Hej!
Jag ska lämna tillbaka min tjänstebil snart och går i funderingarna, hur mkt pengar ska man lägga på en bil? Antingen ska jag köpa en tre år gammal bil för c:a 300 k och räknar på en värdeminskning på kanske 50% på tre år, c:a 150 k eller så köper jag en c:a 10 år gammal bil för 100 k, får en mindre värdeminskning men får räkna med att lägga ut en del pengar på reparationer.
Det dyrare alternativet tänker jag lägga 100 k kontakt, låna 200 k på huset och den billigare tänkte jag betala kontant. Jag kör c:a 1000 mil per år.
Har en månadslön på c:a 70 tkr/mån, en villa som är belånad till c:a 50% och ett sparande på 2 Mkr.
Trots en god ekonomi är det snålt och tänka att det känns “onödigt” att köpa en dyr bil trots att man har råd med det? Jag är 45 år, så jag väger livskvaliteten med att ha en fin och mer problemfri bil mot kapitalförstöring och att det känns onödigt.
Hur tänker ni angående bil?
Det är väl egentligen bara du som kan värdera hur mycket en bättre bil är värd för dig. Finns ju en del som hittat på tumregler typ “köp inte bil för mer än 3 månadslöner” eller liknande.
Based on your mortgage being at 50%, salary being signifiantly over median income, and savings that can pay your bills for several years, I’d say you are in good financial situation. Given that, I’d say, going for a reliable car will free up your attention and give you a joyful experience that you will make the money you lose in depreciation by moving to a better situation in work and personal life. The hassle of maintaining a unreliable car and joyless rides are not worth it, given your situation.
Det här är ju såklart väldigt individuellt, men ska förklara lite hur jag tänker. Har ett väldigt stort bilintresse, tidigare läste jag väldigt mycket tidningar om bilar & numera är det YouTube som gäller. Allt från Top Gear/Fifth Gear/Motorjournalen till Wheeler Dealers har konsumerats i oändliga timmar (både via linjär TV men också YouTube).
MEN, trots detta väldiga bilintresse så tar det emot något enormt att spendera pengar på bilar. Har haft förmånen att under mitt arbetsliv köra förmånsbil, väldigt fina sådana. Till en vad jag anser löjligt låg kostnad.
Tycker känslan av glädje mattas av ganska så fort, känner mig nästan “mätt” på bilen. Jag skulle ALDRIG (okej, aldrig är ett starkt ord men nästan så jag känner…) spendera pengar privat på att köpa dessa bilar, vilka är i klassen >500.000 SEK.
Missförstå mig inte, det är otroligt fina bilar. Men glädjen jag känner är kortvarig, använder bilen främst för transport A → B samt att vi kör knappt 1000 mil per år.
Så för egen del, det gör ingen skillnad i min livskvalitet om det står en Toyota Avensis eller BMW 530 på min uppfart. Självklart är BMW’n en mycket trevligare bil att köra, men jag njuter snarare mer av att kunna spendera mellanskillnaden på att äga en Toyota vs. BMW på upplevelser med familjen (mat, resa, utflykter etc. etc.).
Så för egen del, en “vanlig” bruksbil skulle inte skänka mig mer livskvalitet, tänker här Volvo, BMW, Mercedes vs. Toyota, Kia eller något annat mer “budgetvänligt” alternativ.
Ett sätt för mig där bil skulle kunna öka livskvaliten är om man t.ex. skaffar någon rolig “sommarbil”, där man kan resa runt i Sverige/Europa. T.ex. någon liten nätt 2-sits cab (Mercedes SLK, Mazda Miata etc). Något sådant hade nog gett oss lite guldkant på tillvaron.
