Jag skall snart på i pension, och även om jag inte vill vara passiv , typ “sitta på stranden och dricka pina colada hela dagarna” eller nåt liknande (överdriven kliché såklart) så vill jag sakta ned livet…
Hur ser ni på det? Både ni i, på väg mot FIRE och ni som är mitt i hetsen?
Tillägg:
Jag har vuxna, utflyttade barn så redan där är det ett stort steg ned i hetsen och jag har sedan länge (är 55+, och sedan länge = sedan jag var 35) inte kännt att det finns något coolt eller positivt med att ha ett intensivt liv, men jag vill sakta ned ännu mer och det är ett av två huvudsakliga skäl till FIRE/ RE. Det andra skälet är att bestämma själv över all tid. All!
En Illustration:
Gå upp tidigt, 05:00, Ta en kopp kaffe. Lägga mig i sängen igen och läsa. Ta en kopp kaffe till. Gå upp och äta frukost. Lägga mig och läsa i en annan bok. Känna mig trött efter frukosten, lägga boken åt sidan, lyssna på podcast och somna om, vakna 09. En kaffe till och nu börjar resten avdagen med mer aktivitet…
Du behöver hitta något som ger värde för dig som inte handlar om arbete. Tiden är värdefull och de människor jag känner som är i FIRE fyller sina dagar med saker och ting som de finner är givande.
Det jag längtar till i en förhoppningsvis FIRE i framtiden är att ha tid till att göra saker dedikerat och utan stress. Typexempel: Lyssna på en podd eller musik och göra bara det. Inte göra det samtidigt som jag lagar mat, plockar disk, viker tvätt, krattar löv eller what have you. Hur mycket jag än vill tro att jag har simultankapacitet och därmed kan hinna med fler saker jag vill/behöver göra, så är jag KASS på det. Standard är att jag återkommande måste spola tillbaka podden för fokus drogs någon annanstans i det jag höll på med. Och även när det inte händer så uteblir avkopplingen. Jag vill också känna att jag har all tid i världen att först gå en promenad i skogen och lyssna på naturens ljud och sen sätta mig och lyssna på podden när jag kommer hem, i stället för att gå och lyssna. Så vill jag leva långsammare.
Sakta ner som i faktiskt göra saker långsammare och mer medvetet. Ta sig tid att känna in sina känslor, uppleva och vara närvarande - skapar utan tvekan mer livskvalitet!
Sakta ner som i slöa och distrahera sig utan medvetenhet - skapar lätt en känsla av meningslöshet och ökad trötthet
Jag är 46, har varit FIRE och inte haft en heltidsjobb på 5 år nu. Jag tycker definitivt jag fått ett rikare och bättre liv, även om det var en lång omställningsperiod.
Men det betyder ju inte att jag inte har aktiviteter och vissa mål. Jag tränar mycket, tar ledigt och reser mer, vandrar mer (ett stort intresse). Jag har också några enstaka uppdrag och senaste året har jag skrivit en bok med min fru. Jag hjälper en sjuk förälder.
De projekt jag hoppar på nu gör jag inte för pengarna (även om det kan vara en trevlig bonus) utan för att de känns roliga eller värdefulla. En härlig känsla.
De två största mentala förändringarna för mig så här efter fem år:
Jag har släppt min identitet kopplad till jobb, och idag är jag bara ”jag”. Är en lugnare, friare och härlig känsla
Jag har färre, nästa inga, långsiktiga mål utan är mycket mer här och nu. Mer fokus på att leva värderingar än på specifika mål
Inombords är jag på många sätt en ny person.
i termer av tempo och att sakta ned så hinner jag definitivt med mindre varje dag än innan. Morgonen och förmiddagen är nog dagens bästa tid. Vaknar av mig själv, dricker kaffe, jobbar lite med något eller lyssnar på musik. Väcker frun om hon inte redan är uppe. Äter frukost ihop. Sedan blir det ofta en lång promenad eller ett besök på gymmet. Ägnar kanske 1-3 timmar per dag åt jobb eller någon typ av admin. Lyssnar och läser mycket.
