Vi letar hus och har deltagit i ett par budgivningar - men hopplösheten och ångesten börjar ta över.
För varje hus vi fastnat för har vi satt en mental maxgräns för vad VI tycker det är värt. I något fall har vi börjat med ett bud lägre än utgångspris och i något fall har vi börjat med bud på utgångspris. Hur vi än gör går vi bet. Varje hus vi är intresserade av går en bit över utgångspris även i en marknad där det bör vara lugnare.
Jag tror allt grundar sig i min ångest över att köpa för dyrt. Jag har gjort ett par lyckade bostadsaffärer och är nu rädd för att köpa för dyrt och förlora allt den dagen man behöver sälja. Jag lägger nog för mycket tid på att tolka marknaden. Hur har ni andra gjort för att lugna nerverna?
Och vad är egentligen bästa strategi vid budgivning? Vi har fått förklarat för oss av flera mäklare att dolda bud är tabu, och att om man ska lägga dolt bud ska det vara över utgångspris. Vi är fria att göra vad vi vill så klart - men är rädd att mäklarna snackar ner ett eventuellt dolt bud till säljarna vilket får dem att neka.
Du vill alltså lägga ett bud under utgångspris som andra budgivare inte får känna till beloppet för?
Ärligt talat, hade jag sålt mitt hus och du budade hade jag nekat av princip. Även om du var den enda budgivaren.
Om ni kontinuerligt blir överbudade på alla hus ni tittar på är det mycket sannolikt att ni undervärderar huset/husen.
Eller att ni tittar på bostäder som är i en annan liga än vad ni har råd med. Antingen finansiellt eller emotionellt.
Lite som att när man är student finns det inte en hamburgare i världen som är värd 200 sek en tisdag lunch, men när du jobbar och kommit en bit på din ekonomiska resa är en lunchburgare för 200 en fantastisk id’e.
Alla säljare är inte som dig. Det finns säljare som accepterar sämre bud om man kan tillmötesgå dem på andra kriterier än rent monetära. Förstår man det så kan man göra bra affärer.
Vi är alla olika.
Det Finns inte och kommer aldrig att finnas en 200 kr hamburgare som är värd pengarna för mig.
Det innebär inte att jag inte skulle ha råd med en hamburgare för 200 kr utan för jag tycker att mat inte ska kosta så mycket.
Gällande att lugna nerverna: måste du se på husköp enbart som en ekonomisk investering? Jag tänker att hittar jag ett hus jag älskar, är jag beredd att betala lite över marknadspris. Det är en investering i livskvalitet, på samma sätt som jag inte är orolig över om jag förlorar pengar vid en semesterresa.
Många är beredda att betala 100 000 kr för en enveckas semester. Varför kan man då inte tycka att det är okej att ett hus som man lever i varje dag, och spenderar majoriteten av sin tid i, tappar 100 000 kr i värde per år? Jag tänker att man inte måste tjäna pengar på precis allt, vissa saker kan vara värdefulla för en själv av helt andra orsaker.
Gällande själva budgivningen har jag tyvärr ingenting vettigt att bidra med…
Har nyss sålt en fastighet i våras och vet flera andra som också sålt nyligen.
Mitt tips är att kolla på hus med pris lite lägre ner under er maxgräns så ni kan hänga med högre i en ev budgivning över utgångspris.
Generellt sett förväntar sig säljarna idag fortfarande lite mer än utgångspris ÄVEN om de initiala buden ofta kan ligga under utgångspris och i vissa fall långt under utgångspris.
Ska man lägga dolt bud/förhandsbud så är mitt tips från säljarhorisont därför att det ska vara över utgångsbud för att vara intressant att anta. Om jag som säljare i samråd med mäklaren satt/valt ett utgångsbud OCH kanske förväntar mig lite mer varför ska jag då t ex innan visning acceptera ett dolt/bud under det? Samma sak om bostaden ligger som kommande eller förhands. Varför REA ut något innan själva försäljningen/visningen/processen kommit igång?
Har däremot huset legat till salu en längre tid eller det inte finns angivit något regelrätt/tydligt utgångspris DÅ är det ett annat läge med prutning/förhandling MEN då är knappast förhands, eller dolda bud aktuellt/meningsfullt heller eftersom det bevisligen inte finns någon annan att bjuda mot i det fallet utan då är det en slags “en mot en-förhandling”.
Det handlar nog mest om hjärnspöken för min del. Att jag behöver tänka mer med hjärtat än hjärnan.
De maxgränser vi satt har vi baserat på tidigare försäljningar i området, just för att minimera risken att dras med i en budgivning och betala “för mycket”. I områdena vi kollar säljs husen för ungefär samma som under coronapeaken vilket vi har svårt att motivera. Uppenbarligen är marknadsvärdet fortfarande lika högt eftersom andra är villiga att betala dessa summor. Vi har marginal i såväl privatekonomi som lånelöfte att betala mer, men har svårt att motivera det rent investeringsmässigt. Det är nog där skon klämmer, att vi ser det för mycket som en investering. Vi får nog tänka att det är värt att förlora en slant för att höja livskvalitén.
Frågor jag ställt mig:
Är det här mitt barns barndomshem?
Möter det våra krav och de flesta av våra önskningar av ett boende kommande 15 år?
Har vi råd med månadskostnaden?
Priset i förhållande till dagens marknad har varit rätt oväsentligt. Planerar ni inte att bo länge är det mer väsentligt. Ska ni ta höjd för att tvingas sälja i en sämre marknad utan att gå back så antar jag att ni kommer få leta boende ett tag.
