Poängen är ju att det ska finnas en viss blandning av boende i olika områden. Så är det även utomlands. Så länge den som söker helt förhindras att påverka tilldelningen så spelar det ju mindre roll.
Ok, jag tycker precis tvärtom. Men det är såklart ok, vi behöver inte tycka lika.
Men jag tror du är lite inlåst i hur systemet ser ut idag.
“Hyfsat enkelt få en attraktiv hyresrätt” skulle gälla för alla, enda skillnaden är att vissa får de subventionerade efter behov.
1 gillning
Man kunde förstås önska sig större förändringar än det som (C) föreslår. Poängen med förslaget är att det är genomförbart och att alla de som skriker “katastrof” sannolikt skulle ha fel. Sedan löser det inte alla problem med den nuvarande ordningen. Att det är så låst som det är talar ändå för att förändringar behöver genomföras successivt.
1 gillning
Jag är inte emot idéerna bakom, jag är emot hur det är tänkt att de ska tillämpas. Jag har inga svar på hur man bäst skulle göra men jag ser hellre ett system som jag uppfattar som mer rättvist. Kanske genom att ge större bostadsbidrag till vissa grupper, snarare än att låg inkomst ger dig bättre möjligheter till ett billigt boende än vad övriga har.
Det skulle det ju inte eftersom du inte kan stå i kön och få en hyresrätt om du äger ditt nuvarande boende.
Jag ser egentligen inte vad skillnaden är, större bostadsbidrag kommer ju givetvis ges till de med låg inkomst. Vad är skillnaden mellan lägre hyra genom att den subventioneras direkt, eller genom bostadsbidrag?
Bostadsbidragen kan givetvis fungera som en brygga mellan olika nivåer av behov, där de med inte så stora behov får bostadsbidrag och kan därigenom betala marknadshyra.
Om det inte finns en brist på hyreslägenheter på den fria marknaden behöver du inte stå i några köer.
Det var det jag menade med att du är inlåst i tänket med hur nuvarande situationen ser ut.
Den modell som är aktuell fungerar i Wien och Helsingfors. Det är de exempel som nämns i DN-artikeln. Det handlar någonstans om att skapa en bra helhet, inte nödvändigtvis om att fördela alla möjliga fördelar maximalt rättvist (vad det nu innebär). Det är alltså inte “låg inkomst” som det i praktiken handlar om utan även medelinkomsttagare skulle omfattas.
Om man är intresserad av att läsa om urvalskriterierna som gäller för Helsingfors, kan man läsa om de här.
2 gillningar
Problemet med Stockholm är att det egentligen är helt orimliga boendekostnader för alla på grund av inflyttningen och att Stockholm har valt att inte växa hur som helst (man är tex restriktiv med höghus och man tillåter inte att bygga på befintliga bostäder på höjden). Min åsikt är att hyfsade prisvärda boenden borde vara en rättighet för alla.
I det här fallet låter man ett värde styra, dvs man vill blanda befolkningen i alla områden. Och det är bra men löser bara en viss ganska begränsad del av problemet, för en nischad del av invånarna.
Jag tror tex att vi är många som har haft sin plats i hyresrättkön som en sorts försäkring inför framtida problem då man inte längre kan betala de höga kostnaderna för en br. Privata köer känner jag inte någon som står i. Den generella bilden är att dessa bostäder inte förmedlas efter kötur utan efter andra helt godtyckliga principer.
2 gillningar
Går det att jämföra Wien/Helsingfors med Stockholm, är det rättvisa jämförelser? Helsingfors är väl snarare att jämföra med Göteborg i storlek tex?
Ja, kanske, men man kan ju inte bara titta på befolkningsmängd, utan även befolkningstäthet.
Sen är väl inte Göteborg fritt från bostadsproblem heller?
Nu är såklart inte Helsingfors (eller huvudstadsområdet) helt fritt från bostadsproblem heller, det påstår jag inte.
