Läser tråden och hoppas verkligen att människor inte baserar sina investeringar på en rappor tfrån Credit Suisse enbart? Om den förväntade avkastningen framåt ligger på 3% årligen så tycker nog åtminstone jag att man tar väldigt hög risk sett till potentiell nedsida som i princip kan vara hur stor som helst. Sen kan man väl argumentera att tiden löser mycket, men ponera ett tapp på -50% och återhämtningen är 3% årligen…
Till författaren av tråden: jag hoppas att saker går din väg och jag förmodar att 100% aktier är vägen att gå om du önskar överavkastning mot börsen.
Kan inte komma ihåg var, men jag har hört att det är rimligt att förvänta sig en ”extrem avkastning” vissa år, vilket jag tycker att vi har sett i alla fall detta året. Sen att man sedan får kanske 3-5% reell avkastning på lång sikt är ju helt enkelt för att det kommer att rasa ordentligt under andra.
Jag som många andra har bara sett de senaste 5-10 åren i sin sparkarriär, så vi har inte riktigt rätt perspektiv när man ser att fonderna gått upp 30-40% årligen, och förväntar oss detta även kommande år. 12% känns inte som att det är i linje med tidigare erfarenheter på längre sikt.
Jag tänker att alternativet till sparande på börsen är konsumtion ”för konsumtionens skull” eller inflation, således tycker jag att 3-5% reellt kan vara helt OK det med.
Nu missförstår du allting. Om du får ett tapp på 50% och sen 3% årligen i uppgång, då har du ju inte 3% i snitt. Dvs, 3% tar hänsyn till tapp. 3% är inklusive tapp.
Det är inte återhämtningen som är 3%. Det är snittavkastningen som är 3%, vilket innefattar både år när börsen går bra och år när börsen går dåligt. Hur missförstod jag dig?
En kanske dum fundering, men det där kan man väl inte veta sådär rakt av, eller? Marknaden kan ju fortsätta sätta värderingarna högre än den faktiska vinstnivån. Eller?
P/E är “price/earning”. Alltså priset du får betala för direktavkastningen hos bolagen i dagsläget.
Så du betalar 36 gånger så mycket (i snitt för bolagen i S&P 500) som årsvinsten.
Således tar det 36 år att få tillbaka sin investering, eller en årsavkastning på 1/36 vilket är knappa 3%.
Jo, jag har förstått den principen. Men vad jag menar med min fråga är: det är väl inte så det behöver utveckla sig för den egna avkastningen nödvändigtvis? För i så fall skulle ju varje investering just nu vara med säkerhet rätt bortkastad… Är inte grejen just att man inte kan veta? Annars skulle ju alla alltid veta exakt vilken avkastning de skulle få framöver när de investerar.
Varför skulle den med säkerhet vara bortkastad? 3% avkastning på bolag eller -5% på bankkonto p.g.a. inflation. Vad är bäst?
Självklart vet vi inte hur marknaden kommer utveckla sig, men det är ju en bra indikation på vad man får betala för kommande avkastning i dagsläget. Det är ju inte P/E på ett enskilt bolag vi pratar om.
Det känns lite bortkastat i alla fall, 3% avkastning för all framtid typ är ju rätt magert. Om man tänker på ett månadssparande så kan det väl vara ok, men med en klumpsumma hade man kanske hoppats få ut mer på sikt. Räknar man bort inflationen blir det inte mycket kvar.
Vem pratar om för all framtid? 3% från dagens prisnivåer. Tillräckligt lång sikt kommer ju även den generella tillväxten komma ikapp och därmed förändras det. Utöver att marknadspriset svänger kortsiktigt.
Om alla förhållanden som råder nu och alla bolag fortsätter tjäna exakt lika mycket så kommer det ta 36 år för att få tillbaka pengarna (nominellt) i direktavkastning som aktien kostade. Inget annat än en indikation på vilken diskonteringsränta som marknaden accepterar idag på aktier. Så givet lite tillväxtförväntningar och annat kan man beräkna vad man själv anser är rimlig avkastning från nuvarande prisnivå.
Inte om du inte kan förutse marknaden. Du måste även räkna med någon form av tillväxtförväntningar o.s.v.
På sikt följer aktiekursen och därmed bolagets market cap värdet i bolaget. Det är utgångspunkten.
Om vi har ett bolag som har en market cap på 1000 miljoner och vars PE-tal är 36 så är vinsten alltså 28 miljoner. Bolagets market cap ökar alltså från 1000 till 1028 miljoner, vilket är en ökning på ca 3%.
Man brukar säga att marknaden på kort sikt är en “voting machine” och på lång sikt en “weighing machine”. På kort sikt kan man som du säger ha avvikelser från denna tumregel men på lång sikt kommer marknaden att svänga runt bolagets riktiga värde. Så ja, avkastningen kan skilja sig väsentligt från 3% på kort sikt men på lång sikt kan den inte det.
Kolla gärna den här artikeln
Här ser du hur det varit historiskt. När marknaden varit högt värderad som den är nu så har de närmast 15 påföljande åren gett en avkastning på några enstaka procent. När den varit ännu mycket högre värderad så har avkastningen varit negativ (=börskrasch som tagit längre än 15 år att återhämta sig från).
Nu är vi i en tid av pengatryckning så det är lite svårt att förutsäga framtiden genom att titta på det förgångna (om vi med förgångna menar 40 år). Men om vi titta ända tillbaka till 40-talet så var marknaden ungefär då som den är som nu. Lyn Alden har flera utmärkta artiklar om detta.
Så, hur länge kan vi fortsätta innan en krasch eller en sideways-choppy-period? Ingen vet. Helt klart är att vi med centralbankernas interventioner har blåst upp marknaden ordentligt. Vi skulle inte sett börsen där den är idag om det inte varit för centralbankernas agerande. Den skulle varit betydligt lägre. Vilket vore hälsosamt.
Nu kanske jag kapar tråden för mycket, ber om ursäkt i så fall.
Jag läste artikeln- tack! Inte säker på när den är skriven men det omnämns ett antal länder där värderingarna fortfarande är låga. Finns det någon anledning till att man inte skulle välja att investera i dessa länder istället för annat just nu?
Men så är jag ju ett försiktigt också.