Att jämföra en bil med ett barn är ju lite dystert.
Oavsett om mina barn är 2 eller 20 så skulle jag värdera dem högre än vilken bil som helst 
1 gillning
Jag skulle aldrig ta bort barnförsäkringen, eller min egen olycksfallsförsäkring. Har i livet verkligen lärt mig att vad som helst kan hända när som helst. Min syster fick en allvarlig hörselskada som 5 åring och fick ut över 300 000 på försäkringen(på 90-talet). Det är ju hennes pengar och inget mina föräldrar någonsin rört, förutom investerandet då… En stor trygghet att ha.
Min pappa råkade ut för en fallolycka och fick hela sin karriär förstörd som en konsekvens, försäkringspengarna gjorde så vi fortsatt kunde bo kvar i vårt hus och kunde leva ett fortsatt schysst liv ekonomiskt.
3 gillningar
Per år är det en logisk tankevurpa. Ett års försäkring har samma värde nu som när de var små. Lite som att chansen att få en 6a på tärningen är densamma oavsett om du redan fått 10 sexor på rad eller noll sexor.
1 gillning
Vad har val av försäkring eller ej att göra med hur man värderar dem?
1 gillning
Kan vi enas om det här:
- Det är viktigt att försäkra en familj mot det inkomstbortfall som följer av att en försörjare hushållet är beroende av dör eller blir arbetsoförmögen av olycka/sjukdom
- Det gör man med hjälp av livförsäkring (dödsfall) och arbetsplats med kollektivavtal samt det offentliga (arbetsoförmågan som ersätts via Försäkringskassan. Sveriges socialförsäkringssystem har brister men är ett av de bästa i världen)
- Vill/behöver man mer ersättning än det man får från kollektivavtal och det offentliga kan man komplettera med en sjuk- och olycksfallsförsäkring. Beloppet man får där kan i vissa fall göra skillnad, men sannolikt går närmare hälften av det man betalar till försäkringsbolagets bruttomarginal
- Barnförsäkring är likt sjuk- och olycksfallsförsäkring i genomsnitt en förlustaffär. Men kan rekommenderas i följande fall:
- Man har behov av ersättning för “småsaker” som några tusenlappar för ett par dygns sjukhusvistelse vid typ blindtarmsinflammation
- Man inte har råd att “vabba” under en längre tid när barnet är (allvarligt) sjukt, utan behöver mer ersättning än den man får från Försäkringskassan
- Man inte själv klarar av att ge barnet den livskvalitet man anser att barnet behöver som barn och vuxen vid en allvarlig olycka/sjukdom och det är utöver den ersättning man får från Försäkringskassan
- @Melwa har gett konkret exempel på fördelarna
- Det är viktigt att påpeka att det finns många i Sverige som lever i en OK ekonomisk situation trots allvarlig sjukdom, andra som har det fördjävligt men inte haft nytta av mer pengar och ytterligare en grupp där ett större engångsbelopp verkligen gjort skillnad
2 gillningar
Enklast råd är väl egentligen, är man nivå fyra och uppåt och inte har något emot att hamna på nivå 1-3, skippa barnförsäkringen.
Samma egentligen med vuxenförsäkring, men se till att ha boendekostnader som passar en nivå lägre.
Men jag kan tycka att om man är på nivå 4+, varför snåla på något som ger en ökad trygghet och i de flesta fall inte påverkar ekonomin alls?
Sen kan jag förstå att nivå 3 och lägre kan ha perioder med små marginaler och behöver se över kostnader, men det är här det kan gå riktigt illa.
Så som jag skrev innan, se hellre över andra utgifter som spelar liten roll. En försäkring kan spela stor roll om något händer.
Den bästa försäkringen är den man aldrig behöver lösa in.
3 gillningar
Jag ger Småspararguiden en poäng “vill vi lyfta risken att ta ett emotionellt beslut snarare än ett rationellt” och tackar för mig.
4 gillningar
Hej,
Vill bara infoga att jag överväger anmäla reklam för barnförsäkringar.
