Som jag har förstått det så kopplar man ett kreditkonto till ett ISK-konto. Har man flera ISK-konton man vill kunna belåna så får man öppna flera kreditkonton. De olika kreditkontona är helt fristående från varandra, så man kan ha olika räntesats på olika konton beroende på hur mycket man belånat respektive tillhörande ISK.
1 gillning
Summan av Belåningsvärdena hos alla värdepapper på ett konto blir en typ av “tak” för hur mycket du kan låna på det kontot, ett värde som hela tiden förändras utifrån vad värdepapperna är värda.det andra “Taket” är kreditlimiten du har och hur mycket av den du har allokerat till just det kontot. Belåningsgrad är hur stor andel du har lånat dig.
En strategi jag har om portföljbelåningen är att man kan öka eller minska belåningsgraden beroende på vilken risk man vill ha mot marknad. Ja jag vet att man inte ska tajma marknaden men I mitt fall så tänker jag så här:
Jag har belånat på högre nivå. Nu har börsen stigit massor under våren och jag tror det finns stor risk att börsen kan surna ordentligt framöver. Jag vill inte ta ut delar av mina investeringar för att parkera på obestämd tid och jag tror inte att jag är smartare än marknaden. Men det jag kan göra är att spekulera/betta med belåningsnivån. För mig innebär det att jag säljer av och minska lånenivån till tryggare nivå 1 och bara ha 5–10% belåning.
- På det här sättet säkrar jag delar av avkastningen jag fått av uppgången hitintills i år från hävstången.
- Om mina farhågor visar sig vara felaktig och börsen fortsätter att rusa så har jag inte förlorat någon egen avkastning.
- Om börsen däremot surnar så är belåningsnivån lätt att hantera med lägre belåning och exponering och väldigt mycket mer marginal till ev tvångsförsäljning av säkerhet.
- Vid större börsfall kanske jag vill öka min exponering igen och låna upp till högre nivå igen till rabatterat pris.
Detta är endast mental bokföring, du tajmar fortfarande börsen. Det är ingen egentlig skillnad jämfört med att inte ha något lån och istället sälja av innehav när “man tror börsen snart ska gå ned” för att sitta på cash man kan använda för att “köpa på botten”.
Redigering: inte helt sant att, sålänge man är fullt medveten om att man både minskar sin risk och avkastning.
4 gillningar
Jag förstår och håller med men samtidigt inte eftersom jag inte sitter med eget cash och väntar på botten.
Time in market beats timing the market…
2 gillningar
Tycker du har en poäng här och belyser motsägelsefulla sanningar som många håller samtidigt:
- Man ska alltid vara fullinvesterad och inte försöka tajma marknaden
- Man bör bara vara investerad till 60-80% och ha resten i korträntefonder som är rätt lika banksparande i nischbank.
Dessa två åsikter är motsägelsefulla. Varför tycker folk det känns okej att justera andelen aktiefonder inom intervallet 60-80% men inte att justera belåningen som du gör?
Själv skulle jag inte säga att du tajmar marknaden med din strategi, snarare att du anpassar din exponering mot marknaden baserat på risken som du bedömer för tillfället.
Vad vi vetenskapligt kan säga är att man inte kan tajma marknaden för att öka avkastning i procent av sin portfölj. Detta motsäger dock inte att man kan justera sin risknivå baserat på marknadsläget. Det finns ingen vetenskap som säger att risken i marknaden inte kan bedömas. Tvärtom är det rätt givet att risken varierar och att vi kan peka ut tillfällen då den är högre, t.ex. inför FED’s ränte-möten, bolagsrapporter och kanske även efter extrema uppgångar.
Man kan också justera sin risknivå av helt personliga skäl, t.ex. en risknivå när man försöker bli ekonomiskt oberoende och en lägre risknivå när man har uppnått det.
4 gillningar
Är tanken verkligen att man ska justera andelen löpande? Är inte tanken att man väljer den risknivå som man är bekväm med från början?
“Anpassar sin exponering när man tror att risken för att börsen går ner är hög” hur skiljer det sig från att tajma marknaden menar du? Vad tycker du att tajma marknaden betyder?
