Såg nyss SVT:s utmärkta program som behandlade ministrarnas cv. För mig som kämpade hårt för att erhålla examen i två olika discipliner samtidigt som efter examen jag läst fristående kurser vid sidan om ordinarie heltidsjobb, sticker det verkligen i ögonen att våra förtroendevalda uppenbarligen ljugit om sina akademiska meriter.
Samtidigt verkar det som att färre arbetsgivare begär in examensbevis i samband med rekryteringar.
Är det någon mer än jag som anser cv-fusket är beklämmande (jag åsyftar inte enbart de aktuella ministrarna, utan även samhället i stort)? Vad kan vi göra åt saken mer än att försöka påverka våra egna arbetsgivare att kräva in examensbevis och arbetsbetyg innan anställning?
Det finns många fler potentiella saker att fuska med än akademiska meriter. Jag tror inte på någon enkel lösning. Detta är exempel på korruption.
I Moldavien har man infört öppna system för studiemeriter. Examensbevis går alltså att hitta online för arbetsgivare. Detta är en anti-korruptionsåtgärd.
Jag minns att jag tidigare i karriären försökte ”försköna” saker i cv:n. Det handlade ofta om att ”förstora” vissa meriter. Det var ett risktagande och föll inte alltid väl ut. Det handlade om saker inom ”normalspektrat” och inte rena lögner. Idag har jag inget behov av sådant. Jag har jobbat tillräckligt länge och mycket med relevanta frågor ändå.
Om jag hypotetiskt skulle söka en specialiserad tjänst idag skulle den vara både specialiserad och senior. Då skulle erfarenheten av ”de specifika frågorna” granskas noga med säkerhet. Det skulle då inte räcka med att ha utfört vissa uppgifter ”i begränsad grad”.
Jag kan inte riktigt dels bilden att fusk gällande vissa tjänster skulle vara annorlunda på något sätt, kopplat till just finansiering. Att det har kommit fram att även legitimationsyrken varit föremål för fuskande kan jag dock tycka är allvarligt.
På ett tidigare jobb hade vi en person som på anställningsintervjun pratat stort om sin förmåga. Han fick jobbet genom detta. Eftersom han rekryterades internt hade han ingen provanställning. När han väl kom på plats väntade sig alla underverk. Någon leverans kom dock aldrig. Han kom med diverse utfästelser men i praktiken hände inget. I slutänden fick företrädaren kallas in (från pension) för att lösa frågorna. Jag vet inte vad som hände sedan men jag antar att man fick rekrytera någon ny person för att lösa uppgiften. Även om han misslyckats med uppgiften blev han sannolikt kvar ändå.
Ovanstående exempel handlar om en roll där förmågan var väldigt synlig och egentligen inte handlade om formella meriter. Det går att leverera hyggligt även utan att ha tagit ut examen i många fall. Dock är det ju klart fel att någon som saknar rätt meriter lyckas ”tränga sig före i kön”, ur ett rent rättviseperspektiv. Det är mer korruptionen på samhällsnivå som är illa än att tjänsten X skulle misskötas totalt.
Jag såg de två första politikerna. Journalisterna verkade göra en höna av en fjäder. De hade ju påbörjat utbildningarna och skrivit det i CVt, men sedan hade någon skrivit om CVt. Känns lite tunnt från SVTs sida.
På löpsedlarna lät det superallvarligt. Men sedan såg jag programmet i SVT. Vet inte ifall det försämrar förtroendet för politikerna eller medierna mer
Jag upplever att arbetsgivaren knappt tittar på CV överhuvudtaget. Idag görs det väl främst av datorer som sedan bedömmer om man är värd att träffa HR.
Fast det här med att “någon” har skrivit om hans CV - tror du på det? För det första, skulle vara otroligt enkelt att kolla vem som gjort det i sånt fall. För det andra, varför skulle någon göra det utan att bli tillsagda?
Du vet det engelska ordspråket: quacks like a duck, walks like a duck…
Nej, det verkar som rekryterare knappt är läskunniga idag.
Frugan har sökt flera jobb där man sedan frågar om hon har någon erfarenhet och om hon har betyg i svenska.
Betygs/examenslistan från svenskt gymnasium och högskola, listan på tidigare arbeten och legitimationen borde ha gett vissa ledtrådar.
