Jag förstår. Då kan det blir svårt hur ni ska ta er frammåt på ett bra sätt som han förhoppningsvis känner sig bekväm med. Rimligen väger dina behov tungt nog för honom för att han ska kunna ta en djupare diskussion om vart ni vill.
Rent ekonomiskt bör ni väga in att en mer attraktiv jobbstad kan lägga på 2mkr lån på huset. Räkna ränta/amortering på den merkostnaden.
Du nämner att du kan jobba på distans behändigt. 40k bruttolön är snabbt nere på 30-35k med ett antal vabbdagar extra. Dvs det du har men utan dyrare bostad.
Mår ni inte väl i situationen är det ekonomiska kanske sekundärt men bli inte chockade av ovan effekt på flytt till storstan.
Går det starta eget/sidoprojekt med det ni är bra på kanske?
Lycka till!
2 gillningar
Vad vill du? Få högre lön? Mer spännande liv? Etc.
Om du hade tjänat 50.000 i månaden på samma jobb som nu, hade det känts bättre?
när du har svarat på den frågan för dig själv är det nog lättare att avgöra vad du bör göra.
1 gillning
Det är så mycket av vad du skriver som inte går ihop. Ni har ingen toppenlön, nej, men ni bor ju i princip gratis, så ni har en disponibel inkomst som då ändå är helt normal - vad lägger ni alla pengar på?
Du behöver ta reda på vad du vill, det kan ingen här bestämma åt dig. Du behöver inte ändra allt samtidigt, du behöver bara börja någonstans. Om du behöver spara för att kunna flytta, bit ihop och börja där.
Du behöver sätta dig ned och ha ett seriöst samtal med din sambo. Om detta är så här viktigt för dig så ska det vara viktigt för honom, annars är steg 1 att lämna honom. (Vilket, rimligtvis, inte gör situationen lättare just nu men kanske skulle göra dig lyckligare i framtiden). Han behöver inte vilja det du vill, men han ska vilja göra dig lycklig.
Du kan gå först, han kan följa efter om han vill.
Du är förövrigt, herregud, inte gammal. Du hinner skola om dig både 1 och 2 gånger till innan arbetslivet är över.
Tänk till och lycka till!
3 gillningar
Ni tjänar ju ca 54 netto inkl barnbidrag, inkomsten kan väl inte vara så illa så att den hindrar er nämnvärt? Det bör väl vara höga utgifter isf som hindrar er?
Vi får ut 10-12 000:- mer och då tjänar jag nästan 70tkr/mån och skattar bort mycket och sambon jobbar deltid och får ut lite. Vi lever gott och kan spara utan problem, trots boende i hus med lån. Jag tror ni kan göra mycket med det ni har för att komma vidare, spara hårt i ett år eller två och gör sedan slag i saken. Med flytt eller hus eller både och.
2 gillningar
Om jag tjänade 50 på mitt nuvarande jobb hade det ju såklart gått snabbare att spara ihop en buffert/kontantinsats, men hade inte gjort mig mer lycklig eller nöjd på jobbet. Så ja ett mer spännandeliv och jobb med högre lön. Men att veta vilken väg man tar är det som jag fastnat i.
Ja du är inte den första som säger det, jag håller med. De går inte ihop, men när vi räknar igen månaderna som går så går pengarna. Två bilar som ska repas stup i kvarten, här kan man ej använda lokaltrafik för att föra och hämta barn osv.. Vi reser aldrig sen barnen. Köper mest secondhand osv. Vi lever inte slösaktigt. Äter aldrig, aldrig ute eller går på nöjen.
Men jag är den mest ekonomiska och sambon är den som inte har känsla alls för det. Som aldrig sparat.
Du har rätt i mycket du säger, tack. Rättfram och rakt, de går in. Jag inser mer och mer problemet, att ag vill framåt. Vidare. Är redo att uppoffra en hel där ändra om allt om så krävs för att ta oss dit vi vill. jag läser på kring investeringar, aktier, fonder, Spar knep, medans jag har en sambo som inte vill prata om vad vår plan är. Som inte kan eller vill sätta mål. Som inte kan ta seriösa samtal och absolut inte beslut.
Vi har bott i nuvarande bostad i två månader och får stanna här till våren, räkningarna beror på elkostnader, men det är nu vi har chansen att spara vilket var anledningen till att vi tog hos hit, men för de krävs förändring och planering samt budgetering. Inget sker av en slump. Jag tror tyvärr jag inser allt mer varför man eller jag fastnat. Om den man lever med bara pratar om att “det hade varit fint” att ha det…tjäna si och så…leva så. Men ämnar inte göra något för att ta sig dit, utan bara väntar på bättre tider. Då är det ganska logiskt varför en hamnar i personlig kris.
Och Tack för plötslig minskad ålderskris 
Jag är glad att få det bekräftat, då min tanke i det senaste har varit att vi måste tjäna otroligt dåligt som knappt får det att gå runt. Jag får inte ihop andras liv och levnadssätt, med tanke på vårt knapra innehåll och slitna hem/garderober så syns det inte vart pengarna går, så mycket kan jag säga. Men någonstans tar allt vägen.
Bara att höra att vi nog kan göra mycket av det vi har nu för att komma vidare känns som ett stort hopp för mig, en bekräftelse på att det är möjligt. Inte kört. Samt att vi har ändå en lön som gör att vi borde kunna använda den på ett helt annat sätt än nu!
Hej AnnaHanna!
Om du upplever ditt nuvarande jobb som tomt och meningslöst, se om du kan hitta jobb redan idag utifrån det du pluggat. Du är ju inte färdig sjuksköterska, men kanske kan få andra jobb i vård eller omsorg. Nackdel, kanske sämre lön och villkor. Fördel, du kanske inser att sjuksköterska vore toppen för dig, och framför allt, omväxling, något nytt! Du kan ju alltid testa ett halvår eller nåt!
2 gillningar