Håller med. Tycker det blir dumt att säga att det är ministrarnas CV’n - det var ju inte de som skrivit dessa.
Dessutom blir du ju inte minister baserast på ditt CV, det blir nog ingen politker ![]()
Håller med. Tycker det blir dumt att säga att det är ministrarnas CV’n - det var ju inte de som skrivit dessa.
Dessutom blir du ju inte minister baserast på ditt CV, det blir nog ingen politker ![]()
Jag kan inte minnas när jag skrev ett CV sist, tror dessutom bara jag fått frågan om betyg vid en intervju för över 20 år sen där jag låtsades “glömt” dessa och fick inte frågan igen…
Har alltid fått jobb på meriter. Vet att det skiljer sig mellan privat och offentlig sektor, har bara jobbat privat.
Anser dock inte att någon minister ljugit i sitt CV
Från andra än nyexade med?
Jag skulle bli väldigt fundersam över vad sjutton en potentiell arbetsgivare ska med 15-20 år gamla betyg till när man har fullt med kvalificerade tjänster listade efter det.
SAS bästa pilot var ju självlärd genom datorn men fick sluta när han blev påkommen efter över 20år som pilot. Många läkare har ju fuskat till sig utbildningen och pratar välldigt dålig Svenska. Det är ju lätt att googla fram rätt diagnos när man har fått höra symptomen. Var ju ett frågesportprogram på tv för nåt år sen där Danmarks bästa läkare tävlade mot skolungdomar. Dom fick höra symptom och sen skulle dom sätta diagnos. Barnen fick använda Google och läkarna inte. Oftast vann barnen.
Delvis för att undvika fusk, men framförallt för att det är en bra konversationsöppnare i en intervju.
“Vad studerade du och varför?” “Hur trivdes du med studierna?” “Hur prioriterade du din tid vid universitetet?” etc
Fusk? Med vad?
För yrken med legitimation (läkare, lärare etc), visst. Men annars?
Helt ärligt så är all universitetsutbildning inte värt mycket efter en del år med arbetslivserfarenhet.
Förstår inte varför vissa tycker det är så viktigt att man ska begära in det? Är man nyexaminerad utan arbetslivserfarenhet så finns det en poäng med att begära examensbetyg.
En myndighet ville ha in grundskolans betyg, gymnasiebetyg och högskoleexamen. Snacka om overkill, orkade inte ens söka.
Enda där det spelar roll är yrkesroller med legitimation. Men där är det nog hårda kontroller.
Denna fråga är i hög grad kontextberoende och kräver en differentierad synvinkel beroende på arbetsområdet. Inom yrkesroller som involverar myndighetsutövning och väsentlig påverkan på individuella öden, såsom handläggare, utredare, analytiker och beslutsfattare, framstår en förståelse för förvaltningsrätten som ytterst fördelaktig. Kompetens i avancerad skriftlig kommunikation är därvidlag essentiellt, särskilt med tanke på att de beslut som fattas kan vara föremål för rättslig prövning och överklagande.
En kandidatexamen och genomgången juridisk översiktskurs tenderar, generellt sett, att öka rättssäkerheten i beslutsprocessen. Detta står i kontrast till kandidater som enbart innehar gymnasial utbildning eller fragmentariska a-kurser. Inom exempelvis ansökningsprocesser för försörjningsstöd ter sig en socionomexamen eller liknande examen inom beteendevetenskapliga discipliner som betydande tillgångar.
Det bör noteras att förvärv av sådana kunskaper är möjligt utan formell examen, men en akademisk examen tenderar att minska osäkerhet och stärka tilltron till individens kompetens. Validiteten associerad med en examen överträffar ofta det subjektiva intrycket under en anställningsintervju. Det är värt att notera att det krävs betydande yrkeserfarenhet för att uppnå en jämförbar nivå av kompetens utan en formell examen.
Som ställföreträdare sitter jag ofta i motsatta sitsen emot den du beskriver. Tyvärr känns det lite ibland som att vi också skulle behöva den där examen. Tex har jag hört kollegor klaga över att deras överklagan inte gått igenom. Det visar sig att de bara skickat in pappren en gång till. Då ska man få avslag om inte handläggaren fått hjärnsläpp.
