Jag är ganska säker på att de resor jag har betalat extra mycket för har kostat mig betydligt mer än de eventuella ökade intäkter jag har kunnat få pga att jag har gjort de resorna.
En bättre bil gör det däremot lättare att pendla lite längre till ett jobb som ger mig mera betalt så rent ekonomiskt tjänar jag faktiskt på att ha en bättre bil just nu.
Jag upplever att den tendensen är ganska svår att värja sig mot. Jag är egentligen helnöjd med tex hem och bil men kan känna viss stress och press att byta ut grejer jag egentligen trivs med. Dels har vi generellt nu en stor medelklass med mycket disponibel inkomst men vi har ju också via tex sociala medier möjlighet att jämföra oss med ett mycket större underlag än tidigare. Jag tycker dock att det hjälper mig att fundera på min barndom när jag spinner iväg och blir stressad i jämförelser med andra. Vi hade jordbruk så sommaren bestod av arbete (för mina föräldrar) och typ en husvagnssemester till kusinerna i småland efter slåttern. Vi hade inga fina bilar och alla pengar fanns liksom i jordbruket. Jag minns ändå min barndoms somrar som ändlösa och magiska så det brukar få mig tillbaka på banan. Det hjälper också att inte bara vara omgiven av medelklassen. Mina syskon, föräldrar och övrig släkt är liksom som jag, inte ständiga renoveringar eller utbytt inredning, inga dyra bilar, inga lyxiga semestrar. Jag brukar också se till att dela jävligt oglammiga saker på soc med pga vill inte bidra till “keeping up with the Jonses- stress”.
Lantbrukare är inte bättre än någon annan. Större tröska, fler traktorer och större areal än grannen är ju allt de tänker på…
Jag är ganska ointresserad av åsikter om lantbrukare generellt. Jag berättar om hur det var för oss. Jag har väldigt många småbrukare i släkten och det finns inte ens pengar att renovera där det behövs så inga skryt-traktorer här.
Där tycker jag tvärtom. Minnet av en resa eller någon annan upplevelse varar hela livet. Så är det för mig. Händelser har ett bestående värde medan prylar och andra fysiska ting har ett begränsat värde eftersom man så lätt vänjer sig.
Jag gillar att resa, helst lyxigt, men värdet för mig blir ändå större om jag lägger 100000 extra på en bil jämfört med att göra två resor för 100000/resa istället för att göra två resor för 50000/resa.
Om alternativet är att inte resa alls betalar jag hellre för att resa.
Fast frågan är kanske om “att leva” är detsamma som “en fin bil”.
T ex har jag en nöjaktig bil är pengarna för en finare bil bättre investerade i annat, kanske en resa, kanske en fin orientalisk matta, en pengabuffert för sämre tider (= sover bättre och behöver inte agera i panik när något händer) eller mer fritid.
I inlägget du citerar står det “köpa en fin bil tex” så det kan ju också vara t.ex. en fin orientalisk matta.
Jag vill helst inte dö med en massa pengar på kontot och då ska de användas till något.
Där är vi på samma sida.
Behov och kvalite styr. Få prylar få problem. Men det man har ska vara bekvämt, enkelt och hållbart. Man ska kunna räkna hem tiden på det.
Men min analys kommer väl mer från att jag vill ha flexibilitet och tid över till annat och att inte slösa på jordens resurser.
Det är ju också möjligt att en ÅSIKT… om vad något är, inte alltid måste vara helt med sanningen överensstämmande, om man istället ser rent tekniskt och faktabaserat på saken, än enbart utgår från image och “snacket som går”…
“Även läst om bil på olika forum, och stöter ofta på saker i stil med “En Opel Astra -15 funkar väl om man inte har så höga krav. Inget man vill åka på långresor i heller”.”
Nu är det så “lustigt” att just specifikt “Opel Astra 15” kan vara en förfärligt bra bli för just långresor, mer… än korta i stadstrafik, om den inte rullar på enormt breda lågprofilsdäck som ger brummigt vägljud.
Just Astra 15 KAN… också vara lyxigt utrustad med elektronisk fjädring, datastyrda strålkastare som exempelvis svänger något i kurvor när man vrider på ratten (ej att förväxla med den billiga tekniken med att tända ett dimljus i gathörn, vilket Opel helt saknar, finns i stället en riktig separat liten strålkastare som lyser åt sidan) elektrisk fällning av baksätets ryggstöd i kombimodellen, eluppvärmd ratt, den kan också vara utrustad med radarbaserad automatisk nödbromsning.
I Sverige är dock enkelt utrustade modeller vanligast.
