Men oj det lät dåligt skött. Hur kan de missa att ta del av det innan beslut?
Var blir arbetsträningen?
Det är ju bra att du har mer argumentation nu!
1 gillning
Var det blir är ej bestämt. De vill att jag själv ska hitta plats.
Men är som jag säger till dom. Bara jag gör rent badrummet utan paus med bara lase måste jag lägga mig pga smärta. Hur tusan ska jag veta var jag kan jobba.
Sist jag arbetstränade så var det knappt någon som såg mig. Ab ansåg att man var psykiskt besatt av sin sjukdom osv. Så är på sjunde året nu.
En tanke,
Om du upplever att chefen ”gömmer” sina verkliga avsikter bakom en falsk omtanke så skulle det kunna vara läge att ta in någon utomstående i samtalet. Om du då säger att det är bäst för dig att behålla begränsade arbetsuppgifter så måste ju chefen objektivt övertyga om varför du har fel.
En annan tanke är att det spontant låter på dej som att det egentligen inte är de avdra arbetsuppgifterna som skrämmer. Det låter snarare som att det handlar om rädsla för att vara oförberedd och hantera situationer där du inte har lika starkt självförtroende. Kan det vara så? Om ja - går det att med rätt stöd bredda sig?
Tredje tanke är: tänk om chefen har helt rätt! Omtanken är kanske genuin. Du kanske skulle växa enormt om du bara kom över en liten uppförsbacke längs vägen? Du kanske har stor outnyttjad potential! Du kanske skulle må strålande av att få självförtroende i att du är kapabel till mer?
Det finns inget stort i att göra sig liten.
Sist men inte minst, du resonerar kring att chefen kan tycka att din situation blir orättvis mot andras. Är det så eller skulle det bara hypotetiskt kunna vara så? Är dina uppgifter eftertraktade och attraktiva?
Känner själv ingen liknande tendenser hos egna medarbetare. Detta är svårt att jobba med. Det utmanande är ofta att verksamhetens behov inom den nisch som medarbetaren önskar hålla sig är små i förhållande till en hel anställning. Jag har därför viss empati med chefen. Men i det läget kan man kanske försöka att lägga till ett område åt gången istället för att ändra allt över en natt.
Att pressa på på det sättet skulle ju också kunna vara ett sätt att diskret försöka få dig att börja leta efter nästa arbetsplats.
3 gillningar
Man har ju väldigt mycket rättigheter som anställd.
Har du någon arbetsbeskrivning i ditt anställningsavtal som tydligt förklarar vad som förväntas av dig på daglig basis?, eller har du pga din situation (som jag är aldeles för okunnig för att diagnostisera) fått lättare och lättare uppgifter allt eftersom?
Det kan ju vara avundsjuka på din avdelning som är upprinnigen till detta, där andra anställda klagar hos chefen för att dom får (i sina ögon) göra ett hårdare arbete än dig.
Beskrivningen av din chef låter som en person som sitter på 2 stolar och försöker balansera…
Jag hoppas innerligt att det löser sig på något bra sätt där du arbetar nu då du verkar trivas bra på dina villkor!
Har du pratat med facket? De kanske kan hjälpa dig i kontakten med chef/HR och ta till vara dina intressen.
Måste tillägga att efter mötet idag känner man äntligen hopp efter 7 år. Jag få gå i steg till arbete med sjukpenning. Sista delen i programmet som vara ett år är på arbetsplatsen där det går över till anställning.
Så oavsett om man blir pensionär eller anställd, har man äntligen trygghet om framtiden.
2 gillningar
Ingen orsak! Vill gärna hjälpa andra i samma sits.
Jag arbetar inom bud, transport. Men har som tur är hamnat helt rätt . Transport kan vara väldigt stressigt osv.
Jag har precis börjat en utredning av autism o adhd och är så glad att jag iaf påbörjat detta . Men i min kommun vill de inte gå vidare med patienter som har ett fungerade liv med familj jobb osv. Trots ångest , oro, utanförskap osv så vill de i princip att du ska vara arbetslös, bo hos dina föräldrar o inte klara dig själv ( enligt arbetsterapeuten). Jätte sorgligt för enligt mina tester ligger jag väldigt högt i poäng ( man svarar på olika frågor o tester ) för både adhd o autism.
Jag är iaf väldigt glad att jag fått ” reda på” varför jag är annorlunda, tänker annorlunda gör lite små tokiga val osv. Impulsiv osv. Jag förstod inte något alls innan!
Jag kan sköta mitt jobb trots ångest, oro, äter inte med andra ( i den mån jag kan) , lyssnar mkt på musik osv för att inte störas av människors ljud osv. Detta är inget som någon märkt från utsidan utan det pågår inom mig så att säga . Förlåt för långt svar!
Jag trodde med att jag bara var en orolig själ o högkänslig men det var större än så.
Det finns inget område du kan läsa in dig på som ” bara” är inriktad på något specifikt? Där du känner dig modig o vet precis vad som krävs av dig osv?