MEN, någon annan trivs säkert bra med att ”äta sitt bröd i sitt anletes svett”. Jag misstänker att denna typ av värderingar i alla fall ibland är ett tecken på att man kanske inte utforskat inåt långt nog, det blir ju i praktiken bara en fortsättning på idén att man behöver prestera för att vara värdefull. Men folk är ju helt klart olika och om någon verkligen gillar att vara extremt aktiv så är det bara att köra. Tror inte man ska hänga upp det på den typen av värdering bara utan på vad man själv vill och behöver.
Jag är personligen inte så orolig för att hjärnan ska bli slöare. Och har den blivit lite slöare (det har den nog) så betalar jag gärna det priset. Igen tycker jag detta återspeglar värderingar i vårt samhälle som osar lite av rädsla. Kanske kan det vara värt att växla 10% ”snabb hjärna” mot 100% mer lugn och fysisk hälsa? Om det nu verkligen finns en sådan trade off så tar jag den varje dag.
Hej… Jag och frun är runt 70 nu.
Lite förenklat började jag och frun dra ner på arbete redan efter 60 och avslutade arbetslivet helt runt normal pensionsålder med ca 50% arbete mot slutet.
Helt underbart tyckte vi att dra ner och få mindre stressiga veckor. Redan att börja arbeta 4 dagar i veckan gjorde rejäl skillnad. Att dessutom börja beta av på vår bucketlist med extra lediga veckor medan vi hade energi och hyfsad frihet från krämpor var en bra idee.
I och med att vi drog ner i steg över längre tid upplevde vi ökande frihet över tid.
Känns väldigt bra att vara helledig nu och kunna ta med jämnmod om man vaknar mitt i natten och har svårt somna om. En rejäl sovmorgon eller en rejäl tupplur efter lunch löser det problemet.
Jag tror definitivt att sakta ner är bra och jag planerar själv att gå ner i arbetstid nästa år och jobba fyradagarsvecka inför pension om ett antal år.
Tidigare i yrkeslivet så hade jag inte velat gå ner i tid och jag hade inte heller velat tappa både löneutveckling och pensionsavsättningar mitt i yrkeslivet, dvs när småbarnsårens deltidstjänstgöring var avklarad.
Men “sakta ner” måste inte vara liktydigt med att minska sin arbetstid med någon automatik. Där håller jag med @Pinglan, man kommer långt med att prioritera aktivt i det egna dagliga livet. Exempelvis säga nej till ändlösa fritidsåtaganden etc. för både barnen och sig själv och istället prioritera tid och möjlighet för återhämtning inom familjen. Något som jag även anser är en viktig sak att tidigt lära/introducera sina barn i. Dvs att man varken måste och kanske inte ens bör se till att “hålla sig aktiv” i betydelsen inom olika gruppaktiviteter varje vaken timme livet igenom. Tid för återhämtning och introspektion är viktigt oavsett ålder.
Jag älskar att ha lugna morgnar! Just att slippa stress och äga min egen tid är det bästa med att vara pensionär. Som pensionär finns det utrymme för både vila och aktivitet, för både lugna morgnar och fysisk träning, intellektuella utmaningar och socialt umgänge.
Att göra en sak i taget och sträva efter att vara fullt närvarande i det jag gör är också härligt! Forskningen säger för övrigt att detta att göra flera saker samtidigt inte är något att sträva efter:
Forskningen visar att vi inte kan ägna oss åt multitasking, det vill säga göra flera saker på samma gång. Åtminstone inte när det vi gör engagerar samma delar av hjärnan. Det är därför det är svårt att prata och lyssna samtidigt med gott resultat, medan det fungerar bättre att prata och köra bil. Det är också enklare att göra två saker samtidigt om man är van vid dem.
Att göra flera saker på samma gång ger oftast inget bra resultat, utan ökar risken att vi gör fel eller missar något. Omvänt finns det stora fördelar med att fokusera på en sak i taget. Därför är det något att sträva efter i arbetet.
Jag upplever att sakta ner genom att låta saker ta tid, inte känna mig stressad eller jagad av deadlines, hinner jag inte med något idag spelar det ingen roll för ingen yttte part finns som jag står till svar för ger stort värde och välmående.
Vaknar när jag vaknar, gör mig ordning för att gå ut med hunden och det får ta den tid det tar , går till gymmet och äter frukost vilket får ta den tid det tar och tränar duschar . Kör lite kryoterapi och sätter mig i valfri bastu och det får ta den tiden det tar. Sen blir det vila ,läsa eller studera något vad det blir beror på vad jag känner på dagen och det får ta den tid det tar etc. När jag umgås med frun eller vänner kan jag lättare vara i nuet för det finns inga måsten efter. Dagarna där frun är ledig eller bortrest kan jag gå en hel dag utan att riktigt ha koll på vad klockan är.
