Om du söker på ‘mastermind’ i forumet är jag säker på att du hittar ett par inlägg/kommentarer som pratar om det.
I mina ögon är en mastermind-grupp en samling människor som samlas regelbundet (i 3D eller online) för att hjälpa varandra. Helt enkelt en ‘master mind’, dvs en ‘större hjärna’ än vad en enskild individ kan vara.
Begreppet kommer från Napoleon Hill som på (19)20-talet intervjuade 500 av de mest ‘framgångsrika’ individerna i USA och insåg att det enda alla hade gemensamt var att alla hade något som han döpte till ‘mastermind’. Människor som hjälpte dem tänka, utmana sig, inte vara alltför våghalsiga etc.
I den bästa av världar kan man se en företagsstyrelse som en mastermind-grupp, fast jag inte tror det är så i de flesta fallen, tyvärr.
Hur man praktiskt går tillväga har jag skrivit lite om här.
En accountability-grupp är istället en individ eller ett par där man håller varandra ansvariga - om det så gäller sluta röka, börja röra på sig, inte handla så mycket etc. Att man går samman med andra som också behöver ngn som hjälper dem att hålla sig själva ansvariga för att uppnå de mål man föresatt sig.
Jag insåg ganska sent i livet (efter att ha avslutat min universitetsstudier) och jobbat med mitt “dröm”-jobb på några av de mest eftertraktade högteknologiska företagen att det kanske inte var rätt vägval i livet. En dag så mötte jag upp en vän som arbetade på ett äldreboende. Jag pratade en hel del med henne och även folk som bodde på boendet och insåg att många i slutskedet av livet ångrade att de inte tog en annan väg i livet så att deras drömmar kunde bli uppfyllda (de flesta ångrade mest att de arbetat alldeles för mycket).
Detta gav mig en tankeställare och jag beslutade mig för att mest arbeta för pengarnas skull och fokusera på att uppfylla mina drömmar istället. Man kan väl säga att jag samtidigt klev ur hamsterhjulet och valde att inte följa vägen i livet som utmynnar i familj/barn/villa/Volvo etc. Jag satte mig ner och spenderade en vecka på att skriva en “bucket list” på ca: 200 olika punkter som jag ville
uppfylla i livet, några exempel:
Bestiga ett berg på minst 7000 meter ensam
Base-jumpa
Base jumpa med wingsuit i franska alperna
Besöka minst 100 länder och uppleva nya kulturer(men inte som en typisk turist)
Bli ekonomiskt oberoende vid 40 års ålder
etc.
Detta gjorde att jag kände mig otroligt motiverad att på min fritid inte slösa någon tid och hela tiden jobba mot mina mål på min “bucket list”. Jag har alltid 4-5 punkter från listan som jag jobbar mot. Är idag 39 år och har kunnat bocka av ca 70 punkter hittills. Så nu är det bara ca: 130 punkter kvar att bocka av från den ursprungliga listan(har dock lagt till 5 punkter, men de får lägre prioritet). Som tur är så har jag all tid i världen då jag har ett antal olika stabila passiva inkomstkällor och kan spendera nästan all min lediga tid på att bocka av resterande punkter på listan.
Sammanfattningsvis så tycker jag det har hjälpt mig mycket att skriva ner allt och ha tydliga mål vad man vill uppfylla i livet och att inse man bara lever en gång. Sen rekommenderar jag kanske inte att man ska ta några extrema risker som jag gör/gjort. Att generellt skriva ner saker och t.ex ha någon typ
av anteckningsbok/journal/dagbok som man skriver i regelbundet är något som jag tycker hjälpt mig mycket dels med mina mål, men även generellt genom att analysera händelser/tankar i ens liv.
Detta råkade bli en hel uppsats, men jag hoppas att det kan hjälpa någon
Det skulle aldrig funka för mig. Jag skulle aldrig kunna skriva en sådan lista. Nya idéer och möjligheter dyker ju upp oplanerat från tid till annan och då vill jag gripa chansen. Det gör en “bucket list” överflödig. Är det något jag verkligen vill göra lär jag komma ihåg det ändå. Skulle jag inte komma ihåg det saknar det ju betydelse.
Min grundinställning är att allt är möjligt, jag kan göra allt, det gäller bara att fundera på hur och om det är värt uppoffringen. Det där sista är ju min kalkylerade riskbedömning och den har jag ingen anledning att bedöma förrän jag står inför uppgiften.
Var likt dig fram tills 19-20 års åldern. Sedan slog det om. Det var när jag insåg hur jag kommer vilja se tillbaka på mitt liv som jag började ta ut svängarna rejält.
Har sedan dess rest runt världen, bott i massa olika länder (vissa jag aldrig hade varit innan jag flyttat), startat och sålt företag.
Mitt tips; inse att du kommer att dö en dag. Det kommer att ta slut. En dag kommer du ligga på en dödsbädd och se tillbaka på ditt liv. Vill du dö med vetskapen att du aldrig vågade göra det du verkligen ville? För mig är livet en lång rad upplevelse. Om jag inte vågar leva fullt ut så finns det ingen mening att leva alls enligt mig.
Ps. Det vanligaste som folk ångrar på dödsbädden är att de inte vågade leva det liv som det ville.
