Hurra! Har fått klartecken från frugan. När åker vi?
2 gillningar
Alltså, om ni åker då vill jag ha bilder. 
1 gillning
Det är ju svårt när han vägrar svara i telefon. Jag har en liten farhåga om att han mår dåligt just nu av lite olika anledningar och kommer höra av sig i framtiden. Och då kommer jag inte vara arg för han inte hörde av sig tidigare. 
Detta var svaret till @Mony
Det får du @janbolmeson. Jag gör ett litet resereportage i en tråd här på forumet med drinkar i solnedgången, snorkelutflykter och longtail-båtar.
2 gillningar
Jag umgås med samma kompisar som jag gjorde innan jag jobbade ihop mina pengar. Jag har alltid varit öppen med dom när dom frågat om affärer jag gjort osv. Jag har alltid svarat ärligt inte för att skryta utan för att kunna hjälpa dom och inspirera till våga testa sina egna vägar. När vi reser gör jag det på deras primisser, kanske jag bjuder på bil/taxi/öl men inte mer än så och vi har otroligt kul ihop endå utan att det är dyrt.
Jag försöker istället bjuda på saker som middagar och resa till vårat sommar ställe eller fjällstuga. Det känns mycket ödmjukare än att jag skulle boka en vecka på hotell åt mina vänner även fast semesterbostäderna kostar betydligt mycket mer per år än en hotellvecka.
Vill man ge bort någonting så är tips,råd och uppmuntran så mycket mer värt än en resa enligt mig.
5 gillningar
Ja, detta är också supervanligt också. Ville bara understryka det.
Precis!
Vi kan också känna att vi är klara med att bo på lite sämre hotell, ta tidskrävande och svettiga allmänna kommunikationer osv.
Reser vi nu vill vi ha det bra och bekvämt då varje resa både är en investering i tid och pengar.
Vakna upp utvilad, inte stressa mellan transporterna osv väger nu mycket tungt för oss.
2 gillningar
Nej, så tror jag inte alls det är. Om jag med lätthet kan bjuda på något så är det inget jag skyltar med. Det ligger inga större tankar bakom mer än “Det vore ju roligt göra det här med min bästa vän och skapa minnen för livet.” Min väns makt/status förändras ju inte för att jag bjuder honom på saker och ting.
Fast vad är meningen med pengar om man inte med lätthet kan bjuda sina vänner på en fin resturang? Ingen baktanke, Inte en tanke på “Nu blir du undermedvetet skyldig mig.” Bara att ha överflöd och njuta av det tillsammans med sina vänner? Är det så konstigt?
Jag förstår inte alls kopplingen mellan att bli bjuden på något och känna sig värdelös? Om du får en GÅVA är det något som ges bort, inga konstiga “vem-är-skyldig-vem-nu?” tankar borde utlösas.
Det var mycket tänkvärt i denna tråd.
2 gillningar
Att ha en vän som inte är kapabel att ta emot en gåva, är inte olikt att ha en vän som råkar ha någon annan svaghet, exempelvis torgskräck och/eller alkoholism. Och just den här vännen råkar man bara bjuda på sprit på ett torg en gång. Därefter har en lärdom infunnit sig.
Hur man som givare hanterar detta beror på hur snabblärd man är, vilka möjligheter man har att påbörja ett tolvstegsprogram ihop osv. Men själva faktumet är något man helt enkelt behöver acceptera - att handlingen är inkompatibel med inblandade individer. Man kan vara vänner ändå, bara inte dricka alkohol ihop på offentliga öppna platser.
Just för resor, rent praktiskt kan man resa parallellt (bo på eget hotell osv) och sedan umgås på plats. För om gåvor är en känslig punkt för mottagaren ser jag inte nyttan med att förställa, hacka eller navigera det. Bättre då att vara öppen med och äga sina behov och krav på resan och tillvaron. Sin egen svaghet, egentligen.
Skulle det dyka upp ännu fler problem, exempelvis att de känner sig försakade av att man inte bor i samma byggnad, så hade jag först stängt av det avsnittet av “Paradise Hotel”. Och sedan föreslagit att umgås på andra sätt.
