inte förstår. Men varför skulle man vilja låna för att amortera? Man får ju inte tillbaka mer pengar. Det är ju snarare ränta som kostar pengar. Eller missförstår jag?
Det egentliga syftet med amortingskravet är att skapa ett visst mått av resiliens i ekonomin. Initialt gör låne-kraven att belåningsgraden minskar något (iom bankernas krav på egen finansiering och ”pengar kvar att leva av”) och på lång sikt skyddas marknaden mot prisnedgångar. Men efter 50% belåningsgrad finns det inte så stor vits med amortering ur det perspektivet, eftersom en halvering av marknadsvärdet inte är särskilt sannolikt.
Nej, det håller jag fullt med om. Risken blir väldigt låg för den som har låg belåning. För individen är det ju logiskt. Men jag skulle tro att ett amorteringskrav skulle begränsa bostadbubblan. Vidare så hade det varit en reglering som inte endast straffar dem som försöker ta sig in på marknaden vilket de flesta andra krav riktar sig emot.
Ser ingen vinning för samhället att tvinga på amortering vid under 50 %. Samhället behöver konsuntion, banken och andra instutioner behöver kunna få ränta på säkra lån. Tvingas amortera när man är mitt i livet med barn när de är som dyrast eller när man lever på pension för att sedan dö med en obelånad fastighet till ett värde av en förmögenhet känns ju inte heller optimalt. Lån är helt enkelt ett sätt att kunna leva på tillgångarna under en större del av ens ändå korta liv.
Jag förordar den något kontroversiella åsikten att fasa ut ränteavdraget som ett sätt att uppmuntra samma “amorteringvilja” med lite piska for good measure.
Det är dock inget som säger att det skulle bli bättre efter en sån manöver… ”Det mesta som staten gör kan det privata aktörer göra effektivare” fri översättning av Peter Schiff…
Om man bortser från det orimliga i att ändra villkor retroaktivt så måste man ta hänsyn till den bostadsmarknad som existerar. Är det vettigt att ett par som köper en ordinär villa i en ordinär storstadsförort behöver amortera 10-15 000+ i månaden? Jag tycker inte det, man måste kunna bo någorlunda på sin lön. Amorteringskravet håller för övrigt alla som inte gjort bostadskarriär helt utanför bostadsmarknaden.
Man kan i detta läge med extremt höga priser inte göra drastiska förändringar och ignorera verkligheten. Om man börjar dra ur diverse pluggar ur båten för att sänka priserna lär många få enorma problem.
Nej men jag har en examen. svenska bostadsmarknaden har regler med 15 % kontantinsats samt amorteringskrav. till och med extra amortering om man lånar mer än 4.5 gånger årsinkomsten
Historiens bostadskrascher har oftast haft noll krav på insats eller amortering.
Bostadsmarknaden sett över riket är inte i någon farozon.
En ekonomi utan tillgång till trygg finansierin tror jag ingen vill uppleva.
