Vilka frågor vill du ha svar på? Jag har svaren eller tar reda på dem.
Vilka erfarenheter personen har, hur hen ser på jobbsökandet, finns det ett drömjobb som ännu inte provats på, bor hen på landsbygden eller centralt på en större ort, hur är kollektivtrafiken, hur är nivån på a-kassan, hur länge vill hen fortsätta jobba om rätt jobb dök upp och så vidare.
Även attityd och målsättning spelar in, svårt att få hela bilden när en bekant frågar och det blir oklart om det är dina eller din bekantas åsikter som kommer fram. Tycker jag.
Utifall att motkraven för att få A-kassa är höga kombinerat med en tro om att de tvingande insatserna inte kommer leda till en ny anställning, skulle hela processen kunna ha en ganska negativ inverkan på självbild och självkänsla.
Om man har råd kanske det kan kännas bättre att ta kontroll över situationen och bli den som beskriver verkligheten.
Typ:
Jag är 62 och det ska bli så himla skönt att avsluta arbetslivet i förtid. Nu får jag tid till allt jag tidigare inte hunnit med. Dessutom kan jag odla mina fritidsintressen och hobbys och kanske få en liten extrainkomst för att öka motivationen.
Sockersött, men ja ni fattar…
3 gillningar
Skillnaden är att du och jag inte vill jobba längre! Hade det gällt mig hade jag inte tvekat en sekund att skippa a-kassan och leva på sparade pengar.
1 gillning
Hur många 60+ känner du som utan körkort, utbildning och datavana men med begränsade arbetsskador har gått från arbetslöshet till anställning? Vilka jobb var det de fick?
Jag tycker inte det finns några nedsidor med att använda A Kassa om personen vill jobba, men inte kan ta alla jobb. Det är bara att vara öppen med alla begränsningar som förekommer i ansökan.
Om personen inte vill jobba bör den inte söka A Kassa under jobbsökandet.
2 gillningar
Det är mina åsikter som kommer fram. Frågeställningen kommer inte från min bekanta utan från mig som vill veta om någon har erfarenhet kring det.
-
Har inte erfarenheter som efterfrågas. (Förutom kanske saker som begränsas av ålder och förslitningsskador.)
-
Finns inget realistiskt drömjobb men vill absolut ha något vettigt att göra.
-
Kollektivtrafiken är okej.
-
Vet inte nivån på a-kassan men den räcker för att överleva på och sparade pengar finns, som jag redan har sagt, för att kunna göra roliga saker också.
-
Skulle nog vilja jobba kanske fem år till med rätt jobb.
-
Attityden är realistisk: vill absolut jobba men är medveten om att sannolikheten att hitta ett jobb är liten.
Bra sammanfattning av det jag tänker.
Personen vill jobba men sannolikheten att få ett jobb är liten.
Vill absolut jobba.
Låter ändå som ok förutsättningar. 
Jag skulle sökt jobb, kanske parallellt hittat en aktivitet att fördriva tiden med. Välgörenhets loppisar, god man, sällskap åt äldre, i lokala föreningar eller dylikt. Såklart är aktiviteter som är kopplat till ens intressen bäst. Dessa aktiviteter kan också leda till anställning i vissa fall.
Hoppas hen hittar något bra. 
Vad skulle det kunna vara för typ av jobb?
Receptionist, god man, kundtjänst, sällskapsperson (min moster fick betalt för det), säljare, handpaketerare, kundbokare och så vidare.
Finns nog ett hundratals alternativ till, men hen bör kunna brainstorma lite och sen kontakta företag.
Ett körkort är bara en veckas intensivkurs bort!
Problem solved.
Sen söker man jobb som inte är fysiskt krävande.
Det låter som hen/han/hon och (eller bara) du har hittat på anledningar till att det inte är lönt för personen att söka några jobb, trots att det skulle hålla personen flytande utan att behöva ta av sina besparingar.
1 gillning
Det låter som att du har en orealistisk bild av hur enkelt det är att “få” ett jobb.
Personen kommer att söka alla jobb som den rimligtvis kan klara av men sannolikheten att den ska få ett jobb är låg.
Jag återkommer och erkänner att jag hade fel när jobberbjudandena börjar strömma in.
Beror ju på vad man är för person. Jag hade gärna jobbat på något slött kafé eller liknande om det gällde längre tid.
Har hoppat över a-kassa när jag bokstavligt talat varit mellan jobb, sett till att få ett glapp om jag haft tidsbegränsad anställning och innan nya jobbet börjar.
I och för sig hoppat över när jag inte hade jobb också och faktiskt sökte. Ville vara lite mer selektiv med vad jag sökte och tyckte av någon underlig anledning inte att det var till för mig. När jag tänker på det nu borde jag roffat åt mig vad jag kunde.
Enligt min begränsade erfarenhet så har AMS och utannonserade tjänster varit svåraste vägen att få ett jobb. Ens egna kontaktnät, vänner, familj, praktikplatser och volontärjobb har varit min främsta väg till jobb. Har totalt haft 7 jobb innan jag skadades och blev sjukskriven, ett av dessa var via annonser.
Så underskatta inte nätverket kring din kompis, att även skicka brev eller mejl till arbetsgivare som inte har annonserat har gjort att jag ”fått” ett jobb.
Folk kommer såklart inte kasta jobberbjudande på en, även om det ibland händer på Linkedin. Man får oftast leta lite.
Det finns inte något nätverk som kan vara till hjälp för jobbsökande.
För att skydda sin SGI över tid behöver man aktivt söka jobb och vara anmäld hos AF. Det kanske är en risk att beakta?
4 gillningar
A-kassa är oxå pensionsgrundande för allmänna pensionen och skyddar SGI. Absolut värt att köra det ett tag, det är ändå pengar i plånboken, börjar man må dåligt sen p.g.a. något märkligt arbetsförmedlingen hittar på så är det väl bara att meddela att man pensionerat sig då… varför krångla till det i förväg?
3 gillningar
Tack. Det är den typen av svar jag har efterfrågat. Sen kan man fundera på om det är viktigt att skydda sin SGI om man ändå inte ska jobba mera.
1 gillning