Det blir mer och mer koncentrat tills bara ett bolag äger allt i hela världen.
1 gillning
Det är inte vad vi har sett historiskt.
Du har fått det lite om bakfoten.
Ja, de vanliga bankerna “skapar pengar” som vi privatpersoner kan använda men de kan aldrig “skapa” mer pengar än vad Riksbanken har skapat i form av centralbankspengar eller kontanter. Centralbankspengarna är vad de privata bankerna lånar mot för att skapa sk “bankpengar” som vi kan använda för bolån etc. Det är mer korrekt att säga att de privata bankerna gör pengar som riksbanken skapat “tillgängligt” genom att konvertera till bankpengar via lån mellan privat bank och Riksbank/centralbank för andra länder.
I grund och botten är det omöjligt att skapa bankpengar som går att spendera av oss människor som riksbanken inte redan har skapat i form av kontanter (försvinnande liten del) eller centralbankspengar (typ 98% av totalen).
En SEK existerar inte förrän riksbanken har skapat den som kontant eller centralbankskrona först.
Och då ska en inte glömma alla miljarder som företagen har som “cash on hand” som de inte spenderar i ekonomin. Hade alla bolag bränt sina kontanter på ett år hade världens BNP exploderat.
1 gillning
Now what if I told you that banks are artificially creating money every day?
How Banks Create Money / Five Minute Finance
1 gillning
Så där är det inte alls. Banker har skapat nya pengar långt innnan det fanns centralbanker.
EDIT: Jag vet inte om du godkänner Wikipedia som källa. Men jag tyckte att de uttryckte det bra:
”As banks hold in reserve less than the amount of their deposit liabilities, and because the deposit liabilities are considered money in their own right (see commercial bank money), fractional-reserve banking permits the money supply to grow beyond the amount of the underlying base money originally created by the central bank.”
och
”Fractional-reserve banking predates the existence of governmental monetary authorities and originated with bankers’ realization that generally not all depositors demand payment at the same time.”
Jag tänker vara lite “ofin” och direkt citera Slows väldigt braiga text från en annan tråd som skrevs tidigare i år. I grunden tror jag problemet är att vi definierar begreppen olika mellan oss tre. Att bankerna “skapar pengar” genom att komma överens om att ge ett lån till någon där låntagaren får en “I owe you” lapp till banken ser inte jag som att vi skapat pengar, ni verkar dock anse att det gör det. Let’s agree to disagree då detta är en diskussion inom peningfilosofi som funnits ända sedan FIAT-pengar skapades. Jag kan tycka vi lämnar det så och så skickar jag med Slow’s text nedan så ges kanske lite mer nyans i debatten än en back and forth över att vi filosofiskt tycker olika.
Citat från Slow:
”TLDR; Banker kan skapa pengar bara för att vi definierar bankers skulder till privatpersoner som pengar.
Ojoj, det där är en frågeställning som lätt skapar en väldigt spretig diskussion med inslag av konspirationsteorier och liknande. På nätet hittar man hur mycket som helst som är skrivet på ämnet av personer med en tydlig agenda att sälja in någon teori om att hela det existerande monetära systemet och banksystemet är ett stort bedrägeri. Halvsanningar och lögner blandas med ett och annat korrekt påstående för att det ska låta trovärdigt.
Det brukar vara omöjligt för personer som faktiskt har verklig inblick i hur bankers och centralbankers balansräkningar ser ut och hur kreditgivning fungerar att få sina röster hörda i ett enormt brus av desinformation.
Och de texter som Riksbanken tillhandahåller (se inlägg #6) är väldigt kortfattade och förenklade.
Och det beror på att det skulle bli en lång artikel för att förklara alla nyanser i det hela, men extremt förenklat kan man säga att svaret beror på hur man definierar vad som är pengar. Och därför är frågeställningen egentligen inte så himla viktig.
Alla är nog överens om att sedlar och mynt är pengar. Där har vi ca 56 miljarder SEK.
Utöver det har finansinstitut pengar innestående hos Riksbanken, på “konto” via inlåningsfaciliteten. Den 7 februari hade de ca 142 miljarder sittande där. Utöver det ger riksbanken ut certifikat som löper på en vecka, som bankerna kan köpa på tisdagar och på så sätt placera likviditetsöverskott hos Riksbanken, till styrräntan. Här satt ca 646 miljarder den 7/2.
Tillsammans kallas dessa poster “den monetära basen” eller “centralbankspengar” eftersom det är pengar som helt kontrolleras av Riksbanken. En bank kan inte skapa dessa alls.
Om det är dessa pengar vi menar när vi säger “pengar” så är svaret nej, ett lån skapar inte nya pengar.