Styrkekram💕
Läs på om autism (och adhd) hos kvinnor (utgår från att du är kvinna). Tex “Adhd : från duktig flicka till utbränd kvinna” av Lotta Borg Skoglund eller “Flickor med autism och adhd - En guidebok för föräldrar och professionella” av Maria Bühler. Det visar sig ofta i stor stress och ångest vid förändringar på arbetsplatsen.
3 gillningar
Om du vågar prova (och misslyckas) så tror jag att det här går att hitta på oväntade arbetsplatser.
Exempel:
Labb-assistent.
Städare
Fabriksarbetare (montering, lager)
Ofta en arbetsdag som antingen har inslag av monotona uppgifter eller väldigt självständiga arbetsuppgifter som krasst sett kan låtas bli att bli gjorda en dag utan att det märks.
Det är förstås inte i linje med din utbildning - men det låter som om ditt mål är att må bättre - inte ha en specifik karriär.
När jag skriver det här sympatiserar jag med att det är lätt för mig att göra - som inte lider av de problem du gör. Men tänk om du vågade - och hittade jobbet där du får känna att du gör nytta - utan att det ställs yttre krav på dig att göra mer eller ”växa i din roll”.
Lycka till!
1 gillning
Hej!
Ja, jag fundera på att ha med en kollega. Har en kollega som chefen har mycket förtroende för och som verkade förstå mig. Så kanske. Dock tänker jag att det finns en risk att chefen drar “du har så mycket kompetens-kortet” och då kommer ju inte kollegan vilja säga emot å vips har hon kollegan på sin sida…
Han vill nog mig väl på så vis att han ser en massa bra i mig som han vill att jag ska utnyttja. Men jag mår piss av att utmanas och jag mår också dåligt över att hela tiden ha det hängande över mig att jag inte är ok som jag är görandes det jag gör. Utan att förväntningarna är större. Jag är ganska bra på det jag gör. Inbillar jag mig. Jag har lång erfarenhet. Jag har gått kurser. Jag borde va en person som han vill ska träffa de här patienterna. Men han vill istället vara nån kbt psykolog och “bota mig” för nått som jag själv inte upplever som ett problem. Jag mår bra av att jobba smalt. Om jag hade nått dåligt av det hade jag bett om hjälp.
Så absolut tror han att det finns potential som inte utnyttjas. Å det kanske finns. Men jag orkar inte känna mig halvbra på saker å hela tiden känna att jag ställa inför att jag gjort ett tveksamt bra jobb.
Så ja, en del av det är ju självförtroende, att jag inte känner att jag kan det andra. Men det är också att den gruppen generellt är tyngre, mer komplexa situationer, svårare gränsdragningar om diagnoser eller inte vid bedömningar, medan de jag jobbar med är mer tydliga. Jag upplever ansvaret som för stort.
Både och, det är väl attraktivt för att de ibland är mer straight forward och mer direkt behandlade mot patienten, men vissa tycker det är både svårt å tråkigt så alla ser det inte som drömuppgiften.
Förstår absolut att det är komplext från chefshåll.
Han lyfter att det är orättvist så det är antingen hans bild eller så har folk sagt det. Han tar ofta upp att jag är en belastning för de som bokar då de måste förhålla sig annorlunda till mig, men jag har frågat dem å de har själva sagt att det inte stämmer.
Hej!
Tack för input!
Vi kan låtsas att min anställning är fysio eller arbetsterapeut eller sjuksyrra. Nått av det eller liknand. Då är jag anställd som det och förväntas väl göra allt vad som ingår där. Sen har vi olika uppdelningar, vissa jobba med äldre, andra yngre, vissa med en viss diagnos eller utredning. Jag har fått nischat och mer smalt område allt eftersom i en sån undergrupp.
Så har tyvärr ingen grund i det utöver att jag nu fått mer erfarenhet inom detta, mår bra när jag jobbar med det, kommer till jobbet osv.
Innan har jag jobbat bredare å mått skit, varit nära sjukskrivning och haft många dagar då jag gråtandes på morgonen undrar om jag ska orka mig iväg eller inte.
Så varken facket eller något avtal är till min hjälp.
Det är ju jag som inte hör det som förväntas av mig. Rent krasst .
Har ringt dem (facket) innan förra medarbetarsamtalet och de sa i princip att de inte kunde hjälpa till då det inte var några orimliga krav att jag ska kunna jobba som det jag är anställd som. Vilket jag ju gör, men med ett visst grupp patienter. Har inga hittepå uppgifter eller bara administrativa uppgifter eller nått sånt.
Men bra idé, får eventuellt ta tag i det igen.
Hej!
Tack för att du delar med dig av din resa och ditt liv. Modigt att påbörja utredningen å fint att höra att du fått stöd och förståelse av den! 
Hoppas du hittar någon som vill slutföra när kommunen nu har så stränga krav!
