Ja, finns det ett överlåtelseförbud vore det väldigt konstigt om fastigheten inte vore enskild egendom!
Det är tvärtom! Man får ju inget arv förrän någon är död.
Ni får väl 5 miljoner var och hon får dessutom fastigheten.
Med tanke på att de flesta andra i tråden inte uppfattar det som ett lika stort problem som du, är du säker på att det är överlåtelseförbudet som är det egentliga problemet? Jag tycker det snarare låter som att problemet är att du uppfattar att dina föräldrar ifrågasätter ditt äktenskap eller ditt omdöme, alternativt en historia av att du upplever dem som kontrollerande?
3 gillningar
Har aldrig upplevt dom som kontrollerande först nu. Och ja det stämmer är inte pengarna utan sättet jag vänder mig emot.
Mvh
Fredrik
Detta är enligt mig fel men kanske en politisk fråga mer än en fråga om arv. Och hur det ska hanteras mellan arvgivare och arvstagare.
Mvh
Fredrik
Vill föräldrarna att något ska bestå i flera generationer kan de skänka allt till en stiftelse. Ingen ärver något, stiftelsen får allt. Men det stannar under arvingarnas kontroll.
Problemet med stiftelse är den ska hanteras av en styrelse, det ska bokföras och deklareras. Det blir också en belastning. Nä, inget bra alternativ. Men du blir av med arvet, vilket de andra arvingarna kanske inte vill.
Enda chansen är att ta ett snack med alla inblandade. Låt en bra jurist vara sammankallande. Ingen får lämna rummer förrän ni är överens.
Jag förstår. Men att det är vanligt med enskild egendom gör ju inte att man kan reagera mindre på att ens arv är lagt med överlåtelseförbud. Det borde ju inte vara så vanligt, eller?
Jag skulle nog också reagera negativt på att få ett sådant arv. Lite som att få en ful julkofta som man tvingas bära.
Frågan till @Prepp är kanske, skulle det kännas ok om det ändrades till att vara enskild egendom istället för överlåtelseförbud?
I och med det så finns ju fortfarande skyddet “mot varandra” kvar, vilket du motsatte dig.
Skulle vara lika mot det. Dom är döda och det är deras barn som för fanan vidare. Om dom anser sig ha uppfostrat sina barn fel är det nu försent. Tycker det är äckligt att inte respektera vårat äktenskap och dom reglerna som jag och min fru satt upp.
Dom är fria att agera på ett sådant vis att dom blir raderade ur våra liv om dom vill. Att inte respektera våran fria vilja gör att jag inte vill respektera deras vilja punkt.
Mvh
Fredrik
Avsägelse av arv före dödsfallet
En arvinge kan avsäga sig sin rätt till arv medan arvlåtaren är i livet. En sådan avsägelse ska göras i ett skriftligt avtal med arvlåtaren (17 kap. 2 § ÄB). En arvinge som på detta sätt avsagt sig sin rätt till arv är inte längre en arvinge.
Hur man avsäger sig sin rätt till arv efter arvlåtarens död är inte reglerat i lag. Avsägelser m.m. som sker före arvlåtarens död är däremot reglerade i 17 kap. ÄB.
1 gillning
Jo håller med om att det hade nog vart bäst. Men då måste värdet vara bra mycket större innan det fungerar.
Men inte så lätt då det ligger en vilja hos dom att skydda sitt arv. Och en önskan hos oss om att slippa bli kontrollerade.
Mvh
Fredrik
Är det verkligen det de gör då? Har du och/eller hustrun syskon kan sådant komplicera det också. Jag tycker du ändå drar din tolkning lite för långt.
1 gillning
Ja, risken är att du mest ser det från din sida, vilket i och för sig är naturligt. Utgå ifrån deras perspektiv och utifrån vad de vill uppnå. Känns som att ni talar förbi varandra.
