Jag är fullt medveten om att det här är VÄLDIGT känsligt och vill vara extremt tydlig med att jag anser att det finns ett grundläggande mänskligt värde lika för alla!!
Men jag anser också att vad vi gör har betydelse, att det har värde och är mer eller mindre bra!
Tänker att alla håller med om att Moder Theresa var en bättre person än Hitler eller för den delen en arbetande laglydig medborgare som bidrar till samhället ör en bättre person och mer värdefull för samhället än en seriemördare som aldrig bidragit till samhället på ett positivt sätt!
Den här diskussionen tänker jag ska utgå ifrån det!
För er som håller med om att vad vi gör har betydelse är det då inte rimligt att tycka att man är bättre än sin omgivning?
Jag tänker att det är bra och rimligt att ha en tydlig bild av sin värderingsgrund och har man det är det ju också bra och rimligt att faktiskt lägga ner ansträngning mot att bli och vara en person som lever efter det värderingssystemet.
Utan att lägga alltför mycket energi på det och utan inbördes ordning så anser jag tex att det finns ett värde i och att det är bra att vara:
Snäll
Modig
Hälsosam
Stark fysisk som psykisk
Generös
Hjälpsam
Intelligent
Rättvis
Lojal
Att bidra
Lära nytt
Utveckling
Ansvarfull
Visdom
Måtffulhet
Intigritet
Det är egenskaper o h virtues jag finner bra och att vara en person som besitter och agerar enligt det ör därmed också något jag strävar efter och anstränger mig för att vara.
Så min tanke är alltså att jag finner det rimligt att människor faktiskt lagt lite tanke bakom vad man har för värderingar och att man som individ faktiskt vill leva efter sina värderingar. För de som faktiskt gör det så borde man efterhand också närma sig att förkroppsliga det mer och mer även om ingen naturligtvis någonsin kommer bli perfekt!
Även om vilka egenskaper vi finner bra och mindre bara sannolikt kommer ha ett stort överlapp så kommer nog få listor vara identiska framförallt inte när vi börjar se till inbördes prioriteringordning.
Om att ha en tydlig värderingsgrund är bra och önskvärt och att anstränga sig för att leva och bli så nära det som möjligt är det då inte också rimligt att de som lever så också anser sig vara bättre person än de flesta andra?
Jag har aldrig hört någon svara ja på frågan om man anser sig bättre men jag är ändå övertygad om väldigt många om inte de allra flesta innerst inne anser sig bättre än de flesta andra.
Så anser du dig vara bättre än de flesta andra?
Vad anser du vara en bra människa?
Vilka val och handlingar har du gjort sista tiden som förkroppsliga det?
Vad har du gjort som inte går i linje med det?
Var brister du i och hur arbetar du med det?
Vill du överhuvudtaget vara en enligt dig en bra person?
Oväntat att du aldrig hört någon tycka att man är bättre än andra. Jag har själv alltid tyckt det om mig själv, så länge jag kan minnas. Trodde i princip alla tyckte likadant men att vissa kanske hymlar med det eftersom det inte är klädsamt att tycka att man är bättre än andra.
Jag är vettig, ödmjuk, smart, rolig, påhittig, kreativ, modig, nyfiken, bred i kunskap, öppen m.m. Sen finns det massa saker jag värderar hos andra men som jag själv inte har och faktiskt inte heller vill ha. Det kan vara skillnad på vad man själv vill ha för egenskaper och vad man värderar hos andra. Sen finns det förstås vissa saker jag kan förbättra.
Jag ser mig sällan som bättre än någon annan (tror jag?) även om jag ofta tycker mig ha bättre värderingar För mig är det mer fokus på beteenden än på “varat” hos andra. Förvisso är väl dessa en förlängning av “varat” i många fall men ändå.
Ibland funderar jag kring vad jag skulle göra om jag var diktator och ja förmodligen hade jag straffat och mördat folk som jag upplever förtjänar det. Jag ser mig varken som god eller ond utan snarare som nåt mellanting vilket jag även tillskriver andra. Vi “är”, liksom. Strävar dock efter att låta den “goda” sidan av mig själv vinna mestadels. Men jag är fullt medveten om att jag är kapabel till riktigt hemska saker. Bara den grundläggande empatin som sätter stopp.
