Tycker inte du är snål och ska känna dåligt samvete. Det känns klokt att ha en beredskap inför att skiten eventuellt träffar fläkten och ni skulle separera. Även du har rätt till att landa på fötterna om det skulle hända. Är det pengar du sparat ihop innan ni gifte er förstår jag att det är pengar du vill behålla om ni separerar. Och du verkar i övrigt kompensera din sambo + att hon inte verkar vara barskrapad rent sparmässigt heller.
2 gillningar
Tycker inte du är snål eller ska ha dåligt samvete.
3 gillningar
Förstår inte ens om det är tillgångarna ni har innan äktenskapet som inte ska ingå i förslaget eller även tillgångar ni sparar i eget namn under äktenskapet?
Att tillgångar man äger innan äktenskapet är enskild egendom är lagstiftning i många länder så inte helt tokigt. Att tillgångar man lyckas tjäna tillsammans inte ingår fördärvar väl hela poängen.
Ändå tycker jag att äktenskapsförord när det skiljer mindre än 5mille är trams. Är det vanligt med skilsmässa i någon av era familjer eller vad? Ni verkar ha ganska lina förhållande till pengar om båda lyckats spara mer än en årslön i likvider, bara kommit olika långt.
1 gillning
För mig är det precis som det ska vara. Mina barn är de enda som ska få ärva. Det är mitt kött och blod och de som jag alltid (oavsett vad som händer) kommer vilja väl. Jag tycker inte alls det är någon större fara att eventuellt behöva flytta. Skulle gärna gjort det nu. Men ja, detta är vad jag tycker så jag får ha överseende med att andra vuxit fast i sina bostäder. Där finns det som sagt möjligheter till försäkringar och testamente. Jag skulle gärna vilja se ett exempel på situationer där det verkligen inte skille gå att lösa “problemet” med testamente och försäkringar. Måste vara extremfall med sjukt dyr bostad och bankrutta vuxna 
1 gillning
Hur gick snacket när ni bestämde er för detta? Någonstans måste ni ju ha resonerat kring hur sambons större uttag av föräldraledighet inte bara gav henne lägre inkomst, utan även möjliggjorde för dig att fokusera på karriären och driva upp din inkomst.
Jag tjänar mångdubbelt mer än min fru. Det är tveksamt om jag hade kunnat göra det OCH ha en familj med tre underbara barn om inte hon hade dragit det lasset hon gör. Alla våra pengar är våra, och om vi mot förmodan skulle dela på oss så blir hälften hennes. Trots att jag troligtvis dragit in 80% av våra finansiella tillgångar.
Snål, kanske inte. Men jag har svårt att se hur man kan välja att dela sitt liv med en person, och skaffa hus och till och med barn - men ändå känna behov av att separera sina pengar.
Det kan finnas goda skäl, om man kommer in i förhållandet med särkullsbarn, företagsbygge eller liknande. För er del verkar det mest handla om att du vill markera att dina pengar är mest dina.
14 gillningar
Om det är din inställning så får vi såklart respektera det men då finns det ju heller inte så mycket att diskutera
1 gillning
jag tycker bästa lösningen är att man äger de största tillgångarna i relation till hur mycket man stoppat in från början.
I praktiken får ju den som har mindre tillgångar, och förmodligen då också mindre lön, leva “över sina tillgångar” sålänge man är gifta. Går man skilda vägar så förstår jag inte varför det är dags att börja dela lika då.
Jag undrar alltid lite om man inte anser att sin fru/make inte bidrar till livet. Om man tycker att de gör det varför ska de så inte få ta del av vad de varit med och skapat?. Om de inte bidrar varför delar men livet med den personen? Min fru har varit högst delaktig i allt värdeskapande jag gjort , mina barn not so much. Gör det inte min fru till den moraliskt mer rättfärdiga arvtagaren?
