Efter ha läst här på forumet blev jag fundersam över liknande situationer som har hänt mig personligen. Personer som ifrågasätter andras framgångar och att jag mer märker av detta. Nej dessa kommentarer kommer inte från mina vänner.
Jag har fått kommentarer om att jag har alldeles för höglön, att den inte motsvarar min erfarenhet och kompetens.
Jag har blivit ifrågasatt ifall jag skulle överleva i mitt yrke som lärare av en tidigare rektor. Denna kommentar anser jag indirekt uttryck för någon form av avundsjuka.
Jag har varit med om, att folk stör sig på när jag diskuterar min och andras löneutveckling. Arbetar på en organisation, där de erfarna på arbetet har inte haft en bra löneutveckling och anser att nyexade borde ha lägre löner. Till och med fackliga anser att högre lön bör istället premieras till mer erfarna i organsationen, istället för kompetens.
Jag har blivit ifrågasatt ifall varför jag har anlitat en online PT. Att jag har alldeles för mycket fokus på kost och träning. Att jag kan bli sjuk och inlagd på sjukhus.
Så ni på forumet, kan ni dela erfarenheter över liknande situationer?
Har faktiskt bara upplevt det här på forumet. Som tur är så är de med taskig attityd verkligen i minoritet.
Gissar att de som känner mig i verkligheten tycker det är lite coolt att jag klurar ut sätt för att ha råd med mina hobbies och att jag klarar av att spara, trots min låga inkomst.
Jag tänker på allt näthat som är mot politiker. Bara det att en partiledare avgår pga hat och hot luktar väl jante lång väg? Tyvärr verkar även det finnas en generell avundsjuka mot politiker på alla nivåer. Tycker mig höra ständigt gnäll om att vanliga fritidspolitiker har för höga arvoden, men slår man ut det utifrån timersättning antar jag att det blir ganska lågt?
När det gäller mig personligen har jag mest drabbats av jante vid tillfällen när jag tex skyltat med någon solresa på sociala medier. Inget märkvärdigt i sig att man åker några veckor med reguljärflyg och hittar ett boende för billig peng, mer uppseendeväckande att det är personer vars inkomst är betydligt högre än min som har synpunkter.
Det jag lärt mig genom åren är att aldrig skylta med att man reser utomlands, aldrig berätta om man blivit bjuden på lunch i något sammanhang, inte berätta om jobbresor där vi bott på hotell (som om det vore en lyx att äta pulveromelett som hotellfrukost). Är så sjukt trött på den mentaliteten och missunnsamheten.
Erfarna som presterar högt p.g.a. erfarenhet har rätt taskig lön jämfört med nyutexade. Helt enkelt för att de varit för länge på arbetsplatsen.
De andra punkten där ålder hålls som argument att hålla tillbaka lön för någon ung trots hög prestation. Detta har jag själv råkat ut för där man inte kunde höja lönen med argument såsom att man är så ung, trots erkännade om prestation på högre nivå.
Så borde det vara, men efter att höra ständigt gnäll blir man rätt luttrad. Jag tycker det är hårresande att Hatt avgick idag pga hot och hat. Indirekt har det väl koppling till jante?
Grundskolan. Det kompensatoriska uppdraget innebar då att man satsade på de svaga. Med högre förmåga och socioekonomi blev det mer förvaring och slöseri med livstid.
En stor del oåterkallelig livstid brändes där. Förmodligen ledde det in på en mycket sämre livsbana. Argumentet var just jante. Du ska inte tro du är bättre än vi o.s.v.
Bra reflektioner
Uppvuxen i Tyskland och ja- Jante och avundsjuka är betydligt mera utpräglat i Sverige. Bättre att alla har det lika dåligt än att ngn har det bättre. Sorgligt för det tjänar ingen.
Själv upplevd missunnsamma kommentarer främst inom arbetslivet (kvinna/karriär) vilket är rätt trist. ”Damn if you do-damn if you don’t.” Förhoppningsvis är det lite bättre för mina yngre kvinnliga kolleger idag.
Näthatet är ett annat tema. Bedrövligt hur människor gör vilket de aldrig hade vågat i det personliga mötet.