Jag skulle ärligt säga att du har fel här, även om du på ett sätt har en poäng. Problemet med Stockholm är att man haft en för stor invandring utan att ha en hög mur av krav för att få ta del av samhällets tjänster (bostäder, skola, sjukvård). Detta har lett till att en lång rad områden som tidigare var möjliga att bo i, även om de hade sämre status, har förslummats till den grad att de av många uppfattas som otänkbara att bo i. Det innebär inte bara en statussänkning att behöva bo i många förorter utan uppfattas (korrekt) som ett hot mot liv och hälsa. Detta har lett till att en betydande grupp känt och känner ett behov av att tränga ihop sig i innerstan och på ett urval andra platser där priserna just därför drivits upp väldigt. Att behöva flytta till någon plats utanför detta “virtuella gated community” uppfattas som ett hemskt öde, ungefär att jämställa med att som invandrare bli avvisad till sitt hemland.
Denna grupp torde vara den som gynnas om behov skall sättas före kötid.
Givetvis har du rätt i detta. Samtidigt tror jag att det man borde ha gjort för länge sedan och det man behöver göra idag är helt olika saker, givet att man vill styra samhället som helhet rätt. Man kan givetvis experimentera med olika åtgärder likt de som SD och regeringen nu bråkar om. Dock kommer de inte att utgöra en riktig långsiktig lösning. För att hantera våldsbrott här och nu är de säkert rimliga men det behövs betydligt mer för att samhället ska fungera väl. Även om 1-2 procent av alla invandrare blir inlåsta på Alcatraz på livstid eller utvisas till Pitcairn kommer ändå huvuddelen att finnas kvar. Om Sverige ska assimilera dessa behövs utjämnande åtgärder av mer aggressivt slag. Dessa åtgärder kommer att uppfattas som orättvisa men det är rent faktiskt det som krävs för att uppnå en “storskalig försvenskning” vilket är vad som konkret behövs i det läge vi är i nu.
Jag ser inte att hyresrättssystemet ska vara huvudverktyget för att komma till rätta med migrationsrelaterade samhällsproblem men rent faktiskt har alla olika system med kötider en betydande segregerande verkan. En bra politik skulle därför innebära att förbjuda kötider i alla verksamheter i hela samhället. Det skulle innebära en del utmaningar men för samhället som helhet skulle det vara bra.
Vad menas med subventionerade bostäder? Är det något som finns i Stockholm och andra storstäder?
Har aldrig hört talas om det i Sverige förut. Här har även det stora kommunala bostadsbolaget, som äger de allra flesta hyreslägenheterna, krav på sig att gå med vinst så subventioner förekommer inte vad jag känner till.
1 gillning
I den här tråden har jag nog inte använt det begreppet. Alla bostäder som har en politiskt styrd hyra som är lägre än den som bestäms på en fri marknad är i någon mening subventionerade. I Stockholm och andra storstäder är det ett utbrett fenomen.
1 gillning
Samtidigt är det många områden som fått högre status under de senaste 25 åren. Söder inte minst, och söderort inom Stockholms kommun. Fanns inte på kartan att nån ville bo tex i Farsta för tjugo år sen, nu känner jag flera. Mitt intryck är att fler områden har gentrifierats och fått höjd status än de som har förslummats. Skulle gissa att medelklassen växer mer än låginkomsttagarna i Stockholm.
1 gillning
Hur vet man att hyran är lägre än hyrorna på en fri marknad? Man kan titta på hyran och jämföra men då man inte jämför exakt samma lägenheter går det inte att säga att hyran för den billigare lägenheten är subventionerad, tycker jag.
Om lägenheten kostar fastighetsägaren 7000 och hyran är 8000 så tycker inte jag att man kan säga att hyran är subventionerad.
De vill ersätta kommunal bostadskö med kommunal behovsbedömning.
Usch och fy för centralplanering, det fungerade inte när det infördes för hyrorna. Det har aldrig fungerat. Rika sitter och tjyvhåller på tomma sekelskifteslägenheter med låga hyror i centrum samtidigt som kreti och pleti ska trängas i något sönderbombat betongghetto till samma hyra.
2 gillningar
Man kan i dagsläget inte avgöra det. På grund av hur systemet är utformat skulle en marknadshyra kortsiktigt bli överdrivet uppblåst. Man kan uppskatta att den är subventionerad genom att jämföra den med månadskostnaden för en likvärdig bostadsrätt. Hyra och kostnad för bostadsrätt är förstås olika saker men om skillnaden mellan dem är stor så är det en indikation på att hyran är konstlat låg.
1 gillning