Nu kanske senaste tre åren inte är representativa vad gäller begagnatbilspriser men jag är ganska övertygad om att pristappet på bilen jag köpte då inte är 50%, kanske snarare 10%. Hur det utvecklar sig 2023-2026 kan vi bara sia om.
Det jag känner motiverar en större peng för en dyrare/nyare bil är:
Tryggheten i att ha maskinskadeförsäkring (kolla noggrant villkor när du försäkrat bilen). Förhoppningsvis är det även mindre som är nära att behöva lagas/ersättas på bilen med 5000 mil än en motsvarande med 25 000 mil.
Smarta grejer som gör mig, familjen och andra på vägen säkrare. Det kan vara autobroms, fyrhjulsdrift eller Matrix-ljus. Ett par uppsättningar bra däck skall inte underskattas heller (oavsett bil).
Sen, mindre viktigt men när man väl är på långresa så uppskattar man bra stolar, ett schysst klimatsystem och en trevlig interiör. En pigg motor och automat tackar jag inte heller nej till.
Sen är det är frågan om den upplevda ”livskvaliteten” är värd den extra pengen eller ej
Om bilen är en tillgång och liten del av kapital, ja. T.ex 10% av årlig intäkt tycker jag borde vara ok att avvara för en fin bil. Om man däremot behöver låna pengar för att ha en fin bil, nej. Absolut inte.
Folks intresse för bilar är ju enormt olika. För en del, ofta de som kör många långsträckor, är det absolut livskvalitet att pålitligt sitta i en fotölj i ett tyst rum och lyssna på ljudbok. För andra är det ointressant slöseri, bara de kommer fram.
Vilket du tycker kan ingen annan säga. Och vet du inte så är bästa tipset att provköra några bilar i varje prisklass och se vad du tycker.
Jag tänker antingen en 3 år gammal där man fortfarande har maskinskada etc, eller en 10-15 år gammal för max typ 20-30. 10 år gammal för 100 000 känns för mig som något mellanting där reparationerna kommer att avlösa varandra men bilen är fortfarande för dyr (iaf för mig) för att inte göra dessa reparationer oavsett vad det är.
En bil för 20 kan man utan att världen går under skrota om det skulle va så.
Helt enig med Borax, en bil där det är skitsamma om man får repor, dörruppslag etc är livskvalité! Jag hade gått på en billig
Jag själv kör runt i en V70n -07 och en V70n-02 sjukt sköna bilar. Bytte fjädrar och stötdämpare runt om. Blev som nya bilar. Tar sig fram säkert från A-B och driftsäkra. Hyrde en Skoda superb fullutrustad -18 års modell och körde ca 60mil. Redan efter 2h så var jag van med bilen och kände att det var vilken bil som helst. Summa sumarum man vänjer sig fort, jag är så glad över mina gamla Volvos och väljer dem varje dag❤️ lägger hellre pengar på annat som förbättrar vardagen❤️
Jag kör också sällan men har en liten billig bil som jag älskar därför att den kostar mig väldigt lite utan att vara en skrothög. Nöjet kan också vara att ha precis rätt bil för behovet så att säga
Äldre bil är inte likställt med fler reparationer.
Du kan hitta en äldre driftsäker modell som är välvårdad med få mil. En sådan bil kan jämställas med en nyare.
På en långmilare kan delar vara utbytta också så då är den också att jämställa med en nyare bil.
Det sämsta är nog att köpa en bil som gått typ 12-15000 mil för då brukar inget vara bytt och en del grejjer kan vara utnötta och snart dags att byta. Kan vara allt från oljepumpar, generatorer
AC och annat. Så klart beroende på modell.
Att flera är rädda för motorhaverier å växelåder som går sönder… Förstår inte de för sånt har inte hänt mig, å då snackar vi om äldre bilar samt har kört bilar i massor av år utan någon av dessa haverier…
Kan nog vara att nyare motorer samt växellåder är känsligare å mer effekt samt teknik…
En del nyare lådor kan vara lite känsligare och slita mer typ nån DSG låda.
Jag hade min gamla Touran med DSG-6 låda som inte lät helt frisk och problem med kamkedjan som var tvungen att bytas innan 15000 mil. Men det är kända modellproblem.
Det är en faktor jag väger in också att kunna åka till återbruket med släpkärra eller ställa bilen på Arlanda utan att behöva bry sig om man skulle få en mindre repa eller något skav på bilen.
Jag har många bekanta som kört äldre mercedesdieslar som gått hur långt som helst utan större reparationer, så nr jag tänker en bil som är 10 år gammal så tänker jag en Mercedes 220 CDI 2011-13 för 80-100 k. Tror risken för ett motorras eller växellåderas är ganska liten på en sån bil som gått 20.000 mil.
Däremot har jag kollat på Passat som känns väldigt prisvärd i denna prisklass, men där verkar det väldigt vanligt med ras och missljud på lådorna.
En passat med manuell låda tror jag inte ska ha dessa problem.
Annars en gammal volvo diesel tror jag också på.
Det viktigaste är ju att dom är välskötta då tuffar dom på utan större problem.
Har noll koll på DSG lådor… Vet knapt va de är för intresset är väldigt låg för att söka info… Har större delen nästan alltid haft manuella lådor å även några med vanlig automat låda… Kan även vara att jag inte haft så pass nya bilar…
Var försiktig bara då Mercedes haft mycket motorproblem (och rost) under de senaste åren.
För vår senaste Mercedes fick vi motor haveri när kedjan kuggade och när jag pratade med verkstaden så var det ett vanligt problem för min model . Slutade med att jag sålde bilen som reservdelsbil då jag var less på alla problem.
För min del sätter jag ett värde i komforten, känslan och tillförlitligheten. Köpte en begagnad bil för sex månader sedan och fortfarande nu när jag åker i den känner jag mig otroligt nöjd och glad av att åka denna bil. Varje gång! Jag hör mig själv tänka “det här är en fantastisk bil”, trots att jag inte är någon egentlig bilnörd. Så den bidrar definitivt till min livskvalitet. För att köpa den behövde jag inte göra avkall på något annat jag önskade och jag åker så bekvämt, säkert och pålitligt som jag kan tänka mig.
Själv kör jag en Dacia från 2012, 20000 mil på mätaren och inget har rasat än så länge. Aldrig haft några problem utöver en punktering och en gång när batterin dog för att bilen hade stått stilla i en vecka i -20 grader.
Alla andra reparationer jag har varit tvungen att göra har berott på normalt slitage.