Jag kan komma på många anledningar till varför man inte behöver göra FIRE tillsammans men att man kanske vill olika saker räcker som anledning.
För oss blir det inget problem eftersom min hustru är några år äldre än mig. Jag hoppas på RE när hon går i pension, om jag är tillräckligt FI då.
Även om han/hon inte vill?
Bra! Det är härligt att ha feltolkat ibland. 
Då är det dags att smyga igång ed lite hobbies och se om de lockar dig från arbetet. Minns du nå’t kul från ungdomen du saknat t ex?
Kanske inte, eller så är formuleringen dum. Den kan ju också betyda:
Dvs att du vill ha fria kalenderdagar. Det är ju i en vidare mening också “annat”.
Präxiz! 
Det enda utesluter ju inte det andra heller. Jag fick frågan senast idag om jag inte hade lust att säga X till de på jobbet. Det hade jag inte, för de flesta dagar reflekterar jag inte ens över att jag inte jobbar längre. Det är ju så jag vill ha det. Det vore plågsamt att gå och fundera över jobbet när jag inte ens får betalt för det. 
Jag hade liknande grubblerier denna veckan, efter att ha testat ränta-på-ränta-kalkylatorn och insett att FAT-fire ligger lite närmare i tid än vad jag kanske trodde först.
Jag kom fram till att det enda svaret på frågan är att testa sig fram på olika sätt. För min del är målet att testa bo i olika länder och lära mig nya språk, testa olika intressen, lägga mer tid på träning och kanske testa nya danser och träningsformer. Jag kommer testa jobba en sommar/ett halvår per år de första åren tror jag, kanske ha samma tjänst som nuvarande, kanske testa något annat. Man kan ju alltid återgå till heltidsarbete om man skulle ångra sig.
Ett tips är att testa olika grejer på din fritid redan nu, om du inte redan har en aktiv fritid. Blir då kanske inte så stor rollförlust/tomhet i att sluta jobba, dessutom får du lite mer idéer om vad du ska lägga tiden på.
Det vara bara min reflektion, alla är olika.
Att känna ett måste är den effektivaste och totala glädjedödaren för mig. Även för saker jag tycker är roligt, måste jag göra det så försvinner glädjen direkt.
Bra inputs hörrni! Det klarnar lite efter alla kommentarer. Jag behöver ut och prova saker, hitta det som stimulerar och gör mig glad. Jag tror jag i mitt undermedvetna kanske förstått det men nu känns det väldigt tydligt vad jag behöver göra. Tack! 
Vad du vill göra med ditt liv, vad du finner meningsfullt, det kan bara du besvara.
Fire kan om tiden används fel förstöra ditt cv och göra det svårt att återgå till karriär.
Jag tror det som mest av allt kan försvåra dina beslut är att din fru kan ha tankar och planer om vad hon vill med en FIRE.
Hon kanske blir besviken om hon inte får förverkliga sina fire-drömmar.
Som ett par är det nog rimligt att tillsammans diskutera vad ni ska göra som fire’s.
Eller revidera gamla fire-mål till något annat kul mål.
Mitt fire-liv är en självfinansierad sjukpension (ingen samhällsbörda), med simträning, andlighet, balkongodling och naturupplevelser. Går även i en 12-stegsgrupp och är med i en kul ideel hobby förening.
Jag brinner för FI, inte RE. Deltid på ett jobb där man trivs har blivit en bra kompromiss för mig. Jag mår bra av att ha ett jobb och viss extern press på mig är nyttigt tror jag. Det ändras kanske med tiden. Att bli rättså FI med ett deltidsjobb är också mycket enkelt då jag fortfarande sparar flitigt ovanpå att täcka mina utgifter.
Min tanke är att om du har ett läge där du är (iaf relativt) ekonomiskt oberoende, och inte gillar ditt jobb, så har du ju alla möjligheter att sluta & därefter lägga tid på att utforska vad du tror skulle vara roligt/givande och sedan testa att ta dig dit.
Om inte ekonomin stoppar är det ju inte kris även om alternativ 1 eller 2 inte heller var det du ville (& du har fortfarande lärt dig nya saker, inklusive om dig själv)
Bara det där att få 8 timmar mer ledig tid varje dag får i alla fall mig att mysa till lite extra.
Att inte behöva ställa någon väckarklocka utan kan gå upp när hunden sträcker på sig. Då går vi upp så han får mat.
Ta längre promenader utan att tänka på vad klockan är.
Sitta i solstolen och se grannarna jaga omkring 
Cykla ner på stan och prata med folk.
Köper vi nu en husbil kan vi dra iväg några dagar istället för att vara hemma.
Ställa husbilen på jaktmarken och va där uppe och renovera pass och torn.
Åka till en sjö och fiska.
