Du kanske bör läsa på lite om läget i Venezuela. De har fortfarande hyperinflation, brist på läkemedel och många livsmedel.
Skicka pengarna på måndagen och de är troligen värdelösa innan veckans slut.
Venezuela är ett land i kris, att be TS skicka pengar till sin familj där, är lite som att kasta guldmynt in till personer i ett brinnande hus. Det löser inte situationen.
Det finns hundratals miljoner människor världen över som lever i länder med sämre ekonomisk standard än Sverige.
Är lösningen att vi ska flytta alla till Sverige och låta dem leva på bidrag som bekostas av svenskarna som arbetar?
“De rika” kan ju betala för det hela. Bara att höja skatterna.
Nej, inflationen i Venezuela har sjunkit till 50%. Se artikel nedan. Fortfarande mycket, men hanterbart. Skicka pengarna en gång om dan om det behövs, via automatiskt daglig pengaöverföring.
De har väl hyperinflation för att kunna finansiera omfördelningspolitiken? Pengarna går alltså oavsett till något gott.
Annars kan man kanske skicka i utländsk valuta? Det var väl för just det här syftet kryptovalutor kom till?
Jag förstår ändå varför TS ställer sina frågor, trots att han vet att många kommer lyfta frågan kring rätt eller fel att hjälpa familjemedlemmar bort från en otrygg situation.
Hade jag struntat i att hjälpa min familj om de var fast i en hemsk situation? Nej, och troligen skulle de flesta försöka hitta lösningar för sina släktingar.
Vi kan inte lösa hela världens flyktingkris. Men vi kan ge tips om hur TS kan hitta en väg framåt, eller åtminstone hjälpa till att vända på varje sten.
Tycker jag i alla fall. 
Därför tyckte jag mitt tips om att skicka pengar var ganska bra.
När det är hög inflation så finns det vägar runt detta.
Är inte alls ovanligt att när ett land har hyperinflation så blir folk mer öppna till en form av byteshandel så att skicka kryptovalutor kan fungera som ett sätt att skicka ett vörde från ett land till ett annat.
Att sverige ska agera socialkontor till alla fattiga i världen är ingen hållbar lösning.
Ts får helt enkelt försöka ta extra passa hitta den billigaste bostaden han kan få tag på och sen skicka så mycket han kan.
Är det en tuff sits? Svar ja men tror det flesta är redo för den uppoffringen för sin familj.
Melwa sammanfattade det tidigare väldigt bra. De bor otryggt, utan hjälp, och brist på läkemedel och mat. Men vi vill även att de bor med oss, jag vill spendera mitt liv tillsammans med den föräldern jag har kvar och även att mina barn ska göra det. Allt handlar inte om pengar för oss, att familjen är enad är viktigare. Så om vi inte hittar någon lösning så blir det att vi flyttar till ett billigare boende längre från stan så vi får bättre finansiella medel. 
Tackar så mycket till de faktiska tips vi fick för hjälpa deras flytt hit, och ska kolla noggrannare på det! 
Med det sagt så tänker jag inte försvara kommentarer angående om hur skattemedel bör användas, ni har all rätt att tycka vad som är rätt och fel.
Men att flytta dit är ändå inget alternativ?
Dina föräldrar kommer inte trivas i Sverige. Även om de får det bättre ekonomiskt (tveksamt) så blir det misär på andra plan. Skicka pengar istället.
Man skickar naturligtvis dollar, då finns allt att köpa och man kommer runt inflationen.
En idé skulle vara att skapa en gofundme eller liknande där du beskriver ditt ändamål.
Det verkar finnas bidragsgivare från RT när man läser i denna tråd, förutom från potentiella externa givare. Kanske kan ni samla ihop så mycket pengar att era anhöriga kan vara i Sverige längre perioder.
Förstår att du inte vill ha oss här. Men det är inget alternativ för oss tyvärr. Otryggt, brist på läkemedel och mat som tidigare nämnt.
Jo, då är nog tipset att hitta ett så billigt liv som möjligt.
Latinsk familjekultur är fin, men den har en fattig baksida… sikta på att låta det fina gå i arv, utan att det behöver drabba nästa generation.