Mvh,
Problemfri bil är mycket viktigt för de flesta men fin bil kanske inte lika viktigt. Är du händig m bilar kan du kanske sträcka Dig högre upp vg antal mil o ålder på bilen. För mig spelar fin bil (o status) mycket liten roll. Jag har kanske områdets lägsta status på bilmärke men å andra sidan troligen mer förmögenhet än många i området. Dessutom om Du har barn så har Du el kommer få jättemånga saker att lägga dina pengar på viktiga saker om du vill/måste såsom, ex studentfirande., mopeder, epabilar, körkort, ekonomiskt stöd när de studerar, insats till lgh, utlandsstudier, kläder, mm. Då räcker kanske inte 2mkr så långt som man önskar som förälder. samt dessutom kanske en del av de 2mkr ska räcka till din egen pension
Välkommen till forumet! 
Som svar på trådfrågan: Att det inte är livskvalité.
Men, nu var ju frågan egentligen ny vs gammal. En 3 år gammal Toyota Avensis (eller motsvarande) ger nog mindre huvudbry än en 10 år gammal BMW 530, om man värdesätter det som livskvalitet.
Vi har alltid haft ~10 år gamla bilar innan den bilen vi har nu, som vi köpte ny.
Jag får nog ändå medge att en nyare bil ger lite mer livskvalitet, sen får man ju väga upp om priset för det är värt det. För oss var det när vi inte behövde tumma på annat för det.
Nja. Den behöver inte vara dyr och fin för min del. Men jag kör rätt mycket och då är tyst och komfortabel viktigt. Alltså går det flesta billiga, bullriga och trånga bilar bort. 8 år gammal Volvo i mycket bra skick gäller.
jag tänker: Behöver jag avstå ifrån något annat för att köpa en bil för 300 k, svar nej.
Kommer jag njuta och få mer livskvalitet: tveksamt, däremot så är det klart att om man får en bil som krånglar så förstör det livskvaliteten rätt rejält.
Dock är känslan skön av att vara skuldfri på en bil, däremot behöver man ändå avsätta pengar till reparation som kommer med en äldre bil.
Sen är det klart, åker man på ett motorhaveri på en “billig” bil för 100 k så är ju rätt mkt pengar bortkastat, kanske knappt värt att reparera.
Ja, det är rätt svårt, går att hitta både för och nackdelar, sen gäller det att ha lite tur om man köper en gammal bil. Går den som en klocka då är allt frid och fröjd.
Sen tänker jag också, jag är 45 år, vad ska jag med pengarna till om jag inte unnar mig något?
Kör själv 10 år gammal Toyota för 90k för att jag tror den har rätt kombo av komfort/storlek och problemfrihet över de närmaste 10 åren för oss (kör ca 1500 mil per år). Varenda gång jag kör finare (typ 400-500k) bilar så kittlar det lite, men kan bara inte komma runt kostnaderna. Dessutom vill jag inte vara en person med en fin bil, min självbild ligger närmare “next door”-typen.
Sen beror det väl också på den övriga ekonomin och vad de ska räcka till etc - jag hade nog tänkt att de pengarna du ev. ska lägga på en finare bil hade gjort sig bättre i portföljen? När jag blir 45 år vill jag unna mig att inte jobba heltid. Kanske inte är ditt önskemål, men om det är så är ju insatsen till nya bilen ett bra tillskott till bufferten och de ökade löpande kostnaderna du slipper sköna
Svårt det där.
En bil är som du skriver en fantastiskt dålig investering
Men samtidigt är det en kul pryl, som även bringar nytta och komfort i livet.
Det är upp till dig var balansen ligger. Jag personligen tycker man kan unna sig lite extra, om man har det bra ekonomiskt. Om man ser till din hela förmögenhet så är värdeminskningen på den “dyra” bilen inte en större del. Så jag hade nog kört på det alternativet.
Jag tänker att du har det bra och kan unna dig en bil för 300 tkr med en framtida värdeminskning på 150 tkr. Speciellt om du ska ha den ett tag framöver.
En bil för 100 tkr, kan ha dyra reparationer framför sig, beroende på hur den körts och vårdats. Som blir en stor del av köpsumman. Om det vill sig illa, så kan skillnaden mellan denna bilen och den dyra bilen, bli ganska liten.