Dessutom är den en av de krocksäkraste bilarna överhuvudtaget… av sin ålder, med exempelvis ett tak med en extra balk bakom vindrutan - som de flesta bilar saknar - för förbättrat skydd i viltolyckor inspirerat från SAAB, (de dubbla A-stolparna vid vindrutan är också mycket starka) pedaler som lossnar och viks undan i en krock, dubbla bältessträckare i framstolarna, istället för bara en som var mer normalt på äldre bilar och en typ av i längdled justerbara nackstöd med skydd mot nackskador vid påkörning bakifrån som annars bara hittas i Mercedes och BMW.
Image och åsikter är inte alltid det man ska tro på…
Och det är inte alltid man får vad man betalar för, i sällsynta fall kan man faktiskt få mer… så har man kunskap - och turen att hitta rätt “grej” man söker - kan man köpa bra grejor för lite pengar.
Även om en mindre kunnig omgivning kanske tror något annat.
Bra tänkt. Varför skaffa mer än man vill för att det ska matcha grannar å vänner?
Många fler kommer ta efter vare sig de vill eller inte.
Att konsumera bara för att, funkar inte och det ser vi när notan kommer nu.
Behöver du inget så köp inget helt enkelt.
Jag ogillar slöseri. Att köpa bättre än man behöver är slöseri.
Varför köpa en proffsmaskin om jag som amatör ändå inte kan slita ut en enklare variant? Varför köpa ett dyrt plagg om jag ändå bara vill bära det en säsong.
Knepig fråga men helt klart så är det en bias vad man själv tycker tänker.
För egen del så kan nog många anse att vi prioriterar fel.
Tex. Bor i Villa i en förort 20min från Stockholm, men tomt som äter både tid och pengar.
Men viktigast en tomt för våra barn att leka i och att bara kunna öppna dörren och släppa ut dem för att leka. Istället för att behöva gå till en lekplats.
Vi har en i många ögon säkert för dyr bil med en v90 från -17. Kunde ju klarar oss med en äldre bil.
Men då vi spenderar runt 3000mil i bilen per år, så vägde komfort, passiv och aktiv säkerhet tungt.
Lika så kan man säga att vi är enormt onödiga med at köpa dyra fina barnstolar till bilen. Men där så kommer just punkten att varför jobba om det inte går tilm sina barn och att göra ens liv njutningsfullt?!
Det är svårt, det är lätt att dras med. Naturligtvis behöver få människor värstinggrejor, men samtidigt vill man ju bli nöjd med det man köper.
Upplever inte beteendet som nytt, det har alltid varit status (bland vissa människor) att ha det nyaste / dyraste - helt oavsett om det gäller motorsågar, mobiltelefoner eller kaffebryggare.
Det har sannolikt även alltid funnits människor på andra sidan gärdsgården som påpekat hur bra de klarar sig med äldre / begagnade / välanvända motorsågar, mobiltelefoner eller kaffebryggare.
Min spaning är att utvecklingen hela tiden går framåt, och det märks. Om det sedan är någon som konsumenten vill prioritera är en annan fråga 
Det finns en fantastisk bok som heter Statusstress, skriven av Alain de Botton. I denna bok skriver författaren om hur människor hanterar svikande självkänsla, avundsjuka, och karriärsångest genom bl.a. materialism/konsumption.
Han har även gett ett Ted-talk om detta vilket jag sett flera gånger: A kinder, gentler philosophy of success | Alain de Botton - YouTube
Tänker ibland att en del i vissa stycken ibland “missuppfattar” dyrare statusprylar och/eller dyrare kvalitetsprylar.
Finns nog hyfsat många som väljer de för sin egen tillfredsställelse och kanske till och med tycker det är jobbigt att visa upp de/reaktionerna/inställningen från omgivningen. Dvs man gillar att se/använda de men har inget behov visa upp de/statussymboliken de ger.
Kan t ex vara en lyxig bil som man vill ha för den är bekväm. Fina verktyg som är extra kul att jobba med. En fin klocka att kolla på för egen del, en väska man tycker är snygg, kläder som håller färg/passform eller är av ett visst märke bara för att man alltid drömt om det osv. (Dvs själva ägandet och/eller brukandet är grejen inte att visa upp den för andra)
Sen finns det självklart en hel del som gillar en viss sak just för att “flasha” med och den symbolik de utstrålar men långt ifrån alla är såna.
Jag känner personligen hyfsat många som t ex tycker den uppmärksamhet Tesla gett genom åren varit jobbig/pinsam. Jag själv gillar fina verktyg men har absolut inget behov visa upp de men gillar att använda de.
Japp.
Jag har iofs inga större problem om folk ser att jag har ett par RMW-boots eller en Rolex. Men det mesta jag köper i de övre prisklasserna är sådant som ger mig något för mitt eget höga nöjes skull. Svindyra underkläder i merinoull, en onödigt lyxig espressomaskin, professionell träningsutrustning till garaget eller en skaljacka som lämpar sig till expedition och inte bara rasta hunden. Men det är för mig. Inte för grannen. Eller random person på stan.