Det är liksom inte vid första träffen heller. Det är när detaljer i anställningskontraktet ska skrivas, lön fastslås.
En förklaring är kanske att rekryterarna ibland är bara hälften så gamla som hon är. De kanske trodde hon gick i skola när Skåne fortfarande var danskt. Det har hänt att hon dragit tillbaka sitt intresse när det visat sig vara lite väl låg nivå på ledningen.
Kan mycket väl vara så. Men jag tycker de bemötte anklagelserna snyggt då. Oavsett om de var skyldiga eller ej. Normalt brukar man få noll sympatier för dem, men det här lät inte som helt otroliga förklaringar.
Nu blev jag nästan mer irriterad på att journalisterna jagade upp sig över det här.
Såg bara ett kort inslag men tyckte det var mer ett journalistiskt problem. Sen finns det absolut de som ljuger sig till jobb, men det verkar det inte vara frågan om här.
Hade en fd chefs-kollega X, som skulle söka en tjänst som ekonomichef inom offentlig förvaltning. Som referens tog X, en fd underställd MEN sa till den potentiella arbetsgivaren att referensen hade varit X:s chef.
Sen tycker jag också se mig ett stort förflackande på titlar. Numera är ju alla Senior efter 5 år i yrket. Förr krävdes det minst 15-20år innan man blev Senior
Jag har en vännina som ljög i sitt CV inför en position. Av omkring 100 ansökande och flera delintervjuer fick hon till slut tjänsten. Därefter hade hon djup ångest över att hon var tvungen att snabbt lära sig alla program hon sade att hon kunde i CV’t men helt saknade erfarenhet av.
I slutändan var det aldrig några problem och det gick väldigt bra för henne. Möjligt att kriterierna för positionen var mer av en önskelista från arbetsgivarens sida, snarare än krav i realiteten.
Sedan kanske det beror lite på vilken tjänst man söker med. En kirurg som ljuger i sitt CV där konsekvensen går ut över patienternas liv skulle ju bli rätt så allvarligt.
Precis så tolkade jag det, det är nog många som glider och kryddar sitt CV.
Sedan är det upp till arbetsgivaren och inte folkdomstolen att avgöra om man uppfyller tjänstekraven.
Nu har jag inte sett hela programmet utan bara de klipp som låg på svt.se. Utifrån det så drog jag ett par slutsatset:
Jag tyckte politikernas svar kändes (tillräckligt) trovärdiga.
Jag tycker att man som journalist behöver gräva lite mer än att bara upprepa samma anklagelse fast i högre tonläge när man fått ett trovärdigt svar.
De CVn som finns på regeringens hemsida är ju upplagda efter att de fått jobbet, så det relevanta borde ju vara att gräva fram underlaget från ev. tidigare rektytering.
Det kan ju mycket väl vara så att politikerna faktiskt känt till eller till och med bidragit till att försköna sina CVn, men utifrån det jag såg så kan jag omöjligt avgöra om det ligger någonting i kritiken. Det mest sannolika tycker jag är att nån “webredaktör” eller liknande som inte haft nån aning vad de höll på med bara “snyggat upp” sitt “content” innan de publicerade det. Detta är någonting som hänt mig ett antal gånger när man fått sitt material publicerat av personer som inte är kunninga inom området.
Min generella erfarenhet av överdrivna meriter är att det direkt märks när vederbörande börjar jobba. Jag jobbar ju i och för sig med mjukvaruutveckling där det oftast är rätt tydligt vad man förväntas kunna. Men när man börjar jobba med nya personer brukar det ta ungefär 10 minuter att avgöra om en person har koll på vad de pratar om. Tyvärr kan det ju vara så att personen fått ett jobb där det inte går att kicka/flytta personen så i stunden kan det kännas väldigt orättvist.
Sen händer det ju att man träffar på folk som antagligen är psykopater och som hoppar runt mellan olika jobb där de påstår sig vara experter, levererar piss, och sedan hoppar vidare.
Jag delar fullständigt din åsikt. Dock tror jag att okunskapen från hr-avdelningarna inte är åldersrelaterad. Implementeringen av Bolognaprocessen slutfördes framgångsrikt 2007, vilket innebär att den första masterexamen (2 år) sannolikt genomfördes 2009 i Sverige. Därmed bör masterexamen vara allmänt känt för de flesta.
