Man får skilja lite mellan korrelation och kausalitet bara. De människor som är benägna att falla ner i missbruk är det oavsett arbetsliv.
Den allmänna pensionen är ju faktiskt den tydligaste och bredaste empirin vi har i frågan. Alla som lever och får se går in i den förr eller senare.
Och som visar sig i studien som @Trimmy artikel nämner:
Pensionsövergången har ofta beskrivits i termer av en kris och som en period präglad av förluster.
Forskning inom området visar dock att majoriteten, cirka 70–75 procent, hanterar övergången väl och bara upplever mindre förändringar i välbefinnandet. Av de resterande upplever en mindre grupp, cirka 5–15 procent, positiva effekter av att gå i pension, medan en något större grupp, cirka 10–25 procent, påverkas negativt
För att återkoppla till basinkomst blir den filosofiska frågan om vi optimera för majoriteten eller minoriteten?
Alltid klokt. Avhålla sig från övergeneralisering är en annan favorit. Nu roar vi iofs oss med att spekulera rätt fritt i avsaknad av emperi tänker jag.
Jag gissar att det är en rätt stor skillnad på att gå i pension efter ett yrkesliv mot slutet av livet, än att aldrig ha haft ett jobb. Intuitivt känns det som två mkt olika situationer.
Anektodiskt; vi har just nu här hemma en 17 åring med högt flygande planer och rätt begränsad världsanknytning. Sen kom verkligheten i form av ekonomisk verklighet och knackade på (varken vi eller staten skrev en blank check) och hen växer just nu, genom ett extra-knäck, på ett sätt som inga uppfostringsförsök från oss eller vänner mäktat med. Hen skulle högst troligen aldrig tagit det här jobbet om det fanns universell basinkomst eller om vi stått för notan (det var ju vad hen försökte först). Människor är olika, somliga håller sig aktiva/sunda oavsett. Det här barnet som så många andra sugs in i eviga titok/youtube-sessioner om de tillåts (vi tillåter det inte). Forskningen visar att hen är långt ifrån ensam. Ett exempel där vuxenvärlden naivitet lyckligtvis nog är på väg att krackelera något.
Vi kommer ju aldrig riktigt nå en insikt kring det här utan vi kan bara spekulera och resonera med det vi har. Bred basinkomst måste testas i praktiken på breda grupper för att faktiskt ge information.
Inte bara enskilda studier på redan arbetslösa eller på annat sätt frivilliga. Men jag vill ändå tro att många skulle kunna hantera det.
En mer tidlös referens vore väl vårat nomadiska liv som jägare och samlare under hundratusentals år. Då ”arbetades” det långt ifrån alla dagar. Och i många fall några få timmar per dag.
Resten av tiden var förvisso väldigt social. Med historieberättande, ritualer, matlagning, dans, sång osv i lägret. Men inte arbetade vi särskilt mycket per se. Det kulturarbetades desto mer
Jag håller med, många, kanske t om de flesta skulle må bra av det. Men det kan räcka att en minioritet tar skada för att det ändå ska bli problematiskt.
Blir spännande att se vad det landar i.
Jag håller också med dig i att det så klart inte finns ngt magiskt med 40h (precis som det inte fanns något magiskt med arbetstiderna när vi jobbade betydligt mer, innan facken tog kampen). Grundpoängen är nog mening (och hälsa), inte antal klockade timmar. Och mening är så klart högst individuellt och subjektivt.
De där samlarna levde korta, osäkra liv. Romantiseras lätt men de krav som de behövde nå upp till för att vara nöjda skulle nog få I västvärlden idag känna likadant kring. “Min partner fick iaf leva till 45, vilken välsignelse, och bara fruktansvärd tandvärk I 10 av de åren”. Jag skulle killgissa att de kyla och strapatser etc till trots inte nödvändigtvis var så mkt mindre lyckliga än vad vi är idag I alla vår bekvämlighet och hets.
Vi har hund så vi kommer upp på morgonen och får promenader flera gånger om dagen.
Vid pension kommer vi förmodligen fortsätta att ha hund(ar). När dom har fått mat, kissat och bajsat på morgonen så är det rätt lugnt. Sen laddar jag kaffebryggaren och gör mig i ordning. Stressa på morgonen mår jag riktigt dåligt av. Tänker att det blir som på semestern. Efter ett par veckors softande kommer kreativiteten. Vi båda kommer att vara hemma eller någon annanstans samtidigt och det gör att vi blir produktiva.
