Jag noterar som alla andra att räntorna har gått upp och att lånen blir dyrare. Även energikostnaderna är höga och kommer bli ännu högre kommande vinter. Jag noterade då att politikerna kom med något förslag där staten skulle gå in och betala kostnaden som gick över ett visst pris/kwh. Man vill inte att någon skall behöva lämna sitt hus pga höga energipriser.
Det vill givetvis inte jag heller men jag kan samtidigt inte låta bli att få vibbar av de misstag vi precis gjort under pandemin där staten också gick in med stöd för att man inte ville att det skulle bli massarbetslöshet. Resultatet blev att allt för mycket pengar kom ut i systemet och det bidrog givetvis till dagens inflation.
Att staten går in och tar kostnaden över ett visst pris/kwh för ALLA låter väldigt likt att man i USA skickade ut checkar till ALLA.
Borde man inte istället stödja endast de som behöver stöd och i vissa fall även ta det krassa beslutet att man som privatperson ibland faktiskt får ta en privatekonomisk katastrof?
Eller är det valår och då gör man typ vad som helst för att få 4 nya år vid makten?
Är själv ungefär i övre medelklassen och om jag och min familj drar in på annat så klarar vi säkert dubbelt så hög ränta och elräkning. Men känslan blir att man blir skyddad genom att det finns en annan grupp i samhället som inte har lika goda inkomster och som därmed automatiskt aktiverar krisberedskapen hos staten. Det är givetvis trevligt för vår del men det gör också att man lite grann släpper ner garden och landar i att det aldrig kommer bli någon personlig privatekonomisk katastrof. Och vad händer då när man börjar tro att man är ekonomiskt odödlig?
Blev kanske lite rörigt men hoppas ni förstår vad jag menar och intressant att höra hur ni andra resonerar runt det här.
Tror att det är valet som hägrar. Är det bara jag som blir lite trött på att staten alltid förväntas vara räddaren i nöden? När ska befolkningen lära sig att se efter sitt eget hus?
Vad beträffar elen är det ju dock ett politiskt haveri som gör att det ser ut som det gör. Inte mer än rimligt att man korrigerar detta. Dock bättre med med sänkt skatt såklart.
Utifrån relationen mellan statsskuld och privata skulder i Sverige i förhållande till andra länder så har väl staten i Sverige ganska stort manöverutrymme att rädda situationen vid en ekonomisk kris.
Utifrån att vårt moderna monetära system är uppbyggt på att pengar skapas via skuldsättning är det inte konstigt att vi återkommande vid alltför vidlyftig skuldsättning/utlåning får problem med hög inflation och får hantera följderna av detta.
Jo det är kanske så. Men ränteavdrag blir snart snack om eller i alla fall amorterinsfritt osv. Sen ska matmomsen sänkas och bidrag ska ut hit och dit. (Kanske raljerar jag )
Kanske lite lägre skatt annars, så folk kan spara för sämre tider, istället för att pengarna ska förbi överförmyndaren och delas ut till de som det är mest synd om just idag?
Gläder mig att se ditt inlägg, du har 100% rätt i allt. Vi är sakta på väg mot stupet.
Många tror nog redan att de är ekonomiskt odödliga och att Ingves och politikerna fixar biffen.
Jag tycker inte att det låter så likt. Pristak snedvrider individens konsumtion och leder därigenom till överkonsumtion av den subventionerade varan, medan rena helikopterpengar bara flyttar konsumtion från en person till en annan. Det USA gjorde är alltså långt mindre skadligt än det som föreslagits i Sverige.
Att fiktivt sänka priset till konsumenter skapar bara incitament att inte spara på elen. Det känns mycket mer som valfläsk än en genomtänkt energi strategi.
Men så har ju vårt energisystem också varit en politisk lekplats för allehanda förhandlingstekniska trix av olika partier. Helt vansinnig för något så fundamentalt.
Att priset är så högt nu lär också vara för att Frankrike har typ hälften av sina kärnkraftsreaktorer avstängda och de exporterar normalt sett mycket. Får EDF igång en del av dem åtminstone så lär det hjälpa priset i Europa en hel del. Hör inte mycket om detta i Sverige men som vanligt tittar vi väl bara inom gränserna.
