Skrivit ett personuppgiftsbiträdesavtal, eftersom du bygger ett system som behandlar kundens personuppgifter. GDPR är fantastiskt. Sedan råkar dessa uppgifter inte vara så skyddade som de borde vara. Men utåt sett så är det kunden som får ta smällen PR-mässigt och datainspektionsmässigt. De stämmer ditt bolag eftersom det i ditt avtal med dem står att du ska hålla dem skadelösa. Din ansvarsförsäkring gällde tydligen inte eftersom det kan anses vara du som orsakat detta genom försummelse (av gällande best practice för säkerhet) och att att kunden då går på den enda person som 1) orsakat dem stor PR-skada genom att inte vidta alla tänkbara åtgärder mot det, och 2) när denne insåg detta tog den ut alla pengarna i bolaget så att vederbörande inte skulle förlora några pengar.
Det är väl framförallt beteendet i 2) ovan som gör att de skulle gå på dig privat.
Det är inte en skröna. Det är Skatteverkets tolkning och utslag i rättsfall.
Sedan handlar det om vilka ärenden som drivs, naturligtvis har inte myndigheter tid att jaga var och varannan.
Jag poängterar att det är en risk att räkna med. Inte ett garanterat utfall. Detta är Rikatillsammans, här arbetar vi med risker, inte absoluta termer och det finns inga garanterade vinster, eller förluster för den delen,…
Jag vet flera exempel på enmanskonsulter som arbetar genom större konsultbolag som underkonsulter, en del är noga med att fakturera någon timme här och där vid sidan av. så visst är det etablerat.
Nej. Det stämmer inte. Eller, det kan ju så klart vara så, men det måste inte vara så. Exempelvis skriver i princip alla kommuner personuppgiftsbiträdesavtal med alla sina leverantörer som de anlitar. Om du tillhandahåller en IT-tjänst “as a service” som behandlar personuppgifter för kommunens räkning är kommunen personuppgiftsansvarig och du är ett biträde.
Annat exempel:
Ett bryggeri har många anställda. Det ingår ett avtal med ett lönehanteringsföretag för betalning av lönerna. Bryggeriet talar om för lönehanteringsföretaget när lönerna ska betalas, när en anställd slutar eller får löneförhöjning, och tillhandahåller alla andra uppgifter för lönebesked och utbetalning. Lönehanteringsföretaget står för IT-systemet och lagrar de anställdas uppgifter. Bryggeriet är den personuppgiftsansvarige och lönehanteringsföretaget är personuppgiftsbiträdet.
Jag funderar själv på egenkonsult inom ekonomi. Har hög lön för tillfället sett till ålder tycker jag (35 år, 75k+ lön) men jobbar och har ansvar som kostar på. Skulle glatt klara mig på betydligt mindre mot reducerad press, tror att vi skulle kunna gå breakeven som familj helt utan min inkomst förutsatt att min sambo fortsätter jobba. Då finns ju också kudden som gör att det inte är så farligt att vara utan uppdrag under en tid och istället passa på att lösa knutar på hemmaplan (hämta/lämna/hemmafix).
Jag har själv ett eget AB. Det är bara jag som jobbar där, vid sidan om min vanliga anställning på heltid. Jag har på eget initiativ byggt en egen plattform som är väldigt uppskattad, och som (bland annat) kommuner köper in och använder dagligen. Jag har byggt systemet, jag driftar det (förvisso i en serverpark och inte hemma i garderoben), och jag sköter både supporten och nyutvecklingen.
Du får helt enkelt tro på mig när jag säger att mitt bolag i några av dessa fall befinner sig i rollen av att vara personuppgiftsbiträde, och där kommunen är personuppgiftsansvarig. Precis som i mitt andra exempel ovan. Det behöver inte vara så att man är konsult direkt mot kunden, och kunden låter en uppföra ett system för deras räkning helt själv (för det är troligtvis ganska osannolikt precis som du säger), men att själv utveckla en plattform som sedan köps in som tjänst av andra är nog ändå ganska vanligt. Jag har många bekanta som sysslar med sådant. Och beroende på vad plattformen sysslar med kan det råga vara så att den får personuppgifter från den som beställt tjänsten, och då är det ofta aktuellt som just personuppgiftsbiträde snarare än personuppgiftsansvarig.
