Jag läser just nu Bullshit Jobs (wikipedlänk, adlibrislänk), och blev nyfiken vad folk på forumet anser om sina jobb. Wikipedialänken har en lite mer ingående beskrivning.
Med ett “bullshit job” menas ett jobb som uppfyller följande:
a form of paid employment that is so completely pointless, unnecessary, or pernicious that even the employee cannot justify its existence even though, as part of the conditions of employment, the employee feels obliged to pretend that this is not the case.
eller lite löst översatt
en form av betalt arbete som är så meningslös, onödig, eller destruktiv att inte ens den anställde kan rättfärdiga dess existens, även om den anställde anser sig vara tvingad att göra det utifrån anställningens krav.
hur väl stämmer ditt arbete in på beskrivningen?
Mitt jobb är helt bullshit
Mitt jobb är till största del bullshit
Mitt jobb är 50/50 bullshit
Mitt jobb är något bullshit
Mitt jobb är inte alls bullshit
0röster
Läs om resultaten som presenteras i boken från en YouGov-undersökning i Storbritannien, och en i Nederländerna efter du röstat: 37% av tillfrågade i Storbritannien, 40% i Nederländerna anser sig ha meningslösa jobb(!)
Det roliga är faktiskt att de som har de största bullshit-jobben övertygar sig själva om att det är viktiga saker de gör (hoppas jag i alla fall, det vore mycket sorgligare om de inte ens själva förstår att de gör ett bullshit-jobb)
Själv har jag gjort en karrär i att avveckla onödiga moment/arbetsuppgifter, genomdriva kostnadsbesparingar och i slutändan avveckla även mig själv (dags för nästa uppdrag och/eller kund).
På den arbetsplats jag har uppdrag på just nu har systemen och mängden styrande och kravställande dokument vuxit okontrollerat och tillslut blivit så pass ohanterbara att de har anställt “systemansvariga” enbart för att kunna hitta bland dokumenten. Det går inte att få tag i mallar och styrande dokument på egen hand utan man måste alltid gå till den systemansvarige först. Ju fler dokument och riktlinjer som tas fram desto fler systemansvarige måste de anställa… Statlig myndighet.
Skulle säga att beror på vem som bedömmer de… Finns ju dom som har jobb då gör, men tycker de är oki medans man själv aldrig skulle göra de jobbet… Me andra ord ett bullshit jobb…
Jag skulle typ aldrig vilja jobba som politiker, me andra ord ett bullshit jobb…
Men politiker tycker dom har drömjobb då… Smaken är som baken…
Det finns rätt mycket exempel i boken, men framförallt jobb där det måste se ut som man jobbar, fast man egentligen inte har något att göra.
Till exempel kontorsjobb där man svarar på ett mejl om dagen, receptionistjobb som bara är där för att företaget ska seriöst ut etc.
Den argumenterar rätt kraftigt emot att detta skulle vara “chill” jobb. Om man fått göra vad man vill ja, men istället tvingas man leka att man jobbar.
Finns hur mycket som helst och är i sig ingen specifik roll utan kan vara vad som helst. Saken är mer att det är som @ginger skriver, antingen att man har så lite arbetsuppgifter att man låtsas vara upptagen med jobb eller ännu värre, hittar på helt meningslösa arbetsuppgifter som man utför. Titta dig omkring på din arbetsplats, du har garanterat någon som gör ppt och snackar mycket med massor av fack-uttryck de själva inte förstår. Det är den värsta sortens bullshit-jobbare, för osäkra människor tror att bullshit:arna är viktiga och lyssnar på dom vilket blir destruktivt mot företaget.
Man skulle kunna argumentera för att dessa jobb är av typen “ad hoc”, där man ska finnas tillgänglig vid behov. En receptionist kanske bara behöver svara på frågor 4-5 gånger per dag, men att det alltid finns en människa man kan prata med kanske ändå tillför tillräckligt mycket värde till kunder och besökare. Men det är klart, om det sällan kommer några kunder/besökare så blir det ju väldigt meningslöst.
Ja, detta är ett vanligt problem i alla typer av mänskliga interaktioner. Folk som är duktiga på att låta som att de vet vad de pratar om får med sig de som känner sig osäkra, och massor av energi och arbete går åt till fel saker. Det är ett stort problem i allt från företag och statliga myndigheter, hela vägen upp till ledare för länder och geopolitik i stort.
Häromdagen stötte jag på en hisspersonal, (personen klicka på knappen efter att du meddelade vilken våningen du skulle till). Kändes ganska onödigt i denna moderna värld
Jag är redo att klassa dom flesta uppdrag som utförs i underhållningssyfte som i hög grad BS-jobb. Är väl bra om någon med riktigt jobb kan bli underhållen och ges mer energi/driv etc men tänk hur paradoxalt det blir när folk som själva jobbar inom underhållningsbranchen går ut för att äta/dricka gott och bli underhållen…!!
Tror du missförstår. Just jobb i underhållningsbranchen tas upp på exempel på jobb som inte är bullshit av författaren. De är nämligen inte meningslösa. Vem gillar inte underhållning liksom? Sen är det ju väldigt subjektivt vad som är bra underhållning.
Enligt definitionen är det ju självskattning som gäller. Jag tycker absolut underhållning ger mening i mitt liv. Extremt tråkigt annars. Vad är alternativet, att vi alla ska jobba tills vi dör och vara uttråkade på vägen?
Vad gör mest netto lycka i världen, en komiker, eller en person som fyller i report AZ32 i anonymt kontor 38, för att sedan svara på två mejl resten av arbetsdagen?