Alla de där positiva egenskaperna utmanar du själv och faktiskt reflekterar över när du agerade enligt det senast och varför du tycker att agerandet uppfyller definitionen?
När gjorde du tex något modigt senast, vad var det och varför var det modigt enligt dig?
Vad för egenskaper värderar du hos andra men vill inte ha själv?
Jag värderar händighet och konstnärlighet hos andra och önskar att jag hade rubbet själv! Tänk att ha perfekt spatial förmåga och tänk att kunna måla så det ser ut som ett foto! Att kunna ta Mariah C’s höga toner osv. Bring it, plz!
Jag ser definitivt potentialen till att göra mindre trevliga saker hos mig själv med, mina impulser och första reaktioner inombords är ofta inte personen jag vill vara.
Jag blir dock bättre och bättre på att iallafall agera enligt mina värderingar men tankar och känslor följer efter i betydligt makligare takt!!
Ja! Jag ser det som normalt och släpper fram allehanda tankar och känslor och låter dom vara där ett tag. Tittar på dom lite. De brukar blåsa över. Försöker tänka på vad de säger om eller till mig och i förlängningen om människan i stort.
Tänker också att det är lätt att jämföra sig med andra där man själv tycker man går ut som den “segrande”. Typ jag har bättre moral vad gäller synen på människors bidrag till det gemensamma men “glömmer” att se att den med “sämre” värdering i just den frågan, är mer uthållig i att lösa matematiska problem eller är mer generös med pengar än mig. Vem är då bäst och har bäst moral eller person?
På det hela taget hamnar nog de flesta av oss i (den ack så jättesexiga!) mitten…
Hög empati = jobbigt att jämnt känna starka känslor. Svårt att utgå ifrån vad som är rationellt. Går hellre efter hjärta än hjärna. Inget jag önskar.
Konstnärlighet = jag är nog ganska kreativ (som sagt) men känner inget behov av att vara duktig på att rita / måla eller musik. I sådana fall hade jag blivit det Det är bara att öva. Vill inte lägga den tiden.
Ok, förstår. Jag kan inte bli en ny Monet även om jag skulle vilja och även efter tusentals timmar med färg i hand. Har ett maxtak där, tyvärr. Annat går att utveckla mer. Det är vad det är.
Förlåt att jag invänder lite men en väldigt klar majoritet kommer skatta sig själv bättre på alla dessa punkter du radade upp. Finns ganska många psykologiska faktorer som gör att man skattar sig själv bättre än alla andra på allt möjligt. Jag skulle uppskatta att ungefär 70-90 % kommer skatta sig bättre än genomsnittet på alla dessa punkter. Ungefär samma som att 70-90 % anser sig vara bättre förare en genomsnittet.
Det är väl en del i att vara en bra i betydelsen jordad person som klarar att se sig själv som man är så objektivt som möjligt! Men ja, nog så svårt för de flesta av oss. Ofta är det:
Modigt? Att våga ta risker, kasta sig ut i det okända, bana ny väg, upptäcka nya områden, utmana sig själv, ge sig i kast med saker utan att ha tänkt igenom alla detaljer, sätta sig i nya situationer som ibland också kan vara obekväma. Vet inte riktigt vad jag gjorde som var modigt senast, kanske när jag bytte jobb trots att jag trivdes bra med det jag hade.
Snäll och generös gör inte man blir utnyttjad. Avsaknad av integritet och förmåga att sätta gränser, naivitet, låg självkänsla, rädsla etc gör att man bli utnyttjad.
Vad som ör snäll och generös är ju också i specfika exempel subjektivt men framförallt finns det ju en skala.
Att vara snäll och generös är i sig självt aldrig en svaghet.
Kanske iallafall om de är ärliga så tror jag att du har rätt, om man verkligen utmanar och för dom att tänka till så hoppas jag att utfallet hade blivit annorlunda, iallafall om de ärliga
För mig är det mer fokus på beteenden än på “varat” hos andra. Förvisso är väl dessa en förlängning av “varat” i många fall men ändå.
Jag ser det som normalt och släpper fram allehanda tankar och känslor och låter dom vara där ett tag. Tittar på dom lite. De brukar blåsa över. Försöker tänka på vad de säger om eller till mig och i förlängningen om människan i stort.
