Att ombalansera sin portfölj eller inte, det är frågan

Hej.
Jag sitter med en tankenöt som jag tänkte skicka ut i forumet. Varje år brukar jag ombalansera portföljerna så att min ursprungliga plan återställs. År 2020 blev dock ett år där skillnaderna i avkastning mellan mina fonder är avsevärd.

Bakgrundsfakta: För lite mer än två år sedan började jag ställa om från rikatillsammans modellportföljer till egenkomponerade portföljer, definitivt inte för att jag tror att jag är bättre på att skapa avkastning men för att hållbarhetsområdet är oerhört högt prioriterat i vår familj.

Därför har det också blivit en högre andel aktivt förvaltade fonder trots att jag har Jans ord ringande i öronen.

“Enbart 0,6% aktivt förvaltade fonder som slår index över en lång period”.

Så till tankenöten och ett exempel från min portfölj. Proethos fond har med sina 63,95% utveckling under 2020 gått från att utgöra 15% av portföljen till nästan 20% medans exempelvis SPP global Plus A haft en indexnära avkastning.

När jag då ställs inför en ombalansering av portföljen så vore det enkla svaret att sälja av Proethos och omfördela pengar till SPP och de andra fonderna som inte gått lika bra. Men då kommer den psykologiska aspekten in.

Ska man verkligen sälja av en vinnarhäst som springer för fullt? Hur länge kan den fortsätta springa?

I mitt fall när det gäller hållbarhetsområdet så anser jag att vi bara är i början på omställningen och att det behövs mer kapital för att omställningen ska lyckas. Biden har precis tagit hem segern och det förväntas komma nya utfästelser från både USA och Kina kring klimatomställningen. Dessutom har EU sin green deal som kommer påverka företagen ute i världen.

Jag har också för mig att Andreas och Henrik från Coeli sa i en podd att de inte är positivt inställda till ombalansering. De anser att vinnarhästar ska få springa vidare tills grundförutsättningarna ändrats. Nu består ju Proethos av många hästar och jag har inte kunskapen till att avgöra vilka hästar som har grundförutsättningar att fortsätta vinna lopp därav att jag köper den tjänsten av Proethos.

Jag tror säkert att många av er sitter med liknande funderingar både kring fonder och enskilda aktieinnehav som presterat väldigt bra under 2020.

Hur tänker ni andra där ute?

4 gillningar

Hej
Jag tänker att om man tror hårt på sin analys av framtiden så ska man så klart hålla sig till den. Det är ju precis det som de aktiva fondförvaltarna gör. Om man däremot inte tror på sin förmåga att förutse framtid, fondförvaltarnas vidare insats och marknaden i stort så ser jag ombalansering som en metod att hämta hem gjorda vinster och återställa ursprungsbalansen i sitt sparande.

2 gillningar

Tycker frågan är intressant.
Skulle man kunna argumentera för att det beror på sparhorisonten.
Risken ökar ju om man inte obalanserad tänker jag…

Ett alternativ till ombalansering kan ju vara att justera månadssparandet 1 eller 2 gånger per år istället för att ombalansera?

1 gillning

Jag fattar att det kan vara klokt att kontrollera risk med ombalansering, men inte nödvändigtvis under ens ackumulationfas. Jag skrev tidigare denna vecka:

Min egen åsikt är att ombalansering innan man har nåt sitt mål är lite mellanmjölk och att det kan vara enklare att ha en större buffert om man vill känna trygghet. Skrev om mina åsikter så här:

Igen, jag förstår idén och jag tycker att det är viktigt att ta detta i hänsyn när man har samlat ihop en större förmögenhet.

Trevligt veckoslut…alltså trevlig helg! :smile:

Jag tycker att problemet med att inte ombalansera är att man då får den riskfördelning (uppåt eller nedåt) som utvecklingen ger, inte den man har bestämt. Ändra risknivå kan man så klart göra om ens personliga förutsättningar, exv sparhorisonten, ändras. Men det tänker jag bör vara ett aktivt beslut i så fall och inte något som man ska låta ske utan egen kontroll.

Absolut. Så gör jag hela tiden i min Passiva hink. Lysa gör det också vid varje insättning. Men det är ju också en ombalansering. Att göra det med månadssparandet är bara en annan mekanism.