Men, sedan finns även bredare definitioner av vad som är pengar.
I dagligt tal skulle nog de allra flesta anse att de “har pengar” när de har avistainlåning i en bank (pengar man har rätt att ta ut omedelbart innestånde på ett konto i en bank). När vi även inkluderar dessa medel i definitionen av pengar, så får vi ett penningmängdsmått som kallas M1. Om vi även inkluderar pengar på konton med viss bindning får vi ett mått vi kallar M2, och sedan kan vi skapa allt bredare definitioner av pengar som inkluderar ännu fler skulder.
När ett lån skapas sker inte något speciellt magiskt egentligen. Varken om vi blandar in en bank i ekvationen eller inte.
Låt säga att ett barn ringer upp sin mamma och frågar om hon kan få låna pengar till att gå på bio i helgen. Mamman säger ja och säger att hon lovar dottern att hon ska få en 200-kr-sedel när de ses. Nu har en kredit skapats. Mamman har nu en skuld till barnet på 200 kr tills sedeln levererats och dottern har en skuld till mamman som ska återbetalas vid odefinierat tillfälle. Netto har inget hänt än, inga centralbankspengar har faktiskt flyttats, men ändå har det på ett sätt skapats mer pengar. Dottern har nu 200 kr mer än innan som hon kan planera att använda, men mamman har inte mindre pengar än hon hade innan.
Skulder mellan privatpersoner definierar vi dock inte som pengar, så vi skulle säga att penningsmängden inte ökat av denna transaktion. Men när precis samma transaktion sker mellan en bank och någon annan så kallar vi verkligen de “nya pengar” som skapats för pengar.
När jag tar upp ett lån i en bank på en miljon så dyker dessa pengar upp på mitt konto. Men ett konto i en bank är bara en bokföringsenhet. Detta innebär bara att banken är skyldig mig en miljon, som jag kan få ut när jag vill (precis som barnet ovan lovats att hon kan hämta ut 200 kr av mamma). Samtidigt är jag skyldig banken en miljon via lånet. Netto har alltså inget hänt, precis som i exemplet med barnen och mamman. Inga centralbankspengar har flyttats eller skapats. Men i och med att vi ser på kontoinnehav som pengar så har nu penningmängsmåttet M1 ökat. Så nya “bankpengar” har skapats, per defintion.
Det finns alltså inget skumt eller mystiskt över detta, utan detta är en ren följd av hur vi väljer att definiera pengar. Att banker kan skapa pengar beror alltså på att vi definierar bankers avistaskulder till allmänheten som pengar.
Sedan finns det skillnader mellan krediter mellan banker och privatpersoner och lån mellan privatpersoner. Banker har lagkrav på sig att hålla eget kapital som skydd för förluster som kan uppstå på lån. Man har också krav på sig att ha likviditetsreserver och en massa annat. Så en bank kan inte bara låna ut pengar i oändlighet på ett sätt som en privatperson faktiskt i teorin kan göra.
Men, för att fortsätta historien så slutar ju sällan händelseförloppet med att den som lånat pengar av banken bara låter dem sitta på sitt konto. Jag som lånat pengarna kanske tänkt köpa ett hus eller aktier. Om jag exempelvis köper aktier för pengarna så behöver pengarna levereras till säljarna av aktierna, via en central motpart, Euroclear Sweden om det är svenska aktier. Så då behöver banken som lånat ut pengar till mig föra över faktiska centralbankspengar från sitt konto i Riksbanken till Euroclears konto i riksbanken. Så där kommer centralbankspengarna in i bilden.
Så, för att inte få slut på centralbankspengar kan inte en bank bara låna ut och låna ut, utan behöver också låna upp pengar, exempelvis via inlåning. Och när det gäller bolån bakar bankerna ihop dessa lån till bostadsobligationer som det säljer till exempelvis räntefonder och därigenom får in likvida medel, så att de inte själva ligger ute med alla pengarna.
Nu har jag kapat en del svängar i det hela, men har säkert ändå gett en onödigt komplicerad förklaring.”
5 gillningar
Ok, så vi håller med varandra om sakförhållandena. Jag tycker att det är helt oproblematiskt att påstå att pengar skapas via fraktionella reserver och det är också det vanliga sättet att förstå detta på. Att det inte skulle vara att skapa pengar tycker jag är att mystifiera vad banker gör. Jag vill också tillägga att riksbanker är ett relativt nytt fenomen (1600-talet) och inget som alltid finns i alla ekonomiska system. Fraktionella reserver är betydligt äldre.
Men. Det är olika definitioner av pengar. Det var ett bra citat du använde dig av, tyckte jag.
