Precis läst Famine, Affluence and Morality av Peter Singer som är professor i praktisk filosofi vid Princeton university.
Hans slutsats är ganska extrem men de är också svårt att argumentera emot.
Han säger i princip att skänka pengar är för de flesta av oss moraliskt obligatoriskt, och att inte göra det är en ond och morliskt fel.
Det byggs på 4 påståenden.
1: If it is in our power to prevent something very bad from happening without sacrificing anything of moral significance then we must morally do it.
Punkt 1 kommer vara den punkten som lättast går att argumentera mot och som är mest kontroversiell och som är bredast, Peter kommer med exempel som han tycker bevisar den och som också håller upp mot de argument som finn emot. De kommer senare.
2: Hunger, disease and other sources of of suffering, disability and death are very bad.
Very bad knyter här an till samma fras i första punkten
.
3:The luxuries on which we spend our money are not of any moral significance.
4:By donating money to relief agencies we could prevent hunger, disease and other sources of suffering disability and death.
Exempel: om du går förbi en damm och ser ett barn som håller på att drunkna så borde du hoppa i och rädda barnet från att dö trots att dina skor, kläder och eventuella värdesaker du har på dig kan förstöras, de är inte av moral significance och det är därmed rimligt att ofra dom för hindra något very bad från att hända i det här fallet att barnet dör.
Är man överens om att du är morliskt fel att inte rädda barnet (vilket vi alla borde vara, hoppas jag) så borde man då även hålla med om punkt 1 ovan.
Exmeplet ovan visar alltså att det är moraliskt fel och kanske till och med en ond handling att inte vada ut i dammen och rädda barnet för att man inte vill förstöra kläder eller offra bekvämligheten av vara ren och torr.
Är det fel i exemplet ovan är det rimligtvis alltid fel att inte offra sådant för att stoppa very bad things från att ske och det är alltså en moralisk skyldighet att skänka en stor del av de pengar vi lägger på lyx och ej nödvändiga saker på att stoppa de här sakerna från att hända.
De två vanligaste argumenten emot är
1 Närhet: vilket han inte tycker håller i den moderna världen vi lever varför gör avstånd det moraliskt korrekt att hjälpa under förutsättningar enligt påstående 1?
2 Andra människor : om andra hinner hjälpa före så är det ju toppen,men återigen går du förbi det drunknade barnet och det är andra människor där är det moraliskt korrekt att låta det drunkna om andra människor är närvarade och ingen hjälper?
Andra argument som han bemöter är den stora påverkan det skulle ha om alla började skänka så mycket pengar, vilket han istort sett rycker på axlarna åt och säger att för individen är det inte något vi behöver oroa oss för pga av att det kommer inte vara tillräckligt stor del av mänskligheten som skulle börja skänka pengarna enligt principen.
Ytterligare ett argument är att det är för svårt och det är orättvist att sätta den pressen på en person, vilket det förvisso kanske är. Men det som är rätt, det som är gott avgörs eller ändras inte bara för att något är besvärligt på samma sätt som ett vetenskapligt fakta är vad det är oavsett om det är besvärande för oss.
Vad har ni för tankar? Personligen tycker jag det håller ganska bra, det sticker, svider och känns obekvämt att få kastat på sig att det är morliskt fel och ont att inte skänka pengar istället för synen som vi traditionellt har att är en supererogotary handling och en god gärning trots att jag skänker ganska mycket pengar till välgörenhet av olika slag.
Viktigt också att säga att det är ett filosofiskt verk på över hundra sidor och tankarna fördjupas och nyanserad självklart på ett sätt som inte kan göras i ett sådant här inlägg.
