Det här är ett jättebra exempel. Jag tror att man skulle kunna formulera regler av olika slag gällande den här frågan.
Frågan för mig handlar inte egentligen om huruvida det är ”ekonomiskt” enligt någon sorts plånbokskalkyl att hyra eller köpa. Frågan handlar för mig, och för många andra också, om hur stor kapitalbildning som är ett rimligt pris att betala för att bo i område A jämfört med i område B.
För många är det också så att svaret på den första frågan blir annorlunda när det finns barn med i bilden jämfört med annars.
Alla förstår nog att de extremt låga räntorna de senaste decennierna har gjort att bostadsrätten har varit en fantastisk affär. Verkar däremot inte vara alla som förstår att den utvecklingen vi haft inte är någon naturlag
Säg att du lyckas göra en vinst på bostadsrätten på 2 mille. Sen vill du flytta till vart? Gissningsvis så har ju även de andra rört sig uppåt med så din “vinst” kommer du inte åt om du inte hittar en hyresrätt igen eller har en husvagn typ.
Mycket handlar om när du handlar i kurvan för marknaden.det är som en berg o dalbana.
Toppen nu var förra året och vägen utför har just börjat. -20% redan i vårat område utanför stockholm .
Jag är nog en av dom få i forumet som håller med dig. Har bott i brf och bor nu i (antagligen Sveriges billigaste; 2800 kr) hyresrätt och tycker det är toppen!
(För övrigt tror jag inte bostadspriserna kommer öka i framtiden pga Sverige är som det är nu.och det kommer bli mer av det som är nu.)
Det är bättre att ha en aktie/fondportfölj än en bostadsrätt som kanske går upp i pris. En portfölj kan du sälja av delar av. Du kan inte sälja några kvm av din bostadsrätt. Dess värde får du reda på dagen du säljer.
Menade inte att skapa debatt om marknadshyror, som jag anser vara ett fruktansvärt slag mot mänskliga rättigheter. Bostad ska vara en rättighet, inte marknad.
Därför att det pågår en inflyttning från landsbygd och småstäder till de större städerna, en urbanisering. Varje år flyttar det in nya personer som ska jobba i privat sektor i min stad, både från Sverige och andra länder. Vi med löner på välfärdsnivå skulle aldrig ha råd att bo kvar med marknadshyra utan hela beståndet skulle bytas ut mot personerna som har det bra ekonomiskt.
Stockholm har vissa bostädsrätter med otroligt låg avgift. Jag förstår inte varför. I min stad är det nog omöjligt att få en avgift på 1,5 tkr. Kanske en pytteliten etta inne i stan har så låg avgift?
Och som sagt så skulle jag inte kunna få lån till att köpa bostad inne i stan utan måste stanna i förorten. Här är avgifterna ofta högre än i stan, så 4500kr är inget överdrivet om jag vill bo i en tvåa.
Har ingen läst min trådstart? Där skriver jag att folk har olika förutsättningar. Förr i tiden var priserna lägre och om du dessutom hade råd att renovera så grattis till dina miljoner. Jag skriver själv om dessa exempel i min trådstart och förklarar att de inte gäller för alla.
Ändå lite intressant syn på saken.
I vilken utsträckning ska staten subventionera den mänskliga rättigheten att bo på just ett sådant ställe man vill, men inte själv har råd till, tycker du?
Jag kan i någon mening tycka att en alltför “plånboksfixerad” uträkning missar en del saker. Dels finns det olika modeller för hyresrätter. När jag själv bodde i hyresrätt ingick typ ingenting av underhåll, eller i varje fall väldigt lite. Om jag typ ville få omtapetserat var det något jag kunde styra själv och skulle jag välja det skulle det resultera i ett påslag på hyran. Skulle något gå sönder hade jag att välja mellan den superenkla modell som hyresvärden skulle sätta in eller få ett permanent påslag på hyran kopplat till en “standardhöjning”.