Inspirerande läsning, kul att du kommit så långt med dina mål! ibland funderar man lite på vart ”kraven” och målbilderna kommer ifrån, jag har själv pluggat endel i mitt liv och oftast kört på det som ”man ska göra”. Jag trivs idag med mitt jobb men jag undrar ofta om det verkligen var jag som bestämde min bana egentligen, jag har ärligt talat väldigt svårt att klura ut vad jag själv vill, trots många timmars funderande, kanske för att det innerst inne divergerar mycket med verkligheten man lever i… hmmm.
Ja någonstans måste man ta vara på sitt liv och egentligen är det ju helt förkastligt att oroa sig och hindra sig själv från att göra de saker som verkar roliga. Tiden får man trots allt aldrig tillbaka.
En mastermindgrupp som du beskriver har jag velat ha många gånger i mitt liv men tycker det är väldigt svårt att hitta personer i min närhet som funderar över samma saker. Kanske är det ett småstadssymptom men i min närhet kretsar människors liv för det mesta kring endast vardagliga ting.
Min Mastermind-grupp startade fysiskt, men vi kör online sedan många år tillbaka.
Med det sagt - du behöver inte begränsa dig till de som finns i din fysiska närhet.
Kanske det finns underlag här på forumet för att hitta andra som är intresserade av att dryfta liknande saker som du och/eller som är nällade på att testa?
Och om man inte hittar ‘rätt’ mix av individer bums så betyder det ju inte att ‘mastermindgrupp var inget för mig’, jag har varit med i ett par som runnit ut i sanden för att det inte riktigt ‘var rätt’, eller så var det rätt för en kortare tid.
Det är nog ganska typiskt oss svenskar, vi vill ha en statlig garanti eller en myndighet som fångar upp oss om det går snett.
Hade en gång en chef på ett företag där jag jobbade som var precis tvärsom, vi sålde ofta produkter och system som vi ännu inte hade färdigutvecklat och inte ens var säkra på att de skulle fungera som tänkt. " Kör på, det måste gå, tänk utanför boxen", sa han alltid och oftast gick det vägen men inte alltid. Nu är han dock världsledande inom sin nisch.
Det hände mig också. Började om på minus för många år sedan och kravlade mig sedan snett uppåt genom att sätta upp delmål som jag tog mig förbi ett efter ett och det gick vägen till slut.
Jag tror att det du tänker/känner inte är ovanligt? Jag tyckte att jag började bli lite för försiktig för en 5-6 år sedan. Sökte efter hjälp/inspiration och hittade Johannes Hansen. Hans grund, som hjälpt många, är att mod är en muskel som går att träna (mental träning som parallell till fysisk träning). Ganska självklart egentligen, men hur många tränar den mentala biten regelbundet (om man inte tävlingsidrottar…) för situationer i livets vardag (karriär, relationer etc)?
Jag tänker ofta på att mod inte är avsaknad av rädsla/motstånd, utan mod är när man gör det man vill göra trots att rädslan är där. Livet blir större för varje gång man utmanar sig själv
Johannes Hansen har böcker, träningsmoduler, podd, föreläsningar, Instagraminlägg etc. Jag använde några av böckerna, podden och inläggen. Har fortsatt träna, precis som jag fortfarande går till gymmet.
OBS: beskrivningen ovan av JHs arbete är min egen och väldigt förenklad…! Säkert någon annan här som också har erfarenhet av JH och/eller annan träning? Om man vill gå det spåret.
Jag vet inget om Johannes Hansen men det du skriver tror jag på. Man växer av att testa gränser. Det kan t.o.m bli ett behov om man har tur.
Och fysisk träning kan spela en stor roll. Om man anstränger sig fysiskt har man ofta “inte tid för” destruktiva och ältande tankar. Dessutom mår kroppen som helhet bra av att röra på sig varje dag.
Jag såg mest till att kunna maximera min tid utanför jobbet. T.ex lyckades jag förhandla till mig 8 veckor semester varje år. Sen hade jag väldigt flexibla arbetstider och såg till att jag alltid hade ledigt fre-sön varje vecka genom att arbeta fler timmar under mån-tors. En gång per månad försökte jag även att vara ledig tors-sön(om jag tillräckligt med timmar i tidsbanken). När jag väl var ledig så tog jag alltid vara på tiden och jobbade på att beta av saker på min “bucket list”. Förutom det såg jag även till att investera större delen av min lön, ca: 75-80 % per månad (hade en snål och billig livsstil som gjorde att jag kunde investera en sån stor del av lönen) och även hitta olika källor till inkomster på nätet. Mitt kapital växte med tiden som gick och till slut så hade jag mer än tillräckligt för att inte behöva arbeta mer.
ibland funderar man lite på vart ”kraven” och målbilderna kommer ifrån, jag har själv pluggat endel i mitt liv och oftast kört på det som ”man ska göra”. Jag trivs idag med mitt jobb men jag undrar ofta om det verkligen var jag som bestämde min bana egentligen, jag har ärligt talat väldigt svårt att klura ut vad jag själv vill, trots många timmars funderande, kanske för att det innerst inne divergerar mycket med verkligheten man lever i… hmmm.
Kudos till dig !