Jag kollar på bilar online nästan dagligen då jag planerar att köpa ny (för mig) bil inom ca 1 år. Det som gör att jag fortsätter skjuta på beslutet är primärt de skyhöga priserna på bil(!)…
Jag tycker själv att vi har bra inkomst i hushållet, ca 100k netto, och relativt låga utgifter, ca 60k inklusive amorteringar, men det är något som får mig att må dåligt av tanken att ställa 350-400k på uppfarten. Samtidigt är det vad man får betala för en 3 år gammal laddhybrid eller elbil med hyfsad räckvidd.
Vi är är i 30-års åldern och har en nettoförmögenhet på ca 1 miljon exklusive pension, vilket jag misstänker är en bidragande faktor till att jag tycker 400k är mycket för en bil.
Är det jag som har en skev bild av vad en bil kostar, är jag för snål, eller är det att min nettoförmögenhet som är för låg i förhållande till en sådan bil?…
Tack för svar. Det jag menar är att vi har 40% över varje månad vilket är en “hög” sparkvot. Seden är det mycket pengar i absoluta tal. I denna summa ingår även amorteringar av hus-, csn- och privatlån på ca 15k.
Tanken är att bilen ska köpas kontant, men det är just det psykologiska kring summan för en bil som gör att jag har svårt att fatta beslut.
Se det som en periodisering av kostnaden istället för en klumpsumma.
Säg att ni kör bilen i 3år.
Räkna ut kostnaden för kapital(förlust av ränta efter skatt), värdeminskning(ca 5-15% per år beroende på) samt löpande utgifter(skatt, försäkring, 1 uppsättning däck, service), släng in drivmedel om du vill vara noggran. Den faktiska kostnaden för bilen behöver inte vara 400K den kan mycket väl vara 180K på 3 år, eller 5000kr/mnd beroende på hur du ser på det.
Men jag köper din känsla av att det är orimligt dyrt att behöva lägga upp 400K för en normal bil att frakta familjen med idag.
Ja du har rätt, det är den periodiserade kostnaden som är relevant. Idag har vi en småbil för ca. 80k vilket ytterligare bidrar till känslan att byta bil är otroligt kostsamt.
Samtidigt minns jag att vi kollade på en ny v60 runt -20/-21 och då låg de knappt över 300k, nu ligger en 3 år begagnad på 400k… visserligen hybrid istället för bensinare.
Läs mitt resonemang ovan om du vill ha min förklaring poängen är att det finns en överskott, men trots detta är min känsla att 400k är mycket för en bil. Det jag ville diskutera, inte om jag är slösaktig eller inte i min övriga ekonomi
Absolut, tanken slår mig ibland. Sedan får jag för mig att man “bör” köpa en laddbar bil när man har möjlighet att ladda hemma, vilket stämmer i mitt fall.
Finns helt klart en psykologisk faktor iblandad. Jag och min sambo roade oss i veckan kring att två olika personer som vi inte känner oss har känt igen oss som “jaha de som bor i huset med den där bilen?” som att bilen absolut inte hör hemma i området.
Fast nu fastnar du i tanken kring vad lön, livsstil, grannar etc ska tycka (som jag tolkar det).
Hur mycket kör ni? Vad behöver ni bilen till? Välj åkdon därefter, säger jag. Det finns ju massor av bilar som är bra mycket billigare och gör vad de ska och ser sjyssta ut ändå. Jag pratar inte skorvar för 10k, men kanske en kärra för 150k. Jmfr Jan och Carro och deras Peugeot.
Vilket bekräftar min gissning tidigare. Min kackiga V70 stack också ut jämfört med grannarnas BMW-bilar, men jag behövde inte mer och jag vågar sticka ut och “förvirra” inbillade par som spanar bilar i villagatorna om kvällarna. Jag har bättre saker för mig än att oroa mig över vad de tror och tycker.
Samtidigt är det svårt för typ alla att motivera att man “behöver” en fin bil antar jag? Det rimliga blir alltid att köpa den billigaste som täcker behovet. Om det sedan är “rätt” val är vad som är svårt att svara på för mig.
Som lite fyrkantig eftersöker jag nog en regel som berättar för mig när det är rättfärdigat att unna sig något utöver det logiska (billigaste) valet.
Okej, då kommer det här: Ni tjänar så bra och verkar ha så mycket nojja över detta så ni ska köpa den bil ni vill ha oavsett kostnad. Pengarna finns och rädslan för vad andra ska tycka finns. Då är bilpriserna motiverade.
Säg att du köper en bil för runt 200k istället för 400k som kostar 4000kr vs motsvarande 6000kr i månanden. Över en 30 års period om du istället investerar dessa pengarna så kommer skillnaden vara runt 4M.
Håller med trådskaparen om sin spaning. Senaste 5-6 åren har priserna på nytt stuckit iväg och dragit med sig begagnat. Har också gjort Volvo V60-noteringen, har för mig paketade bensinare såldes nya för runt 330.000 kr när nuvarande modell lanserades.
I Volvo-land är väl priserna som betalas numera för de sista årsmodellerna av XC70 det mest häpnadsväckande.
Det är nog tyvärr lite mer komplext än så för mig . Kan vara okej med att ha en billigare bil om det är en bra kompromiss mellan kostnad och komfort. Samtidigt vill jag inte köpa en billig bil bara för att kapa kostnader till varje pris. Vill hitta gyllene snittet helt enkelt
Priserna har stuckit så oerhört mycket de senaste åren att det är smått löjligt. Började i samband med pandemin, men sedan har det liksom aldrig riktigt landat. Det i sig gör det snarare mer lockande med stabil TCO genom nybilsköp/privatleasing än att stå där med en begagnad bil för närmare en halv miljon SEK. Tycker jag då.
Så ja. Tyvärr ligger det nog mycket i detta.
Vill man ha en bekväm, pålitlig, modernt utrustad bil med schysst design får man alla dagar i veckan räkna med minst 4-5 k/per månad i totalkostnad. Kanske det dubbla om man är ute efter ett visst märke eller storlek. Visst går det att komma billigare undan. Med tur, och/eller genom att kompromissa rejält. Jag personligen kan dock tycka att med era inkomstnivå är det en självklarhet att välja att färdas i en modern bil, med allt vad det innebär. (Det betyder inte att andra prioriterar fel).
ca 2000 mil. Har gjort diverse kalkyler för att få fram månadskostnader med olika prisklasser och drivmedel. Sedan kommer jag hela tiden tillbaka till vad är det man betalar för. Numera känns det även som att man betalar en stor del av enbart för att få massa tech som aldrig någonsin används. Å andra sidan läser man att fossilbilar kommer bli straffbeskattade framöver…