Så sakta ner i tempo är fantastiskt på så många sätt men att sakta ner genom att bara inte göra något eller lite är nog mindre hälsosamt och kul.
För min del är det uppenbart bättre att sakta ner så som vi gör på semestern, jag får exempelvis så mycket bättre nattsömn jämfört med resten av året. Jag har också haft möjlighet att gå ner i arbetstid under många år, vilket har gett så mycket mervärde (deltid kommer ta slut om några år när yngsta barnet fyller 12, om jag inte lyckas deala med HR men det är osannolikt ). Lediga onsdagar ger mig egentid att pyssla med det jag helst vill, träna eller bara slappa beroende på vilka behov kroppen och hjärnan har för stunden. Jag har nu jobbat deltid längre tid än jag tidigare jobbade heltid så det kanske man kan kalla en “Barista FIRE”? Vi har två bilar och reser med barnen varje vinter och sommar och känner inte att vi snålar.
För den vars ekonomi tillåter skulle jag starkt rekommendera att gå ner på deltid så länge man får, det har verkligen hjälpt mig och oss
När man klarar av att gå i stressfritt tempo mot tunnelbanan och stå still i rulltrappan har man nått en bit på väg, det gör oftast inget längre att missa tåget när det går ett nytt om tio minuter.
Jag skulle nog vilja hävda att det TS och andra far efter när de syftar på att “sakta ned” livet är att få mer autonomi.
Jag läser rubriken som “Mer autonomi i livet… ger det ett rikare liv tror ni?”
Jadå, svarar jag! Både för en studsboll till unge, en viril person i sina bästa år, samt en äldre och visare person. Jag är övertygad om att precis alla kan hantera autonomi och (extern) sysslolöshet över tid. Eller pension, som de flesta skulle kalla det
Väldigt olika. Jag har varitarbetslös länge. Och hemma över ett år nu. Fortfarande härligt med sovmorgon. Kroppen behöver aktiviteter, och inte nödvändigtvis arbete. Så går man hemma är träning extra viktigt för välbefinnande.
Och det räcker med 3 timmar i veckan för att sovmorgon ska kännas skönt.
Ja, jag skulle precis lägga till det. Jag har träffat folk i sina bästa år, men som sover hela dagarna. I de fallen har det funnits psykisk ohälsa, fetma m.m. i bakgrunden.
Det är säkert mer än ålder som påverkar vilket tempo man trivs med.
Kanske inte rikare, men sundare. Det är iaf. min upplevelse. Jag tar hellre hälsa och välmående men kanske leva lite spartanskt istället för att ta stressen med att försöka klättra i den sociala och ekonomiska trappan. Sa upp mig 2018 från firman där jag varit anställd som konsult drygt 10 år och har levt på besparingar och avkastning på kapital sen dess. Jag har det inte fett, men det går runt och det är underbart att kunna styra helt över sin egen tid, jobba med mina investeringar när jag får tid, lust och ork, kunna ägna stor del av tiden åt att motionera medan det fortfarande är ljust ute osv.
Jag tycker fortfarande att jag har alldeles för lite tid, pengar och energi till att göra allt jag skulle vilja, men fördelen är att jag kan välja fritt vad jag lägger min tid på. Skönt att slippa tidigare problem med psykisk ohälsa, sömnlösa nätter, att alltid känna mig otillräcklig osv. Ingen chef som lägger sig i vad man gör eller inte, eller som vill att man ska dagpendla till kund flera timmar om dagen utöver arbetstiden.
Är i liknande situation, 55+, utflugna barn. Mitt yrke som läkare funkar fint fint att arbeta länge men har redan sett till att slippa långa pass och nattarbete. Lägger in varierande arbetsuppgifter, varvar klinik med undervisning vilket är stimulerande. Ännu heltid men börjar sakta trappa. Utvecklar fritidsintressen mer och mer för att skapa en soft landing både socialt och intellektuellt. Dessutom tränar jag mera för att motverka förfallet
Planen känns bra just nu.