Jag ser inte det som ett problem. Vi kommer kunna lösa det är jag helt övertygad om. Sen att det innebär andra problem är en sak men deras lösning innbär mer problem.
Mvh
Fredrik
1 gillning
Då tänker jag att en lösningen borde vara att prata med dem för att efterforska lite kring deras intentioner för att se om det går att skapa en förståelse kring deras handlande. Gärna utan att vara anklagande utan lägga fram det i stil med att “jag reagerade väldigt stark då jag blev förvånad och upplevde det som ett ifrågasättande av mig (eller hur du upplevde det) men jag förstår samtidigt så här i efterhand att det antagligen inte var tanken med det. Så jag skulle gärna vilja prata med er om det som hände och hur går era tankar går kring det?” På så vis behöver ingen känna att det blir en prestige om vem som har gjort rätt eller fel i det som har hänt utan ni kan komma vidare i samtalet kring ämnet.
Sen angående arv och vem som har rätt till och bestämma över ett arv (frågan i startinläggen) så är det är nog i första hand en filosofisk fråga. Personligen förväntar jag mig inget arv utan tycker att det är upp till mina föräldrar att förbruka de pengar som de har tjänat ihop under sin livstid. Om det hade funnits ett generationsarv (eller om jag får ett betydande arv från min föräldrar) tycker jag inte att man i en moralisk mening har rätt att förbruka detta utan endast ta del av avkastningen/nyttjanderätten och att själva grundarvet ska föras vidare till nästa generation. Såvida man inte avskaffar arvsrätten helt i samhället, det hade jag också kunnat stödja på ett filosofiskt plan.
2 gillningar
Igen går det som du säger med mina föräldrar. Men inte med hennes. Dom vill inte prata om det och jag kommer bara uppfattas som girig och min fruga tycker det hela är jobbigt då hon inte vill ha gården.
Förmodligen därför dom vill ha överlåtelseförbudet för att tvinga in henne i det. Jag anser att jag har en skyldighet att skydda min familj mot alla hot. Men samtidigt inte är min sak att ge mig in i. Är som sagt väldigt komplicerat när man gör sånt här och sjukt dumt.
Vill man inte lämna efter sig ett arv kan man gå på strippklubb och bränna pengarna på narkotika istället. Vill man lämna något vidare bör det vara till fördel för den man lämnar det till.
Mvh
Fredrik
Du skrev tidigare att det var totalt 5 arvingar.
Hur ser de övriga förutom dig och din fru på lösningen med samägande som det i slutändan innebär ?
Tror ingen vill ha kvar egendomen på hennes sida. Och på våran sida är det nog ungefär samma dock skulle vi nog kunna hedra hennes vilja och ha kvar en fastighet men flera blir nog svårt tyvärr.
Mvh
Fredrik
Precis som du tidigare skrivit, är det svårt att veta vad som sker i framtiden. Gäller även tiden från att man skriver papper tills att man dör.
Om man skriver det som enskild egendom, som många föreslår men som du är mot, så lämnar de det helt till barnen/arvtagarna att göra vad de vill, det bara inte automatiskt ingår i en bodelning. Du kan ju dag 1 upprätta ett gåvo brev där du ger halva arvet till din fru.
Sedan kan det vara så att det är någon annan släktings relation som det egentligen handlar om men för att undvika att peka ut någon kör man på samma lösning för alla som ärver…
Som sagt överlåtelseförbud verkar krångligt, men om de kan ändra det till enskild egendom, så gör ni ju vad ni vill, så länge du och din fru inte är osams, även vid en bodelning.
1 gillning
Jo det är en poäng iof att det handlar om andra saker. Men gillar ändå inte att någon vilkorar sitt arv på detta sätt. Dom får som sagt göra det men kommer skada relationerna mellan oss för lång tid framöver.
Dumt och direkt motverkande enligt mig.
Men tackar för alla inspel även om ingen fått mig på andra tankar än iaf.
Mvh
Fredrik