Som det sista du skrev så är det lite jag jobbar just nu. Har gått kurser, jobbat länge med den gruppen och känner (även om det fortfarande finns massor med utmaningar i det jobbet också) att jag har en lite stabil grund att stå på och ett samarbete med en kollega som jag trivs med som funkar bra. Så om jag bara fick fortsätta med det jag gör har jag mitt drömjobb.
Att sluta på jobbet å läsa nått annat känns jätteläskigt. Jätterädd att ångra mig å med tanke på vilken allsidig medarbetare jag är (ironi) skulle jag ju aldrig få komma tillbaka.
Jag har också en väldigt låg känsla av att vara kompetent, ser mig inte som en kompetent person som kan bli bra på vad som eller nått nytt.
Men du har helt rätt i att det är då jag mår bra, när nått är mer specifikt å när det är något jag känner att jag kan. 
1 gillning
Du låter helt normal. Vi är alla olika och har olika behov och förutsättningar. Ingen kan vara bra på allt och ska inte behöva göra allt, hoppa in överallt.
Låter mer som att det är din chef som insinuerar och får dig att känna att det är något fel på dig. Det handlar om kostnadsbesparingar och politik när de försöker få alla att hoppa in och göra annat än vad som står i arbetsbeskrivningen.
Stå på dig, låt inte chefen definiera dig. Som någon skrev, ta med facket på nästa möte om du känner att du behöver stöd.
Dessutom, ta sig an utmaningar och utvecklas ska ske utifrån sina egna förutsättningar, önskemål och en takt och nivå som passar en. Inte tvingas till.
Nä facket kan inte stoppa ändringen med rätten på sin sida. Men dom kanske kan hjälpa dig med att få chefen förstå hur viktigt det är för dig att behålla din arbetssituation. Men arbetsgivaren har rätten på sin sida att leda och fördela arbetet.
Åh vad skönt för dig!
Hoppas du hittar en arbetsplats som du trivs med!
1 gillning
Ja, du har rätt. Jag får se om jag orkar dra i tråden. Jag kan ju alltid ringa en gång till.
Tack snälla för att du säger att jag låter helt normal! 
Jag känner mig normal (tills att någon som tex chefen får mig att tvivla på det). Försökt stå på mig sist och s att jag upplever mig inte så annorlunda som person då jag fick känslan som du säger att chefen ville få det till att jag är det.
Jag har full respekt för att det finns olika diagnoser å att de med diagnoser ska få rätten att utredas för detta å få anpassningar som fungerar för dem. Jag jobbar ju med detta. Så ingen skam eller nått sånt kring detta! Hade jag känt att jag var i behov av att utredas hade jag valt att få svar såklart!
Så vill förtydliga att jag inte menar att verka nedlåtande mot de som har någon form av diagnos. Jag känner mig som du beskrev som en person som har mina sidor å förutsättningar å mina erfarenheter precis som alla andra. Sen har väl alla inte lika mycket ångest kanske men den är oftast väldigt specifikt kopplat till jobbet.
Tyvärr har jag ju ingen arbetsbeskrivning som matchar mot det jag gör nu, det är ju anpassningar som gjorts. Så det är ju där det faller för mig, för jag har inget annat än facit på hur jag mått tidigare å hur jag mår nu som stöd för att jag vill jobba som jag gör. Det chefen vill att jag gör är sånt jag borde göra 
Hej tack för ditt svar! Bra med tydliga idéer på jobb! Du har helt rätt i att karriär är inget jag är ute efter. Vill bara få ett lugn!
Men ja, man ska våga. Å jag har noll chanser att få anställning igen på jobbet om jag slutar. Det säger sig självt. Så risken är ju förstås stor.
Men jag har letat jobba förut, försökt hitta sånt jag kan tänka mig passar. Letat som inläst annonser. Inte sökt något. Dock har det tyvärr fått mig att känna en stor uppgivenhet då jobbannonser oavsett jobb söker efter personer som beskrivs med stora superlativ som känns som motsatsen till mig. 
Men jag har en dag i veckan som jag hade kunnat prova saker på. En tanke har varit att vicka som typ på en förskola, in å ut gör ett bra jobb men inget ansvar för den långsiktiga utvecklingen hos de små liven. Bara för att våga prova nått annat.
En annan tanke har varit affär. Eller hotellreception men jag vet inte om jag skulle klara hantera alla missnöjda kunder…
En annan tanke har varit att söka tjänstledigt för att läsa nått på folkhögskola men jag vet inte om jag har råd å det hade ju bara varit för att få en paus
Helst av allt hade jag såklart velat få vara ok och accepterad på jobbet. Med det jag gör. Det är fina kollegor. Å jag tycker väldigt mycket om mina patienter
Hoppas inte du tar åt dig när någon säger att något kanske är fel.
Kan verka så för många utan att det behöver vara det. Själv blev jag kollad för autism. Men hade inte ett spår av det 