Och rörande det här med att vissa tycker att det något mystiskt och konstigt: Jag var tidigare i livet intresserad av (amerikansk) libertarianism och tycker väl fortfarande att det är ett intressant perspektiv att se världen ifrån, även om vissa slutsatser blir lite knasiga. En av de knasigaste sakerna i den världen var att de flesta helt ville förbjuda fraktionella reserver för att de tyckte att det i grunden var en form av svindleri. Det håller jag verkligen inte alls med om.
1 gillning
Absolut, det var uppenbarligen mer av en filosofisk debatt än något annat. Sen håller jag med dig att i praktiken så är ju bankpengar en monitär sak som går att använda i samhället, så länge inte alla aktörer på marknaden plötsligt får för sig att ta ut alla sina pengar i hårdvaluta och skapa en “bank run” då det kommer få hela världsekonomin att kollapsa.
Ja, historien bakom bankväsendet är väldigt roligt och intressant. Är själv smått Asien-intresserad och en kan föra ett argumentet att det var Kina som som kom på hela den här grejen med “banker” då handelsmän startade ett system där de istället för att behöva bära runt på massa fysiska mynt i ädelmetaller kunde de trycka “banknoter” som backades upp av dynastin som hade den fysiska valutan vilket en kan säga var när papperspengar kom till.
Och USA’s historia är också väldigt intressant och bara det faktumet att innan FIAT så var nästan all av världens valuta baserat på den allsmäktiga dollarns värde där varje $35 var (skulle vara) direkt kopplat till 1 uns fysiskt guld i USA’s centralbanks valv, vilket det sen visade sig inte vara när EU-länder började kräva ut sitt fysiska guld men USA hade inte den mängden guld de lovat då de “gameat” systemet varav Nixon stoppade kopplingen mellan guld och USD och FIAT-pengar blev till.
Hursomhaver så kopplat till tråden så tror jag även att vi håller med om att det är fullt möjligt för aktier att öka med 7% per år så länge mängden pengar, och förflyttningen av dessa pengar, backar upp det.
1 gillning
Många verkar ha missförstått vad som styr långsiktig avkastning på börsen.
Denna styrs av vilket avkastningskrav investerarna sätter på börsen. Ett avkastningskrav som kan sägas bestå av komponenterna riskfri ränta och riskpremie.*
Normalt köper man inte aktier för att förlora pengar på dem eller ens för att få noll-avkastning. Man kommer inte betala ett högre pris än det man tror är förenligt med att man kommer att tjäna så mycket på dem att man tycker att det kompenserar för den risk man tar.
Detta gäller även i en värld med negativ tillväxt och negativ vinstutveckling. Så, under en övergångsfas mot stillastående vinster eller negativ vinstutveckling så skulle aktiekurserna visserligen först falla för att hamna på en nivå där framtida förväntad avkastning blir tillräckligt hög. Men när den anpassningen är gjord kommer förväntad framtida avkastning vara tillbaka på samma nivå, allt annat lika. Det blir alltså bara ett hack i kurvan.
På samma sätt innebär oväntat ökande vinster en tillfällig överavkastning (realiserad avkastning överstiger förväntad avkastning), men det förändrar inte framtida förväntad avkastning. Också bara ett tillfälligt brott i kurvan.
Och om investerare kräver högre avkastning, exempelvis på grund av minskad riskvilja och därmed högre riskpremie, så kommer aktierna allt annat lika falla och negativ realiserad avkastning bytas mot framtida högre förväntad avkastning. På samma sätt kommer högre riskfri ränta leda till tillfällig realiserad avkastning under den förväntade, men en höjd framtida förväntad avkastning.
Så, för att sammanfatta scenariona:
Lägre vinsttillväxt, allt annat lika: Lägre aktiekurser nu, men samma framtida förväntad avkastning.
Lägre riskvilja, allt annat lika: Lägre aktiekurser nu, men högre framtida förväntad avkastning. Avkastning förstörs inte utan flyttas bara i tid.
Högre riskfri ränta, allt annat lika: Samma som med lägre riskvilja. Lägre aktiekurser nu, men högre framtida förväntad avkastning. Avkastning förstörs inte utan flyttas bara i tid.
Vad jag vill säga med detta är att huruvida 7% långsiktig avkastning på börsen är rimligt inte direkt har något alls att göra med BNP.
* Egentligen är det förenklat att modellera avkastningskrav på ett endimensionellt sätt, då förväntad avkastningskurva inte brukar vara normalfördelad eller ens symmetrisk, utan ha “long fat tails” och skevhet, men det är en annan längre diskussion.