Att kunna ha det såsom man själv vill med en grisrosa fondvägg eller att kunna välja lyxiga vitvaror som man själv köpt til särskilt bra priser har ett värde. Sedan blir det iallafall i min värld så att när man bor mer kortsiktigt i en hyresrätt så är låg hyra högre prio än “lull-lull”. Skulle boendet vara långsiktigt och “permanent” skulle tänket rimligen se annorlunda ut.
I bostadsrätter är badrum ofta/normalt något som byts i samband med stambyten. Det gör att den kostnaden i någon mening inte syns riktigt. Sedan kan man ju göra olika investeringar själv men det är rimligen inte det bästa valet rent ekonomiskt.
Det är inte ALLTID, undantagslöst, en god affär.
Däremot är din historia, dina förutsättningar och din bostadsresa knappast representativa för gemene man heller.
Men det förstod du nog redan när du författade trådstarten.
Det här handlar ju normalt om vissa skuldfria föreningar i Stpockholms innerstad. Då är istället priset för lägenheterna högre. Det är alltså ingen “märkvärdig lyx” inblandad.
Jag bor själv i lågbelånat hus med friköpt tomt och låga driftkostnader. Husen där jag bor har inte gått ner så markant, 5-10% från toppen kanske. Detta beror på att det är just den typ av hus som efterfrågas i dagens läge.
Nej men nu har du andra möjligheter än vad du haft innan :).
Även om det inte kommer öka 100% på 10 år igen så på 30 år kanske det har och då äger du helt plötsligt en bostadsrätt värd en bra slant utan några lån till du ska gå i pension samtidigt som du kan spara på börsen. Det är bara en väldigt trygg sparform och bra att blanda sitt sparande.
Nu hade jag också extremt tur inom bostäder då jag och min sambo även köpte en villa för 3,35 för 8 år sedan som är värd runt 6-7. Men sen har vi också haft det väldigt tufft med hälsoproblem så man kan inte vara lyckligt lottad överallt.
Kräsen eller ej så har ju sådana saker ändå ett tydligt värde. Att bara fokusera på vad som är “mest ekonomiskt” blir att missa en massa saker. Vill man bo billigt i en halvtrist lägenhet med trasiga tapeter, plastmatta i badrummet och grundläggande standard i just alla avseenden så finns ju det alternativet. När förutsättningarna är helt olika blir hela diskussionen snedvriden.
Köpte min 2 rums bostadsrätt för 12 år sedan. Då för 750 tusan med ett lån idag på en halv miljon. Jämfört med en hyres för 7 tusan så efter 10 år tjänar jag 2000 mer i månaden på min hyra på 4100 med garaget och p plats och ränta på 760. I januari blir räntan över 2000. Men är ändå billigare än hyres med ungefär 1000 kr.
Läget spelar väl i ännu högre utsträckning roll om du äger din bostad? Att äga en bostadsrätt i ett område som går åt pipan är ju betydligt sämre än att hyra. Om jag hyr kan jag lättare ta mig därifrån. Äger jag en bostad i ett kasst område finns det risk att jag blir fast där pga svårigheter att sälja. En hyresrätt kan jag bara lämna.
I min värld är läget normalt själva orsaken till att du äger din bostad. Skulle du teoretiskt kunna välja att “köa dig till en hyresrätt” så skulle det vara en hyresrätt som du inte vill ha. Att kunna köa sig till en sådan behöver inte vara omöjligt även om det förstås tar ett tag.
Du har en poäng i så måtto att för den specifika gruppen som “egentligen inte borde bo i ägt boende” så finns en potentiell förhöjd risk iom att de inte alltid har råd att bo i trygga områden med gott anseende. Ett område som redan är lite halvdant när du flyttar in kan i många fall spåra ut betydligt mer på några års sikt. Det är iallafall den utveckling som synts på en hel del håll. Jag är spontant tveksam till att lägenheter skulle bli regelrätt svåra att sälja. Det är ett extremt scenario som vi inte har sett så mycket av i praktiken. Däremot är det mer sannolikt att lägenheterna i vissa områden inte får någon egentlig prisutveckling. För att lägenheter ska stiga i värde krävs normalt att de efterfrågas av “personer som det går bra för”. Om lägenheter enbart efterfrågas av dem som inte har råd med något bättre blir också priserna kopplade till hur det går för den gruppen i stort. Det ska samtidigt sägas att den gruppens utveckling tenderar att vara mer volatil än mer väletablerade gruppers. Rent hypotetiskt kan en “lägenhet i gettot” som du köper till rätt pris öka i pris mer än ett objekt med mer stabil prisbild.