Kanske istället göra som i Tyskland, att sätta till alla klutar för att spara på el och energi i allmänhet, inte subventionera den.
Tex sänkt inomhus temperatur på natten till 17C.
Tex se till att onödig belysning inte är på tex reklamskyltar mm.
Att återstarta Ringhals lär inte ta så lång tid eller heller vara så dyrt. Men sådana beslut är väl politiskt sjölvmord. Då är det bekvämare med elsubventions valfläsk. Politiskt lekplats med andra ord.
Min fråga handlar inte så mycket om el eller staten vs medborgarens ansvar. Vad jag mer funderar över är om det är rimligt eller rent av farligt att staten rycker in och räddar alla. Oavsett om man är miljardär, miljonär eller bara precis går runt varje månad.
Jag har typ varit orolig för höga räntor hela livet och då tänkt att det kunde bli någonstans runt 10-15%. Men nu verkar det ju som att vi aldrig kommer hamna där för då blir det fullständig kaos får så många andra långt tidigare och staten rycker in och räddar alla. Inklusive mig.
Känns som politisk opportunism inför valet i ett nötskal, om högerblocket vinner valet blir det säkert någon variant av detta löfte av i år. “Den verklighet vi ser idag kräver krafttag”.
Men om läget är likadant nästa år kommer det ha varit “rätt strategi förra året, men inte i den verklighet vi ser idag.”.
En av de få blocköverskridande överenskommelserna som lever kvar - erkänn aldrig att du vände kappan efter vinden.
Den tekniska termen för situationen du beskriver mot slutet är “moral hazard”.
Om folk inte behöver bära de fulla kostnaderna för riskerna som de tar så kan de i förlängningen uppmuntras att ta mer risker än de egentligen borde göra.
Det klassiska exemplet är från försäkringsindustrin där man tidigt noterade att t.ex. bilförsäkringar kan göra folk mer vårdslösa i trafiken.
Men samma logik går så klart att applicera även på alla de statliga bailouts som nu diskuteras gällande el- och bostadskostnader och dylikt.
Du har rätt men för att få lägre elpriser måste vi antingen öka tillgången på el eller sänka efterfrågan på el. Vår enda möjlighet är att sänka efterfrågan vilket kommer att ske om Ingves fortsätter att höja räntan och politikerna avstår från el-subventioner.
Jag tänker att problemet är vem som “behöver” stöd? Ska det räknas på förbrukning? Hur väl man isolerat sig hus? Hur många kvadrat man har? Ens lön? Hur mycket man har på sitt ISK? Värdet på huset? Ens belåningsgrad? Vem behöver stöd till elräkningen?
Ska man ge stöd tycker jag att det inte alls känns dumt att kapa priset vid ett visst intervall, typ 3 kr per kilowatt. Det är ändå tillräckligt dyrt för att de flesta kommer minska sin förbrukning. Den ha ett tak på hur många kilowatt ett hushåll kan få.
Tror precis som du, att vi under de senaste decennierna har blivit invaggade i en trygghet att oavsett vad som händer kommer jag/vi gå skadelösa ur det här. Man kan ju till viss del skylla politikerna för detta iom att det har uppmuntrats att belåna sig högt, en energiförsörjningspolitik som havererat och en globaliserande marknad med nackdelar som sopats under mattan.
Jag tänker ibland, hemska tanke, om det vore vi och inte Ukraina som anfallits av ryssen. Hur hade svensken klarat dessa umbäranden? Min fundering slutar alltid med svaret, långt mkt sämre…
Vi är bortskämda och naiva.
Som svar på frågan om hjälp tycker jag staten ska avstå i möjligaste mån och helst hade jag sett ett nertrappat räntebidrag eller justering av fastighetsskatten/vinstskatten på fastighetsaffärer.
Tror statens utrymme kommer behövas till dom som är långt mkt mer utsatta i samhället än vi fastighetsägare.
Vilka nackdelar pratar du om? Jag tror att globaliseringen är lösningen och inte problemet. Och det gäller allt från inflationen, energikrisen, klimatet, flyktingar, kriminalitet osv.
)
)