Ombalansering behöver ju inte bara handla om att sänka risken, det kan även handla om att återställa en risk som sjunkit till följd av nedgång i aktiedelen av portföljen.

Personligen tänker jag att jag genom att hålla en balans mellan aktier, räntor och guld i mina hinkar skapar ett utrymme för att ombalansera i en nedgång och därmed få bättre utdelning i en kommande uppgång. Tänker jag fel då?

På börsen är ju tendensen att vinnare fortsätter vara vinnare. Fram tills den dagen de inte är det längre. :slight_smile:

Jag tror att man kan se på frågan lite annorlunda också:

  • Ombalansering = hålla risken (hyfsat) konstant
  • Ej ombalansera = optimera på avkastning

Så det beror ju lite på vilken av de två faktorerna du vill prioritera.

1 gillning

Man borde prioritera optimera på avkastning långsiktigt. Samtidigt som du slipper ombalansera.:+1:

Precis, man utnyttjar volatiliteten i de olika tillgångarna för att sälja dyrt och köpa billigt.

1 gillning

Något som är dyrt kan bli ännu dyrare. Billigt kan bli ännu billigare. :thinking::grin:

Fast går det verkligen att göra en så svepande indelning mellan alternativen? Momentum har nu gått bättre än value under lång tid nu, men precis som du själv skriver fungerar det… tills det slutar göra det :laughing: Om man tittar på ex. en likaviktad S&P500-ETF vs en marknadsviktad har den marknadsviktade gått bättre under en lång period nu, men samtidigt har vissa enskilda bolag extremt stor vikt. Bolagsrisken blir därför större, och den dagen det smäller på riktigt (inte bara en kort V-formad nedgång/uppgång) kan man få sig en rejäl snyting.

Min uppfattning är att just inflödena i marknadsviktade indexfonder som ökat extremt mycket under samma tid är det som gör att momentum gått så bra.

2 gillningar

Jag tycker att jämförelsen blir klurig oavsett. Det är ju att jämföra äpplen med päron. Det ena handlar om riskbalansering och det andra om spekulation i vinstmaximering.

Om man väl lyckas med koncentration så är det ju bättre än diversifiering utifrån maximeringssynpunkt. Det är bara otroligt svårt att lyckas med det över tid.

1 gillning

I S&P 500 är det så att 10 största bolaget blir 27% av hela portföljen. Det är inte så farligt. Riskspridningen blir jätte bra och då slipper man bolaks risken. I en Global indexfond 10 största bolaget blygsama 16% totalt. Enormt riskspridning. :grin:. Därför är det smidigt 100% LF Global indexnära + sparkonto. Det behövs varken fondrobot,ombalansering,momentum eller något extra arbete. Billigast :+1::grin:. Det är knappast något mer en småsparare behöver långsiktigt.

Tänker du sparkonto som i till buffert, resten fullinvesterat i globalfonder?

Något att fundera över om man gillar marknadsviktade index är hur man skulle må om man köpte OMX30 i mars 2000 där Ericsson ensamt utgjorde 30-40% av indexet och såg portföljen åka ner i källaren tillsammans med dem under 18 månader.

2 gillningar

Du kan inte jämföra omx30 med världs index eller Usa index.! Du behöver inte köpa omx30 Avanza Zero. Det finns Seb hållbar Sverige indexnära. Sedan med månadssparande köper man inte allt på en gång. Man köper månadsvis. Även om man köpte år 2000 antar jag att man köpte varje månad och sedan har man köpt månadsvis både dyrt och billigt i 18 år till ,:+1:.

Hur många tror du gjorde det, jämfört med de som gav upp och bestämde sig för att aldrig någonsin igen ta i aktier/fonder med tång? Många som brände sig och aldrig kom tillbaka, de flesta har inte järnpsyke.

1 gillning

När man har sparat i ganska många år då har man råd ha buffert och resten i 100% Global indexfond. Jag antar att man gör inte så att man stoppar in 100 tusen idag och vet att man ska plocka allt om 5 år. Då har man inget på börsen att göra kortsiktigt. Man sparar långsiktigt och få har man råd plocka en del vid behov samtidigt som man fortsätter månadsspara.

1 gillning