Mitt perspektiv är väldigt strikt inriktat på Stockholm eftersom det är den kontexten och bostadsmarknaden som jag kan något om. På mindre orter eller i andra delar av landet kan logiken mycket väl se annorlunda ut.
Jag förstår det, och tycker att det ofta är fallet att människor främst pratar om Stockholm. Stockholm är ju dock inte representativt för landet som helhet. Många områden har snabbt gått från trygga till mindre trygga på många håll. Och nej, utanför Stockholm behöver du inte köa dig till en dålig lägenhet, utan en bra sån. Jag tycker att ett problem är att diskussionem ofta utgår från ytterligheter - antingen en hyresrätt i kasst område eller hyrestvåa för 15 tusen - eller fin bostadsrätt i bra område. På väldigt många håll finns det hyresrätter i bra områden som är möjliga att hyra, om än svåra. Det tar ju för många också tid att skrapa ihop pengar till handpenning. Jag och ts är ju tydliga med att det beror på vilka alternativ man har i verkligheten, inte fiktiva exempel.
Vem skall betala den mänskliga rättigheten att bostad är en mänsklig rättighet? Försöket sedan 80 år med hyresreglering har ju blivit en veritabel katastrof.
Om man inte får ta ut en rimlig hyra så byggs det ju inget heller. Så länge inte systemet ändras så får vi leva med bostadsbrist.
Den här ”intressanta synen” är i själva verket inskriven i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter som Sverige undertecknat.
Sen att våra politiker underlevererat denna rättighet i 30 år är i mina ögon riktigt märkligt och något de borde ställas till svars för.
Angående var jag anser att gränsen går så tycker jag den också är ganska självklar. Alla invånare i en kommun ska ha tillgång till bostad. Bostaden ska ha en standard som främjar de boendes hälsa. Folk ska slippa trångboddhet av samma skäl. Par ska ha möjlighet att separera.
Förstår inte ens vad ni diskuterar, det är en mänsklig rättighet att få ha en bostad. Det innebär inte att man får välja var sin bostad ska vara.
I Sverige finns det knappt några hemlösa och oftast har de valt de själva om de finns några. Bara åka in till lokala soc kontoret så hjälper de till med boende. Om de inte har lägenheter så får du bo på vandrarhem.
I Stockholm är det ytterligheterna som gäller. Det är så verkligheten ser ut. Jag har själv bott i hyresrätt
ett utsatt område och jag har fler vänner som gjort det senare än jag. Det enda sättet att inom “planerbar tid” kunna få en hyresrätt med trygga förhållanden är att välja nyproduktion i Norra Djurgårdsstaden eller något liknande område. Då blir hyran hög. I sådana områden är omsättningen större och det gör att det går att få lägenhet inom rimlig tid även efter att lägenheterna fördelats initialt.
Det jag är ute efter är främst att få till ett avsnitt där de här frågorna presenteras i mer systematisk form. Att göra en poäng av på vilka platser förhållandena är mest normala eller avvikande tror jag inte på. Till stor del handlar det ju också om vilket yrke man har. Jobbar man med något hyfsat generiskt kan man bo lite var som helst medan andra yrken främst finns i Stockholm.
Kopplat till detta borde andrahandsmarknaden också tas upp i ett sådant här avsnitt eftersom den för många i Stockholm är det främsta alternativet till att hyra något dyrt. I båda de fallen är förutsättningarna för att, på egen hand, kunna spara ihop en kontantinsats rätt dåliga.
Har bott i brf och bor nu i (antagligen Sveriges billigaste; 2800 kr) hyresrätt och tycker det är toppen!