I mitt huvud, så är det dessutom mer hållbart och miljövänligt om du har en bil du trivs med och äger längre.
Några tankar från mitt håll.
Personligen är jag totalt ointresserad av bilar och motorer. För mig räcker det att den är hyffsat funktionsduglig till mina behov. Spelar ingen roll om den är äldre eller “ful” modell. För mig är bilen bara ett nödvändigt ont som jag behöver just nu i livet.
Det jag kommer förlora på nya bilen är en del av kontantinsatsen, sen kommer jag se till att amortera månadsvis för att “täcka” värdeminskningen
Så säg att jag “förlorar” kanske 50-70% av min kontantinsats på 100 k på en treårsperiod i värdeminskning som jag inte amorterar.
Andra sidan så kommer en beg bil för 100 k som köpes kontant också minska i värde.
En bil som är pålitlig, funkar när den ska, inte kostar enorma summor i reparationer och inte sticker ut alldeles för mycket= livskvalitet.
Sen kan en ny Dacia och en ny Ferrari vara lika pålitliga, funka när dem ska och inte kosta enorma summor i reparationer.
Jag vill ha en bil som jag inte behöver bry mig om när jag parkerar den, om jag lämnar den på någon obevakat parkering i flera veckor. Att jag kan dra till fjällen med, parkera i någon vägkant och dra iväg med tältet i flera dagar utan att bry mig om bilen blir stulen eller inte. Detta är livskvalitet för mig.
De är så olika hur var å en ser på bilar…
En fin bil är kanske inte livskvalite för mig som en häftig bil är… Sen är de olika va folk tycker är en häftig bil…
Bil som transportmedel mellan A å B, för mig är en billig gammal bil gärna runt 10.000 kr eller upp till 20.000 kr… Alla bilar kostar å en billig är för mig den minst kostsamma modellen…
Det var mer menat som exempel, att för egen del så vill jag att min dagliga bruksbil ska vara så billig som möjlig. Därför hade jag gått på det billigare alternativet.
Förutsätter såklart att det är en felfri bil (där inte växellåda eller motor rasar under ägandet). Sådant är ju såklart omöjligt att veta på förhand.
Samt som jag sa från början, detta kommer vara väldigt individuellt om en ny/dyr bil ger livskvalitet. Kul att ni kunde hitta ökad livskvalitet genom nyare bil, grattis till det.
Mvh,
Nöjer mig med vad som.
Oftast kör jag ganska korta sträckor, men då och då kör jag 30, 50, 100 mil. Tycker inte att skillnaden mellan en 740 -87 och en Audi -20 är så stor att den är värd att betala för. Det är ju bra med säkerhet, men skit som radarfarthållare eller att bilen följer vägen själv gör inte direkt att jag håller mig på alerten.
Att köpa en dyr bil för att det är en fin ägodel skulle aldrig falla mig in.
Vad som däremot är livskvalitet är att kunna lasta bilen utan att vara rädd för att skada den, eller att slippa må dåligt när man hittar en ny repa.
Jag tycker det är överskattat men funderat länge om jag ska kliva ur det fossila träsket.
Köp min M5:a från 1992. 
- Eller en Ford thunderbird fr 1955?
Du har säkert en drömbil från ungdomen, det kan inbringa livskvalité.
Att svara på vilken bil som är motsvarighet till en indexfond går inte.
Alla bilar har en risk, men jag har kört BMW i tjänsten de senaste 10 åren, alltid runt 0-3 år gamla, och det innebär iallafall en trygghet i körandet.
Sen hittar du en bil med lite “utanför-business-segmentets-standardutrustning” så verkar dem lättsålda och stå lite högre i kurs om man ämnar sälja dem efter en sådan period.
En fin bil ökar inte min livskvalitet. En väl fungerande och problemfri bil kan göra det, men den behöver inte vara fin för det. Men vill man och det inte kostar någon uppoffring på andra sätt så är det väl ok.