Vem vet, extrajobb och hårt slit kanske kan få det att funka. Man kan jobba mycket om de äldre sköter hemmet.
Jobb, jobb, jobb - är nog bättre än att hoppas på hjälp. Det kan man styra över själv iaf… och det visar barnen, vad man kan kämpa för varandra.
Jag antar att reglerna i länken gällande ej ekonomiskt aktiva EU-medborgare är det som gäller i det här fallet.
Det vore intressant att få en bild av hur det här med beviljande av medborgarskap gått till i praktiken. Ett antal EU-länder tillämpar så kallad grannskapspolitik. Det innebär normalt att personer som kan visa på vissa släktband ges rätt att söka någon form av uppehållstillstånd.
Sedan finns även en betydande korruption i flera länder i Östeuropa som inneburit att en massa kreti och pleti från blandade konstiga länder på oriktig väg fått uppehållstillstånd där. Sedan är det inte främst dessa länder själva som drabbas av detta inflöde utan dessa personer åker sedan direkt till länder som Sverige.
Vilket EU land har dina anhöriga fått medborgarskap i och finns det någon form av familjekoppling?
I första hand så är det medborgarlandet som skall ge bistånd till sina medborgare. Man skulle kunna tänka sig att ni kan bygga upp en tillvaro där dina anhöriga bor i huvudsak i sitt nya medborgarland men besöker er i 1-3 månaders besök lite då och då. Eventuellt kan det funkar att sätta upp någon form av verksamhet i det nya medborgarlandet via kapitaltillskott från er t.ex. B&B.
Jag förstår delvis vad du menar, men hur många svenska/nordiska pensionarär bosätter sig vid Medelhavet vid en sen ålder och använder sjukvården där i ett land där dem aldrig har bidragit något och det är de lokala skattebetalare som får stå för den notan?
Jag upplever att diskussionen snarare har gällt att folk åkte till Portugal, tog ut skattefri tjänstepension, och lapade sol, men åker hem till Sverige och utnyttjar svensk sjukvård/hemtjänst när de blir skröpliga.
Jag känner flertalet som gjort så och alla har tecknat privata sjukförsäkringar eftersom offentlig vård i Portugal, Spanien och Grekland kanske inte riktigt är det man vill ha på ålderns höst.
Länken som AlphaCentauri klistrat in i sitt inlägg ovan är obligatorisk läsning för TS. Regelverket kring vilka svenska försörjningsstöd som finns tillgängliga för EU-medborgare utan egen försörjningsförmåga som befinner sig i landet och på vilka premisser dessa försörjningsstöd skall utgå. Lättläst, dessutom.
Det enda jag skall komplettera med är att uppmana TS att se till att föräldrarna utverkar europeiskt försäkringskort i Spanien (jag utgår ifrån att det är Spanien som är EU-landet ifråga då landet under flera decenniers tid utfärdat medborgarskap åt latinamerikaner som kunnat uppvisa papper på spansk börd, men det spelar egentligen ingen roll vilket EU-land det är), det s.k. blå kortet, som berättigar dem till sjukvård i Sverige på spansk bekostnad. Utan ett sådant kort kan de för det första inte få annat än “vård som inte kan anstå”, vilket löpande kommit att tolkas snävare allt eftersom den ekonomiska snaran dragits åt i vården och för det andra måste bekosta den själva, vilket kommer bli ruinerande dyrt för er i händelse av t.ex. ett lårbenhalsbrott.
Om du flyttar permanent till ett EU-land vid Medelhavet som pensionär så betalar du skatt i det landet, så du bidrar till det landets ekonomi. Dessutom är det Sverige som står för pensionsutgifterna.
Ja precis, och är det inte samma sak som TS förädrar/släktingar vill göra? Eller har jag förstått fel?
Kommer man hit med sin pension/kapital och bosätter sig här betalar man ju skatt precis som alla andra så ska man kunna ta del av vad systemet har att erbjuda om man uppfyller kriterierna för det.
Det bästa ni kan göra är att släppa den känslomässiga biten och koncentrera er på att hjälpa dem att bo kvar i Venezuela med acceptabel levnadsstandard genom att skicka dem pengar varje månad.