Ja, på ett sätt är det ju ett avsteg från den stående rekommendationen kring att spara billigt, brett, långsiktigt och passivt i en global aktieindexfond. Dock behöver inte ett avsteg direkt vara att en marknadstajming-aktivitet.
Jag tänker att det är snarlikt börskrascher som händer med jämna mellanrum, t.ex. under Corona 2020. Då föll marknaden med 30 procent på tre veckor och jag då tyckte jag att det var dags att köpa på -20 procent (något vi även pratade om i podden då).
Däremot tycker jag att det är en stor skillnad att:
Sitta och vänta på kraschen med pengar på sidlinjen VS
Utnyttja kraschen när den väl kommer.
Det är inte för mig en marknadstajming, utan att det är att förhålla sig till att förutsättningarna är annorlunda här och nu. På samma sätt tycker jag mig att se det kring räntor just nu. Det är inte som att jag har suttit och väntat, försökt tajma marknaden, men nu är det som att vara i motsvarande situation. Räntefonder har höga förväntade avkastningar och aktier (framförallt globala) har låga förväntade framtida avkastningar.
Är det då marknadstajming att byta? Eller är det bara att rida vågen när den väl har kommit utan att egentligen sitta och vänta på den?
Är det verkligen så? Vad är din förväntade avkastning för räntefonder respektive aktier?
Jag bidrog även med följande historik om 5 års efterföljande avkastning för räntefonder och aktier sorterat på realränteläget (vi är ännu inte uppe på positiv realränta, eller svagt positivt i USA kanske) de senaste 120 åren:
Den som frångick mantrat och vetskapen att rörligt är bäst över tid har varit en vinnare under tiden med låga räntor. Där och då givet förutsättningarna var det bättre binda och det har nu visat sig vara helt rätt beslut.
Tänker det är likadant här med räntefonder. Där går det nu flytta pengar från räntefonder till sparkonto med fast ränta på 3,5% till 4,5% och löptid 3 månader.
Varifrån kommer pengarna som man då använder för att utnyttja kraschen?
Har man inte pengar på sidlinjen så är väl enda alternativet att sälja något man tidigare trott på för att investera i något man för stunden tror mer på. Vad brukar det kallas?
Hur vet du att inte kraschen är över när du försöker tajma?
Edit:
Risken är ju tex att vid -15% på index så säljer du aktiefonderna till 15% förlust för den andelen. Marknadsräntorna har då redan gått ner, låt oss säga 15%, dvs hade du innan kraschen haft räntor så hade ditt värde ökat, men nu har du ju inte det.
Nu köper du räntor, men det blev inte någon mer krasch så nu stiger börsen och du missar uppgången, samtidigt stiger marknadsräntorna så du missar inte bara uppgången utan förlorar pengar på uppgången då räntefonderna tappar i värde.
Min reflektion från Ben tråden och andra trådar är hur ”känsligt” ämnet räntefonder är.
Jag skulle säga att det är tajming om man har som strategi att köra högrisk 90-100% aktier och har 10++ år minst till pengarna behövs. Byter man då ja då kan man ju inte kalla det annat än tajming/spekulation för det går emot ens långsiktiga strategi. Inget fel med det. Man utnyttjar en situation som man upplever kan ge högre avkastning än alternativet.
Däremot om man inte är så risktolerant eller har bra mycket kortare än 10 år till pengarna ska användas så har ju en räntedel på 20-80% egentligen alltid varit del av en rimlig strategi. Betänkande 10% aktier per sparår tumregeln.
Den som egentligen ändrat sig senaste året med höjda räntor är att det finns ett alternativ till sparkonto med ränta.
Tex om man tidigare hade en 60/40 portfölj med 60% aktiefonder på ISK och 40% på sparkonto så borde man idag få en bättre avkastning med att ha det på ISK med obligationsfonder istället för sparkontot.
Alltså långsiktigt (3-10 år) att ha obligationer i sin portfölj för att hantera risk.
Det är ju också den historiska normen med obligationer. Det är så portföljer sett ut senare 50-60 åren förrutom de senaste 10-15 åren med nollränta.
Faktum är att i min barndom på 70talet så var det enbart obligationer som gäller plus ev något enstaka aktieinnehav.
På räntedelen upplever jag det som att vi gått från TINA till TIAA, There Is An Alterntive, på räntedelen. IMHO
Bottom line. Det kan nog kallas tajming om det går emot ens långsiktiga strategi och om den är en mycket hög aktieandel. Men det är väl upp till var och en om man vill det
Jag tänker rent generellt, att räntor är mer beräknelig och förutsägbar än aktier. Obligationens värde bestäms i stort sett av duration, ränta, kreditvärdighet i förhållande till marknadsräntan. Enkelt förklarat.
