Jag och min sambo har under en längre tid gått och pratat om att gifta oss. Detta framförallt av praktiska skäl om något skulle hända någon av oss. Vi har idag ett testamente men det hjälper ju inte helt om det värsta skulle hända.
I dagsläget har vi ett gemensamt hus och två små barn, så jag känner att commtitment till varandra finns redan där och jag litar på min sambo till 100% när det gäller relation och pengar.
Det som ändå gnager lite i mig är att jag inte kommer runt tanken på att jag vill ha mitt sparande som jag byggt upp för mig själv, om vi mot förmodan skulle gå skilda vägar. Det är inte så att jag sitter på någon stor förmögenhet, har skrapat ihop norr om 2 miljoner i dagsläget + 3 fordon och 400 000 investerat i huset. Min sambo har lika mycket i huset och någonstans runt totalt 800 000 investerat och i buffert.
Så som vi lever idag så tjänar jag mer än dubbelt så mycket som min sambo och vi klarar ett normalt svenssonliv på min lön. Det har gjort att min sambo valt att vara hemma med barnen lite extra länge och inte ta ut så mycket föräldradagar. Jag själv har i två omgångar varit hemma i ett halvår med barnen.
Mina pengar som kommer in går till gemensamma konton för hus, mat, resor och en gemensam månadsbuffert. Det är fritt fram för båda att använda dessa pengar och jag skulle aldrig säga något om hur det används (så länge pengarna räcker varje månad). Generellt så har jag stått för mindre renoveringar hemma då vi tagit det löpande från min lön. Jag har även satt upp automatiskt sparande för min sambo på 6000 kr i månaden som går till pension och långtidsspar. Sen sparar jag likadant till mig själv plus 2000 extra (sparande har alltid varit min hobby).
Skulle något hända mig så vill jag så klart att min sambo ärver mig och inte barnen för att det ska bli så enkelt som möjligt för min sambo. Jag har även livförsäkring privat och i jobbet som kommer göra att min sambo klarar sig i flera år utan att jobba.
Men nu tillbaka till frågan… Är jag snål som känner att jag vill ha ett äktenskapsförord där allt som står i respektive persons namn är dennes enskilda egendom vid en eventuell separation? Hur tänker forumet?
Tilläggas ska att vi har pratat om detta och min sambo är helt med på detta, men jag känner mig ändå dum som ens funderar på det…
Att du vill att din sambo ska ärva dig och samtidigt inte vill ge bort halva dina tillgångar vid en separation, är inte något konstigt. Och din blivande fru är ju enig med dig i detta. Hon kanske inte heller ser det framför sig att ni ska separera. Kanske prata med henne och förklara att du har konstiga känslor kring detta, så kanske ni kan prata ut problemet, om ni inte redan gjort detta.
Jag skulle inte säga att du är snål. Här är ett perspektiv som jag tycker du ska ägna lite extra tanke, om du inte redan gjort det: I vilken ekonomisk situation hamnar din sambo/blivande fru om ni skiljer er med det tänkta äktenskapsförordet på plats?
Ni har levt ett gemensamt liv och tagit olika typer av gemensamt ansvar. Du har tjänat mer pengar men din sambo har delvis möjliggjort det genom att vara hemma med barnen, och inte minst är det ett beslut ni gemensamt tagit.
Även om man separarerar (vilket sällan är kul) tänker i alla fall jag och min fru att vi vill att båda ska gå så bra som möjligt ur den situationen, inom rimliga gränser. Vi älskar varandra idag och även om vi en dag bråkar vill vi ge varandra den “gåvan”. Det innebär för oss rent praktiskt att vi vill att den andra inte helt ska behöva byta livsstil. Behöver hon bo i en 1:a eller tvingas flytta till en billigare ort längre från barnen medans du behåller huset, är det kanske inte en så bra situation. Men tyvärr inte helt ovanligt med stora skillnader i inkomst…
Så om ni ska skriva äktenskapsförord:
Fundera över på i vilket ekonomiskt läge det lämnar henne. Känns det OK - kör!
Om ni skriver äktenskapförord, se då även till att det sparande du sätter av till din fru är hennes enskilda egendom. Det sparandet är en bra och fin kompensation för hennes barnår/deltid och det bör hon då rimligen behålla själv.
Även om ni inte gifter er tycker jag, av ovan anledning, att sparandet till din fru ska stå i hennes namn (alltså till ett konto hon äger) för det fall att ni går isär innan ni gifter er.
