Kort och gott, du lever ännu billigare 
1 gillning
Tycker inte att man brukar behöva erbjuda mer pengar pga två. Det man betalar för (uppfattar jag det) är mängden saker man vill ha flyttade och längden på sträckan. Att de bär brukar inte vara en grej, det förväntar de sig. I ett fall har jag t.o.m. anlitat TT för att bära ner en tung möbel i källaren från fjärde våningen som jag bor på.
1 gillning
Precis som flera skriver ovan, det beror ju en del på hur du bor.
Jag bor “perfekt” 30 min kollektivt till storstad, 20 min till badplats, max en timme till havet, skog på andra sidan vägen och cykelavstånd till barnens ativiteter.
Shoppingcentret är ca 5 km bort och besöks därför sällan, vilket också sparar pengar! 
Radhusliknande område med snälla grannar som gärna lånar ut bil (betalar för mig i såna fall). Så ganska optimalt 
2 gillningar
Att ta sig till träning på en ort som Malmö går ju fint utan bil.
Att ta sig till matcher kan vara lurigare, mennen del spelas faktiskt på platser dit kollektivtrafiken går. Menndå får man inte sitta uppe till fyra på natten och klippa podd. 
Jag delade ibland bil med en annan förälder och tre kids där bak när min äldste skulle på handbollsmatcher. Det handlar ju om tydlighet och om att vara med och betala för resan i sådana fall.
1 gillning
Hur långt bort är avsides eller naturen för din del? När man kommit in i det här med cykling börjar gränserna förskjutas rätt mycket. Numera tycker jag att sträckor under två mil är för kort för att cykla då det avverkas så pass snabbt. Tar mig ca 40 min att cykla 20 km och vanligen dryga 30 min att köra motsvarande sträcka med bilen pga trafiksituationen. Hade jag varit barnfri hade jag definitivt sålt bilen. Allt man köper går ju beställa med hemleverans. Sommartid är alla utflykter inom 50 km radie tillgängliga med cykel inom helt rimlig tid. Och när man väl behöver bil är det ju bara ett knapptryck bort så har man en hyrbil
3 gillningar
Jag håller med, och detta förstärks ytterligare om man skaffar en elcykel. Jag tog ut en elcykel förmånligt via jobbet med upp till 90 km räckvidd och har upptäckt att rimligt cykelavstånd plötsligt ökat kraftigt. Det går snabbare och man behöver inte ens duscha efter en timmes cykling i strax under 30 km/h.
Allt beror på hur man bor i relation till vardagens behov. Och även om dessa behov är anpassade efter bil eller kollektivtrafik.
Jag växte upp och blev så gott som aldrig körd till aktiviteter. Man fick cykla/åka kollektivt till träningarna och matcher. Det funkade fint, och man lärde sig leva utan taxitjänst som ung.
Vid matcher långt bort så samåkte man i klubben, antingen kollektivt eller med föräldrar, alternativt med hyrd buss när man var i de högre ligorna eller skulle till någon större cup/turneringen.
När jag skulle välja klubbar för idrott så fick jag avgöra om jag ville åka kollektivt i 45-60min eller 15min till träningar. När jag ville träna i en viss klubb fick jag välja det och jag fick också lära mig att vissa saker som man vill i livet kräver uppoffringar.
Idag känns det som att barn och ungdomar inte behöver väga för och nackdelar kring sina val. Detta eftersom föräldrarna tar på sig valen och uppoffringarna åt dem i en större utsträckning än innan.
Vill inte säga att barnen är curlade. Men i storstads regionerna så finns alla val öppna för barnen att själva klara sig om de väger sina val. Bor man på landsbygden så är det såklart en annan situation och det är ett val man som förälder gjort som påverkar barnens frihet att själva välja. Då är det rimligt att köra dem så de inte behöver begränsas av de vuxnas val.
1 gillning
Under en stor del av min uppväxt hade vi ingen bil. Ändå hade vi både ett centralt beläget hus och en sommarstuga 2 mil från stan. Vi åkte till fjällen minst två gånger per år.
Vi lånade bil av släkt och vänner vid behov annars cyklade vi eller åkte buss till våra aktiviteter. Ibland så hyrde vi bil eller åkte taxi. Vid tävlingar på andra orter åkte vi ofta gemensamt i egen buss eller samåkte i bilar.