2 gillningar
Är i en liknande situation som Vvsarn och tänker på samma sätt. Har en grupp gamla vänner och med dem är jag relativt öppen om min ekonomiska situation (närmar mig nivå 6), utan att gå in på exakta summor, och ingen bryr sig nämnvärt om detta. När vi umgås eller är på resa ihop kanske jag tar någon runda extra, men överlag delar vi lika och gör vi saker som alla i gruppen är bekväma med ekonomiskt. Kan en grupp grabbar ha det bättre än att sporta, grilla och basta tillsammans? 
Har lagt en hel del tanke på hur jag ska kunna dela med mig till de närmaste utan att det ska påverka vår relation, och det är ett klurigt tema. Med familjen tycker jag det funkar att bara prata öppet om det hela och att det därefter inte påverkar vår relation att jag till exempel betalar för en gemensam solsemester.
Med mina vänner vågar jag inte bjuda lika direkt utan försöker istället få den upplevda marginalkostnaden att vara låg eller noll för att inte dynamiken i relationen inte ska påverkas. Det fungerar fint att bjuda med mina vänner till ett (lyxigt) fritidsboende utan att det upplevs som för mycket, då det inte driver någon extra kostnad att de följer med. Man kan dessutom på ett ärligt sätt påpeka att det blir en härligare vecka för oss om de följer med, så det känns som att de gör oss lika mycket en tjänst som vi gör dem. Ser inte hur jag ska kunna få till samma dynamik med mina vänner med ett hotell jag betalar för, då kostnaden blir svårare att dölja emotionellt.
4 gillningar
Väldigt intressanta diskussioner och tankar! Det tackar jag för.
Rent allmänt är min spontana tanke att det sällan är okomplicerat för omgivningen att hantera när någon rör på sig. Även om personen ifråga själv anser att jag är minsann samma sköna kille som tidigare och använder mitt nya skillset bara i välgörande syfte.
Detta gäller oavsett om någon plötsligt blivit rikare än sin omgivning, fått en högre och mer ansedd tjänst, flyttat till flottare boende, eller blivit starkare på gymmet.
I detta finns det personer som blir genuint lyckliga å den personen vägnar. I andra vågskålen finns det de som inte odelat är glada åt sin väns framgångar utan istället får ett överskott av läskiga känslor som avund, orättvisa, inte känna sig tillräcklig och rädsla för att bli utesluten etc.
Om jag får hårdra det lite så är det inte ovanligt att personer som redan har sitt på det torra inom ett område gärna uppmuntrar och gläds när folk i deras närhet tar kliv. Det kan dock i vissa fall bli jobbigt när de kommer ikapp och förbi men så länge man själv känner sig nöjd och på en bra nivå är det lätt att fortfarande känna övervägande glädje.
Om det däremot är inom ett område där man själv känner sig svag, missnöjd med sitt eget utfall är det betydligt svårare att känna genuin glädje utan att iaf element av ovanstående avund.
När en person som vill bjuda sina mindre bemedlade vänner, riskerar vi att hamna i just detta dilemma. Det är stor risk att den som mottar gåvan och eller den fina bjudningen med dubbla känslor där olusten över det hela till sist dominerar.
jag tänker att det är viktigt att man funderar över vad man signalerar och hur man gör det så att det känns genuint och inte skapar denna typ av frågor hos mottagaren. I detta får man också ha förståelse att detta troligtvis är en större grej känslomässigt för dem än det är för dig.
Det är betydligt enklare att umgås med de som har ungefär samma förutsättningar så man I större utsträckning kan agera fritt efter känsla utan att lägga så mycket tankemöda bakom hur det mottas. Det är ju tex betydligt enklare att prata om hur skönt, tryggt, mysigt och viktigt det är att ha en partner med en person som själv är I en relation än att prata om detta med en vän som är konstant singel. På samma sätt kanske man om istället väljer att inte prata om det öppet stå och hångla eller vara så där härligt puttenuttig med sin partner vide dessa tillfällen utan istället börja med att prata om annat och först känna av rummet, känner man att personen genuint inte har något problem med din situation och vill prata om det så kan man ju flytta sig mer I den riktningen vartefter.
