Tack snälla för att du säger att jag låter helt normal! 
Jag känner mig normal (tills att någon som tex chefen får mig att tvivla på det). Försökt stå på mig sist och s att jag upplever mig inte så annorlunda som person då jag fick känslan som du säger att chefen ville få det till att jag är det.
Jag har full respekt för att det finns olika diagnoser å att de med diagnoser ska få rätten att utredas för detta å få anpassningar som fungerar för dem. Jag jobbar ju med detta. Så ingen skam eller nått sånt kring detta! Hade jag känt att jag var i behov av att utredas hade jag valt att få svar såklart!
Så vill förtydliga att jag inte menar att verka nedlåtande mot de som har någon form av diagnos. Jag känner mig som du beskrev som en person som har mina sidor å förutsättningar å mina erfarenheter precis som alla andra. Sen har väl alla inte lika mycket ångest kanske men den är oftast väldigt specifikt kopplat till jobbet.
Tyvärr har jag ju ingen arbetsbeskrivning som matchar mot det jag gör nu, det är ju anpassningar som gjorts. Så det är ju där det faller för mig, för jag har inget annat än facit på hur jag mått tidigare å hur jag mår nu som stöd för att jag vill jobba som jag gör. Det chefen vill att jag gör är sånt jag borde göra 