När vi skulle till fjällen på sportlovet bokade mamma en hel buss och fyllde med barnfamiljer som skulle till samma ställe. Blev väldigt populärt. Följande år fick hon boka två bussar.
Varför vi inte hade bil vet jag inte, men jag antar att de bara tyckte det var onödigt. Själv undviker jag att ta bilen när jag åker på utflykter med barnen, mest för att jag ogillar att köra bil. Det blir mer av ett äventyr att hitta alternativa vägar, vilket barnen älskar. Resan till och från skansen visade sig vara roligare än själva skansenbesöket med tåg, spårvagn och båt, även fast bilen hade gått snabbare.
Människan är anpassningsbar men blir också snabbt bekväm. Ett liv utan bil kräver helt klart mer planering och även samverkan med andra. Behovet av att snabbt kunna köpa möbler begagnat på blocket väger dock inte så tungt i min värld. Sånt går alltid att lösa. Jag tänker mig att ett liv utan bil innebär mer välavvägd konsumtion, vilket kanske inte är så tokigt.
2 gillningar
Hej
Sålde bilen 2017 tror jag det var. Använde den varje dag och la otroliga mängder pengar på den även om den var köpt kontant. Sålde i samband med att jag bytte jobb där jag inte behövde den för att ta mig till jobbet. Tänkte vid försäljning att jag kommer kunna hyra bil fler gånger i månaden och ändå komma billigare undan. Sedan 2017 har jag hyrt bil 1 gång. Trodde verkligen att behovet var större. Köper saker begagnat och löser det genom cykel eller kollektivtrafik. Hur ofta köper man soffa? Oftast är det ju ändå smågrejer. Använder hemleverans om jag ex. köper saker från IKEA. För mig har det varit helt problemfritt och givit mig vardagsmotion ( använder inte elcykel). Dock har jag förutsättningarna att bo och jobba i innerstan samt ha en mataffär runt hörnet. Förstår ju själv att det underlättar oerhört.
Promenerar med barnet till skolan och till aktiviteter. När det är matcher så har det än så länge inte varit längre bort än att det funkar med buss.
Har alltså inte saknat bilen alls trots att jag älskade min tidigare bil. Bor man på landet fattar jag att bil behövs men de flesta i stan behöver den inte. Märker bland andra föräldrar hur bekväm man blir med bil. Nästan alltid så att det är jag och mitt barn och kanske en familj till som går till och från träningar (mindre än 1 km bort) medans övriga tar bilen. Då bor vi ändå grannar. Jag hade nog också blivit så lat eller bekväm om jag hade bil. Nu är det mer av ett äventyr att klara av vardagen och så nöjd man känner sig när man klara saker med cykel där det rimliga vore att ta bilen. Tilläggas är att vi har en bilpool i garaget som jag trodde jag skulle nyttja men än så länge har det inte varit aktuellt. Du klarar det! Att ha bil för status skull är helt galet
4 gillningar
Pendlar dessvärre själv med skånetrafikens tåg och det är ett stort misstag. Även om jag bara är inne 2 gånger i veckan så är det ALLTID problem. I detta nu har snart spenderat 2h på tåg, buss och snart taxi för att ta mig hem. Det är helt otroligt hur det alltid är såhär. Elfel, växelfel, tågbrist, spårbrist, personalbrist, brand, folk på spåret etc. Förstår att folk pendlar med bil, vem orkar slösa bort sitt liv på vår usla kollektivtrafik?
Tror faktiskt jag får säga upp mig snart och börja jobba 100% remote för står inte ut med tågen längre.
1 gillning
Hade vi inte behövt arbetspendla så ser jag inte något behov med att ha en bil.
Cyklar samt tar hemleverans för det mesta iaf så förutom jobb och utflykter har jag knappt något bilbehov.
Utflykter går ju att göra lokalt eller via kollektivtrafik i utbyte mot mindre flexibilitet.
2 gillningar
Tänker att mycket går att lösa. Du får loss mängder med pengar om du slopar bilen.
Jag bor ganska centralt och cyklar överallt. Tycker det är härligt och då får jag motionen som så väl behövs 
.