Har en ”premium” barnförsäkring som täcker allt. Min 14- åring fick en allvarlig sjukdom med hög dödlighet för ett år sedan. Minst 80 nätter på sjukhus och 100+ vårdbesök än så länge. Inte en krona från försäkring, vilket tydligen är helt normalt. 0, 5 - flera år kan det ta innan deras utredning är klar. Vi får vabba, men mitt ex arbetsgivare gick i kk så hennes SGI blev skit. Jag får max vab typ 17-18, vilket inte ens täcker rese- hotell- parkering för vård på annan ort.
Tur min familj har god ekonomi och kan finansiera detta, men det rimmar illa med ”trygghet” om något händer, som det ofta står i reklamen…
Så skit i barnförsäkringen, det är liten chans att det är till någon signifikant hjälp.
T.ex står det att vi kan få 300:-/dygn per heldygn på sjukhus. Vad i h-vete ska det ge för trygghet? Jag har betalat mer än så bara för parkering….
4 gillningar
Jag har inte bott i Sverige på sjutton år men besöker regelbundet och håller mig ajour.
Jag tycker att det ger mig lite utanifrånperspektiv som kan vara nyttigt och det är väl därför jag reagerar på konstigheter som barnförsäkring, överförmyndarnämnden osv för att bara nämna ett par exempel. Det finns väldigt många bisarra grejer med Sverige om man ser det utifrån. Och då kan det väl vara bra om någon påpekar det tänker jag.
1 gillning
Tack för svar.
Tyvärr har mycket hänt inom både vård, försäkringskassa och ekonomiskt bistånd på 17 år. På gott och ont.
Men personligen så hade jag troligen fått bo hemma hos något av mina syskon eller hos min mamma utan den hjälp jag fått via mina försäkringar.
Sen har det på många sett varit en lång kamp, de slänger inte direkt pengar efter en, trots olyckor och diagnoser.
Men med envishet, stöd från anhöriga, juristhjälp och tålamod, så har det mesta blivit så bra det kan bli.
Men har fått överklaga, vänta, överklaga, fått nekande besked som överklagats och det var ett av mina försäkringsbolag som först fick fram att jag felbehandlats. Då kopplades nya försäkringar in.
Fick några tusenlappar år ett. Men resten tog 5-20 år att reda ut.
Så även om försäkringsbolag ibland kan vara rövhattar, så har de för mig varit en tillgång, sett i backspegeln. Hade inte sagt det två år in i kaoset av operationer, överklaganden och övermäktig logistik.
Jag är hellre försäkrad än inte, även om de inte ersätter precis allt. Så har det ändå varit livsavgörande på många sätt.
Ja det är väl mycket därför jag undviker försäkringsbolag. Mycket dödstråkigt pappersarbete och så försöker de hitta kryphål så att de slipper betala och om de betalar för något så betalar de för lite och så vidare.
Jag tar bara nödvändiga försäkringar och försöker vara självförsäkrad. En gång gick jag nästan på en rejäl mina när jag flugit till Japan från USA med hela familjen. Natten innan hemresan fick sonen 42 grader feber… Men som tur var löste det sig utan försäkring, fick nya biljetter av en trevlig Deltatjänsteman trots att det vsr typ 8 timmar innan avgång.
Till syvende och sist är det väl upp till var och en. Är man utan så kan man åka på en smäll men i genomsnitt går de flesta back på försäkringar.
Men det handlar om rätt små summor, de flesta lägger mer på smågodis och läsk än på försäkringar.
Sen så kan man gott fira om man aldrig behövt använda sina försäkringar. Då har man på de flesta områden vunnit.
2 gillningar
Tar du försäkring på mobiltelefon också? Har ofta funderat på vilka som försäkrar mobiler och TV och resor och varför.
För min del kanske det handlar om att jag har god ekonomi iofs. Jag och frun tjänar knappt sju miljoner per år. Så en mobiltelefon eller inställd flygresa är ingen katastrof, det skulle knappt märkas. Samma sak med 700k för en diabetesdiagnos, det sparar vi ihop på 6 månader. Inte för att skryta, men det är så jag resonerar. Hade jag inte haft besparingar och tjänat 30k per månad hade jag kanske resonerat annorlunda.
