Jag lever själv ett hysat normalt medelklassliv men med ett investerat kapital som långt överstiger mina kollegor, vänner och bekanta. Alla vet att jag har det gott ställt men har aldrig sett röken av någon avundsjuka, inte ens en liten gliring.
Kanske det är så att det kommer att lägga sig med tiden när ”dom som vet, vet” och inte längre bryr sig så mycket?
Det jag dock känner är att jag är ganska ensam i min ekonomiska situation och kan sakna någon att bolla med. Det funkar ju liksom inte med vem som helst tyvärr 
2 gillningar
Först och främst grattis till lön för hårt slit!
Resten av funderingarna tror jag att man kan sammanfatta ungefär så här. Det kommer alltid att finna personer nära eller mer perifera som kommer att vara missunnsamma. Inget att göra något åt. Det viktigaste är att ni tittar inåt och funderar på hur ni själva vill hantera att ni blivit rikare. Det låter på det som ni skriver som att ni fortfarande är väl jordade och inte farit iväg för mycket. Lev som ni själva väljer att göra och var öppna med det och låt det vara naturligt. De personer runt er som inte kan hantera det får väl falla bort då tänker jag.
Jobbigare om det är släkt förstås. Då blir det kanske mindre kontakt snarare än faller bort.
1 gillning
Det är knepigt att bli klassresenär! Man hör liksom inte längre hemma där man brukade men inte heller där man hamnat. Jag vet inte om jag tror att en vettig väg är att du påtalar hur mycket du har offrat, utan det kanske skulle funka att helt enkelt adressera det med dem vars relation du värdesätter? Påtala att det viktigaste fortfarande är människor, och att du i grunden är samma människa som vill ha dem i sitt liv.
5 gillningar
Först, grattis till den framgång du och din sambo uppnått genom hårt slit och arbete. Det är få människor som når dit ni nått och ännu färre som är beredda på att genomgå de uppoffringar och innehar den uthållighet ni har för att faktiskt nå dit ni nått. Det i sig förtjänar att hyllas och firas! 
Det är med en viss vemodighet som jag läser ditt inlägg. Jag har inte samma monetära framgång som er eller samma bakgrund, men kan ändå känna igen mig mycket i din beskrivning av er situation. Ibland florerar avundsjuka i fråga om att folk ser toppen på isberget men inte allt jobb, uppoffringar och det som krävts som investering för att nå dit man kommit. Eller att folk har föreställningar om hur allt magiskt är bra i livet för att man uppnått x, y, z.
För mig har lösningen blivit tvådelad:
-
Att inse att alla personer inte kan fylla alla ens behov eller kanske till och med inte heller behov som de tidigare fyllt för att de själva nu har hangups eller skapar en distans i relationen för de saker som du nu symboliserar. I sådana situationer får man bara acceptera att det inte går att tvinga människor (komplexa varelser som vi är) till att känna på ett visst sätt eller ens så som de tidigare känt. I de fall försöker jag hitta ytor som fortfarande är gemensamma och otvungna. Brukade ni se på fotboll och käka fulpizza? Fantastiskt. Försök fortsätta med det utan att införa element som kan sticka i ögonen.
-
Som komplement: försök hitta likasinnade där du kan blomma ut i att fira dina framgångar, unna er att njuta av frukten av ert arbete utan att få dåligt samvete och prata om den ömsesidiga förståelsen av vad ert hårda slit och uthållighet har resulterat i. Det är tråkigt att säga att lika barn leka bäst, och inte det jag heller försöker säga, men tycker absolut inte att ni ska låta er begränsas av missunnsamhet eller avundsjuka. Försök addera människor som otvunget kan glädjas med er och har liknande erfarenheter.
7 gillningar
Jag själv har aldrig förståt de att vara avundsjuk över andra som tjänar massor… Jag gläds över att de går bra för dom…
1 gillning
Man undviker och diskuterar aldrig dessa frågor samt håller så låg profil man kan.
3 gillningar
Tack, så känns det verkligen. Och har nog inte insett det förrän nu när vi står på andra sidan att hur ska någon någonsin förstå vad vi gjort och varit med om (av de förstnämnda i ditt resonemang) - det kanske man inte ens ska försöka få andra att förstå, utan bara ta det för vad det är, precis som du är inne på. Däremot kanske jobba vidare att bygga en ny/till gemenskap där man kan vara mer öppen med likasinnade, och vem vet, kanske hitta nästa bra företagsidé att jobba vidare med 
Har aldrig funderat så mycket på klass eller klassidentitet, men nu slår det mig i ansiktet i mina funderingar och när man börjar granska sig själv (och får era reflektioner) Men är verkligen i det klasslimbo du pratar om, man känner sig inte hemma någonstans för tillfället. Tack för bra tankar 
1 gillning
Kommer från vischan och enda sättet att få respekt och va rik är genom casino eller lottovinster.