Oavsett är det ingen skillnad i praktiken huruvida hen använder sig av belåning eller cash för den strategin, det är som sagt bara mental bokföring. Men i slutändan är det vårt mående som är viktigast, och om det känns bra att göra något så varför inte?
Det här håller jag däremot helt med om, och är ju något som ofta diskuteras på forumet (ju kortare sparhorisont desto mindre aktieexponering). Däremot innebär att minska sin exponering att man minskar både sin risk och sin avkastning.
Du får ha vilken tanke du vill, inget är fel här.
Anpassar sin exponering när man tror att risken för att börsen går ner är hög” hur skiljer det sig från att tajma marknaden menar du? Vad tycker du att tajma marknaden betyder?
Det skiljer sig om målet inte är att öka den procentuella avkastningen på investerat kapital, utan istället att justera den risknivå man vill ta. Om man vill ha konstant risk när marknadens risk ändras behöver man justera sin exponering.
Ja, men du ställer upp det som att det är en vanlig rekommendation att man justerar räntedelen, vilket åtminstone inte jag har sett. Men det är inte orimligt att göra så.
Absolut, bara man är medveten om att går man ut ur marknaden i tider av hög osäkerhet missar man både de stora nergångarna och de stora uppgångarna. Dvs man sänker både sin risk och avkastning. Absolut inget fel med det, problemet är att många tror att de inte påverkar sin avkastning nämnvärt genom “torrt krut”-taktiken.
Nej jag hart inte sagt något om hur vanligt det är eller om det är att rekommendera.
Absolut, bara man är medveten om att går man ut ur marknaden i tider av hög osäkerhet missar man både de stora nergångarna och de stora uppgångarna. Dvs man sänker både sin risk och avkastning. Absolut inget fel med det, problemet är att många tror att de inte påverkar sin avkastning nämnvärt genom “torrt krut”-taktiken.
Fast nu går han inte ur marknaden, han vill bara inte vara lika högt belånad när han bedömer att risken i marknaden är hög. Han skrev väl att han då nöjer sig med 105% i börsen vilket är mer än att vara fullinvesterad.
Det är riskhantering som jag läser att han gör, och det är inte vad man menar med att tajma marknaden för att öka sin procentuella avkastning på investerat kapital. Får alltså skilja på om man försöker slå marknaden eller om man försöker styra sin risk till en nivå man är komfortabel med.
Det är sant, jag blev lite fintad av delar av hans post som pratar om “rabatterat pris”* och det implicita tänket att han inte förlorar lika mycket på att betta med belåningsnivån. Den sista delen hävdar jag fortfarande bara är mental bokföring dock. Det är fortfarande pengar på bänken, oavsett om det är cash eller sänkt belåning, men det betyder inte att det är fel att sänka sin risk- och avkastningsnivå.
*) Just det ordvalet är väldigt vanligt bland folk som “säljer när börsen är övervärderad och köper när det är rabatt”.
1 gillning
Jag hade inte rört belåningsnivån om jag hade kunnat garantera att räntan för lånet ligger på komfortabel nivå. Men det kan jag inte med Avanzas portföljbelåning. Nu de-riskar jag hävstången en aning och nöjer mig med den fina “extra” avkastning jag fått så långt.
Primärt är det som @Anonym säger att jag justerar ner belåningsrisken men jag är fortfarande mer än fullinvesterad (med mina egna pengar).
Tajming aspekten består av att jag inte känner full förtroende för marknaden framöver för att behålla en större hävstång och valt att justera ner en aning.
Någon gång när jag känner att jag har större förtroende för marknaden kommer jag återigen öka hävstången igen.
1 gillning
Jaa jag ogillar sådana ordval också, det antyder att man tror att marknaden har fel och att man är bättre på att avgöra den riktiga värderingen själv.
Ord som högt eller lågt värderad är en helt annan sak. Det kan man tex säga baserat på PE-tal utan att för den skull uttrycka åsikt om hur börsen ska gå framöver.