Vi har ett gammalt avsnitt på ämnet:
Den enda faran med hyresrätter är väl om de inför marknadshyror fullt ut. Då blir man i princip ”inlåst” i den hyresrätten man bor i, det blir dyrt att byta och det kan vara svårt att köpa om man inte har kapitalet.
2 gillningar
Tror att det är ganska liten risk. Många av de som bor i billiga hyresrätter kan inte betala mycket mera än vad de redan gör så marknadshyrorna kan inte bli alltför höga på många ställen eftersom lägenheter annars kommer att stå tomma och då sjunker väl hyrorna igen om det verkligen ska vara marknadshyror.
1 gillning
Stämmer på många sätt.
Om man är ung och kan köpa så är det nog det ekonomiskt bästa, men man vet inte hur det blir i framtiden.
Är man äldre är nog hyresrätten bättre på många sätt. Det är ett enkelt sätt att bo utan många besvär som ett ägt boende kan innebära.
4 gillningar
Precis, ett lyxboende i form av hyra är inte speciellt bra ekonomiskt. Man betalar alltid extra för lyx 
Däremot är det nog väldigt praktiskt och enkelt i många fall.
1 gillning
Det som skulle vara en fördel är det rättvisa i att attraktiva boenden kostar mer och oattraktiva mindre. Nu blir kostnaderna väldigt snedfördelade mellan hr och br i många områden. Om man inför marknadshyror förutsätter jag att man gör det vid nytecknande av kontrakt, inte typ tredubblar befintliga avtal.
Man kan hävda att det blir homogena områden som låser ute vissa grupper, men nu är det ju i praktiken så förutom för ett fåtal som genom tur eller diverse krumbukter fått en billig hr i storstäderna.
Till stor del är det redan så, fast inte överallt. Här finns det flera attraktiva bostadsområden med höga hyror och mindre attraktiva områden med betydligt lägre hyror.
Tvärtom, stor risk. Så är det ju delvis redan gällande nybyggnation. Så vi är på väg åt det hållet.
Och vi får då se en stor rokad bland rika och fattiga. Ekonomisk segregation inom hyressektorn på samma sätt som inom hus och brf.
Att vissa inte kommer kunna betala är inget problem då de som kan tar över lägenheterna. Redan folk som gärna betalar mer för centrum. De fattiga trycks ut från centrum till icke populära områden/kvarter. Medan ju rikare du är, desto mer kan du välja även bland hyreslägenheter.
1 gillning
Det fungerar förstås olika på olika ställen.
Här, en mellanstor stad, är det redan i första hand de icke populära områdena som har de flesta billiga hyresrätterna. I de populära områdena är det ganska få hyresrätter och hyrorna är redan betydligt högre än i de mindre populära områdena.
Om man kan betala 20000 i hyra finns det mycket att välja på även utan massor med köpoäng så dyra lägenheter finns redan.
Känns som om detta kanske drar iväg från ämnet. Men som det är i Stockholm och gissningsvis även i Göteborg är det rätt kontakter, svarta kontrakt eller 20-30 års kötid i en kö som kostar pengar för att få en attraktiv lägenhet som inte har hög hyra. Det nuvarande systemet stänger alltså också ut fattiga. Det finns inte heller längre på kartan att socialen delar ut lägenheter till behövande. Så skulle gissa att det var minst 25 år sen en låginkomsttagare med barn fick en hyfsad lägenhet i stan.
Slutsatsen är att systemet fungerar dåligt och mest bara gynnar bostadsförmedlingen. Med 800 000 i kön som betalar 200 kr per år drar de in 160 miljoner om året. Trevligt för dem men helt rubbat som system.
1 gillning
Mest gynnar det väl ändå de personer som betalar underhyra. Om vi höftar att det är SEK 50k/år underhyra per hyresrätt och 200k hyresrätter i Stockholms kommun blir det 10 miljarder per år som dessa kostar resten av stockholmarna.
2 gillningar
Det stämmer väl bara för de kommunala hyresrätterna, vilket är färre än hälften om jag minns rätt.