1 gillning
Du blandar ihop avkastning med pristillväxt. Tråden handlar om börsens totala värde, inte dess avkastning. Avkastningen kan ligga på 7 % medan börsens totalvärde ligger stilla, på grund av utdelningar och aktieåterköp. TS undrar huruvida börsens värde kan fortsätta växa snabbare än BNP, inte huruvida börsen kan avkasta mer än BNP-tillväxten.
1 gillning
Mitt svar var inte enbart riktat till TS, utan till tråden i stort.
Pratar vi 7% så är det avkastning vi pratar om.
Pratar vi om stigande prisindex/börsvärde så uppgår inte ökningen till 7% senaste 100 åren, utan kanske hälften av det (S&P 500 prisindex med teoretisk bakdatering har realt haft en CAGR på nästan exakt 3,5% sedan 1925). Så pratar vi prisindex så stämmer inte premissen för tråden, att börsen vuxit mycket snabbare än BNP på 100 år.
Utvecklingen för prisindex är dock rätt ointressant isolerat.
Spännande inlägg!
Vi kan alltså göra en analogi mellan penningmängd och en balansräkning där nettot, motsvarande det egna kapitalet, utgörs av pengar skapade av riksbanken den delen som finansieras av skulder utgörs av de pengar som skapas av kommersiella banker.
Att tillgångar bara ska öka i värde i takt med penningmängden stämmer inte då eftersom större delen av ökningen oftast är skuld finansierad.
Det är detta som är argumentet emot att tillgångars värde ska öka i direkt proportion mot penningmängden, (allt annat lika)!
Att tillgångars värde ska röra sig tillsammans med netto penningmängden nlir också fel eftersom eller…
Tacksam för all hjälp att tänka igenom detta.
(I bakhuvudet har jag tanken om att t.ex guld alltid i alla tider ska utgöra en någorlunda konstant del av världen reela förmögenhet så att den håller sitt värde över tid. Motsvarande gäller andra tillgångslag. Frågan är hur man får in penningmängden indrtta resonemanget)
1 gillning
Viktigt då att precisera vilken penningmängd man avser, om t.ex. M1 nu motsvarar det egna kapitalet i balansräkningen och t.ex. M3 motsvarar det totala kapitalet.
Edit: Å andra sidan, om jag t.ex. tar ett bolån så är det väl i någon mån pengar som skapas “ur tomma intet” av den kommersiella banken/låneinstitutet när pengarna sätts in på mitt transaktionskonto, som därmed, per definition (inlåning på transaktionskonton, t.ex. lönekonton eller andra konton som är direkt tillgängliga utan begränsningar), borde tillhöra M1?
Precis, det är detta som TS pratar om, och har missuppfattat tillväxten på. Avkastningen är OT i den här tråden. Och det är prisindex jämfört med BNP som är Buffets indikator.
Bra fångat med 3,5 % sedan 1925, det är en bra siffra, och jämförbar med BNP-tillväxten. Så svaret på TS fråga verkar vara ”Nej, börsen kan inte växa med 7 % per år medan BNP växer mindre, men det har den heller inte gjort historiskt”.
1 gillning
Kanske skulle det vara mer jämförbart att använda samlad omsättning för börsnoterade företag globalt och hur det utvecklas över tid? Detta då BNP väl i princip är ett mått för omsättning (värdet av alla varor och tjänster som säljs under ett år).
Dock kanske inte helt lätt att hitta historiska data för storleken på alla noterade bolags totala omsättning.
Det beror ju på vad det är man vill mäta. Just Buffet-indikatorn försöker ge ett mått på huruvida börsen är övervärderad. Då är det rimligen börsens värdering man tittar på. TS verkar vara intresserad av något liknande. ”Kan det verkligen fortsätta som det gjort historiskt?”
Däremot, som sagt, kan jag tycka att en bättre jämförelse är ekonomins värde, men dels är det svårare att få statistik på, och dels värderas ju börsbolag till stor del efter vad de kan producera, så jag tycker nog vid närmare eftertanke att jämförelsen börsvärde/BNP inte är helt oäven ändå.
1 gillning
Kan du ändra det till ett riktigt citat till inlägget i den andra tråden, så vi kan se källan tydligt?
Som jag förstått det så krävs centralbankspengar för att få igenom en aktietransaktion vilket då, enligt mig, bör innebära att börsens transaktioner ej kan överstiga de totala centralbankspengarna i rulljans.
Har jag fel i detta tar jag glatt emot rättelse. Oavsett så bör inte börsens värde kunna överstiga mängden pengar i systemet rent logiskt. Isåfall är hela FIAT-systemet en enorm bubbla.
Du tänker helt fel. Säg att ekonomin utgörs av dig och mig, och du äger hundra (identiska) aktier, och jag äger en krona. Jag köper en aktie av dig för en krona. Market cap är nu hundra kronor, och mängden pengar är fortfarande en krona.