Nu utesluter det ena naturligtvis inte det andra. Det verkar som att många ser på sin fru/man som ett fysiskt bihang som är lite nice to have mer än en riktig legit livspartner när man läser trådar om arv och äktenskapsförord på det här forumet.
8 gillningar
Rent krasst: Så kanske man inte känner vid en separation? Man kan separera som vänner, men det kan också blir bittert. Då vill man kanske inte ösa miljoner över den personen? Säg att du sparat ihop en massa pengar innan förhållandet, slitit för detta. För att sedan hälften tillfalla någon som du sedan INTE kommer dela ditt liv med. Det kan ju uppstå en märklig situation om personen man skiljer sig från inte har något sparande att tala om. Blir en enorm ekonomisk “vinst” för den att separera isf.
Men i ett förhållande är jag en stark anhängare av att både ha en del av ekonomin som är 100% gemensam, och en del av ekonomin som är helt individuell, med ens egna pengar, som man är fri att spendera hur man vill.
3 gillningar
Jag uppfattar inte att TS sitter på nån slags generation wealth medan hans sambo bara köpt lösnaglar för alla pengar. De har ganska vanliga tillgångar och det är som sagt tveksamt om TS hade legat så bra till om inte hans sambo dragit ett stort lass med föräldraledighet etc.
Vid en separation kanske man dessutom vill att ens barns mamma ska ha det rimligt gott ställt. Kanske bara jag som är konstig.
1 gillning
Självklart kanske man inte känner så vid en separation. Vad man känner då är väl irrelevant för vad som rätt, rimligt och skäligt. Vad man känner då är väl också irrelevant för vad personen man delat sitt liv har bidragit med till det?
Antingen ser man sin partner man delar sitt liv med som jämställd och som någon som bidrar likvärdigt till livet man lever om än med andra resurser än en själv eller så gör man inte det.
Gör man inte det är det väl fullständigt rimligt att inte dela på de delbara tillgångarna man har kvar vid separation men jag förstår inte riktigt varför man väljer att leva med en person man inte upplever bidrar till livet man lever tillsammans.
Personen man är när man är arg, ledsen, sårad etc är kanske inte den personen som är godast, mest rättvis och som står för handlingarna, valen och besluten man är mest stolt över i efterhand?
Den versionen av sig själv kanske man ska försöka hålla så långt borta från beslutsfattande som möjligt!?
1 gillning
Hej,
Kloka ord, jag skulle säga att vi har ett fantastiskt sammarbete i vardagen där hon tyvärr, just nu drar ett tyngre lass i hemmet, jobbar 75% etc. Detta gör det ju möjligt för mig att arbeta och tjäna pengar, där av att vi har helt gemensam ekonomi i övrigt.
Det jag egentligen i mitt huvud vill skydda är det jag själv har slitit ihop innan vi träffade varandra. Hade redan då börjat bygga upp ett sparande, jobbat mycket och valt en utbildning för potentiellt hög lön.
1 gillning
Hej,
Det jag vill hålla separat är våra ISK och buffert. De kommer ju framåt växa relativt lika med vad som sätts in framåt, men i och med att jag hade större kapital från början så bör mitt växa mer så klart.
I min familj har det varit struliga uppbrott och bråk om pengar, hus och tillgångar in i minsta detalj så det har så klart påverkat mig. Det har handlat om otrohet och att den ena har vänt fullständigt och blivit helt nitisk på hur saker ska delas. Tänker så klart inte att jag ska hamna i en sån situation. Men att se det har påverkat mig.
5 gillningar
Är summan väldigt stor kan jag ändå se viss vilja att skydda det som rimlig men som du säger hon bidrar starkt idag till att du ska kunna fokusera på värdeskapande. De kanske ändå möjliggör att avkastningen och värdet på hälften av totala tillgångarna vid eventuell framtida seperation är större än totala tillgångar hade varit om du hade levt själv hela tiden. Sen så finns det ju ett värde att sätta allt annat för sin fru kommer bidra med mer under ett liv tillsammans.
