Jag tänker att det kan vara bra att undvika att börja må dåligt, kanske räcker det inte att ta ett nytt beslut när man redan mår dåligt.
De som är utbrända blir ju ofta inte “bra” direkt när de ändrar sitt beteende utan det kan ta flera år.
Räcker att ta beslut när man får något konstigt till sig från arbetsförmedlingen. I början är det ju bara initialt möte och skicka in lite jobb man sökt. Det är knappast något någon bör må dåligt över, i så fall är det mer egna mentala spöken.
Men har man råd och anser sig vara nöjd med den livsstil man får med sina egna pengar så spelar sgi o.s.v. förstås ingen roll.
1 gillning
Inte ens du? 
Jag finns i nätverket men kan inte erbjuda något jobb.
Man kan ju må dåligt av att behöva hitta jobb att söka när det inte finns några lämpliga jobb att söka, det skulle jag göra.
Ja, är man så känslig så…, då får man väl leva på de pengar man har, men låter mest som du redan har gett upp å din bekantas vägnar.
1 gillning
Jag tror absolut att de allra flesta arbetslösa tycker att det är jobbigt att söka ett visst antal jobb varje månad när det inte finns lämpliga jobb att söka.
När jag var arbetslös för många år sedan stod det i min handlingsplan att jag skulle söka lämpliga jobb och arbetsförmedlingen skulle matcha mig mot lämpliga jobb. Under två år blev jag matchad mot ETT jobb så inte ens arbetsförmedlingen hittade lämpliga jobb att söka.
Som jag sagt, AMS är sällan bra på att hitta jobb. Men jag hoppas verkligen din kompis har fler i sin vänkrets som kan peppa hen, för det låter som du redan gett upp. Innan din kompis än har försökt.
Så mitt råd är att uppmuntra din kompis att söka jobb, att hen funderar ut vilka färdigheter och intressen som gör nytta i olika tjänster och därefter själv söka upp arbetsgivare som har passande arbeten. Sen är din kompis 60, vid den åldern hoppas jag att hen vet att ens självkänsla och värde inte beror på om man har ett jobb eller inte.
Man har rätt att stämpla i alla fall 300 dagar. Får hen noll napp under den perioden, så är det vettigt att se över sina alternativ igen.
Hoppas det löser sig och att du är villig att i alla fall försöka se de möjligheter som finns, så din kompis inte ger upp i förtid.
Jag är realist.
Sannolikheten att gå från arbetslöshet till arbete efter 60 är väldigt låg.
Den är inte noll men nästan.
Det behöver inte vara jag som peppar men om jag skulle peppa vore det vettigaste att ge pepp så att personen vågar släppa taget och leva på sparade pengar fram till pension.
Om inte personen väldigt gärna ville jobba några år till skulle jag peppa personen att strunta i a-kassan men då har man gett upp så det vill jag inte göra.
Har själv vänner och familj som bytt jobb och fått jobb efter 60. Fler än en. Så tror tyvärr mycket sitter i attityd, snarare än statistik.
Men om du hellre vill peppa för Fire, så känns hela denna tråden lite onödig. 
Min viktigaste frågeställning var vilka risker det finns med att avstå a-kassa de sista åren före pension.
Jag förstår att du inte vill vara alltför tydlig kring det men om du kan svara, kanske lite vagt:
Hur länge hade de varit arbetslösa? Fick de jobb med hjälp av kontakter? Har de någon utbildning?
Tyvärr säger statistiken att det är svårt att som arbetslös få ett jobb efter 60, speciellt utan kontakter och utbildning men med förslitningsskador. Om det satt i attityden skulle diskussionen vara helt onödig i det här fallet.
Alltså, så jobbigt kan det väl inte vara att låtsas söka några jobb att man vill avstå tiotusentals kronor i månaden för att slippa?
Man kan bara stämpla 300 dagar, så efter det blir det soc, om man är pank. Man kan sen få ersättning från FK om man är med i någon daglig aktivitet.
Om man går ur a-kassan händer inget, som redan nämnts.
Om man inte anmäler sig som arbetslös händer inget heller.
Anmäler man sig som arbetslös och sen inte gör något jobbsökande eller annan AMS-aktivitet, så pausas a-kassan.
Sen fick min mamma nytt jobb vid 67, med artros och reumatism.
Som sagt, statistik ger inte hela bilden.
Jag pratar inte om att låtsas söka jobb!
Jag pratar om att faktiskt hitta jobb att söka. Om jag fick höra att någon i min bekantskapskrets utnyttjade systemet och låtsades söka jobb för att få a-kassa skulle jag säga upp bekanskapen med den direkt. Jag är för att man ska göra rätt, annars är man en parasit som inte ska ha någon ersättning.
Grattis till henne! Hur länge hade hon varit arbetslös? Hur hittade hon jobbet? Hade hon erfarenhet innan?
Spelar det någon roll?
Lämnar tråden nu, allt har redan sagts!
Hoppas din vän hittar ett kul jobb! 
Det spelar en enormt stor roll!
Det är svårare att hitta ett nytt jobb när man är arbetslös, det är lättare att få ett jobb om man har kontakter och det är lättare att få ett jobb om man har erfarenhet av det som efterfrågas.
Hon var arbetslös ett par veckor, hittade ett jobb inom kommun. Hon har alltid varit bra på att skaffa jobb, trots sina diagnoser.
Attityd ska inte underskattas.
Mvh
En optimistisk realist!
1 gillning