Funderar när jag läser trådar om skryt, misslyckanden, jämförelser etc. Hur känner ni egentligen? Om ni verkligen tänker efter och är ärliga?
Blir glad för andras framgång men ska jag vara ärlig är det betydligt lättare efter att jag tagit mig till plats i livet där jag har allt jag någonsin kommer behöva. Tidigare kunde jag definitivt känna en viss stress och tävlingsinriktad avundsamhet där man letade efter saker som tydde på tur eller att det var ett resultat av dålig moral etc. Glädje för personen och känslor av motivation fanns ju naturligtvis där med, det var bara uppblandat med andra mindre smickrande känslor och tankar.
Men det gäller väl allt i livet ju bättre man är på något ju tryggare man känner sig i sina egna färdigheter ju mindre fokuserar man på andra.
Vet man att man har och är allt man behöver finns ingen anledning att kännas sig mindre, hotad eller avundsjuk för att andra har mer eller är bättre oavsett hur de nått dit.
Ju nöjdare man är med sig själv desto mindre ser man saker som är “fel” omkring sig.
Blir extra glad när folk med mindre resurser lyckas med sina investeringar/gå FIRE. Är inte lika impad när det gäller högavlönade. Beror också på hur etisk bransch personen jobbar i. Extra glad om det är något som ger särskild nytta till samhället. 
Ju mer mitt eget ekonomiintresse har ökat desto mer känner jag mig nyfiken på andras situation. Ser gamla kompisar på sociala medier lägga ut om fantastiska resor mm och där jag tidigare kanske tänkte “jag kommer aldrig ha råd att göra så” blir jag nu mer intresserad av hur de gjort det möjligt! Både ekonomiskt, hur har de råd och tex var jobbar de för att kunna ha mer semester än jag kan ta på mitt jobb, eller hur hittar de ett hotell med så fantastisk utsikt på resmålet, osv.
När det gäller personer jag inte direkt känner så är det lättare att glädjas över någon annans framgång om det är en person jag uppfattar som sympatisk… 
För att förtydliga min dubbelröst:
Å ena sidan bryr jag mig inte. Jag är trygg i min strategi och påverkas inte om någon har en raket till portfölj. Å andra sidan är jag genuint nyfiken över hur andras ekonomiska situation och strategi ser ut. Så jag bryr mig på vissa plan, på andra plan inte.
Tror det här verkligen beror på hur trygg man är i sin egen situation. Förr kunde jag känna mig stressad och tyckte att kompisar hade haft orättvisa fördelar med föräldrar som drivit företag etc.
Idag är jag genuint glad för alla som lyckas med det som de önskar. Extra glad blir jag för sådana som @melwa som i sammanhanget är lite ”maskrosbarn” som lyckas mot alla odds.
Känner igen mig i flera resonemang, men mest att jag inte bryr mig. Är imponerad av vissas resa, och då mer av en som sparar 50% av 30k än någon som sparar 70% av 100k.
Kan dock känna mig mer störd än jag borde vara av folk som beskriver sina eminenta val av aktier och att de vet så extremt mycket bättre än marknaden. De visste minsann att TSLA, Bitcoin etc skulle mångdubblas och bara idioter såg ju inte det.
Jag kan ju också ibland också tycka att universum inte borde belöna sådant. Men sedan tänker jag att ”each to his own”. Det är inte något som fungerar för mig, vi spelar inte samma spel och jag försöker glädjas för deras skull och tipsa om att ta hem en del av vinsten.
Du är en större människa än vad jag är😂
Den insikten är viktig tycker jag. Om någon tagit väldigt hög risk och lyckats med det eller varit på rätt plats vid rätt tid och därmed tjänat riktigt bra så är det ju kul för dem. Det är väldigt otroligt att jag skulle lyckats med detsamma för jag tar inte de riskerna. Iaf inte med stora belopp.
Jag valde “Jag lär mig av andras framgång och motgång”, men är väl egentligen ”Jag lär mig (ibland men sällan) av andras framgång och motgång”. Mer av motgångar är framgångar, folk förstår sällan vilken roll ”flyt” haft i deras framgång. Glädja mig åt andras framgångar? Har jag aldrig ens funderat över. Jämföra sig med andra? Sällan det ger något eftersom du bara känner till bilden personen presenterar. Du vet inte vilka sorger personen lever med.
För att förtydliga. Jag är inte emot att människor belönas för sitt risktagande. Det som stör mig är att en del av dessa människor totalt saknar ödmjukhet.
+1 på den. Lite ödmjukhet har ingen dött av
För mig innebär ödmjukhet att inte tro att sin egen strategi är det bästa sättet för alla. Oavsett om det gäller aktier, idrott eller relationer.
Ex: Jag har köpt TSLA och gått 1000% plus.
Ödmjukhet: Jag valde att satsa för att jag såg stor potential och var villig att riskera den potentiella nersidan. Nu gick det bra och hoppas kunna göra liknade fynd i framtiden.
Detta har jag noll problem med.
En dryg person: Jag gjorde en analys på TSLA och såg direkt att jag kommer tjäna 100-tals % på detta. Hade du gjort som jag hade du också gjort det men skyll dig själv för att du nöjer dig med 10% avkastning.
Det handlar mycket mer om attityd än faktiskt utfall.
Det kan jag hålla med om.
Även de som investerar i Globalfonder kan behöva vara lite ödmjuka ibland😅
(Och även jag själv ibland…)
Jag tror på karma och blir därför glad över andras glädje.
Men kan inte sticka under stol med att jag även får skadeglädje om en rövhatt skulle få lite motstånd. Däremot hoopas jag alltid att det motståndet ska vara utvecklande för rövhatten, så denne blir lite mer ödmjuk.
Tycker det är kul att se, men jag avundas inte grafer som studsar rakt upp och sen ner igen och vidare uppåt.
Om det vore en större del förstår jag inte hur man kan leka så med pengar.
Tjurar ger - björnar tar, vi får se vem som i framtiden är kvar.
Är det osunt att inte “triggas negativt” eller känna avund ibland? Avunden kanske lever kvar i det undermedvetna då?
Jung har ju en idé om “skuggjaget”; undantryckta känslor som ger sig uttryck på olämpliga vis. Jag kände avund när jag var yngre men tryckte medvetet bort känslan då. Kanske är det därför jag har svårt att bejaka eller identifiera vad jag verkligen vill? Man skäms för att ta sin eget villhöver/ ska ha - begär på allvar?
Det “undermedvetna” låter dock lite väl mycket astrologi och new age kan jag tycka.
Jag kan ändå tycka att avund är en negativ känsla (jag är inte nöjd och vill ha mer/det som någon annan har). Däremot så är det ju en mindre negativ känsla än missunnsamhet som också är direkt riktad mot en individ/grupp.
Jag blir genuint glad för andra som har en trevlig och ödmjuk attityd. Jag går däremot också och hoppas att dryga och självgoda individer ska förlora allt, tänk magnus Andersson typer.
Men missunsamhet känner jag nog nästan aldrig. Är trygg och nöjd med det jag har.