Nuförtiden köper vi nya bilar från mellan segementet, typ Kia, Ford eller Toyota.
Kostar runt 300 ksek för en ny bil och vi har haft markant mindre problem med denna typ av bil än när vi köpte 3-7 år gamla premiummodeller.
Men vi prioriterar problem fritt ägande och inte så kring mycket status eller kör glädje.
Var försiktig bara då Mercedes haft mycket motorproblem (och rost) under de senaste åren.
För vår senaste Mercedes fick vi motor haveri när kedjan kuggade och när jag pratade med verkstaden så var det ett vanligt problem för min model 
. Slutade med att jag sålde bilen som reservdelsbil då jag var less på alla problem.
För min del sätter jag ett värde i komforten, känslan och tillförlitligheten. Köpte en begagnad bil för sex månader sedan och fortfarande nu när jag åker i den känner jag mig otroligt nöjd och glad av att åka denna bil. Varje gång! Jag hör mig själv tänka “det här är en fantastisk bil”, trots att jag inte är någon egentlig bilnörd. Så den bidrar definitivt till min livskvalitet. För att köpa den behövde jag inte göra avkall på något annat jag önskade och jag åker så bekvämt, säkert och pålitligt som jag kan tänka mig.
Själv kör jag en Dacia från 2012, 20000 mil på mätaren och inget har rasat än så länge. Aldrig haft några problem utöver en punktering och en gång när batterin dog för att bilen hade stått stilla i en vecka i -20 grader.
Alla andra reparationer jag har varit tvungen att göra har berott på normalt slitage.
Kanske har jag haft tur.
Livskvalitet är att slippa ha något med bilar att göra. Bannlys gärna all biltrafik från de större innerstäderna så jag inte längre behöver drabbas av åbäket.
Vet inte om jag vågar har rätt uttala mig efter min biltråd på 800 inlägg, men det som jag tänker också på en gammal bil vs ny är säkerhet. Visst fysik spelar roll men det är enorm skillnad mellan min gamla v70 från 2009 och vår Tesla Model Y. Jag hade aldrig förlåtit mig om något hade hänt och jag vetat att jag hade snålat på en bil men fick bekosta det med hälsa. Så för mig är där en hygienfaktor i det.
Sedan tror jag att man någon gång i livet ska våga gå unna sig givet att man har råd och det går i linje med ens önskningar.
Men annars, ja, det är superdumt med en dyr bil. 
För mig är det livskvalitet att slippa äga bil, och då var jag ändå extremt bilburen från 18 år till cirka din ålder. Sen såg jag ljuset 
Gå, cykla, buss, metro, tåg, hyrbil, taxi, Uber och allt får plats på ett litet kort i fickan så jag inte behöver ha ett ton plast/stål/aluminium som står och tappar i värde 95% av tiden utanför porten. Men så satte vi också i en livssituation där vi inte behöver framföra transportmedlet.
Bara som ett ”out of the box” alternativ om det är ett alternativ
Jag har alltid kört med bilar på max 50000 kr.
Nu när jag är nybliven pensionär med huset sålt och pengar på banken unnade jag mig en underbart fin Mercedes-Benz E 200 cabriolet att köra med på sommaren!
Vilken bil och vilken gläde!
Som småbarnsförälder prioriterar jag en säker (både driftsäker och säker för passagerarna) och bekymmersfri bil.
Därav har leasing varit attraktivt för oss, kommer antagligen fortsätta med det nästa år när vårt nuvarande avtal går ut, eller så köper vi ny.
En ny bil behöver inte innebära fin bil.
Köp en fin tio år gammal Toyota.
Köp dessutom en Porche, gammal Mustang eller vad du nu gillar om du är bilintreserad.
Att ha en dyr fin bil till vardags är bara att slänga pengar i sjön och du får ju inget upphetsande under 1,5 mille.
Skulle aldrig låna till en vardagsbil.
Har så jag kan köpa en ny flådig bil men jag kör min v70 från 2012 med 23k mil på mätaren. Funkar kanon och allt får plats i den.
940 om du vill ha en problemfri bil som du kan lita på. Bonus är dessutom att den är väldigt billig också. En till bonus är att den är väldigt rymlig, snygg och cool. Dock svårt att hitta fräscha modeller med få mil på mätaren så man får vara på hugget.
Det där känns som ett av biltillverkarnas favoritförsäljningsargument. Det är förstås relevant till en visst nivå.
Skulle gissa att det finns bättre ställen att lägga pengarna om man värnar om sin egen och familjens hälsa. Kanske till exempel luftrenare, familjeterapi eller jobba mindre (då har man tid att köra lite långsammare!).
Men visst känns det bättre att köra sonen i vår V90 mot Suzuki Swiften vi hade…
Så länge man inte krockar med en modern och säker bil så.
Ja, säkerheten är väl inte topp där i jämförelse med nya men beror ju på hur man kör också. Är det nästan bara i stan då man 90 procent av tiden ligger i hastigheter mellan 30 och 50 så är det inte alls lika viktigt.
Är den? Blocket - Sveriges största marknadsplats, bilar, bostäder, möbler m.m.
Skämt åsido, jag hittade den där när jag gjorde en snabbsök på 940 på blocket, medelpriserna verkar ligga nånstans 20-50k, är det verkligen billigt för ~30 år gamla bilar?
Luftrenare i Sverige är helt meningslöst om man inte är pollenallergiker
Spårar till lite OT men mängden damm min luftrenare fångar märks inom 24h. Om man brye sig om det är ju en annan fråga.
Håller med. I mina ögon är det också en ganska “svensk” argument, jag vet inte varför, jag har inte hört det i något annat land. Till en visst nivå så är vissa bilar säkrare än andra, jag hade också känt mig säkrare i en v90 än i en Twizy, men att en Tesla ska vara säkrare än en v90 köper jag inte.
Självklart är fin bil livskvalitet om man tycker nåt annat så har man inte kört en bättre bil alternativt att man inte gillar bilar.
Obs fin bil är inte senast Kia Ceed.