Tyvärr verkar många blanda ihop olika examensnivåer. Jag har märkt att många tror att magisterexamen och masterexamen är synonyma, trots att masterprogrammet kräver ett år längre utbildning (dessutom krävde de magisterexamen som avslutades före 2007 inte ens kurser på avancerad nivå). Men det mest påtagliga exemplet var när en medarbetare på vår hr-avdelning förväxlade högskoleexamen med masterexamen. Beklagligt, för att uttrycka det milt.
När det gäller de nuvarande ministrarna som har osannolikheter i sina CV:n, är det troligt att de fortfarande skulle ha blivit utnämnda utan dessa falska påståenden. En av professorerna i det aktuella inslaget beskrev det som “bedrägeri,” och jag är helt och hållet benägen att hålla med honom. Ministrarnas vilseledande uppgifter skapar en devalvering av examensnivån och förminskar de av oss som framgångsrikt avslutat en utbildning inklusive att skriva en masteruppsats under en hel termin. Det är viktigt att upprätthålla integriteten och respekten för utbildningens värde.
Föredömligt att det trots allt finns arbetsgivare som kräver in examensbevis vid rekryteringar. Goda exempel likt detta borde lyftas fram oftare!
En faktor som kan påverka här är att det rent faktiskt står “Masters of X” på många äldre examensbevis. Så ser mitt eget examensbevis ut, till exempel. Att skriva det som står på examensbeviset i CV kan ju inte gärna räknas som fusk eller lögn.
Där är problemet att magisterexamen översätts till master, men jag gissar att du tog magister innan 2007? Nu har man tydliggjort detta genom att magister är synonymt med ”master one year”, medan master är ”master two years”.
Den tidigare magisterutbildningen är något lättare att klara av än dagens (dvs master one year).
Jag anser inte att det är att ljuga, men en rekryterare med huvudet på skaft borde notera att det är en något lättare utbildningsnivå än master one year (magister efter 2007) samt master two years (masterexamen).
Skillnaden mellan gårdagens magister och dagens master one year är att den tidigare magisterexamen krävde fyra års heltidsstudier, varav en halv termin uppsatsskrivande. Dagens master one year kräver först en slutförd kandidatexamen (tre års heltidsstudier) följt av ett helårs studier på avancerad nivå, där kurserna är betydligt svårare att klara än tidigare. 15hp i utbildningen, dvs en halv termin, ska ägnas åt uppsatsskrivande. När det gäller master two years krävs det först en kandidatexamen. Därefter två års heltidsstudier, varav en hel termin uppsatsskrivande.
Med facit i hand inser jag att det hade räckt med kandidatexamen för de flesta arbeten inom min bransch, då majoriteten av mina arbetsgivare definitivt inte haft någon koll på skillnaderna mellan utbildningsnivåerna.
Håller med dig i stort, även om Bologna processen och medförde att det är möjligt att ta en kandidatexamen i vadfan som helst, vilket sänker värdet av en examen. Tidigare fick en läkare en med. kand. Nu delas det ut till sjuksköterskor.
Det är också olika nivåer på kandidaterna. Min subjektiva känsla är att program som inte gav en kandidat examen före Bologna tenderar att ha mycket utbildning “i att skriva vetenskapligt” och hålla studenterna i handen i “de akademiska” delarna.
Det var extrem stor skillnad när jag tog min fil kand. i ekonomi och juristexamen.
Dessutom är det ingen större bedrift att ta examen. Fördelen med exempelvis juristprogrammet och några civilingenjörsutbildningar är att studenterna får betyg (som spelar roll) så det går också att mäta hur väl studenten har klarat av utbildningen, vilket är en mycket viktigare parameter.
Att de trots allt har de här kraven, tror jag tyvärr beror på att det i senaste fallet var en SD styrd politisk organisation. Då blir krav på svenska språket väldigt viktigt. Men när de inte har förmåga läsa ett gymnasiebetyg. Vi talar här om en chef på ca 25 år, knappast högskoleutbildad. För även om hon nu sannolikt har svenska betyg, kan hon inte stava.