Om jag ska handla möbler väljer jag ofta att vara lite alternativ och hämtar dem med en pirra (en sån där 2hjulig kärra som flyttgubbarna har). Går att surra den vid pakethållaren på cykeln också så är det bara att leda hem ekipaget med styret eller cykla lite försiktigt. Jag fattar att det inte är för alla men tycker samtidigt att det är lite kul att visa andra att det finns fler lösningar än att köpa en bil. Har tagit hem både soffa och vardagsrumsbord på det sättet.
Vill du inte hålla på så går det ju att ta hemkörning såklart 
2 gillningar
Jag kan bara säga såhär. Livet blev mycket mindre stressigt med bil. Här är en lista med saker som inte gick att göra eller var allmänt stökiga förut.
- Åka till jobbet jag har nu skulle ta 1h15min+ kollektivt trots att jag bor i större stad med ok förbindelser. Tar 20-25 i bil.
- Det blir snudd på omöjligt att ta sig ur stan på somrarna om man vill till stranden eller liknande
- Bilpool må bli billigare om man står ut med kollektivtrafiken till jobbet och bara behöver ibland men tar bort hela friheten eftersom du hela tiden har tid att passa och är beroende av att ingen annan bokat upp bilarna.
- Det blir omöjligt att syssla med vissa hobbies, ex golf. Det är till och med meckigt med bil.
- Svänga förbi släkten som bor typ 3 mil bort betydde buss + tåg + buss och tar därmed runt 1h 30 min. Tar 20 med bil. Bilen går dygnet runt, bussarna och tågen… Nja…
Ja jag kan hålla på hur länge som helst. Jag personligen kände mig väldigt isolerad de 6 åren jag inte hade bil. Dessa år var dock studietid så på somrarna hade jag bil hos föräldrarna och eftersom man var en fattig student gjorde man inte så mycket mer än plugga och hålla till runt skolan.
Jag hade träffat vänner mindre och hittat på mindre saker om jag inte haft bil. Jag hade förmodligen också varit tröttare. Som jag skrev i en annan liknande tråd. Livet händer här och nu och jag vill se något annat än parkeringen utanför min tvåa och ödsla tid på bussbyten.
En prisvärd, funktionell bil är i mina ögon det bästa man kan köpa för pengar.
1 gillning
Låter inte hur illa som helst, jag har ju vart med om rälsbrist ett tag och då behövdes verkligen bil för att komma längre avstånd
1 gillning
Det beror ju alldeles på var du tänker bo!
Jag har bott i städer sen jag började plugga för 20 år sen, och har aldrig ägt någon egen bil. Är bara nöjd, tycker det ger stor frihet från bekymmer och oväntade utgifter.
Storhandling av mat får jag hemkörd. För annat stort (tex flytt av möbler etc) tar jag en poolbil från Kinto vid behov, typ 1 g/år hittills. Hälsar jag på vänner i obygden så plockar de upp mig vid närmaste tågstation, aldrig något konstigt. Har en elcykel för turer till stranden etc.
Jag har ägt bil i stort sätt ända sen 18 års dagen… Har å haft flera bilar samtidigt… Att leva utan bil är någe jag inte kan tänka mig, eller rättare sagt vill inte… Har bil som intresse…
Att göra något för att man mår bättre av det kan ju också vara rationellt
1 gillning
Vi har haft tjänstebilar sedan vi flyttade tillbaks till Europe 2013 men 2020 tog jag ett jobb utan tjänstebil ungefär samtidigt som covid slog till.
Under ett något år så hade vi ingen bil och använde share cars. Funkade bra men krävde lite mer planering eftersom varje skjutsning eller ärende innefattade 5-20 minuter för att ta sig till närmaste tillgängliga share car.
Sedan hade vi en short lease som dock upphörde eftersom firman slutade med verksamheten, sedan share car men för ett år sedan köpte vi en bil. Share cars blir oekonomiskt om man “måste” bilpendla men funkar bra om man kan pendla kollektivt och är beredd på att spendera lite mera tid på att jaga bilar för vardagsskjutsning av barn eller för diverse ärenden som inte kan uträttas på cykel.
”Share cars” - är det Snappcar, Gomore eller någon annan aktör vi pratar om här?
I mitt fall sixt men det här är I Amsterdam. Tror att det Finn’s liknande aktörer I de flesta större städer.