Hoppas detta ska vara lite hjälpsam input och “food for thought”.
Nej, verkligen inte men själva grejen med giftemål är ju att man ska dela allt ekonomiskt så om du inte vill göra det ser jag ingen anledning att gifta sig.
Som sambor med gemensamma barn finns det rent juridiskt en mycket viktig anledning att gifta sig, eftersom sambor inte ärver varandra om den ena går bort. Även med ett testamente har barnen rätt till sin laglott på hälften.
Har man då ett dyrt hus och den ena tjänar mindre ka det exempelvis innebära att man måste sälja huset för att betala ut barnens arv. (även med livförsäkring)
Att vara sambor och ha gemensamma barn skulle jag idag säga är den enskilda största anlednigen att gifta sig rent juridiskt, särskilt om större summor kapital finns med i leken.
Jag går emot strömmen lite, om ni ändå har hus barn, lever ett liv mest baserat på din inkomst och att sambon tar mer med barnen, varför inte dela den där typ sista miljonen? Det är inte så himla mycket i sammanhanget barn, hus och gemensamt liv i många år.
Att inte ha äktenskapsförord blir som en trygghet för personen som tar mest ansvar för familjen, att den har rätt till kapital även om man skulle skilja sig, även om den personen prioriterat barn framför karriär.
Tycker dock att det är fint och bra att du sparar till sambon i dens namn som kompensation, sånt blir viktigt att fortsätta med om ni skulle gifta er med äktenskapsförord.
Hej, tack för ditt svar! Allt sparande till henne sker till hennes Avanzakonto, det dras från vårt gemensamma när lönen kommer.
Mycket klokt som du säger, jag önskar så klart att det ska bli så bra som möjligt vid en eventuell separation för båda och jag är själv inte orolig för att vi kommer lösa det på ett bra sätt med hus, bilar, möbler osv. Vill att mina barn ska ha det bra oavsett!
Gällande sambor med barn vill jag också kort komplettera med den viktiga praktiska aspekten. Det är en stor skillnad på att behöva hantera utdelningen av arvet till barnen, även om man har råd, mot att tryggt ärva som gifta. Att behöva sälja tillgångar kan vara krångligt, oönskat och olämpligt, inte minst i en så tuff situation.
Anser du att ni både bidrar likvärdigt till era liv totalt sett?
Pengar är ju bara en av livets resurser och din fru kanske bidrar mer med andra resurser så att livet tillsammans är totalt sett jämställt?
Ett äktenskapsförord är naturligtvis i sig självt inte snålt eller egoistiskt men utformningen av det och motivet till det kan ju definitivt vara det. Vill du bli kompenserad och kunna plocka ut ”ta tillbaka” de resurser du stoppat in i erat liv istället för dela på de vid det tråkiga scenariot att ni delar på er utan din fru ska ha samma möjlighet med de resurser hon stoppat in?
Personligen så har jag varit gift med min fru i två år men vi har varit tillsammans i 10. Under den tiden har ”jag” gått från 0- 50 plus miljoner . Utifrån ser det kanske ut som att jag gjort det , rent juridiskt fram tills vi gifte oss var det också mitt. Äktenskapsförord för att skydda det för egen del var aldrig kartan, hon gav mig förutsättningar, styrka och mod att kunna göra vad jag gjorde. Hon eliminerade brus och eliminerade distraktioner . Hon tog hand om majoritem av livet i övrigt och gav mig förutsättningar att hyperfokusera. Hon skänkte frid och återhämtning och hon skickade ut mig i världen som en rabiessmittad hund för att hitta ben och såg till att jag aldrig råkade bita en stackars oskyldig brevbärare under tiden.
Om någon bidragit mer till vårt liv är det hon.
Fundera noga på om du anser dig bidra mer till ert liv än din fru, om inte varför skulle du tycka att är rätt att du får med dig mer resurser om ni delar på er? Om du anser att din fru inte bidrar likvärdigt till ert liv varför vill du vara gift med henne?
Jag tycker du visar att du är generös i er relation och vill er alla väl. Då är det inte snålt att vara förutseende om skiten träffar fläkten och ni går skilda vägar. Jag ser det mer som sund realism eftersom de flesta par separerar, trots allt. En tydlighet kring vem som äger vad kan t o m hjälpa då, när gemensamma saker ska delas.
Det är alltså främst hennes situation jag tycker du ska köra ett varv till i huvudet.
Hon kommer alltid vara mamman till mina barn!