Tack, ja, jag tror också det är så han menar. Men att kalla det implicit amortering bara för att få igenom en poäng… det är väl det jag invänder emot i så fall.
Jag tänker att det är helt okej att inte låna upp över 50% iaf för att maximera. Då får du ändå amortera tillbaka månadsvis vilket förstör lite hela grejen. Över 50% blir ju ganska riskfyllt i ett FIRE sammanhang kan jag tycka. Iaf sent i uppbyggnadsfasen. Knappt värt mellanskillnanden enligt mig, men jag begriper samtidigt att det finns en stor uppsida.
Det är ju det vi gör i sverige iom vår stora offentliga sektor, de skatter vi betalar in och det välfärdsamhälle vi byggt upp. Det konstiga är att vi nu av någon anledning både tar hand om varandra som den moderna välfärdsstat vi är och samtidigt låtsas som vi är ett u-land där vi individuellt även samlar en massa pengar på hög till våra framtida vuxna barn. Jag anser att det sistnämnda inte behövs i det land vi bor i. Våra barn har alla förutsättningar som krävs för att bygga sina upp sina egna liv när de är vuxna.
Folk tycker ju väldigt olika om det där. Bill Gates och en del andra vill skänka bort det mesta i välgörenhet när de dör istället för att låta barnen ärva allt. Men de flesta tycker nog som Dinodollar, att man gör vad man kan och vad som är rimligt för att underlätta för sina barn. Men det finns väl inget rätt eller fel där, bägge synsätt har sina poänger.
I sak har du ju rätt såklart, men för mig känns det ändå makalöst konstigt att som förälder till varje pris vilja leva upp varenda krona, för att lämna ingenting till sina barn.
Varje generation har ju försökt lämna efter sig något till sina barn, jag vet inte vad som förändrats nu. För mig känns det naturligt att föräldragenerationen lever ett gott eget liv, använder det de vill av sina egna besparingar… men det där med viljan att “die with zero” begriper jag mig inte på faktiskt.
Om zero består av stora gåvor medan man fortfarande lever är det ju en annan sak, än att som föräldrageneration “slösa” upp allt bara för att man kan. Dessutom så tror jag att den som plötsligt vill börja leva på det sättet sannolikt inte har lyckats spara ihop så mycket. Mkt få människor genomgår väl någon sorts metamorfos när de passerat medelåldern, blir en plötslig slösa istf en spara och börjar leva på väldigt mycket större fot än under övrigt liv. Men jag kan mycket väl ha fel gällande den saken, den som lever får se…
Om jag hade typ en billion kronor så hade jag också kunnat tänka mig att ge bort nästan allt. Barnen skulle fortfarande vara mångmiljardärer om de fick ärva en ynka procent…
Jag tycker absolut det ser ut som dagens pensionärer lever ett betydligt mer vräkigt liv än pensionärerna förr. Det är nog otroligt mycket som skett både i samhället och i olika generationers sätt att vara nu jämfört med de som växte upp under mer knapra förhållanden.
Jag har inga som helst planer på att jag ska lämna efter mig något. Det får bli som det blir helt enkelt men håller inte på och planerar för att det ska bli en massa pengar över. Jag tänker verkligen inte jobba en massa extra bara för att lämna ett arv åt mina barn. Utgångspunkten är att de får bli sina egna lyckas smeder precis som jag själv. Jag fick inte en spänn när jag blev vuxen och jag förväntar mig heller inget arv. Jag hade hellre sett att mina föräldrar lever gott på sina pengar under de sista åren än att de försöker hålla igen för att jag ska få pengar.
Det ena utesluter ju inte det andra. Varken för dina föräldrar, dig själv eller dina barn.
Det jag däremot håller med dig till 100% om är att inte heller jag vill att mina barn ska börja tycka, tänka och bete sig som att de är berättigade till allt som (så länge jag inte gett bort det) fortfarande är min egendom att förfoga fritt över så länge jag själv väljer att ha det så.
Generational wealth, håller folket på mattan. Titta bara på Tetra Laval, HM. Klart man skickar en slant vidare till nästa generation. Baserat på att de fixar det med pengar och inte blir missbrukare pga stor mängd pengar.
Ett kapitel i boken handlar just om att ge bort arv medan man lever, eller lägga pengarna på gemensamma upplevelser tillsammans med barnen. Att vilja lämna efter sig något till barnen är det vanligaste argumentet mot Die with zero så författaren bemöter detta i boken.
Så blir det troligen inte. Om man planerat sin FIRE med typ 95% success rate I en backtesting-Monte Carlo så kommer du mest största sannolikhet att dö med mer pengar än du började med. Du vill ju kunna klara dig om de nästa 30 åren blir riktigt kassa, men troligen blir de ju inte så.
Jag har bott i hus och hela tiden sett värdeökningen på huset som del av framtida fire-kapital. Nu har jag sålt huset och fått loss kapital till fire-kassan och jag hyr nu min bostad.
Huset var alltid belånat till minst 50% undertiden jag ägde det. Och för att vara tydlig så såg jag inte huset som en investering utan som ett hem, men hade hela tiden önskan om att slippa hus när barnen flyttat .
Man räknar med 90%-95% sannolikhet att ha pengar kvar. Många vill vara ännu säkrare. Ganska liten chans att det inte blir något arv alls, alltså. Och ganska stor chans att det blir ett stort arv.
Några hundra tusen eller t.o.m. flera miljoner kr. Båda relativt ovanligt att få, då det vanligaste är lämna noll kr i arv, eller en marginell summa, när man inte gjort FIRE.
Matten och hur mycket skillnad några få år på slutet av sparandet gör, är intressant. Kurvan är som brantast när man lägger ner. Man har sett sina pengarna växa i decennium, jobbar man bara på lite till så har ungarna pensionen klar redan när de flyttar hemifrån. Det blir ju ganska lockande att hjälpa till då.
Nja, månadsavgiften är ju självkostnadspris. Lyckas du få en billig hyresrätt med varmhyra på under 10K och skaplig stor. Då är det en vinst. Du kan däremot ha en låg månadsavgift, men borätten kostar 10Miljoner.
.