Vi gillar även våra semestrar i södra Spanien. Tänk att få va där längre perioder. Samma sak då att inte behöva stressa utan bara ta dagen som den kommer.
Sälja huset och flytta till Spanien. Varför bo i Sverige och göra saker som jag måste göra.
Jag vill bara va fri.
Alltså inget lyx utan bara ett fritt liv.
Vi provar att spara till FIRE sen får vi se vad vi kommer på längs vägen.
Alla ska trivas så är det ju.
Hej. Snickra på huset, (gör det själv fast det inte är kul efter ett jobb som snickare i 30år) meka med bilen och serva den själv, umgås mer med nära och kära, titta i reklamblad och på nätet och försöka handla så billigt som möjligt, resa mycket 4-8 gånger om året när det är billigt, laga god mat hemma, fiska, promenera, sköta om tomten och växthuset mer om du har såna, göra dagsutflykter nånstans efter att man är riktigt utvilad, plocka svamp och bär mm. Fantasin sätter bara gränserna. Kanske har 20 friska år kvar och 10 med krämpor så livet i frihet är kort. Är 52år. Har redan ont i knät, höfterna (artros) då och då och ont i axeln.
Det här är en väldigt intressant aspekt vilket också gör det hela lite klurigare. Min fru är verkligen ett fan av “RE” och hon tänker sig att den dagen hon slutar färvärvsarbeta så kommer hon inte behöver göra det mer under hela sitt liv. Jag däremot är inte övertygad om att det är vägen som jag vill gå eftersom jag tror att jag mår bra och vill ha något typ av jobb (om än deltid) där jag kan få intellektuell stimulans och känna att jag göra något där jag bidrar (sen går det kanske att hitta sammanhang utanför jobbvärlden där jag kan få dessa behov tillfredställda, det får jag prova lite framåt).
Utmaningen i vår diskussion här hemma är då att jag kanske vill gå ner i tid vilket kommer göra att vi kommer kunna spara mindre vilket gör att min frus mål om att sluta jobba helt skjuts på framtiden och då känner jag mig som en “bov” som snuvar henne på det. Hon har dock redan fått skola om sig så jag tror absolut vi kan hitta en väg där jag också får prova något nytt. Men när du nämnde det så kände jag att det kanske är något i mitt undermedvetna som håller tillbaka mig kopplat till att jag och min fru inte riktigt har samma mål!
Jag tror det här är vägen för mig också, det är det steg som ligger närmast till hands att gå ner i tid på befintligt arbete och jag tror precis som du skriver att det senare i livet kan utvecklas till att jag hittar andra intressen där jag får stimulansen eller “pressen” utanför arbetslivet. Kanske ideellt eller något liknande.
Så sant. Det låter jättebra och klokt. Dock är det ändå något som håller tillbaka mig, trots att ekonomin finns och jag kan göra det här och potentiellt hitta något fantastiskt (alternativt “bara” lärt mig nya saker och lärt mig mer om mig själv) så tror jag att jag blir rädd.
Rädslan är nog kopplad till två saker. Dels att jag ska ta steget och börja äta av pengarna som jag sparat ihop de senaste 11 åren. Det är STORT och läskigt. Tänk om beloppet minskar jättemycket etc etc. Många inre demoner som startar chattra upp i hjärnkontoret… Sen är det en stor rädsla kring att hoppa på något helt nytt, även om det kan bli något fantastiskt. Tror det handlar om att jag då för första gången i mitt liv faktiskt skulle prioritera mig själv och följa mina egna inre viljor och drivkrafter. Det är väldigt stort för mig, och jag behöver lite andrum för att landa i vad det faktiskt är. Tack för alla inputs som skapar mycket tankar och känslor i mig!
Jag tänker mycket på det här. Jag är förvisso “bara” 36 år men jag märker också att kroppen inte är som det var för 10 år sedan och det lär ju inte bli bättre även om jag kan förbygga med träning etc. Jag älskar naturen och att vandra till exempel och drömmer om att vandra gröna bandet, då ska jag passa på att göra det när kroppen orkar med… Ibland blir jag rädd att jag skjuter upp vissa saker som jag inte kommer kunna komma tillbaka till och det är nog det värsta med att vänta för länge. Men på andra axeln sitter då djävulen som säger att jag inte har tillräckligt med pengar för att börja “leva livet” än, det behövs mer, jag har ett så bra betalt jobb nu så jag borde vara kvar så länge som möjligt för att maxa sparandet etc.
Samtidigt vet jag från böcker jag läst att det finns sällan någon som ångrar att man tog beslut som låg i linje med att göra det man drömt om, eller att man tog det här sabbatsåret etc för det är värt så mycket, även om man inte når FIRE lika snabbt till exempel. Att skapa livet man drömmer om, och följa sina inre drivkrafter och önskningar går inte att mäta i pengar på något vis.