Däremot har jag bilförsäkring som täcker upp till 3 miljoner dollar för en bilolycka här leder nästan automatiskt till stämning och ju mer pengar man har desto hungrigare blir advokaterna. Man kan lätt bli ruinerad av någon kärring som fejkar whiplash om man inte är tungt försäkrad.
1 gillning
Behövs inte, antingen går det på garantin eller på hemförsäkringen.
Men blir svårt att ta personskador och påverkad arbetsförmåga på hemförsäkringen. 
Har som tur är bra vuxenförsäkring, tack vare att mamma tänkte till och pratade med mig om det i samband med mitt första jobb. Tog över kostnaden vid 21.
Mamma blev änka när jag var tio, så vi fick vända på varje krona då vi är fyra syskon. Får själv leva på sjukersättning.
Så som jag skrev, enorm skillnad mellan nivå ett och fyra. Sen landar väl mina försäkringsbelopp på cirka två miljoner, när livränta och tjänstepension räknas med, över min livstid.
Men barn är per automatik ettor rätt länge och sen är det den mentala biten.
Jag skulle bli sjukt deppig av att behöva leva på mina föräldrars allmosor som vuxen. Är väl ok som 16 åring, men tragiskt som 40 åring.
2 gillningar
Har en person i min närhet som får mkt ekonomiskt stöd av föräldrarna då hen inte hade försäkring vid tiden för en diagnos som har inneburit att hen inte kan arbeta. Sedan är det ju omöjligt att veta vad ersättningen hade blivit eftersom diagnosen kom kort efter avslutad utbildning i det fallet. Jag kommer definitivt att se till att mitt barn har oavbrutet försäkringsskydd. Tack för att du delar dina erfarenheter, @Melwa!
1 gillning
Men snälla, jag förstår att du tycker den här försäkringen har funkat bra för dig, men det där påståendet faller ju på sin egen orimlighet. De utbetalningsbelopp man får av försäkringen är ju så små att om nån på nivå 4 åker ned till nivå 3, dvs en förlust på många tiotals miljoner kr, så har ju inte försäkringen gjort någon skillnad ändå. Så vitt jag kunde se när jag läste fanns det inget scenario då den betalar ut mer än någon miljon. Har jag fel?
Grundfrågan om huruvida en försäkring är nödvändig är ju huruvida du skulle kunna absorbera en förlust av det som försäkringen betalar ut om olyckan skulle vara framme. Om svaret på det är ja är det ju i det långa loppet alltid en förlust att köpa en försäkring. Jag finner min trygghet i vad jag kan om sannolikhetsteori i det här fallet.
Däremot finns det absolut situationer där jag håller med om att försäkring är helt nödvändig, typfallet är ansvarsförsäkring där skadebeloppen om det skulle vilja sig illa är i princip obegränsade.
2 gillningar
Trygg Hansa marknadsför sig med “marknadens högsta försäkringsbelopp” och det ska vara 3 miljoner. Jag förmodar det sker om man är Stephen Hawking-sjuk.
Runt 70-80k för autism typ 1 (aspergers), mycket mindre än försäkringskassan betalar ut.
Vi betalar cirka 200 kr per månad för barnförsäkring vilket blir 48.000 kr exkl inflation och premiehöjningar.
Mina föräldrar gjorde detsamma. En vurpa med mopeden där jag “bara” skrapade upp ena underarmen samt område på 15x15 cm kring höften resulterade i cirka 30-35.000 kr i ersättning i dagens penningvärde för ärr, sveda och värk. Detta trots att ärren var knappt synliga efter ett par år. Därtill ett par andra banala saker som brutna händer utan några som helst kvarvarande men och att det missades att anmäla skada som gav litet ärr i ansiktet så är pengarna återbetalda med råge. Så har väldigt svårt att se varför man ska skippa barnförsäkring även om man enbart ser det utifrån utgift och trolig återbäring.
1 gillning
Vilket bolag har du?
Ja. När det blir aktuellt med livränta.
Jag får både livränta och tjänstepension via min vuxenförsäkring. Vilket kommer landa på 2+ miljoner kronor över tid.
Du behöver inte gilla försäkringar och jag behöver inte sluta belysa fördelarna med försäkringar.
Båda är ok.
2 gillningar