Båda alternativen verkar ju bra för dig. Tacka bara inte nej för att du känner dig orolig för att inte klara av det. Det är en naturlig reaktion på en tuffare utmaning. Antingen klarar du det eller så inte och båda lär man sig riktigt mycket av.
Vill du ha utmaningen så kör.
Utveckling sker utanför komfortzonen. Ta chansen!
Och apropå pendling, jag har 1h enkel väg till jobbet och jag tänker att det beror på vad det är för väg. En timme genom skogen på vägar som underhålls sist och är full med timmerbilar eller en timme landsväg?
Personligen njuter jag av tiden i bilen. Ibland har jag en kollega eller kompis på tråden, ibland en ljudbok/podd, ibland… ingenting. Underbart.
Dina minusposter ger mig känslan “aldrig i helvete”.
Enbart pendlingen hade satt stopp för mig. Jag tyckte jag fick långt till jobbet när nya jobbet tog 15min istället för 6 minuter med bil.
@Exekys och @Zaphod ni sitter på varsin axel hos mig 
Jag älskar egentid, det får jag under pendlingen. Men det blir mindre tid i soffan eller med en bok i handen. Plus och minus.
Tack 
Om jag var i dina kläder, med barn som verkar vara 100% självgående hade jag tagit det. Pendlingen kan du utnyttja till något vettigt, själv pluggade jag 100% vid sidan om 100% arbete en termin (innan pandemin), men mycket avhandlades under promenader till jobbet då jag kunde lyssna på föreläsningar. Jag har väl 40 min promenad enkel väg och man hann med en föreläsning på den tiden. Behöver jag säga att jag även tog VG i alla de kurserna (tack vare all tid på väg till och från jobbet som gjorde att man kunde föreläsningarna utantill till slut).
Nu är läget annorlunda eftersom min kloka arbetsgivare låter mig jobba hemma, men min poäng är att tid som läggs på pendling är EGENTID och den ska inte underskattas.
Det är nog jag som tycker att köra bil är obeskrivligt tråkigt. Ska jag köra en längre sträcka så har jag typ depression efter 15 minuter.
Jag är den som inte värdesätter “karriär” (även om jag är akademiker) utan istället värdesätter familj. Jag säger ändå kör på det för låter som du har förutsättningar för det med en omgivning som stödjer samt barn som dels är vuxen, dels tonåring och därmed troligtvis väldigt självgående. Pendlingen må vara jobbig men som du själv skriver finns alternativa lösningar om jobbet är fantastiskt.
Mina chansningar i livet har aldrig någonsin lett till något sämre i slutändan. Skulle de gjort det är man en erfarenhet rikare. Däremot vet jag hur pass negativt det är att stanna kvar i en situation (förhållande, jobb osv) för länge och vad det leder till. Så kör på det!
Podcasts, ljudböcker, ringa samtal till vänner/bekanta/familj man aldrig hinner annars.
Om det är 1h pendling med buss/tåg är det inte så farligt. Du kan sova, läsa eller kanske till och med jobba under pendlingen (och kanske korta dina arbetsdagar på plats isf).
1h pendling med bil låter jobbigt men det är värt att prova. I värsta fall får du flytta närmare eller byta jobb igen, du har ju fått ett fantastiskt erbjudande och kan säkert få fler sådana om detta skulle skita sig.
Personligen tog jag med i kalkylen att köpa en rolig/bra pendlingsbil. Hjälpte massor.
Hade tackat nej direkt för det du skriver. Inte värt pengarna för att sitta i sådan pendling och långa arbetsveckor.
Gjorde ett sådant beslut själv för ett gäng år sedan och det ångrade jag enormt. Gick från ett kanonjobb med bra kollegor och arbetstider men vantrivdes sen enormt på det nya med pendling och långa dagar och veckor.
Fråga dig själv vad du värderar i livet, allt är inte pengar även om många på detta forumet verkar tro och tycka det.
Är du kvar på “det nya”, eller kunde du gå tillbaka kanske?
Jag hade personligen inte tagit nya jobbet. Jag pendlade en period och det slet otroligt mycket på mig och familjen med de långa dagarna.
Nu jobbar jag närmare hemmet och det är superskönt!
Jag hade turen att jag kunde ta tjänstledigt ett år för att prova annat så kunde komma tillbaka senare 
Jag känner flera läkare som har noterat att människor som pendlar långt hamnar oftare i utbrändhetssyndrom.
Glömde en sak i relation till det där med pendlingen som verkar vara en hang up för många (med all rätt): hur långt har du till jobbet idag?
Om du kan cykla på tio minuter kommer du nog ledsna ganska snabbt på en timme enkel väg, men om du har 40 minuter idag…? Sedan är det skillnad på att pendla ”en timme” Upplands Väsby-Södertälje och en timme Västerås-Örebro.
Jag hade dörr till dörr. 15-20. Nu 20-25.
Stooor skillnad. Lite så jag funderar på att flytta igen 
Vilken är bättre? 
Idag har jag 20 minuter när det bara är jag sen 10 min promenad. När jag skjutsar mina bortskämda tonåringar tar det nog 35-35 minuter minst + 10 min promenad.
Andra som pendlar säger att det är lite tungt när det är mörkt, betydligt lättare de ljusare årstiderna.
Tack för alla era tankar
Tycker det här forumet är som bäst när det blir andra diskussioner än indexfonders mästerlighet (även om de diskussionerna också är bra 
)
Jag kommer välja att ta jobbet, om inget oförutsett händer.
Den var en stor enighet om att pendlingen var den största stötestenen vilket jag verkligen förstår. För mig är det också att bryta upp och våga mig på något helt nytt utan kontroll.
Men som flera av er var inne på. Jag känner mig färdig där jag är, den här typen av tjänster är sällsynta och vem minns en fegis?
Jag lever bara en gång och mest lär man sig av sina misstag så det sämsta som kan hända är att jag lär mig något värdefullt som lär mig göra andra val nästa gång.
Ska försöka uppdatera tråden när jag är igång och se om (och isåfall när) positiva som negativa insikter kommer kring både fördelar och farhågor.
Jag tänker att det förra är oförutsägbart och en massa trafik tvärs igenom Sthlm, med minsta störning tar resan två timmar. Det senare är typ en timme motorväg, i stort sett förutsägbart att det verkligen tar en timme.
Jag har själv bytt bort 40 min oförutsägbar pendling in till Sthlm mot 55 minuter galet förutsägbar pendling åt andra hållet. Mycket bättre. Eller ja, man får öva på tålamodet när en EPA tuffar fram där det råkar vara lite skymd sikt 