För att sammanfatta så vet jag att jag vill göra en förändring. Men jag har några olika alternativ.
Alla tankar och feedback kring mina förslag tas tacksamt emot! Vad tror ni mest på?
TLDR: att följa ens intressen fast de kan kännas onödiga har hjälpt mig slappna av i livet mycket mer.
Jag har länge haft problem med just detta, och tanken om vad fan jag vill göra, och en stark närmast riktningslös känsla för livet släppte nyligen taget om mig.
Att all ens framtida potential som människa visar sig i det som väcker ens intresse här och nu, är en fin tanke som hjälper mig mycket i att finna lugn just nu. (Circumabulation, jung, såsom jag förstått det)
Jag prövar att bara tillåta mig själv att vara intresserad av det jag är sugen på att göra, och om det slutar kännas bra inombords så slutar jag göra det. Man lär sig och utvecklas bort från vissa saker och mot andra.
Så genom att faktiskt följa ens intressen, även om de känns “onödiga” eller “onyttiga”, så har man iallafall prövat. Det leder ju antingen till att man känner att det är meningsfullt (då menar jag att vara helt uppslukad av något, flow) eller att man slutar känna för det och så går man vidare.
Hur tänker ni andra?
Har du förstått det där med skuggan? Förklara gärna i så fall.
Tillämpar du detta bara på fritiden, eller även på jobbet?
Hur gör du om du tvingas göra saker du inte är intresserad av på jobbet? Byter du jobb/karriär då, även om det kan innebära kraftigt sänkt lön?
Eller gäller hela resonemanget först när du gått FIRE, så du fritt rår över din tid?
Skickade detta svar på DM för det är kanske inte relevant i tråden
Här är min inkompletta förståelse av “Skuggan” som Jung pratar om
"Hej!
Dethär är min enkla, bristfälliga, bild av vad jung menar med ens “shadow self”
Din skugga är alla dom delarna av din personlighet som du* valt att förminska och trycka undan. Ett exempel är människor som blivit offer för aggression, och väljer att aldrig mer vara aggressiva överhuvudtaget. De lägger sig istället platta så fort någon går mot dem i olika frågor. Det kan dock också handla om andra delar av en själv, som att trycka undan ens omtänksamma eller känslosamma delar.
Det finns en skillnad i att vara kapabel till ilska men att välja att vara snäll ändå, i jämförelse med att alltid vara snäll för att man är rädd för att vara arg.
Ibland behöver man bli arg, och jag håller nog med till exempel jordan peterson när han menar att det inte finns något moraliskt rätt i att vara inkapabel till att göra något alls.
Det finns nog mycket nytta i att acceptera att man har flera sidor, men att man ändå försöker välja vad man gör med dem.
Jag har försökt acceptera, och “föra dialog” (i brist på bättre sätt att säga det på) med dom delarna av mig själv som jag tryckt bort. Jag känner mig mer sällan bitter idag, och jag är mer ärlig mot mig själv och andra till följd av detta. Det är lättare sagt än gjort dock.
*(egentligen ditt ego men strunt i det nu)"
För mig gäller detta alltid.
I alla jobb, i skolan, universitetet med mera tar det totalt stopp för mig när det inte är utmanande eller intressant längre. Det blir nästan helt omöjligt för mig att fokusera på det jag gör då (till mitt stora förtret när man ska läsa tråkigare vetenskapliga artiklar eller liknande!!!)
Men
Jag har väldigt, väldigt lätt för att göra saker jag är intresserad av och snöar lätt in mig på saker. Så har de flesta det såklart, men min erfarenhet är att det är en starkare tendens för mig än vad jag sett hos andra.
Så jo, jag tar hellre en lön som är låg om jag i gengäld kan få ett jobb som utmanar mig och som jag ofta ser fram emot att göra. Det är därför jag studerar till att bli lärare just nu. Det började med att jag bara skulle pröva att studera första året av programmet för att se ifall det kändes bra, men nu är jag snart klar så det gick väl bra. Om jag inte vill vara lärare om 3 år, kommer jag dock absolut att utforska andra alternativ. (Fy för att bli en lärare som inte ens vill vara där med barnen. Intr jag.) Men jag har ju mycket frihet just nu i och med att jag inte är bunden på något sätt till något.
Med det sagt, har jag dock länge känt press till att alltid göra “nyttiga” saker, och att mina intressen inte är giltiga eftersom de sällan leder till pengar, prestige eller liknande. Men det måste få vara ok det med. Vilket fattigt liv man lever annars, ellerhur?
Det verkar som om din fråga har väckt stort intresse med många svar! 
Jag är nyfiken – kan du dela med dig mer information om hur du nådde din FIRE?
TS har väl inte nått sin FIRE än? Eller misstolkar jag din fråga?