Dagens äldre hyresrätter (dvs de kraftigt subventionerade) är ett lyxboende ekonomiskt sett. Däremot tycker jag inte det är ett lyxboende överlag. Man får inte göra om som man vill ha, och standarden är generellt sett (mycket) lägre än vad jag önskar. Sen upplever jag det som att risken för problematiska grannar är rejält mycket högre också.
1 gillning
Detta är den överlägset största anledningen till att undvika åtminstone billiga hyresrätter (och områden med sådana i närheten).
Med det sagt, så hade hyresrätter kunnat vara ett lyxboende om de fick prissättas fritt, ges riktigt bra standard, och det kunde placeras dyrare områden. Då hade jag kunnat tänka mig sådant boende.
Kan folk som har ett cashflow som möjliggör att betala 50k i månaden för bolån och amortering (jag känner flera sådana) samtidigt som de bär risken för allt ifrån värmepump till att lägga om takpannorna, så tror jag nog flera av dem hade kunnat tänka sig 40k-50k i hyra för finare bostäder med säkerhetsavstånd till problematiska grannar som generellt inte har råd att efterfråga den typen av boende.
Ja, det leder åtminstone till att bibehålla segregation. Och segregation är, allt annat lika, inte bra. Men allt annat är inte lika och då har jag stor respekt för ekonomiskt starka familjer att bosätta sig och sina barn i dyrare mindre problematiska områden. Denna typ av problem ska inte lösas av familjer med själv som insats, men det är en helt annan diskussion.
Hyresrätt som sådan kan vara ett lyxboende, om övriga förutsättningar är rätt, vilket skulle kräva ganska hög prissättning jämfört med det vi ser idag.
1 gillning
Jag antog något förenklat att alla hyresvärdar är stockholmare. Men sedan är det förstås svårt att veta hur mycket av kostnaden som faller på hyresvärdarna och hur mycket som faller på presumtiva hyresgäster som låses ute av systemet.
Att kategoriskt hävda att hyresrätt eller bostadsrätt är bättre eller sämre är en ganska meningslös diskussion om man inte zoomar in på ett specifikt område.
Det finns ca 2 miljoner hyresrätter i landet. Vissa är säkert sopkass råttbon medans andra är säkert billiga paradlägenheter med utsikt mot slottet.
5 gillningar
Samtidigt finns det vissa axiom som är svåra att komma runt.
T.ex. Äger du ditt boende bor du till självkostnadspris. Hyr du ditt boende betalar du dessutom en vinstmarginal åt din värd.
Hyran sätts enligt bruksvärdesmodellen. En renovering som innebär en standardhöjning leder per automatik till högre hyra. Äger du ditt boende åtnjuter du själv eventuella ekonomiska vinster av standardhöjningen.
Även om det finns avvikelser är billiga hyresrätter oftast billiga av en anledning.
2 gillningar
Fast om den anledningen är hyresreglering kan det ju vara extremt lönsamt att bo i hyresrätt för den som har den möjligheten. Ett känt exempel är när Ulf Kristersson hyrde 125 kvadratmeter på Folkungagatan för SEK 150k/år. Det motsvarar ungefär 2,5% avkastning på kapital brutto, en väldigt dålig vinstmarginal för hans hyresvärd.
1 gillning
Det är inte alls en självklarhet som gäller i alla lägen. Dogm inte axiom är en bättre beskrivning.
1 gillning
I min värld är hyresrätt inget lyxboende, mer en osäkert boende… Hyreshöjningar är någe man själv har väldigt svårt att påverka… Min första lägenhet hade hyreshöjningar till nästan de dubbla på lite längre än 4 år… De va å köpa en bostadsrätt istället…
Även när man hyr lokaler så är de kontraktstid å när den tiden gått ut så är de inte säkert att de går att förnya… Eller så blir de så pass hög höjning att man väljer hoppa av själv…
Liknande exempel är de på bostäder med renovering med stambyte att hyran blir mer än dubbelt så hög… Så jag undrar var lyxen är med att hyra å inte äga…
Du får gärna specificera i vilka lägen detta inte gäller.
När har hyresvärden inte en vinstmarginal? Till och med den så kallade allmännyttan har lagkrav på sig att bedrivas affärsmässigt. Men kanske tänker du på vissa stiftelser?
När innebär en standardhöjning inte en hyreshöjning?