Mitt standardtips är att sova nödvändigt antal nätter på saken, då brukar saker klarna. Det löser sig, än har ingen dött, right? 
“Gäller även tiden från att man skriver papper tills att man dör.” jag håller med dig. Man kan ångra sig och överlåtelseförbud upphörs/testamente ändras när man lever.
Okej där delas våra åsikter 
Då tycker jag at du avsäger ditt arv, alternativt om det ej går så skickar du arvet till mig så kan jag ta hand om den bördan åt dig 
Vid närmare eftertanke tror jag att jag pudlar. Jag drar mig till minnes när jag för många år sedan skrev ett gåvobrev från föräldrar till fyra vuxna barn på en sommarstuga.
Föräldrarna hade en nostalgisk förhoppning att stugan skulle vara den knutpunkt där barnen skulle umgås. Detta blev inte alls lyckat. Gnäll över olika arbetsinsatser, renoveringsbehov, när var hur stugan skulle disponeras etc.
Enskild egendom tycker jag fortfarande är utmärkt.
Försök att bita ihop i samband med kommande diskussioner. För hårda konfrontationer skapar lätt en låsning.
Håller med om att konstruktionen enskild egendom är bättre. Men ligger fortfarande massor av underliggande budskap jag inte gillar. Vill mina eller hennes föräldrar inte respektera vårt äktenskap kan dom fara och flyga. Det är helt okej för mig och det kommer vara svårt att hålla tillbaka. Är inte intresserad av att hålla det tillbaka häller. Dom gör ett stort övertramp på våra liv enligt mig. Om dom iaf hade bjudit in oss i processen i hur man löser det hade jag haft mycket större förståelse för. Men nu tar dom beslut ovanför våra huvuden som får negativa konsekvenser i våra liv.
Men men kanske får ge @Indexmannen arvet istället så är det hela utagerat 
Mvh
Fredrik
@Prepp , du är kanske för påstridig? Träna på din förhandlingsskicklighet och få dem att tro att ditt förslag egentligen är deras.
Exakt vad jag oxå tycker, helt oacceptabelt.
Jag tackar för din välvilja att hjälpa. Men tror du missar att pengarna/arvet betyder noll för mig. Och principen om självbestämmande betyder allt. Menar alltså att dom ska respektera vårat äktenskap eller sagt något innan vi gifter oss. Inte komma in från sidlinjen några år efter dom bevittnat vårt löfte till varandra och säga skoja ba. Vi stödjer inte principerna om äktenskap och vill dessutom bestämma över er efter vår död.
Ska tilläggas att jag fråga om tillåtelse från brudens far innan jag ens fria. Redan då kunde han lagt fram vilkoren ren feghet enligt mig.
Är en principfråga som i min värld väger ganska tungt.
Mvh
Fredrik
Om vi tar detta med enskild egendom tycker jag inte du skall ta det personligt. Själv tycker jag det är helt naturligt.
Jag gillar mina barns respektive, men är ändå fullständigt medveten om att väldigt många äktenskap slutar med skilsmässa. Självklart vill man att den lilla förmögenhet man ändå skrapat ihop skall gå ograverat till de egna barnen.
Enskild egendom ser jag snarare som att man ger makten åt sitt barn: ”här har du möjlighet att göra vad du vill utifrån hur ditt liv ser ut.” Men ingen annan än barnet har automatiskt rätt till det utan arvtagaren får fatta beslutet.
Jag hade inte bjudit dig på julbord om jag var arvtagare. Inte för att vara taskig men säg då till innan dom gifter sig inte efter. Fattar inte att man har nedvärderat äktenskapet till sådan grad att alla hanterar det som dasspapper. Äktenskap är att ena två familjer vill man inte det ges möjlighet att yttra sig under eller innan giftemålet inte efter.
Mvh
Fredrik
Men hade inte frågan om överlåtelseförbud varit aktuell om du varit ogift tror du? Vad har egentligen ert äktenskap med detta att göra?
Vi blev båda välkomnade in i varandras familjer. Nu vill bådas familjer ha en fot på båda sidor av linjen. Anser att dom ljugit antingen är vi en del av varandras familj eller inte. Hade nog inte påverkat våra val av partners om vi vetat om detta. Men det hade varit ärligare. Jag har svårt för alla som ljuger och inte kan ta ställning.
Dom får som sagt göra som dom vill. Men skulle bara leda till att man såg ner på deras heder och illojalitet typ.
Mvh
Fredrik
Men de måste ju också få ändra sig tänker jag. Inte ovanligt att man ändrar i sitt sätt att tänka i olika faser i sitt liv.
Jag tror (som jag kanske redan sagt) att enda vägen fram är att försöka förstå varandras grundläggande anledningar till de olika ståndpunkterna. Vad är deras mål med att formulera sig som de tänkt? Först då kan ni närma er varandra och kanske hitta en kompromiss. Från ert håll hade jag då lyft att det blir dyrt för er familj att bidra till X antal fastigheters drift, olika ekonomiska situationer/närhet/vilja kan vara en annan faktor som komplicerar det.
Är all egendom lika viktig eller är kanske någon fastighet viktigare att ”skydda”, måste alla fastigheter ha överlåtelseförbud? Är det bara skydda barnen så förstår jag inte varför enskild egendom inte är ett alternativ för dem. Där hoppas jag du kan släppa lite på ditt motstånd och försöka tänka på det just som att man då ger sitt barn mandatet att välja själv.
Hon har redan valt och även jag. Vi har valt att gå in i ett äktenskap utan äktenskapsförord. Ser inte det konstiga här men jag är ju iof en person som anser att principer är viktiga för att kunna strukturera långsiktiga konstruktioner för ett bra liv.
Mvh
Fredrik
Äktenskapet verkar inte vara så heligt i Sverige eftersom 50% leder till skilsmässa…
Men om nu du/ni är så upprörda över det här, varför avsäger ni er inte helt enkelt arvet och låter syskonen välja hur dom vill ha det?
Kollar på den lösningen hur det går till i praktiken. Sen får jag inte glömma @Indexmannen häller. Men kommer nog lösa sig dock inte på det sättet dom önskar. Det kommer slå sönder deras familj tyvärr. Men det är deras val om dom är tillfreds med det är även vi de.
Och ja det är tragiskt att folk byter partner i tid och otid. Inget bra sätt att strukturera sitt liv på.
Mvh
Fredrik
Kan uppdatera tråden med att mina föräldrar nu har ändrat uppfattning. Mitt arv kommer inte komma med motkrav. Den är min ensak hur jag väljer att lägga upp mitt äktenskap och dom tycker det är hedersvärt av mig. Dom hade bara inte tänkt på det jag kommit fram till.
Tackar för hjälpen i tråden dock i att se det från deras sida med.
Mvh
Fredrik
Mina föräldrar skrev testamente med enskild egendom när en i syskonskaran var gift och de andra singlar. Nu är en skild och en annan gift. Men föräldrarna behöver inte fundera på det utan vet att arvet hamnar hos oss barn som själva där och då kan bedöma vad vi vill göra.
Om man är nära en skilsmässa (allt kan hända även om en känner sig säker här och nu) och föräldrarna samtidigt dör så är man nog rätt glad att själv ha mandatet över det arv man får.
Men jag inser vi tänker olika kring det och så kan det vara 
Edit: såg ditt svar nu, vad skönt att ni kunde landa i det
Ja då jag förstår att folk vill ha alternativet att få gå ur som en ekonomisk vinnare. Jag vill bara inte vara gift med en sådan person. Antingen så är man gift eller inte förstår inte varför folk ska krångla till det bara för att få ha en fest…
Mvh
Fredrik