I mina ögon är det en enorm skillnad på värdet av en aktie. Som bestäms av många fler omätbara parametrar.
Att köpa mer av räntefonder i ett högt ränteläge där det finns bra fallhöjd är i mina ögon inte marknadstajmning. Det är logiskt och förutsägbart med tanke på hur räntefonder värderas och fungerar.
Att köpa ”botten” med aktier är något helt annat. Det är spekulation och min definition av marknadstajmning. Samma gäller att köpa svenska aktier när SEK är låg. Spekulation.
Däremot kan man fråga sig. Om jag ökar räntedelen, ska jag fortsätta med den allokeringen även när räntorna sjunkit i en avlägsen framtid?
Jag personligen ser ränteläget idag som ett bra tillfälle att öka räntedelen om man vill minska risken i portföljen eller om man vill ha mer torrt krut.
Det är klokt att ha räntor i portföljen, som en del i en sund diversifiering. Nu är tillfälle att inse det och öka andelen lite.
Jag tycker mig se återkommande att det är bra att köpa räntorna nu för att “räntorna är höga nu och kommer sjunka snart” och det låter i mina öron som spekulation och att man försöker time:a marknaden utifrån det. Räntor har ju legat ännu högre historiskt, hur vet man att räntan inte går upp istället? Eller ligger kvar på denna nivå?
Men jag är inte finansiellt skolad så det kan bero på okunskap helt enkelt Kanske borde lyssna på senaste avsnittet om räntor igen.
En investerare ska aldrig ha mindre än 25% eller mera än 75% av sin exponering i aktier, med ett omvänt intervall på mellan 75 % och 25 % i obligationer.
Ben Graham
Själv tycker jag att man bör ha en basfördelning och har svårt att tänka mig att den borde vara nåt utanför 60/40 - 80/20 scopet.
Temat i tråden är ju sk taktisk allokering i vilket man gör små justeringar i sin allokering pga marknadsläget. INGEN kan lyckas med on/off tajming, men taktisk allokering +/- 5% är väl möjligt.
Beaktas bör väl att en ränteinvestering också innebär en valutaspekulation. Till exempel har väl de flesta som köpte SEK-räntor för ett par år sedan gjort en betydande förlust i reala termer.
Helt olika synsätt och metoder. Taktisk allokering vid ”total return approach” görs mera genom ombalanseringar under längre tidsperioder. 100% tajmingen måste lyckas exceptionellt bra för att när börsen börjar stiga från raset är första veckorna ofta jätteaggressiva.
Ja alltså alla investeringar för med sig en risk. Även räntemarknaden.
Det jag menade var, ponera att SEK går ner i värde och att man då ökar sin Home-bias. För att sen minska den när SEK går upp igen. I förhållande till USD.
Nu fattar jag inte. Berkeley Hathaways allokering är typiskt 80/20 aktier/korta räntor. Typ +/- 5 %-enheter.
BH köper nya aktier sällan men gör det jättelångsiktigt. De kan ”tajma” sina köp av nya innehav, men som helhet går inte in/ut marknaden och äger/köper sina nuvarande innehav (tex Apple och Coca Cola) konstant.
Ett perspektiv kan vara att marknadstajming är en metod, och precis som alla metoder är det inte bra eller dåligt i ett vakuum. Det är först när man sätter metoden i förhållande till ett problem eller mål och specifika förutsättningar som den blir bra eller dålig.
Ett annat sätt att beskriva det på är att marknadstajming kanske inte är helt svart/vitt utan ganska gråskaligt? Och ibland svår definerat eller åtminstone olika definerat av olika människor. Förutsättningarna skiljer sig mellan att försöka tajma en framtida händelse kontra att tajma något som händer här och nu. Beroende på vad man syftar på med “marknadstajming” så kan olika utfall vara rimliga.
Skriv gärna om ni inte håller med, tycker som sagt att det är en väldigt intressant frågeställning.
Det kokar väl ner till att man måste vara överens om en mer exakt definition av begreppet ”marknadstajming” innan man kan diskutera vad som inte innefattas.
För mig gäller:
Om man i grunden anser sig ha en stabil/statisk strategi såsom exv 100% globala aktier pga 10+ horisont eller någon allvädersportfölj med noggrant utmejslad allokering och regelverk därför och sen väljer att avvika från detta pga specifika aktuella marknadsförhållanden - då sysslar man med marknadstajming.
Det är lite kul att vi här på RT - som genomsyras av synpunkten att man inte ska försöka marknadstajma - diskuterar att marknadstajma men försöker definiera oss ur begreppet
Kanske borde lyssna på senaste avsnittet om räntor igen.