De finns ett enormt klasshat och avundsjuka hos många.
Man får nog bara acceptera det, inget du kan förändra tror jag
2 gillningar
Lösning 1: Lev som du vill och låt andra tycka vad de vill.
Lösning 2: Gör som Ingvar Kamprad och kör Volvo 240 och köp kläder på second hand.
3 gillningar
Kan relatera till mycket du skriver. Jag har en megabra situation ekonomiskt, men har ovanpå det inte förtjänat det. Mycket skuldkänslor att jobba på.
Av flera skäl kan jag också relatera till frustrerande reaktioner från omgivningen. Jag kan bara säga STOICISM.
Lyssna de första 1-2 minutrarna på Enchirideon av Epiktetus. Där sägs allt om hur man kan/ska hantera saker man inte kan påverka. Dvs - inte alls.
Att bara dra en gräns mellan vad man kan och inte kan påverka är en enorm befrielse i sammanhanget.
Du/ni kommer aldrig kunna styra omgivningens tankar och reaktioner. Ni kan bara vara korrekta, artiga, så hemliga som möjligt och inte provocera. Sedan är det upp till omgivningen att vara korrekt och artig tillbaka.
7 gillningar
Rika barn leka bäst. Kan du/ni inte träffa lite andra rikingar? Börja spela golf eller något? 
Jag antar du inte talat om hur många miljoner det rör sig om fast folk fattar det ändå. Det sällskapet kan bli lite enformigt.
Kan du inte pausa dom relationerna ett tag sen komma tillbaks och se hur det är då?
Det är väl inte så konstigt att dina vänner och bekanta är som dom är om dom jobbar mån -fre, super på helgerna och ser på Bingolotto på söndagar eller vad dom nu gör.
Jag är själv arbetarklass så förstår lite hur du känner. Jag har dock inte 80 millar på banken. 
VARFÖR jobbar ni?! Jag hade en gjort en “Men snälla Åke” samma dag jag hade 80 millar på kontot! 
1 gillning
Exakt.
Och man får ju inte glömma att pengar enbart är en parameter i livet vissa verkar tro att bara för att någon har mycket pengar så är livet en dans på rosor för den personen men den med 100 miljoner kanske dras med en jobbig sjukdom eller skulle byta ut sina pengar mot en ung kropp eller att få barn eller vad som.
Jag har det bättre ställt än de flesta i min ålder men jag tror inte lin lyckonivå är något högre än mina vänner eller liknande som lever från lön till lön visst jag har mindre ekonomiska bekymmer men jag har ju ju andra motgångar/utmaningar i livet som kanske inte de har.
Men jag tror vi alla någon gång blickat på någons liv och tänkt jöklar vad han/hon har det bra för att de har något man själv saknar man gör en förenklad bild för sig.
Okej nu gled jag ifrån ämnet men finns ju olika sätt att sköta detta på antingen kan man bara strunta i folks åsikter och köra på med konsumtion och öppna kort.
Jag har dock en annan aproach/inställning och det är stealth wealth alltså jag föredrar att ligga lågt men kan spendera utan att drt syns utåt om jag skulle vilja.
GRATTIS!! 
Det är tyvärr såhär att vännerna väljer man, släkten får man på köpet när man föds.
Först när man är med om någon sorts livsförändring negativ eller positiv som i ert fall tror jag att det är då ens omgivning bekänner färg på gott och på ont. Lev som ni vill och har kämpat för och inte vad som kanske förväntas av er. Finns alltid någon som har det sämre och bättre än en själv.
3 gillningar
Grattis till väl utfört arbete. Grymt när det äntligen betalar sig.
Jag vet inte om jag tror på att ditt
[quote=“ahu, post:1, topic:79296”]
“FATTAR DU HUR HÅRT JAG JOBBAT FÖR DET HÄR?!?”
[/quote] är ett bekräftelsebehov. Det kan också bara va en normal försvarsmekaniskm mot när folk antyder att man “Fått” en massa pengar, och att det är orättvist.
Jag har skrivit i en tråd om status här hur jag ser på detta.
Sammanfattningsvis så mår folk dåligt av att känna sig lågt på statusstegen. Därfö har folk coping mekanisms som att sätta ett tak på hur högt det är fint att klättra och sedan prata ner alla som klättrat för högt eller på, som de tycker, fel stege.
När ni nu kommit högt över era nära på ekonomiska stegen får det dem att känna sig långt efter och det triggar detta. De rår liksom inte för det.
