Att kunna arbeta hemifrån var det absolut bästa med pandemin. Samtidigt som jag producerar mer när jag får jobba på mitt hemmakontor, istället för i ett skitigt och bullrigt kontorslandskap, kapade jag restiden till och från jobb, vilket var oerhört bra för mina barn. På köpet har jag definitivt gjort miljön en tjänst. När man dagligen läser om naturkatastrofer kan man med gott samvete arbeta hemifrån. Det vore intressant om någon kunde mäta hur mycket klimatavtrycket påverkas av allt hemarbete. En kvalificerad gissning är att varje person som arbetar hemifrån på ett år minskar utsläppen i genomsnitt motsvarande en flygresa från Stockholm till Bangkok tur och retur. Kanske är det till och med mer? Miljöorganisationerna borde trycka ner på arbetsgivarna att tillåta hemarbete då det definitivt är ett effektivt medel för att minska utsläppen och växthuseffekten!
Hemarbete minskar även driftskostnaderna för arbetsgivarna. Tänk vad mycket ström, toalettpapper, kaffe, osv det kan sparas in på för att inte tala om all minskad lokalyta.
Som hemarbetande tjänsteman är jag glad över att min leverans ökat markant samtidigt som jag definitivt bidragit till en bättre miljö.
Som de flesta andra så får jag lyfta hemarbete. Efter att ha försökt förhandla med chefen om delvis hemarbete pga. pendling under något år tidigare utan framgång så var det helt plötsligt möjligt att under två års tid arbeta 100 % hemifrån. Pandemin tvingade fram en förändring som varit möljig tidigare, men hindrats av bakåtsträvande mellanchefer. Möjligheten till distansarbete har även gjort att jag nu, några år efter pandemin, kunde flytta 50 mil från arbetsplatsen utan att behöva tänka på ekonomin och arbete. En fantastisk möjlighet! För att inte nämna möjligheten att arbeta perioder från varmare klimat under vinterhalvåret. Distansarbetet gör det möljigt för mig att skapa ett liv med mer sol, rörelse och sociala kontakter som gör att jag mår bättre och producerar bättre på arbetet (även om det är via Zoom).
Det här är såklart den stora förändringen för många - förutsatt att ens arbetsplats valt att bevara det. Hos oss jobbar nu folk från olika orter och länder i olika perioder. Det innebär verkligen en otrolig livshöjande förändring för dem som t ex har olika boenden.
Ja det är ju en fantastisk möjlighet för den det passar och där arbetsgivaren behållit den flexibitliteten. Jag förstår att det inte är för alla, men för den som verkligen trivs som du verkar göra med det är det ju win för alla, inkl miljön!
Startat en tråd nu om fördelarna med hemarbete. Jag ser flera vinster med det. Förutom den fantastiska miljövinsten (högaktuellt nu när naturkatastroferna avlöser varandra) är det även en ekonomisk vinst för både arbetsgivare och arbetstagarna. Dessutom får fler ihop familjepusslet då transporttiden till jobbet kapas helt.
Trevligt att andra har något de gillar för mig har inget förändrats. Chefen har babblat nya normala sen pandemin men arbetet blir så ineffektivt att nästan ingen vill vara hemma utan i undantagsfall.
Det enda positiva är att de som kan jobba hemma är hemma vilket gör att kön till mikron på lunchen är kortare.
kan hålla med dig hör delvis. De få dagar jag arbetar från kontoret är det betydligt mindre trängsel än vad det var innan. Samtidigt väldigt skönt att vi på min arbetsplats har en regel som säger att vid minsta lilla förkylningssymptom ska man jobba hemma. Detta har gjort att jag numera sluppit vinterkräksjuka som jag innan pandemin alltid drog på mig.
Vi tillhör klicken som utvandrade från storstaden under pandemin. Bosatte oss i vår sommarstuga och blev kvar där. Skiftet innebar både väsentliga kostnadsbesparingar och möjlighet till passiva (nåja) inkomster genom ett gästhus på tomten samt investering i en liten etta i stan som båda hyrs ut.
Detta ledde i sin tur till att jag sade upp mig från jobbet. Drev eget som konsult första tiden men har nu växlat över till att jobba ytterst lite och sporadiskt, och enbart med uppdrag som verkar kul. I år har jag fakturerat 15 timmar hittills. Lagom! Och trots inkomstbortfallet har vi idag en högre sparkvot än när vi harvade runt i stan.
Om jag är nöjd med mitt nya normala? Svar ja. Pandemin blev en riktig ögonöppnare för oss, och en nödvändig spark i baken för att göra förändringen från stad till landsbygd och ett liv där annat än lönearbete står i fokus. Något vi drömt om innan men som ”inte blivit av”, som det så fint heter.
När jag numera besöker staden och alla vänner och bekanta som harvar runt i ekorrhjulet med lån upp över öronen och bruset från närmaste motorväg som en påträngande ljudmatta i bakgrunden känns det som jag är på besök på en annan planet. Den ständiga frågan om jag inte saknar staden med dess rika utbud av ditt och datt försöker jag besvara så diplomatiskt det går.
För fyra år sedan var jag en av dem, tänker jag på tåget hem. Och ryser.
Så härligt att läsa! Coolt att ni tog chansen att göra en så stor förändring när allt ändå ändrades och att det nya normala föll så väl ut att det är ett liv nu!
Företag jag jobbade då tillåt inte job hemifrån, dvs dagligen jag pendlade ca 10mil, satt dagar i mitt rum, och träffade ingen. Vissa dagar jag hade fysiska besök, men jag kunde ha jobbat hemifrån utan några problem för någon flera dagar/veckan. Kändes inte så motiverande - dessutom jag var då ensamstående med två barn, och jag hade uppskattat pendlingstiden. Men jag accepterade pendlingstid när jag fick jobbet, men det kändes verkligen onödigt pandemitider. Förstås jag bytte job, och tyvärr rekommenderar inte den arbetsgivaren - dom var otroligt fyrkantiga.
Barnens annan föräldern bodde i annat land, och planera och genomföra umgänge var utmaning - och alla karensdagar efter barnens umgänge var också problem. Och tester man var tvungen att ta före flyg var minst sagt dyra.
Nej, pandemin var någonting jag inte vill ha igen.
