Detta vill du inte undvika dock, för din hälsas skull!
Vad heter motsvarande försäkring för en vuxen?
Och är det någonting folk verkligen har?
Ja sjuk&olycksfall, är nog rätt vanligt. Kostar ca 2000-4000kr beroende på bolag och premienivå.
Bra om du t ex ramlar ner från stegen eller får cancer.
Har det men är egentligen tveksam till den. Men med 100% sannolikhet hade jag haft nytta av den om jag säger upp den. För mig som höginkomsttagare så är dessa försäkringar ingen jättekostnad så lika bra att köra på resonerar jag. Känns dumsnålt att inte ha barnförsäkring om man har råd.
Nu senast har jag använt hemförsäkringen då vi fick en fuktskada och fått avfukta och lägga nytt golv. 3000kr i självrisk och LF har skött det smidigt.
Kolla din hälsa kan du alltid. Problemet är att upptäcks något problem när du ska teckna en försäkring så kan din premie gå upp. Så nej, i det här fallet är det en fördel att hälsokoll inte görs skulle jag påstå.
Sjuk och olycksfallsförsäkring. Bara de som skulle ta en märkbar smäll ekonomiskt om de t ex fick inkomstbortfall pga olycka/sjukdom.
Har du hemförsäkring? Är du med i a-kassan?
Den går ofta över i en sjuk och olycksfallsförsäkring. Fick själv en diagnos som ung, så hade varit oförsäkrad som vuxen om mina föräldrar avslutat min barnförsäkring. Då nytecknande innebär hälsokontroll och då nekande av vuxenförsäkring.
Finns ofantligt många poster i ens ekonomi man kan spara in på i stället. Men just barnförsäkringar skulle jag bara undvika om jag satt på 4 mille per barn som jag känner att jag gärna avvarar om något går rejält snett.
Handlar om en kostnad motsvarande två flaskor vin i månaden man tar bort, eller ett par kafékaffe. De flesta har råd med det.
Har hemförsäkring, ingen a-kassa, de kunde inte göra det troligt att jag får något vid arbetslöshet (egenföretagare).
A-kassan är i vart fall så låg så det inte är ett alternativ.
Vad ska hända för att en 19-åring ska få 4 mille på försäkringen?
Om man har otur och behöver livränta, så landar det troligen kring där.
Bara räkna på glappet mellan lägsta sjukersättningen och kostnaden för en rimlig levnadsstandard. Sen spelar inflation och övriga kostnader in, som anpassat boende, hjälpmedel, anlitad hjälp osv.
Det är då närståendepenningen ifrån försäkringskassan träder in. Den ger 80% av ens inkomst. Men var och en får fundera igenom sin situation och ta sitt eget beslut. Men glöm inte vårt fina skattefinansierade försäkringsnät, hela sanningen står inte på försäkringsbolagens hemsidor.
Pengarna kan ju ge lite hjälp.
Om mitt barn skulle bli så pass sjuk och t.ex få Cancer så kanske jag inte känner att jobba 100% är det optimala? Så försäkring är “peace of mind” i ett samhälle som mer och mer går mot “alla för sig själva”.
Närståendepenning kan fås i max 100 dagar och det kan vara ganska snårigt med vilka diagnoser som godkänns. Exempelvis diabetes typ 1 som tidigare nämndes kräver enormt mycket arbete för föräldrar under lång tid, men det är inte alls säkert att föräldrar får närståendepenning för det. Hälften av alla föräldrar till barn med diabetes typ 1 arbetar deltid och där kan Försäkringspengar göra stor skillnad.
Vid vilken ålder blir det praktiska runt T1D “samhällets ansvar”?
Aldrig skulle jag säga. Men när barnen blir äldre kan de naturligtvis sköta mer och mer själva. Men tyvärr är ju diabetes typ 1 en kronisk sjukdom utan botemedel och kräver enormt mycket egenvård.
Enbart T1D skulle nog aldrig hamna på samhällets ansvar? Varför skulle det tänker jag?
Haha, ja kanske var det dåliga exempel.
Vad jag menar är att barnförsäkring känns rätt slumpmässigt. Bor som sagt i USA och är försäkrad mot allt möjligt inklusive om någon random skulle trilla omkull på trottoaren utanför mitt hus och bryter benet.
Men här har jag aldrig hört talas om en barnförsäkring. Men i Sverige anses det tydligen livsnödvändigt trots att man skryter om ett av världens bästa sociala skyddsnät.
I allmänhet tjänar försäkringsbolag pengar på sina försäkringar. Dvs de tar in mer pengar än de betalar ut. Genomsnittsförsäkringstagaren förlorar pengar på en försäkring. Därför kör jag personligen på så lite försäkringar som möjligt förutom för katastrofala saker som jag inte kunnat klara av utan försäkring och där det finns reell risk att jag kan få stora problem. Typ bilförsäkring (3 miljoner dollar), livförsäkring (1,6 miljoner dollar), disability. De två sista lägger jag ner när jag nått FI.
Ok, jag har inte varit under intryck att T1D bor hemma för alltid och dör dagarna efter att sista föräldern dött.
När bodde du här senast? ![]()
Vilka länder tycker du har bättre sociala skyddsnät? Inte är det väl hemskt många, sett till hur många länder det finns på jorden?
Närståendepenning kan fås i max 100 dagar och det kan vara ganska snårigt med vilka diagnoser som godkänns. Exempelvis diabetes typ 1 som tidigare nämndes kräver enormt mycket arbete för föräldrar under lång tid, men det är inte alls säkert att föräldrar får närståendepenning för det. Hälften av alla föräldrar till barn med diabetes typ 1 arbetar deltid och där kan Försäkringspengar göra stor skillnad.
Tror trots detta att du tjänar på att spara pengarna du skulle ha lagt på försäkring i en index-fond istället.
Om det inte vore så skulle försäkringsbolagen ej gå runt.
I de flesta fallen funkar “vårt fina skattefinansierade försäkringsnät” som @Aka2 var inne på.
I de flesta fallen funkar även övriga försäkringar man kan bli övertalad till att köpa.
Gemensamt för bägge är dock att de inte alltid gäller för just ditt specifika fall och du kan behöva bråka med försäkringskassan / något försäkringsbolag.
För min del så känns det bättre med extra pengar i en fond (som man kanske inte ens behöver i slutändan).
Det är ju dock en risk man får överväga själv.