Inget jag kan komma på att jag upplevt eller stört mig särskilt mycket på. Just det där med politikerlöner stör jag mig däremot på att folk jämt ska kommentera. Jag tycker inte alls deras arvoden är höga med tanke på vilket helvetesjobb de har. Skulle aldrig vilja byta jobb med en toppolitiker. Inte ens om lönen varit tio ggr högre.
Nä precis, det är väl bara ett uttryck för det sorgliga faktum att det verkar som att ha en civiliserad diskussion med de man inte delar åsikter med numera är en utrotningshotad förmåga. Finns inga meningsskiljaktigheter som inte kan lösas med personangrepp. Det ser man ju från högsta nivå och nedåt.
Nej, jag är nog inte tillräckligt framgångsrik eller avundsvärd Men jag förstår inte ditt sista exempel. Att ha åsikten (rätt eller fel) att en annan person bryr sig för mycket om träning behöver väl inte vara ett tecken på missunnsamhet? Känns lite långsökt att avsändaren i själva verket är avundsjuk för att du har råd med PT, eller?
Jag tycker att det gnälls även gentemot fritidspolitiker. En bekant jag har blev ifrågasatt för att hon fick ersättning med ett arvode för ett sammanträde i kommunfullmäktige och en nämnd, vilket gjorde att hennes inkomster översteg kollegornas. Detta trots att hon behövde läsa in hundratals sidor i handlingar. Slår man ut ersättningen per timme blir det inte särskilt mycket. Dessutom finns det ofta förväntningar från de olika partierna att deras förtroendevalda ska delta i utåtriktade aktiviteter utan någon som helst ersättning.
En statsminister som är tillgänglig dygnet runt förtjänar definitivt sin inkomst. En fritidspolitiker som måste offra en stor del av sin fritid förtjänar definitivt ett arvode för att närvara på möten. Bedrövligt att många är så avundsjuka på människor som offrar enormt mycket tid för att demokratin ska fungera.
Väldigt sällan jag har utsatts för jante, vad jag vet. Däremot hör jag ibland att folk klagar på jante när folk inte visar intresse för deras senast golf-/skid-/seglarresa där den mesta informationen handlar om hur mycket det kostade och vilka kändisar som var eller hade varit på samma plats.
Blev själv anklagad för det när mitt intresse svek när en vän berättade om att han blivit bjuden av sin arbetsgivare på Franzéns (3 stjärnor Michelin) och det mest handlade om vad det kostar och att de fått det dyraste vinpaketet och vilka andra som var där. På frågor om maten var svaret antalet serveringar men väldigt lite om maten, nya råvaror eller kombinationer av smaker och samma sak om vinet - på mig låter det mest som skryt och det har jag inget intresse att lyssna på. Lyssnade intresserat gjorde jag däremot på en man (drygt 50) som i våras berättade att hans stor dröm gått i uppfyllelse - en viss sportbil. Totalt onyttig men så läcker! Vi var alla vid bordet (flera miljövänner) så entusiastiska att höra om alla detaljer att en par vid grannbordet efter en stund vände sig över och gratulerade.
Skryt nej tack - berätta istället om något som engagerar dig och som du delar med mig när du berättar
Det exakt detta som jag kan störa mig på- Jag arbetar och stötar erfarna kollegor med att hjälpa med datorer, när de har högre lön än mig. Sen när ett lönesamtal sker, så anser arbetsgivaren att något saknas, Ursäkten från arbetsgivaren är du har så bra lön från början som ung, så din löneutveckling prioriteras då bort, för de äldre.
Speciellt en kompis stör sig på att jag har för stor tv (75 tum). Det har även hintats av andra besökare genom åren. Jävligt jante går man då oxå helst till de allra minska biosalongerna för att man föredrar mindre skärmar?
Men jag förstår inte ditt sista exempel. Att ha åsikten (rätt eller fel) att en annan person bryr sig för mycket om träning behöver väl inte vara ett tecken på missunnsamhet? Känns lite långsökt att avsändaren i själva verket är avundsjuk för att du har råd med PT, eller?