Vare sig vi pratar om ekonomi, hushållssysslor eller egentid eller vad det nu kan vara är kanske keeping score, millimeterrättvisa och att försöka se till att sin partner inte ”vinner” det bästa, roligaste eller sexigaste sättet att bedriva förhållande? Tvärtom tror jag det är bra att kanske tävla i att ge så mycket uppskattning av de slagen som möjligt, att känna glädje för sin partner och en vilja att underlätta för sin partner på de sätten ett de bästa sätten att ha få ett starkt förhållande. Positivt som negativt allt har en spiral.
2 gillningar
Hur mycket pengar rör det sig om i realiteten då, för du säger att du har ca 2M och hon 1M nu, men det du vill säkra med äktenskapsförord är pengarna du sparat innan.
Låter inte som jättemycket pengar?
2 gillningar
Det finns ju väldigt olika åsikter om detta. Jag och min fru har älktenskapsförord och jag tycker att det något man skall ha så länge någon kommer in med lite hopkramlat kapital eller om någons familj har en del pengar. Är båda utan kapital kan man ju strunta i det. Men jag anser att det normala bör vara äktenskapsförord om kapital finns. Det tar bort en del osäkerhet och gör att man kan fokusera på det viktiga.
6 gillningar
Håller helt med. Jag har så då jag har stort kapital och även stora framtida arv som skyddas.
Samma för min man inte alls lika mycket eget som jag ännu.
1 gillning
2 miljoner + 3 fordon tycker jag är stora värden iallafall. Generational wealth förändrar inte spelplanen i mitt tycke. Då är man kanske snarare så ekonomiskt oberoende att man inte ens behöver tänka på detta öht. Men för en vanlig medelklass så tar det tid att spara ihop stora värden.
Jag kan ha tolkat det fel men som jag förstod det var pengarna TS sparat ihop sedan tidigare.
Får även känslan av att de har ett upplägg som kompenserar under förhållandet. Vid separation behöver det inte vara meningen att TS ska ge sitt ex försörjning? Hon verkar ha ett jobb och en hel del sparat som jag tolkar det.
4 gillningar
Tycker inte riktigt det har med vad man bidrar med under själva förhållandet att göra. Det är ju dessutom ett val man gör under förhållandet hur mycket man bidrar med/inte bidrar med. Det går att dela lika på de bördorna någorlunda.
Hade jag fått barn hade jag gärna varit föräldraledig så mycket jag kunnat.
Min poäng är att ihopsparade pengar man tar med sig IN i ett förhållande inte nödvändigtvis automatiskt behöver bli den andra personens pengar. Som en tidigare kommentar här ovan skrev, så bör man lösa sånt här i ett äktenskapsförord så pengafrågorna/osäkerhet är ur världen. Sen kan man fokusera på annat.
2 gillningar
Pratar vi fire summor eller kanske generationalwealth håller jag med men ska vi vara ärliga är det kanske det vi pratar om för de flesta.
Det är ju naturligtvis också skillnad på att bygga ett liv ihop sina 20-40 och gifta om sig när man är 70.
Men det spelar ju också kanske roll vilka ”krav” man har på en partner man väljer att leva med och vilken roll den kommer ha i sitt liv.
När jag väl tar det beslutet är en kontantinsats eller en miljon eller två mer eller mindre irrelevant.
Har den personen inte det värdet i sig själv med vad de bidrar med där och då är det inte rätt person att gifta sig med eller för tidigt i förhållandet.
Och kan jag jag som person inte värdera min blivande fru högre än så är jag som individ inte redo att gifta mig och behöver arbeta på mig själv och mina värderingar.
Jag kommer helt enkelt ha alla samtal, värderingar etc på plats och säkerhetsställa att hon faktiskt också walk the walk och inte bara talk the talk innan giftemål och familjebildning är aktuellt. Det får helt enkelt ta de år det tar. Det kommer inte gå så lång tid utan jag känner och fått enormt värde från personen.
1 gillning