Nyckelfrasen är “jag driftar det”, ergo är du en tjänsteleverantör. Det jag menar på är att man oftast tar in en konsult som bygger ett system och lämnar över koden/bygge till det köpande företaget.
Jobbar som IT-konsult mot stora svenska bolag. Går alltid via konsultmäklare, min säljprocess är att jag en gång per år skickar ett halvdussin mail där jag skriver “nu är jag ledig” och så har jag ett uppdrag en vecka senare.
Inser givetvis att det just nu är sötesbrödsdagar, men jag tänker rida den här vågen så långt det går.
Jag syftade enbart till att förklara för någon längre upp i tråden hur det skulle kunna bli så att en enskild person med eget AB skulle kunna åka dit ändå.
Att tryggheten med eget AB är en bredare fråga än bara uppsägningstid på 3 månader. Inte diskutera definitioner av tjänsteleverantör vs. konsult.
Jag exemplifierade enbart för att visa på att det visst är så att en enskild individ med eget AB kan hamna i en situation där den är personuppgiftsbiträde, eftersom det ifrågasattes ovan.
Kör också eget som it konsult och jag skulle vilja påstå att du är tryggare som anställd. Att göra sig av med en konsult från den beställande parten är ofta bara ett mail bort, att göra sig av med en anställd är en betydligt omständigare process.
Enligt mitt avtal har jag två veckors uppsägningstid, men jag vet också att det finns hur mycket jobb som helst just nu på andra ställen om de skulle vilja göra sig av med mig.
Jag skulle snarare säga att om man är anställd så har du en bra grundtrygghet iom 3 månaders uppsägningstid, men det är också “max” trygghet (brasklapp för speciella avtal).
När man kör eget så får man liksom lösa det där själv internt inom sitt företag, genom att ha eget kapital som kan täcka upp när man är utan uppdrag. Då har man istället möjlighet att bestämma hur mycket trygghet som man vill ha. Vill man vara säker kan man sitta på mer än 3 månaders löneutbetalningar i eget kapital, eller kanske mindre om man jobbar inom en het bransch.
Med eget AB så fungerar a-kassa inte heller som man skulle önska, eftersom ingen verksamhet får förekomma i företaget under tiden man får a-kassa, detta inkluderar säljverksamhet som ju behövs för att få nytt uppdrag.
Som anställd hade jag tre månaders uppsägningstid, men idag som egen företagare har jag i mitt tycke en bättre “kudde” om det går dåligt. För varje månad jag debiterar full tid så täcker det två månaders lön. Jag har kört egen i 3,5 år och jag skulle teoretiskt sett kunna klara mig utan uppdrag i 3,5 år innan jag går back. Lägger man dessutom till möjligheten att ta ut utdelning i ABt så vinner eget bolag alla dagar i veckan i min mening.
Ett tips är att försöka räkna hem något ramavtal. Säker inkomst där man kan tacka nej till uppdrag utan att riskera att inte bli tillfrågad igen. (Oftast finns mer uppdrag än vad du kan ta)
Säkert kort som gör att man också kan välja uppdrag lite efter vad som passar och som känns roligt.
Jag ska försöka få till någon typ av avtal, antingen formellt eller mer informell överenskommelse.
Har gjort en budget idag för hela projektet där jag räknar in olika omkostnader. Det blev ingen glädjekalkyl men inte heller den mest pessimistiska.
Jag la in semester och förväntad frånvaro på grund av livet. Tänker att det är skönt att ta höjd för saker. Samtidigt känns de 6v som jag lagt in som lite i överkant för frånvaro om man tittar bakåt. Brukar kunna få jobbet gjort och har senaste halvåret inte behövt ställa in trots vabbande och sjukdomar.
Hur mycket ska man egentligen räkna bort, finns där någon tumregel?