Man behöver förmågan att motivera varför man vill ha ett annorlunda beslut. De flesta av mina överklaganden har gått igenom. Det beror väl också lite på vilka ärenden man överklagar. De lönlösa fallen, tex de med urusla läkarintyg som underlag, är tex värdelösa att gå vidare med. Då är det bättre att göra ett omtag eller hitta annan strategi.
Tyckte det mest var en flopp från bådas sida. Såklart ska vi kunna lita på våra främsta förtroendevalda, men det är också dags för Aschberg och hans reporterkompanjon att pensionera sig. Snacka om taktlöst agerande
Det här var en viktig del. För mig som väljare kan det påverka vem jag sätter krysset på. Hellre någon som är öppen med att den endast har nioårig grundskola än någon som läst 7,5 hp juridik i Lund och får det till tre års heltidsstudier.
I övrigt kan jag hålla med om att det drevas för mycket mot politikerna, men cv-granskningen var sund. Det innebar inga konsekvenser i sak, men det sände ett budskap om att man inte ska ljuga om sina meriter och förhoppningsvis påverkar det någon arbetsgivare att kräva in bevis som styrker examen och annat i cv:t.
Det är väldigt godtyckligt hur bolag jobbar med att kvalitetssäkra kandidater i samband med rekryteringar.
Några saker jag anser att arbetsgivare behöver jobba med:
Så det finns en hel verktygslåda med grejer arbetsgivare kan, och bör, jobba mer med för att motverka CV-fusket
Detta är också väldigt bra verktyg för att motverka diskriminering. Anonymiserade tester betydligt mer rättvist än “Kalle känner Bengt”-rekrytering
Agreed. Hela inslaget blev ju rätt tomt när de försökte krysta fram ett erkännande, genom att upprepa sina frågor som om det vore en betydligt större sak de hade snubblat över. Detta blev tydligt i studion också i “eftersnacket”.
Grundpoängen är givetvis rätt - att det är bedrägligt beteende och fel.
…Samtidigt som journalisterna gjorde en höna av en fjäder, iaf i hur de angrepp och presenterade det hela.
Jag kan förstå ditt perspektiv på det hela. Ibland kan medierna verkligen överdriva och göra en större sak av vissa händelser än nödvändigt. Visst, journalistiken har sina brister, och det är viktigt att vara kritisk till hur nyheter presenteras.
Samtidigt kan jag inte annat än hålla med om att att ljuga i sitt CV är oacceptabelt och ett allvarligt förtroendebrott. Det underminerar inte bara den enskilda individen utan skadar också förtroendet för hela systemet.
Det är viktigt att vi som samhälle står upp för ärlighet och integritet, och att vi håller de som bryter mot dessa principer ansvariga. Samtidigt är det en påminnelse om att journalistiken, trots sina brister, ibland spelar en kritisk roll i att avslöja och belysa felaktigheter. Vi behöver en balanserad och rättvis bedömning av händelser för att säkerställa att sanningen kommer fram på ett rättvist sätt.
Givet. Oärlighet är förkastligt och hela inslaget påvisar hur lättsamt en del individer tar på det hela och sitt förtroendeuppdrag i stort genom denna nonchalans.
Det är bara synd att taffligheten hos det journalistiska skrået, inte heller visar på någon finess i presentation…Och därmed verklig tyngd i att kunna presentera sitt “fynd” på adekvat sätt.
Ingen bryr sig idag, det är spelets regler idag, arbetsgivarna ljuger hela tiden och håller inte vad dom lovat, därför det är sådan omsättning på personal samtidigt som arbetsgivarna gör allt för att locka dom få som finns tillgängliga.
Så kör på bara…
Och hur kvalitetssäkrar du arbetsgivare? du tror arbetsgivarna är goda och felfria när dom många idag uppenbarligen ljuger och förskönar både ansvar och innehåll.
Referenser säger inget idag då ingen lämnar dåliga referenser, jag har flertalet gånger begärt referenser på chefer men svårt att få en bra bild då ingen säger något som kan uppfattas alarmerande.
Därför jag strategiskt valt referenser som är högre chefer som ofta förekommer i media på olika sätt. En enkel Google sökning på namnet leder till massa artiklar. Vilket gör att mina referenser har mer tyngd och respekt, än jämförbara som söker samma jobb.
Det här är inte helt fel. Det kan i varje fall ge varningssignaler.