Att söka jobb innebär inte bara att leta annonser. Det fungerar lika bra och ibland bättre att göra spontanansökningar och gå via sitt nätverk.
Det låter som att du utgår från dina värderingar och föreställningar här. Var nyfiken på vad din bekant vill istället och lyssna på svaren utan dina glasögon som filter.
Vill din bekant ha ett jobb så finns det stöd att få på vägen och då tycker jag man ska ta det.
I vanliga fall gillar jag din optimism men i det här fallet borde realismen få ta över mer! 
Jag har sett många få jobb efter 60, så varför skulle jag det?
Tror du kan behöva nya glasögon. 
Asså Erik, har svårt att förstå din inställning. Om bekant har råd och inte vill söka arbeten då är det väl bara att gå i tidig pension. Om bekant vill ha arbete, ja, men skriv in sig och sök de jobb som är relevanta, finns det verkligen noll och inget så får man väl säga det till AF. Börjar AF bli för jobbiga beroende på hur pass ömfotad personen i fråga är, då kan man då gå i tidig pension. Jag skulle välja det senare alternativet alla dagar i veckan baserat på två saker: 1. Det ger lite a-kassa en period och skyddad sgi och 2. Det skulle (mot alla dina protester) faktiskt kunna leda till ett nytt jobb.
Min bekant vill jobba men är medveten om att sannolikheten att få ett jobb är liten. Jag finns här om det skiter sig om han/hon vill det men skulle hellre vilja att det inte skiter sig.
Eller så tittar du i fel glasögon, det vet vi inte!
Vill absolut ha arbete!
Mår redan lite dåligt av att vara sysslolös, har varit arbetsbefriad under en tid eftersom arbetsplatsen inte längre finns kvar.
Jag har aldrig sagt att det inte kan leda till jobb. Jag har sagt att sannolikheten är väldigt låg att det leder till ett jobb. Sannolikheten att det leder till ohälsa är betydligt större.
En kollega till mig är typ 68 och jobbar vid behov hos oss. Har arbetat mycket i perioder. Ej grundutbildad i vårt område. Det är verkligen inte kört som 60+
Hur länge hade den varit arbetslös och hur fick den jobbet? Har inte sagt att det är kört, bara att sannolikheten att få ett jobb är väldigt liten.
Det är tydligt att människor har väldigt olika erfarenheter.
Min erfarenhet är att det som arbetslös är svårt att få ett arbete om man inte har en utbildning eller kontakter.
Spontana ansökningar är klart bäst men fungerar bäst om man har en utbildning. Det är svårt att få ett jobb med hjälp av en spontanansökan om 1000 personer till söker jobb pga att de måste “hitta” jobb att söka för att fortsätta få a-kassa.
Även enklare jobb, t.ex. i butiker, kräver numera nästan att man ska göra en audition redan i ansökan för att vara aktuell för jobbet och det passar dåligt för många. Man kan vara jätteduktig och jättetrevlig men ändå inte fixa att göra en autition.
Som en uppdatering kan jag berätta att arbetsförmedlaren vid det första samtalet sa till min vän att sannolikheten att han/hon ska få ett nytt jobb är väldigt liten!
Jaha. Det spelar ingen roll så länge personen vill ha och söker jobb. Självklart ska din vän maxa ersättningen från a-kassan och fortsätta söka sina jobb. Sedan vid 65-66 eller nära det gå i pension.
Om AMS verkligen sagt så bör din vän beviljas sjukpenning.
Jag har avstått a-kassa. Jag är ändå FI och vad jag förstår så är det ett ineffektivt sätt att skaffa jobb. Mitt intryck var som du säger att man skulle fastnat i ett slags bidragsberoende som gör att man mår dåligt över att parasitera på systemet och känner sig allmänt värdelös.
Min bild är att arbetsgivare tar en stor risk när de överväger att anställa någon. Som äldre arbetssökande kan man nog erbjuda viss arbetslivserfarenhet, men också kräva respekt och auktoritet som kan göra en lite irriterande för överordnade. Jag skulle nog försökt vara lite extra ödmjuk. Skulle jag vara 60+ och haft problem med jobb så skulle jag försöka genom enskild firma också. För att minska riken för arbetsgivaren.
Sedan kanske undvikit yrken som kräver lång upplärning eller att man är totalt avgörande varje dag. I sådana yrken blir man en mer osäker pjäs som gammal. Därmed minskar chanserna. Kolla istället flexibla yrken. Vikariat, projekt, konsult
Sammanfattningsvis:
Har själv inte upplevt problem med att inte ha a-kassa. Kan ju finnas problem som inte jag känner till.
Sedan blir det såklart inte de mest välbetalda jobben, men det kanske är bättre att ha ett jobb. Särskilt om man kan få det lite lugnare/ med begränsat ansvar.
En uppdatering:
Det har funnits väldigt få aktuella jobb att söka, egentligen inga utifrån de förslitningsskador som finns, men tre jobb i månaden har ändå gått att få till.
Inte nära att få något jobb men den digitala verkligheten vi lever i gör ändå att de flesta skickar ett nej istället för att man som förr inte får något besked alls.
Han/hon tycker att det är tråkigt att inte jobba men mår nog inte superdåligt av det.