Jag är själv uppvuxen med den synen och har känt samma avundsjuka. Den kan förtrycka en ordentligt om man låter den.
Jag tror alltid man gör bäst i att äga sin situation och bestämma själv vilken verklighet man vill att andra ska se. Vad är vitsen med att lyckas ekonomiskt om man sen ändå ska gömma det för att inte reta folk som borde va glada för en. Ni ska ju inte skämmas för att ni lyckats utan kunna va stolta.
Jag tycker som Angelica_Alm skrev innan att ni ska tänka ut ett par bra svar till när ni får kommentarer. Det ska va svar som säger att ni märker att de behandlar er annorlunda, att ni inte kommer ta åt er och skämmas utan va stolta, men utan att verka defensiva eller arroganta. Man kommer inte på bra såna svar när det händer så bättre att tänka ut dem innan, och sen välja det svar och tonläge som passar personen och situationen bäst.
Det kan va ett bedjande om förståelse “Det var en tråkig kommentar, jag trodde du var glad för vår skull”
Eller en godmodogt förklaring "Ja men det har kostat ska du veta, 10 år av slit och sömnlösa nätter, så vi är väldigt glada att det äntligen betalat sig fult ut.
Om de ändå fortsätter " Varför har du börjat komma med såna här kommentarer? Du vet att jag har slitit hårt för detta. Jag har inte börjat behandla dig annorlunda för att jag har mer pengar, så vad är det du har ett problem med?
Tonläge är avgörande när man levererar såna här svar så öva innan på hur de ska låta.
3 gillningar
Att verka utan att synas funkade förr.
Idag är det tvärtemot där detta blivit vår tids opium.
Orättvisorna skapar enorma konflikter
1 gillning
Enorma vet jag inte. Vad tänker du på då?
Politiskt kanske. Men bland familj och vänner? Möjligen baktalad.
Samhället är mer polariserat än på väldigt länge.
Inkomstskillnaderna är större sedan decennier i modern tid.
Ekonomiska orättvisor skapar flyktingströmmar, segregation i samhället med sociala och etniska konflikter.
Pengar är makt!
Pengar är outnyttjade gentjänster. Ingen har fått sin pengar. man har bytt till sig dem.
Det ger makten att byta till sig andras tjänster. Vilket ger mer makt än den som inte har samma gentjänster att byta in.
Tänk att va skuldsatt utan inkomst är att drunkna i ett gyttjehål och ekonomisk utveckling är att klättra på en stege upp ur hålet. Det kommer alltid finnas dem som inte kan eller vill jobba och ändå skuldsätter sig. Så Vad ska de andra göra? Är det bästa om alla sitter nära dem längst ner på stegen? Eller är det bättre ju fler som klättrar högre upp? Är det att folk är utspridda på en lång stege som är problemet? Eller är det att dem som ser folk långt ovanför utgår från att de orättvist “fått” sin plats? Är målet att få så många som möjligt ett steg till ifrån gropen? Eller att alla ska sitta nära varandra?
Jag skulle säga att de flesta som hävdar att den utspridda stegen är ett problem har kommit högre upp på stegen nu än de föregångare som levde med en mindre spridning. Men ser tydligare hur långt andra har kommit och är därför avundsjukare än de som tidigare var nöjdare längre ner på stegen.
Ju högre upp andra är på stegen desto mer tjänster ber de andra om desto fler kan klättra på stegen upp under dem.
Den ökade polariteten beror inte på skillnaderna i ekonomin. Det finns folk på alla ekonomiska nivåer på båda sidorna. Polariseringen beror på en minskad empati för andras situation, de borde ha mer empati med min, men jag har ingen empati för deras. Minskad lust att diskutera sakfrågor, Jag vill få ut mitt budskap inte lyssna på motargument och förstå deras ståndpunkt. Mer indelning i goda och onda. Vi står för frihet, rättvisa och ekonomisk förbättring. De står för antidemokrati, faschism, kommunism, sencur, och ekonomisk försämring, mm. De är duma i huvudet och bör inte få uttala sig. Att lyssna på dem är att lyssna på ondska.
Folk tänker själva såhär polariserande men skyller poariseringen på de andra. Vill du minska poalriseringen så tänk: De är också människor med goda intentioner för samhället som har kommit till en annan slutsats. Vilken världskarta har lett dem till den slutsatsen? Verkar deras världskarta guida dem bättre eller sämre än min? Var har man bäst utsikt över världen och kan bedöma kartans korekkthet? Om jag jämför dem och kommer fram till att de gått fel, hur guidar jag dem utifrån vad de ser, inte vad jag ser?
1 gillning