Jag väljer hellre att försöka hitta minsta gemensamma nämnare och därefter anpassa mina behov efter detta. Dvs välja något som båda har råd med och I detta kompromissa med min egen vilja. Det viktigaste för mig är umgänget med just denna personen och då har jag inga problem att göra avkall på annat.
Känner jag sedan att jag inte vill/kan göra avkall på detta så skulle jag fundera övar denna vänskapen. Det kan ju vara så att man växt ifrån varandra och inte längre passar ihop och varje möte blir en ansträngning för båda sidor.
I fall där den ekonomiska skillnaden inte är så stor men man vill få till en förändring I beteende kan man jobba med att skapa rapport.
Typ:
Jag är sugen på att bjuda på Champagnenär min vän kommer över men känner/vet att min vän tycker det är vräkigt, då serverar jag hellre en Cava, vilket skapar en bra stämning utan obehag
Nästa gång kan man servera en lite finare Cava och om man ser att detta uppskattas så kan man försiktigt börja flytta gränserna.
Till sist kanske det är din vän som bjuder dig på Champagne…
4 gillningar
Ville bara säga tack för ett insiktsfullt inlägg. 
Detta kan va klurigt. Men är man vänner bör man ju kunna prata om saker innan man gör dem.
Jag tänker att en sak är att minska “du är skrytig" genom att förklara varför man vill göra ett dyrare val. Det är lättare att ta till sig om det finns en praktisk förklaring. Då utan att nedvärdera den andres vardag. Jag vill inte trängas med vanligt folk låter snorkigt. Jag vill kunna prata i mer privacy och slippa gå till hållplatsen låter praktiskt om man vill ta taxi istället för buss. Jag vill kunna skida in i stugan och värma mig eller hämta torra kläder är en praktisk anledning att bo i backen.
När den man vill bjuda inte tycker den har de pengarna kan man fråga vad dennes alternativ kostat. Bussen kostar X. Jag kan va med på denna stugan för Y. Så säger man. Jag förstår. Vet du. För mig är det värt skillnaden att få den här funktionen. Så om du betalar vad ditt alternativ kostar så tar vi mitt alternativ och jag betalat mellanskillnaden. Funkar det?
Ibland blir ju resultatet att de också uppgraderar kraven till kommande resor.
Vill man bjuda mer kan man påstå att det är något man redan betalt. Nu är det bara en fråga om utnyttjningsgrad. Det står ju högt i kurs på alla nivåer. Vi ville åka hit och hittade bara det här huset, så vi hyrde det till oss själva. Men det är ju alldeles för stort för bara oss. Det vore kul om ni ville komma med. Synd att halva står tomt när vi kan va där och umgås liksom. Ni får betala transporten själva dock.
2 gillningar
Sen har vi att känna sig skuldsatt. Jag tänker att en del i problemet är att man vet att man inte vill va en snyltare som inte bjuder tillbaks. Men man vet inte vad som är lämpligt utbyte. Så ett sätt att komma runt det kan va att precisera det i erbjudandet. Då vet personen vad dealen är och när och hur den kan komma ur sin skuldkänsla.
Jag vet att maten på flygplatsen är dyr, men jag vill kunna sätta mig i restaurangen och äta i lugn och ro istället för att sitta hungrig vid gaten i någon timma. Om jag tar den rundan på mig så kan du bjuda på en öl/lunch på plats i billigland sen. Funkar det?
2 gillningar
Exakt! Därför gillar jag denna:
Så länge alla skopar så spelar inte storleken på skopan någon roll.
Jag bjuder på X (hotellet) så kan du bjuda på en lunch.
1 gillning
Ja. Och jag tror att just komma överens om vad som är rätt skopa är viktigt. Så man vet när man är kvitt på mentala kontot.
Ibland behöver det förhandlas lite. Men om ingen föreslår nåt så är förhandlingen inte ens påbörjad och ovissheten om man ska lyckas bli kvitt är skitjobbig. Är förhandlingen påbörjad får den andra ge ett motbud den är nöjd med.
2 gillningar
Exakt! Min upplevelse är att vi generellt är kassa på just att kommunicera kring känsliga saker och därmed blir det ofta otydligheten som ställer till det.
2 gillningar