Vet flera som sålt till dolt bud under utgångspris, alla i Stockholm dock. Personligen gillar jag budgivning, en indikator att priset är ett marknadspris.
Visst kan man använda “andra villkor”, har gjort det själv flera gånger =“-ni slipper flyttstäda”, “vi är flexibla på tillträdet osv”.
MEN dolda bud är nog bara meningsfullt inför/vid en budgivning OCH just i det skedet är min bild att många säljare är svårflörtade att accepterade det UNDER utgångsnivå eftersom de avsiktligt valt den utgångsnivån och vid den tidpunkten lever ju fortfarande hoppet att de kommer få det, vilket även är det Mäklaren lär indikera när de framför ett bud UNDER utgångsnivån. Därav min kommentar att ska det kännas meningsfullt ska det nog vara över utgångsnivån ev sockrat med något annat attraktivt säljarna villa ha, t ex flexibel/långt bort med tillträde.
När det drar ut på tiden så finns heller ingen mening med “dolt bud” eftersom det då inte finns någon att dölja det för så att säga.
Jag har köpt 6 fastigheter under utgångsbudet med dolda vilkor så visst går det.
Jag skulle säga att nyckeln är att lära känna säljaren, som i alla affärer. Gör man det så kan man erbjuda saker som säljaren känner är viktigare än monetära pengar.
Det svåra är att lära känna säljaren när mäklaren står i vägen, därav ska man inte spela spelet med mäklarens regler.
Det gäller att hitta på sina egna spelregler och spela efter dem.
I en budgivning så kommer vinnaren alltid att rent matematiskt betala lite mer än jämnviktspriset på marknaden. Det kommer därför alltid kännas lite dyrt. Det är inget konstigt utan någon man får räkna med för att vinna budgivningen.
Vill man få bort känslan av att det känns dyrt så måste man antingen vara den enda budgivaren eller tajma marknaden, vilket är svårt.
Klart att det är nyttigt att hela tiden utvärdera sin ståndpunkt men jag tycker ni gör helt rätt i att hålla fast vid er egna regler och gränser. Vi gjorde exakt likadant och precis som er förlorade eller hoppade vi av 4-5 st budgivningar där vi mentalt hade flyttat in redan. Precis som er kändes det hopplöst för man budar mot, vad man själv kan tycka, idioter som gör usla affärer. Men är man ihärdig så kommer rätt hus till rätt pris förr eller senare för det gjorde det för oss. Sen kan man behöva justera andra saker som var man kan tänka sig att bo där vi utökade vårt sökområde.
Vill minnas att vi satte en gräns för vad vi bedömde huset vara värt och det fick göra den “affärsmässiga” gränsen för vad vi var villiga att betala. Därefter tillkom möjlighet att lägga bud på ytterligare kanske 5-10 % om huset verkligen var WOW men detta först efter överläggning mellan oss där vi ställde oss frågor om vi verkligen ville betala t.ex. de räntekostnaderna i framtiden, om det handlar om att vi vill ha detta huset eller bara ha ett hus och så vidare. Så det var inte en självklarhet att gå över denna första summan utan behövdes överläggningar. Vill minnas att det var bara nuvarande hus som vi redan innan kände var WOW och att vi kunde tänka oss att lägga mer. Där hade vi dock flyt med andra budgivare som fick problem med banken och säljare som fattade tycke för oss så behövde aldrig gå över gränsen.
Ni ska inte “hänga” med i en budgivning, och inte heller starta den.
Lägg ett bud som lockar säljaren till snabbt avslut, antingen direkt eller när budgivningen “stannat av”.
Det är lite av anledningen till tråden. Hittills har vi kollat på hus vi kan tänka oss. Hus som av olika anledningar inte varit perfekta men ändå “helt okej”. Nu har vi hittat ett hus vi verkligen vill ha, samtidigt som jag så klart vill få det till så bra pris som möjligt.
Det är många kloka inspel här i tråden och det hjälper oss enormt mycket i vårt resonerande. Mina tidigare bostadsaffärer har varit i avfolkningsorter där jag varit den enda på visning så detta är en helt ny värld för mig.
Det beror på, hur trygg du är i dig själv och kan tolka marknaden där du köper.
Det är köparens marknad, många ligger ute läänge.
Men rådet är att köp det du vill ha, bud är ett bra tecken på intresse.
Har gjort den klassiska bostadskarriären sedan 1996, första bostaden köptes i en marknad som var helt död.
Budgivningar är tecken på att marknaden har intresse, vilket är bra.
Då köpte vi 10% under utgångspris vilket var mer stressande än tvärtom.
Men det är oerhört lätt att bli fartblind så bra att du har en gräns!
Känslan är att du ska bo där och trivas, så är du tveksam bör du sova på saken.
Men pengar är bara pengar och ett sätt att skaffa sig det man vill ha .
Har gjort ett dussin bostadsaffärer, senaste köptes med 100% uppgång av bud, såldes några år senare 10% mer än jag gav.
Hur stor är diffen mellan era mentala maxbud och slutpriserna? Rör det sig bara om några hundra tusen så är det bättre att ni går upp i maxpris. Ett par hundra tusen hit eller dit på lånen gör inte så mycket, då blir det nästan dumsnålt att sätta en skarp gräns. Ligger ni däremot >1 miljon fel, då behöver ni sänka era ambitioner för vilka hus ni tittar på.
